Inledning
Jakt ses fortfarande i Sverige som en areell näring. Vi i Miljöpartiet de gröna anser att det är fel. Jakten i dag är en hobby, som förvisso kan ge kött i frysen, men för de flesta är utgifterna för jakten större än köttvärdet. Jakten borde därför ses som en fråga i intim förening med biologisk mångfald.
Jakten borde baseras på inventeringar
Jakten i Sverige borde baseras på inventering av de arter, som man vill jaga och jakten borde bestämmas utifrån detta. Annars är risken överhängande att jakten inte blir långsiktigt ekologiskt hållbar. Man skjuter inte av ett överskott, utan av en stam där individantalet minskar. Man kan säga att man inte tar av ränta utan tär på kapitalet.
Tyvärr lyser inventeringar med sin frånvaro idag och jakten tycks mera baseras på vad man "tror" att det finns. Man behöver inte gå längre än till Finland för att hitta helt andra förhållanden. Så skulle till exempel inven- teringar av skogsfågel säkert ge vid handen att jakten är långsiktigt hållbar på vissa platser, men alls inte på andra. Är det den kunskapen man inte vill ha?
Jakt för alla?
En jakt för alla är naturligtvis inte möjlig. Jakt måste relateras efter antalet djur som finns att jaga, inte efter antalet jägare som vill skjuta. Den måste också ta hänsyn till andra djurarter som är beroende av dem man vill jaga.
Antingen bor man på landsbygden, har möjlighet att röra sig i markerna också under icke jakttid och bilda sig en uppfattning om tillgången på vilda djur och har därmed möjlighet att under jakten skatta med hänsyn och eftertanke. Eller så bor man i stan och har valt en annan livsstil med andra värden. Har man inte valt att bo i glesbygd är inte möjligheten till jakt given. Dagens rekrytering av nya jägare från jägarorganisationer ter sig huvudlös. Hur har man tänkt sig framtiden?
Jakten måste vara ekologiskt långsiktigt hållbar
Det borde vara självklart att inte tillåta jakt på de arter som finns i Artdatabankens lista över hotade arter, liksom att ta bort jakt på arter där populationerna minskar. Idag sker jakt på hotade arter som stjärtand och sädgås liksom på arter där stammarna går kraftigt tillbaka som tjäder och enkelbeckasin. Likaså har jakttrycket på ripa ökat mycket sedan den nya upplåtelseformen för småviltsjakt kom. Idag skjuts 4 gånger mer ripa än före 1993. På många platser är jakten idag inte ekologiskt långsiktigt hållbar.
Miljöpartiet anser att det ska klarläggas hur mycket av respektive art som kan skjutas varje jaktsäsong så att man därigenom kan se till att jakten är långsiktigt ekologiskt hållbar.
Jakt på hotade och andra arter
I Naturvårdsverkets aktionsplan anges som miljökvalitetsmål: "Jakt i Sverige får bedrivas om den är motiverad ur antingen en nyttoaspekt eller en skadeaspekt och om det sker på ett sätt så att den biologiska mångfalden upprätthålls och gynnas." (sid 50 i rapporten).
Miljöpartiet anser att det är en riktig målsättning för jakten. Jakt får aldrig reduceras till prickskytte på levande föremål. Det finns en mängd arter i jaktförordningen där vi anser att jakt inte kan motiveras utifrån ett sådant miljökvalitetsmål, till exempel hermelin och enkelbeckasin. Båda arterna har gått tillbaka numerärt och varken nytto- eller skadeaspekt föreligger. Inte heller kan jakt på björktrast, nötskrika och ekorre med flera arter motiveras.
Miljöpartiet de gröna yrkar att en översyn sker utifrån Naturvårdsverkets miljökvalitetsmål för jakten och att de arter för vilka jakten inte kan moti- veras utifrån målet avförs ur jaktbestämmelserna.
I fågeldirektivet anges att jakt inte får ske under häckningstid, eftersom risken är stor att ungar lämnas att dö svältdöden och det inte anses etiskt försvarbart. För följande fåglar tillåts skyddsjakt i Sverige även under häckningstid: gråsparv, pilfink, korp, havstrut, gråtrut, fiskmås, skratt- mås, koltrast, stare, ringduva, råka, skata, tamduva, björktrast. Det är beklämmande och hög tid att detta förändras. I många fall är arterna till och med i minskande som stare och gråsparv. Det står även i 26 § jakt- förordningen: "Vid jakt som avses i första stycket får ingrepp även göras i fåglars bon och fåglars ägg förstöras." Detta strider helt mot fågel- direktivet och måste ändras.
Miljöpartiet de gröna yrkar att en översyn och förändring sker av jakten så att jakt inte får ske under häckningstid och att jaktförordningen revideras utefter detta.
I och med att fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet nu börjat inför- livas i svensk lagstiftning anser vi att jaktförordningen måste revideras. Beträffande skyddsjakt föreskrivs ju nu i lag att den får bedrivas "om sådana skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt". Utifrån denna lagändring ifrågasätter vi skyddsjakten i bilaga 4 till jaktförord- ningens 26 §. Motiven för att få bedriva skyddsjakt är diffusa som "kan orsaka skada eller annan olägenhet", "behövs för att förhindra skador", "förebygga skada", "tillgodose lantbruk och viltvård", "om det behövs med hänsyn till viltvården" osv. Den förändrade lydelsen av 5 § jakt- lagen, "om sådan skada inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt", måste i framtiden genomsyra skyddsjakten.
Vi ifrågasätter skyddsjakten för ovan nämnda fågelarter liksom gäss, men också för däggdjur som hermelin, vessla, rödräv och grävling om de befinner sig tillfälligt på ö, holme eller skär, årsungar av grävling och räv med flera, där det med största sannolikhet skulle gå att finna annan tillfredsställande lösning. Det behövs en annan syn på de samexisterande arterna där inte bössan är det som kommer i första hand. En större vördnad för det levande.
Miljöpartiet de gröna yrkar att en översyn och förändring sker av skyddsjakten i landet så att denna genomsyras av kravet att skyddsjakt bara kommer i fråga om skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt.
De hotade arter som finns i Artdatabankens lista borde inte jagas. Det finns fortfarande jakt i Sverige på rödlistade, hotade, arter som sädgås och stjärtand (båda hotkategori 4 Hänsynskrävande). Återfinns i jaktförordningen 2 § bilaga 1 punkterna 13 och 17. För sädgås tillåts även skyddsjakt i södra och mellersta Sverige. Även tjäder finns på hotlistan. En översyn av den jakten är verkligen befogad. På vissa platser i landet kan den möjligen fortfarande kallas ekologiskt hållbar, men totalt har tjädern minskat kraftigt i landet. Mer om det i en särskild motion.
Miljöpartiet de gröna yrkar att jakt ska förbjudas på hotade arter.
Det är tillåtet att jaga under häckningstid och att förstöra fåglars bon och ägg. Det gäller för en rad arter som kråka, skata, björktrast, gråsparv och pilfink med flera. Det kallas skyddsjakt.
Detta strider helt mot EG:s fågeldirektiv. I artikel 7 punkt 4 står: "... särskilt se till att de arter på vilka jaktlagstiftning tillämpas inte jagas under uppfödningssäsong eller under häckningens olika stadier."
Översyn nödvändig
Detta är några exempel som visar behovet av en översyn av jaktlagen och dess förordning. Det behövs en lagstiftning som präglas av denna tids syn på ekologi och biologisk mångfald. Jakt av rödlistade arter är oacceptabel och undergräver trovärdigheten i talet om värnande av den biologiska mångfalden. Jakt under häckning och yngeltid och förstörande av bon och ägg måste bort. Det är oetiskt och kan inte försvaras. Exemplen är fler, vilket framgår av ovanstående.
Miljöpartiet de gröna yrkar att en översyn sker utifrån Naturvårdsverkets miljökvalitetsmål för jakten och att de arter för vilka jakten inte kan motive- ras utifrån målet avförs ur jaktbestämmelserna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jakten skall vara långsiktigt ekologiskt hållbar och att detta skall säkerställas genom årliga inventeringar av de arter man vill jaga,
2. att riksdagen hos regeringen begär att jaktlagen och tillhörande förordning ses över i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på arter uppförda på Artdatabankens hotlista,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt under häckningstid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på arter där populationerna minskar.
Stockholm den 6 oktober 1997
Gudrun Lindvall (mp)