Schengenavtalet går ut på att utplåna gränserna mellan medlemsstaterna och stärka EU:s yttre gränser. Det är ett ytterligare steg närmare en federation. Därför yrkar vi avslag på propositionen.
Sverige önskar inte ingå i en europeisk förbundsstat. Men EU:s grundlag går ut på att bilda Europas förenta stater. Vissa medlemsländer och majoriteten i Europaparlamentet är entusiastiska tillskyndare av denna federation. Andra länder, som t ex Storbritannien och Danmark, är i likhet med Sverige inriktade på ett samarbete mellan suveräna stater för att främja en fortsatt fredlig utveckling.
När Romfördraget skrevs och den europeiska gemenskapen, EG, bildades, var de demokratiskt valda församlingarna föga beslutsmässiga i flera av Europas länder. EU:s grundare ordnade det därför så att integrationen av Europas stater skulle drivas framåt av byråkrater, utifrån den av nationerna antagna grundlagen, Romfördraget.
I portalparagrafen till Romfördraget talas det om ”en allt fastare sammanslutning av de europeiska folken”. Gemenskapsorganen tolkar grundlagen så att de ska sträva efter att göra EU till en federation.
Kommissionen har ensam förslagsrätt. I hundratals arbetsgrupper med tjänstemän från medlemsstaterna arbetar man oförtrutet vidare för att bilda en enda stat av EU. Vid varje regeringskonferens ändras grundlagen och varje gång hittills, som t ex i Maastricht och Amsterdam, tas nya steg mot federationen.
För att klara ett ”effektivt beslutsfattande” efter utvidgningen till på sikt över 20 medlemsstater, planerar man att ändra beslutsreglerna till mer överstatlighet. Vetot avskaffas på allt fler områden. Ingen lär försöka tvinga Tyskland, Storbritannien eller Frankrike. Men mindre länder kommer att i allt högre grad bli tvungna att rätta sig efter majoritetsbeslut som de ogillar. Vi hindras från att utveckla en samhällsmodell som passar oss bättre.
Federationen har kommit långt. EU har nu viktiga nationssymboler som flagga och nationalsång. Varje EU-stött projekt måste ha med de tolv stjärnorna på sina papper. Lokalt samarbete över nationsgränserna uppmuntras ekonomiskt, liksom direktkontakt mellan Bryssel och olika grupper, för att få stöd till olika projekt. Regionala frihetssträvanden främjas också. Allt går ut på att minska nationernas betydelse. Varje individ är EU-medborgare och får ett gemensamt pass och rösträtt till Europaparlamentet var man än bor i unionen. Handels-, jordbruks- och miljöpolitiken bestäms från Bryssel och den ekonomiska och monetära politiken från Frankfurt. Amsterdamfördraget tar steg mot en enda, centralstyrd utrikespolitik och ett gemensamt försvar. Schengenavtalet beräknas komma att ingå i EU. Riksdagen kommer att ta ställning till Amsterdamfördraget i vår.
Regeringen föreslår nu att riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till Schengenkonventionen, som har till syfte att utplåna gränserna mellan EU:s medlemsländer.
Man har insett att gränserna varit ett viktigt skydd mot den internationella brottsligheten. Nu föreslås ökad poliskontroll inom länderna i stället för gränsskydd. Europas länder har olika stora problem med brottsligheten och olika syn på vad som är tillåtet. Om riksdagen ratificerar Schengenavtalet går vi med på att på sikt bl a ha samma narkotikapolitik. Eftersom Sverige har strängare regler än de flesta EU-länder när det gäller narkotika, är risken stor att vi måste ge upp dessa.
För att kompensera för de försvunna gränserna inrättas hemliga informationssystem (SIRENE) och polissamarbete (Europol) för brottsbekämpning. Poliser ska kunna gå in i andra medlemsstater. Det räcker med att man anses vara ett hot mot ordningen för att man ska kunna registreras. Också integritetskänsliga uppgifter, som t ex etnisk tillhörighet, religion och sexuell läggning, kan förekomma i vissa hemliga register, som undandrar sig all demokratisk kontroll.
Tunga remissinstanser har vägande invändningar mot Schengenavtalet. Datainspektionen påpekar att personregistret kommer att vara av ”mycket integritetskänslig natur”. Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd anser att underlaget är ”så ofullständigt att det saknas möjlighet att ta ställning till de förslag som framförts”. Amnesty International framhåller att Schengenavtalet riskerar att ”underminera asylrätten”. Röda Korset varnar för den begränsade insynen och flera remissinstanser varnar för att den nordiska passfriheten kan hotas.
Vi anser att Sverige ska motsätta sig varje nytt steg som för EU i federativ riktning. Alltså ska vi säga nej till Schengensamarbetet.
Sverige måste aktivt klargöra att vi inte önskar ingå i en federation. Stödet för att ge upp sin nation är mycket svagt i de flesta länder.
Regeringen bör verka för att ändra Romfördraget så att inriktningen mot alltmer överstatlighet upphör.
I samarbete med t ex Danmark och Storbritannien bör Sverige till nästa regeringskonferens utarbeta förslag till ändrad grundlagstext för EU.
EU bör omvandlas till ett samarbete mellan åter suveräna stater. Kommissionen och andra EU-institutioner bör instrueras att inrikta sin verksamhet på att avskaffa alla detaljerade och onödiga bestämmelser som samlats under åren i L’acquis communautaire. Varje medlemsland ska ha rätt att besluta över egna angelägenheter, så länge det inte skadar något annat land.
Det är möjligt att folken i vissa länder på kontinenten önskar bilda en federation. Det bör vara deras ensak, medan andra länder bör få rätt till ett friare samarbete. Norden kan liknas vid Europas Kanada. Den nordiska modellen är lämplig för ett förtroendefullt samarbete mellan suveräna stater, där ingen tvingar på någon annan stat något, men där man lär av varandra och anpassar sina lagar när det är till ömsesidig nytta. Förhandlingarna om utvidgning är ett lämpligt tillfälle att byta inriktning på EU:s utveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1997/98:42 om Schengensamarbetet.
|
Birgitta Hambraeus (c) |
|
|
Rigmor Ahlstedt (c) |
Erik Arthur Egervärn (c) |