I somras presenterades en gedigen statlig utredning, Jaktens
villkor (SOU 1997:91). Många förslag i utredningen ligger i
linje med vad vi från kristdemokratisk sida fört fram
angående bl a viltvårdsområden och jaktens administration.
Jag förväntar mig att regeringen inom kort lägger fram en
proposition baserad på utredningens resultat.
Ett område som utredningen inte haft i uppdrag att studera är det system
som finns för älgjakten. Sedan man i mitten på 1960-talet började införa
särskild jakttid, d v s licenjakt, för jakt på älg har systemet för älgjakten
varit
i ständig förändring. Motsättningarna kring hur älgjakten ska organiseras har
stundtals varit mycket stora, främst beroende på den uttalade målsättning
som funnits i vissa kretsar att frånta markägare och jaktarrendatorer med små
och medelstora marker rätten att fälla vuxen älg. Nu har riksdagen på senare
år, trots de propåer som varit om annat, hållit fast vid principen att markägare
med mindre arealer ska ha rätt att jaga vuxen älg.
För framtiden och kommande diskussioner om hur älgjakten ska bedrivas
är det nödvändigt med en ordentlig utvärdering av hur älgjakten fungerat och
utvecklats i de olika system som funnits allt sedan 1965. En sådan
utvärdering med perspektiv av 30 års älgjakt skulle exempelvis kunna ge ett
fullgott underlag för att ta ställning till om den dominerande formen av jakt,
licensjakt, verkligen är bra för älgstammen. En sådan utvärdering skulle
också ta kål på myten om att det är de mindre jaktmarkerna som står för den
stora avskjutningen. Tvärtom kommer det att visa sig att de mindre jakt-
markerna har trängts tillbaka så att man numera fäller ett fåtal älgar där i
förhållande till de stora licensområdena. Det kanske dessutom är så att
statistiken visar att den tidigare allmänna älgjakten var fördelaktig ur älg-
stamssynpunkt.
När jordbruksutskottet senast behandlade en motion med krav på en utvär-
dering av de olika jaktsystemen under de senaste 30 åren avfärdades detta
med formuleringen: "Utskottet finner inte anledning att nu föreslå en
utvärdering av effekterna av olika älgjaktssystem" (1996/97:JoU19). Detta
utan annan motivering än en redovisning av att senaste beslutet som togs
angående älgjakten var under riksmötet 1993/94. En positiv tolkning av
denna motionsbehandling kan vara att frågan om att på nytt förändra
älgjaktssystemet inte är aktuell inom överskådlig tid. Därmed kan man
avfärda de förslag som framförts i debatten på senare tid om att ånyo försöka
frånta markägare och jaktarrendatorer med mindre marker deras rätt att fälla
vuxen älg.
För framtiden kan det ändå vara bra om en vetenskaplig och objektiv
utvärdering av de olika jaktsystemen kan göras. Inte minst mot bakgrund av
de förslag som presenteras i jaktutredningen om att staten ska ta ett större
ansvar för jaktens administration är det nödvändigt med bättre sakkunskap.
Jag framhärdar således i kravet på en sådan utvärdering.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av älgjaktens bedrivande under de senaste 30
åren.