Att skinnet inte skall säljas förrän björnen är skjuten är allom bekant. Däremot bör det naturligtvis vara tillåtet att sälja detsamma när villebrådet i fråga väl är fällt. Så är det emellertid inte i dag. Genom regeringens tillämpning och tolkning av EU:s regler för jakt är det förbjudet för en björnjägare att sälja såväl kött som skinn.
I Sverige är det tillåtet att skjuta maximalt 69 björnar 1997. I skrivande stund är många av dessa redan fällda. På grund av att regeringen genom Naturvårdsverket tillämpar EU:s regler om skyddsjakt på dessa björnar är tillvaratagandet av jaktbytet omgärdat med - enligt min mening - helt absurda regler.
Således måste skinnet från varje fälld björn märkas hos polisen med ett microchips. Skytten är ansvarig för att skinnet registreras, vilket måste ske inom tre månader. Därefter meddelar polisen skinnets microchipsnummer tillsammans med jägarens personnummer till berörd länsstyrelse. Skinnet får sedan inte säljas eller bytas. Vid bouppteckningen, när också jägaren farit till de sälla jaktmarkerna, måste bouppteckningsmannen göra en särskild deklaration samt låta omregistrera skinnet, först på dödsboet och efter arvskiftet på den nye ägaren. Jägare, med ambitioner att få fälla en björn, bör med andra ord i sitt eventuella testamente, göra en notering om hur björnskinnet i så fall ska hanteras.
Nya regler gäller även vid försäljning av björnkött. Grundprincipen i EU:s bestämmelser är att all försäljning är förbjuden. Här kan emellertid Statens jordbruksverk medge undantag, under förutsättning att björnen omfattas av de 69 tillåtna och om det kan intygas att björnen åtkommits på lagligt sätt. Med andra ord: om björnen inte är tjuvskjuten så kan jägaren hos Jordbruksverket en månad efter ansökan erhålla ett intyg att köttet får säljas. Intyget kostar 50 kronor. Polisen eller länsstyrelsens kontrollant ska på platsen intyga att björnen är lagligt fälld.
Däremot är det fortfarande tillåtet att skänka bort köttet utan intyg.
Det råder inga delade meningar om det nödvändiga i att årligen beskatta vår svenska björnstam. Det är en viktig del i vården av viltstammarna att hålla en rimlig balans mellan arterna. För rennäringen som drabbas av att renar rivs av rovdjur är en balanserad avskjutning nödvändig.
En fälld björn representerar ett icke obetydligt värde i form av kött och skinn. Enligt min mening är det oacceptabelt att tillvaratagandet av denna tillgång är omgärdat med sådana byråkratiska bestämmelser att värdet riskerar att förfaras.
Regeringen bör ta initiativ till att jakt på björn likställes med annan jakt så att jägare och jakträttsinnehavare ges möjlighet att på rimliga villkor nyttiggöra det fällda villebrådet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om björnjakt.
Stockholm den 26 september 1997
Carl G Nilsson (m)