med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken
Skogspolitiken med sitt produktions- och miljömål bör ligga
fast. Det har gått alltför kort tid för att några entydiga
slutsatser ska kunna dras av hur det ökade ansvar används
som skogsägarna fått för förvaltningen av skogen. Denna
slutsats drar också regeringen men samtidigt för man in ett
antal förslag som innebär en återgång till ett mer
detaljreglerat skogsbruk. Detta är en tvetydig hantering av
skogspolitiken som kommer att skapa osäkerhet om vad som
gäller. Dessa oklarheter är inte till gagn för stabilitet och
trovärdighet. Den nya skogspolitiken bör få fortsätta verka
innan en mer omfattande utvärdering görs.
På det internationella planet efterlyser vi starkare insatser från statens sida.
Den internationella konkurrensen gör det helt nödvändigt att vid svenska
beskickningar utomlands återupprätta bevakningen av skogliga frågor.
En fråga som regeringen lämnat därhän är Skogsstyrelsens förslag om ny
terminologi för ägoslagsindelning. Syftet med en sådan förändring är att
skapa enhetlig statistik både nationellt och för den internationella
rapporteringen. Vi för vår del delar Skogsstyrelsens bedömning i denna del.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag.
För att undvika osäkerhet och oklarhet yrkar vi i vissa delar avslag på
propositionens förslag. Vi avvisar att regeringen skall bemyndigas att
meddela föreskrifter om hur avverkning ska bedrivas. Likaså avvisar vi den
oklara formuleringen om föreskrifter om naturvården och kulturmiljövården.
Vi avvisar också regeringens önskan om att det för varje brukningsenhet
skall finnas en aktuell redovisning som anger hur skogen ser ut. Dessa
förslag och framför allt redovisningsplikten kan ses som en återgång till en
sorts skogsbruksplan, något vi avvisar.
På två punkter vill vi komplettera förslaget. För det första vill vi att ett
statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket också ska kunna lämnas i form av
åtgärder mot markförsurning. Det är den nationella politiken som leder till
ökad försurning till följd av ökad fossilförbränning. När skogstillväxten på
detta sätt hämmas måste staten ge ekonomisk kompensation för detta. Än
bättre vore givetvis att föra en politik som inte leder till minskad
skogstillväxt. Förslag till åtgärder har lämnats i andra sammanhang. En
annan fråga är katastrofinsatser vid insektsskador som hotar att slå ut stora
delar av skogsbeståndet. En form av katastrofskydd så att kostnaderna för till
exempel skador av granbarkborre kan få en rimlig fördelning mellan staten
och markägaren bör återinföras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skoglig kompetens vid Sveriges beskickningar utomlands,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny terminologi för ägoslagsindelning,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår förslaget om
att ge regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om hur avverkning
skall bedrivas,
4. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår förslaget om
att regeringen för skogsbruket skall meddela föreskrifter om naturvården och
kulturmiljövården,
5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår förslaget om
att återinföra en form av skogsbruksplan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statliga medel skall anslås för att motverka markförsurningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om katastrofskydd vid insektsangrepp på skogsbeståndet.