Under förra riksmötet behandlades en motion av oss om
jakten på enkelbeckasin. I bet. 1996/97:Jo19, där motionen
behandlas, hänvisas till att detta är en fråga delegerad till
regeringen, men också att översyn av jakttider sker vart
tredje år. Trots att den senaste översynen var i juni 1996
behandlades ändå jakttiden på morkulla under våren 1997,
vilket visar att regeringen ändå inte anser sig bunden till
treårsregeln.
Eftersom regeringen dels uttryck vilja att värna vår biologiska mångfald,
dels uttryckt ambition att Sverige skall gå före på väg mot ett ekologiskt
hållbart samhälle anser vi att jakten på enkelbeckasin bör hanteras
skyndsamt. Ingen annan fågelart tycks gå tillbaka så kraftigt i landet.
Jakt ska beskatta "räntan"
Regeringen säger sig vilja skapa ett ekologiskt hållbart
samhälle. Det måste i det sammanhanget också vara av
yttersta vikt att vi hanterar naturen på ett sådant sätt att den
rikedom som finns i dag finns kvar för kommande
generationer och naturligtvis också ökar. Ett samhälle kan
inte bli långsiktigt hållbart om naturens resurser, basen för
hela vår existens, minskar. Jakten måste ses i det
sammanhanget. Den blir bara långsiktigt hållbar om endast
"räntan" tas, men "kapitalet" består. Med det menas att
antalet föräldradjur inte får minska från en vår till en annan.
Viss variation är naturligtvis ofrånkomligt, men det kan
regleras genom ett mindre uttag kommande jaktsäsong.
För enkelbeckasin är det uppenbart att något tär på "kapitalet". Antalet
häckande par minskar hela tiden och har så gjort under de senaste 20 åren i
Sverige. Så sker även i andra länder. I södra och mellersta England har arten
gått tillbaka sedan 1950-talet. Även i Holland, Belgien, Norge, Danmark,
Tyskland och Litauen finns samma tillbakagång dokumenterad. Arten har
också uppmärksammats i EU som en art som skall stå under särskild uppsikt.
Enkelbeckasinen minskar
I Sverige har arten minskat med 75 % sedan mitten av 70-
talet. Orsaken till tillbakagången är osäker, men en trolig
orsak tros vara utdikningen av sumpskog, en mycket
produktiv men allt sällsyntare biotop. En korrelationsanalys
visar att sambanden mellan tillbakagången och mängden
grävda diken i sådan skog (Ryttman, Stolt Vår Fågelvärd
4/1996). Under de senaste tjugo åren har 350 000 hektar
sumpskog försvunnit. De 4 200 hektar som enligt
Naturvårdsverket skall tillskapas i jordbruksmarkslandskapet
under de kommande fem åren kan svårligen ersätta dessa.
Det finns således ingen "ränta" att ta ut vid jakt på
enkelbeckasin och som det ser ut nu är en snabb
återhämtning av arten knappast att vänta.
Om räkningar av populationen, ringmärkning och jakt sammanställs visar
samtliga kurvor en stark tillbakagång. De fyra källor som använts är:
Årsindex för utsträckande enkelbeckasiner räknade under hösten vid
Falsterbo (Gunnar Roos, i tabellsammanställning).
Antal i landet årligen ringmärkta enkelbeckasiner (Naturhistoriska
riksmuseet, Ringmärkningscentralen).
Antalet årligen i Sverige skjutna enkelbeckasiner (Svenska
Jägareförbundets statistik).
Index för antalet registrerade enkelbeckasiner vid punkttaxeringar
(Svensson 1996).
Figur ur VF 4/1996
Jakten i Sverige
Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa
näbben är den stor som en stare och väger ca 100 gram. Den
skjuts under flytten då den rastar i sankmarker.
Enkelbeckasinen jagas i hela landet från slutet av augusti till
slutet av november, i de sydligaste länen till slutet av
december. Enligt Jägareförbundets statistik sköts under
jaktåret 1995/96 600 enkelbeckasiner.
I det förslag till nya jakttider som Naturvårdsverket presenterade i april
1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill
skall undantas från jakt. I verkets avslag på detta framhålls att det är troligt
att artens situation kommer att förbättras, eftersom fler våtmarker tros
komma att anläggas under kommande år. Efter regeringens beslut juni 1996
kvarstår jakten på enkelbeckasin.
Förväxling med
dubbelbeckasin
Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbeckasinen, en
sällsynt art som häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen finns på
Artdatabankens rödlista i hotkategori Hänsynskrävande. Man
räknar med att det finns ca 2 000 individer av arten.
Dubbelbeckasinen jagas naturligtvis inte, men arten är
mycket svår att i fält skilja från enkelbeckasinen och blir
troligen skjuten av misstag. I utvärderingen av småviltsjakten
ovan odlingsgränsen, som överlämnades till departementet i
april 1996, påtalas detta.
Freda enkelbeckasinen!
Det finns uppenbarligen ingen "ränta" att ta ut för jakt på
enkelbeckasinen. Om en population hela tiden minskar måste
detta vara skäl att upphöra med jakten annars åderlåts
populationen och en återhämtning blir än svårare. Jakten på
enkelbeckasin kan i dag inte sägas vara långsiktigt hållbar.
Vad än skälet till den kraftiga tillbakagången är måste det
vara uppenbart för var och en att ett jakttryck knappast
hjälper upp situationen.
Det ter sig mycket märkligt för de ideella krafter som intresserar sig för
djur och natur om all den information man samlar in inte resulterar i beslut.
Under flera år har man påpekat att enkelbeckasinen minskar i antal och
framfört att jakten borde upphöra. En regering som mer värnar om jägarnas
möjlighet till skottillfällen än lyssnar på de väl underbyggda och oroande
propåer som kommer från den ideella naturvården kan knappast bli trovärdig
i talet om biologisk mångfald. Ska enkelbeckasinen kunna bevaras i den
svenska faunan för framtiden måste åtgärder till för att återskapa biotoper
som gått förlorade. Det kommer säkert att ta tid. För att bevara det som nu
finns måste arten fredas från jakt.
I fallet enkelbeckasin måste talet om att bevara den biologiska mångfalden
uttryckas i handling. Se till att enkelbeckasinen får en chans till
återhämtning. Ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda varför
enkelbeckasinen går tillbaka och att ta fram en handlingsplan för hur
bevarandet skall gå till. Under tiden: ta bort jakten på enkelbeckasin!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har
minskat så kraftigt i antal.
Stockholm den 25 september 1997
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp)
Annika Nordgren (mp)
Per Lager (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Kia Andreasson (mp)