Att skinnet inte skall säljas förrän björnen är skjuten är allom
bekant. Däremot bör det naturligtvis vara tillåtet att sälja
detsamma när villebrådet i fråga väl är fällt. Så är det
emellertid inte i dag. Genom regeringens tillämpning och
tolkning av EU:s regler för jakt är det förbjudet för en
björnjägare att sälja såväl kött som skinn.
I Sverige är det tillåtet att skjuta maximalt 69 björnar 1997. I skrivande
stund är många av dessa redan fällda. På grund av att regeringen genom
Naturvårdsverket tillämpar EU:s regler om skyddsjakt på dessa björnar är
tillvaratagandet av jaktbytet omgärdat med - enligt min mening - helt
absurda regler.
Således måste skinnet från varje fälld björn märkas hos polisen med ett
microchips. Skytten är ansvarig för att skinnet registreras, vilket måste ske
inom tre månader. Därefter meddelar polisen skinnets microchipsnummer
tillsammans med jägarens personnummer till berörd länsstyrelse. Skinnet får
sedan inte säljas eller bytas. Vid bouppteckningen, när också jägaren farit till
de sälla jaktmarkerna, måste bouppteckningsmannen göra en särskild
deklaration samt låta omregistrera skinnet, först på dödsboet och efter
arvskiftet på den nye ägaren. Jägare, med ambitioner att få fälla en björn, bör
med andra ord i sitt eventuella testamente, göra en notering om hur
björnskinnet i så fall ska hanteras.
Nya regler gäller även vid försäljning av björnkött. Grundprincipen i EU:s
bestämmelser är att all försäljning är förbjuden. Här kan emellertid Statens
jordbruksverk medge undantag, under förutsättning att björnen omfattas av
de 69 tillåtna och om det kan intygas att björnen åtkommits på lagligt sätt.
Med andra ord: om björnen inte är tjuvskjuten så kan jägaren hos
Jordbruksverket en månad efter ansökan erhålla ett intyg att köttet får säljas.
Intyget kostar 50 kronor. Polisen eller länsstyrelsens kontrollant ska på
platsen intyga att björnen är lagligt fälld.
Däremot är det fortfarande tillåtet att skänka bort köttet utan intyg.
Det råder inga delade meningar om det nödvändiga i att årligen beskatta
vår svenska björnstam. Det är en viktig del i vården av viltstammarna att
hålla en rimlig balans mellan arterna. För rennäringen som drabbas av att
renar rivs av rovdjur är en balanserad avskjutning nödvändig.
En fälld björn representerar ett icke obetydligt värde i form av kött och
skinn. Enligt min mening är det oacceptabelt att tillvaratagandet av denna
tillgång är omgärdat med sådana byråkratiska bestämmelser att värdet
riskerar att förfaras.
Regeringen bör ta initiativ till att jakt på björn likställes med annan jakt så
att jägare och jakträttsinnehavare ges möjlighet att på rimliga villkor
nyttiggöra det fällda villebrådet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om björnjakt.