Skogspolitiken med sitt produktions- och miljömål bör ligga fast. Det har gått alltför kort tid för att några entydiga slutsatser ska kunna dras av hur det ökade ansvar används som skogsägarna fått för förvaltningen av skogen. Denna slutsats drar också regeringen men samtidigt för man in ett antal förslag som innebär en återgång till ett mer detaljreglerat skogsbruk. Detta är en tvetydig hantering av skogspolitiken som kommer att skapa osäkerhet om vad som gäller. Dessa oklarheter är inte till gagn för stabilitet och trovärdighet. Den nya skogspolitiken bör få fortsätta verka innan en mer omfattande utvärdering görs.
På det internationella planet efterlyser vi starkare insatser från statens sida. Den internationella konkurrensen gör det helt nödvändigt att vid svenska beskickningar utomlands återupprätta bevakningen av skogliga frågor.
En fråga som regeringen lämnat därhän är Skogsstyrelsens förslag om ny terminologi för ägoslagsindelning. Syftet med en sådan förändring är att skapa enhetlig statistik både nationellt och för den internationella rapporteringen. Vi för vår del delar Skogsstyrelsens bedömning i denna del. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag.
För att undvika osäkerhet och oklarhet yrkar vi i vissa delar avslag på propositionens förslag. Vi avvisar att regeringen skall bemyndigas att meddela föreskrifter om hur avverkning ska bedrivas. Likaså avvisar vi den oklara formuleringen om föreskrifter om naturvården och kulturmiljövården. Vi avvisar också regeringens önskan om att det för varje brukningsenhet skall finnas en aktuell redovisning som anger hur skogen ser ut. Dessa förslag och framför allt redovisningsplikten kan ses som en återgång till en sorts skogsbruksplan, något vi avvisar.
På två punkter vill vi komplettera förslaget. För det första vill vi att ett statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket också ska kunna lämnas i form av åtgärder mot markförsurning. Det är den nationella politiken som leder till ökad försurning till följd av ökad fossilförbränning. När skogstillväxten på detta sätt hämmas måste staten ge ekonomisk kompensation för detta. Än bättre vore givetvis att föra en politik som inte leder till minskad skogstillväxt. Förslag till åtgärder har lämnats i andra sammanhang. En annan fråga är katastrofinsatser vid insektsskador som hotar att slå ut stora delar av skogsbeståndet. En form av katastrofskydd så att kostnaderna för till exempel skador av granbarkborre kan få en rimlig fördelning mellan staten och markägaren bör återinföras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skoglig kompetens vid Sveriges beskickningar utomlands,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny terminologi för ägoslagsindelning,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår förslaget om att ge regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om hur avverkning skall bedrivas,
4. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår förslaget om att regeringen för skogsbruket skall meddela föreskrifter om naturvården och kulturmiljövården,
5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår förslaget om att återinföra en form av skogsbruksplan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statliga medel skall anslås för att motverka markförsurningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om katastrofskydd vid insektsangrepp på skogsbeståndet.
Stockholm den 9 juni 1998
Dan Ericsson (kd)
Ulf Björklund (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)