Människan är beroende av jordens resurser. När vi nyttjar
naturresurserna måste därför detta alltid ske med hänsyn till naturens
egna gränser. Det är varje generations skyldighet att förvalta jordens
resurser till kommande släkten.
En hållbar utveckling är ett globalt ansvar, men tyngdpunkten för ansvaret
att ändra destruktiva levnadsmönster ligger hos den industriella världen. En
liberal miljöpolitik innebär också att varje individ måste ta ansvar för sin
livsstil så att den bidrar till en hållbar utveckling.
Att förvalta jordens resurser för de kommande generationerna är ett stort
ansvar. Men människan har till hjälp i arbetet en unik kapacitet att kunna se
konsekvenserna av sitt handlande och lära av sina misstag. Hon har också en
unik möjlighet att medvetet kunna göra moraliska ställningstaganden och
ändra ett destruktivt beteende.
När det gäller miljöproblemen är det lätt att slå an en dyster grundton.
Varje dag matas vi med information om miljökatastrofer, nya miljöhot och
alarmerande klimatförändringar. Det är enkelt att bli pessimistisk och ha en
mörk framtidstro. En del menar att lösningen på dagens miljöproblem ligger
i att återvända till ett samhälle fritt från industrialism och resursförbrukande
aktiviteter.
Men vi liberaler har en i grunden optimistisk syn på framtiden och en
tilltro till varje generations förmåga att finna lösningar på sin tids problem
och känna ett ansvar för kommande släkten. Den positiva liberala
inställningen innebär dock inte att vi aningslöst menar att det går att tänja
naturens spelregler hur lång som helst. Men vi förnekar inte heller naturens
partiella förmåga att läka sig själv. När miljöns intresse står i konflikt med
miljöfarlig verksamhet måste alltid naturlagarna på ett tidigt stadium ges
företräde. Försiktighetsprincipen måste prägla all mänsklig relation till
naturen.
Vi har en positiv teknikvänlig syn på verkligheten. Genom tekniska
framsteg har mänskligheten kunnat upptäcka flera miljöhot och i många fall
också minskat dess inskränkningar på den framtida friheten. Dock kan långt
ifrån alla miljöhot avvärjas genom forskning eller genom rätt ekonomiska
och institutionella arrangemang. Men dagens moderna miljöproblem finner
inte sina lösningar i historien.
Det finns ingen väg tillbaka. Därför måste vi tillsammans, genom att såväl
enskilda individer som företag tar ansvar för sin livsstil och har ett
miljövänligt handlingssätt, skapa ett hållbart samhälle som inte utarmar
jordens resurser. Det är en stor politisk uppgift att bidra med genomtänkta
spelregler för att möjliggöra detta.
För att varje människa ska kunna ta ansvar och samverka för en bra miljö
krävs kunskap. Det är därför viktigt att den enskildes ansvar tydliggörs
genom information, utbildning med mera. Överföring av kunskap, forskning
och teknik mellan länder och bindande globala överenskommelser är viktiga
miljöpolitiska medel. För miljösamarbetet i Europa är naturligtvis EU ett
unikt verktyg för att skapa gemensamma målsättningar med minimiregler
och miljöavgifter.
Vi liberaler är övertygade om att miljöhoten går att bemästra. Men det
kräver att ord blir handling. Det är hög tid att fatta de beslut som omsätter
den politiska retoriken till konsekventa och medvetna åtgärder som ger
resultat i miljöarbetet.
Vi måste backa ut ur den ekologiska återvändsgränd där vi idag befinner
oss på grund av våra levnadsmönster och vända utvecklingen till en hållbar
framtid. För oss liberaler innebär det att mänskligheten måste leva på räntan
av det naturen har att ge och inte tära på kapitalet. Vi vill ge Sverige en ny
kurs för miljöpolitiken.
2 Globala utmaningar
Hotet mot miljön har bytt karaktär från att främst ha varit en fråga om
synliga och omedelbara utsläpp med nationella eller regionala skador till
att bli både globala och diffusa. Det är individernas levnadsmönster i alla
världens länder som är det största globala hotet.
Ofta hotas människors direkta överlevnad av till exempel bristen på rent
vatten eller odlingsbar mark. Fattigdomen är den enskilt viktigaste
förklaringen till den kraftiga befolkningsökningen och därmed hotet om en
överbefolkad värld. I de rikare delarna av världen hänger miljöproblemen
snarare ihop med det motsatta problemet - en omfattande överkonsumtion av
naturresurserna. Här har en effektiv reningsteknik och ett effektivt jordbruk
lyckats säkra vår kortsiktiga överlevnad. Istället hotas vår omedelbara
livskvalitet och långsiktiga överlevnad genom t ex försurade skogar och sjöar
och en snabbt minskande biologisk mångfald och genetisk variation.
Gemensamt för alla miljöhot på vår jord är dock att de alltid beskär friheten
och minskar framtida generationers livschanser.
Klimatfrågorna
Det finns ett antal globala utmaningar som vi ställts inför. Framförallt
utgör omfattande klimatförändringar och ozonuttunningen de två största
hoten mot mänsklighetens överlevnad. Ett annat är de sura regnen till
följd av svavel- och kväveutsläpp. Bara i Sverige orsakar dessa utsläpp
att tusentals sjöars liv urlakas.
I Rio de Janeiro 1992 undertecknades en klimatkonvention. Där kom man
överens om att koldioxidutsläppen måste begränsas över hela världen för att
ge någon effekt. I konventionen beskrivs dock på flera ställen att det krävs
mer av industrinationer som till exempel Sverige. Detta är rimligt och det är
viktigt att Sverige agerar med kraft och minskar koldioxidutsläppen för att på
ett trovärdigt sätt kunna driva frågan på det internationella planet. Men idag
handlar den socialdemokratiska regeringen tvärtom.
Enligt klimatkonventionen måste användningen av fossila bränslen minska
i hela världen. Samtidigt är trafiken en av de främsta orsakerna till att
Sverige inte lyckats stabilisera koldioxidutsläppen enligt riksdagens
miljömål. Dessutom kommer koldioxidutsläppen med stor sannolikhet att
öka när kärnkraftverket Barsebäck avvecklas.
Också inom EU har regeringen gett upp koldioxidmålet. Samtidigt som de
flesta andra EU-länderna ska sänka sina utsläpp med 10-20 procent har
Sverige i EU begärt att få öka utsläppen med 5 procent. Det är knappast en
offensiv miljöpolitik.
Folkpartiet liberalerna anser att det är viktigt att få ner koldioxidutsläppen
och vill därför verka för att riksdagens miljömål om koldioxidutsläpp uppnås
samt att Sverige i EU verkar för att minska koldioxidutsläppen såväl inom
den egna nationen som i hela EU-området.
FN:s miljöroll
Förenta nationerna spelar en viktig roll i miljöarbetet. Bland annat genom
Agenda 21-arbetet. Under UNGASS 19, det vill säga den nittonde
specialsessionen av FN:s generalförsamling diskuterades frågor som:
- fattigdom och ökat bistånd,
- effektivisering av energi- och resursanvändning i norr,
- EU:s skogskonvention.
Sverige markerade att dessa frågor har särskild prioritet och skall
uppmärksammas.
FN:s Habitatkonferens kompletterar Agenda 21 med en social dimension
vilket är viktig för att få ett bredare genomslag för en hållbar utveckling.
Det internationella miljöarbetet skall aldrig underskattas. Ett fortsatt arbete
med globala konventioner för hållbar utveckling är viktiga inslag i
miljöarbetet. Men det är viktigt att ord också blir handling. För detta krävs
kraftfull politisk ledning.
Miljöbistånd
Ett effektivt miljöbistånd måste vara långsiktigt. Det innebär att den
inhemska befolkningen måste vara starkt delaktiga i demokratiska
beslutsprocesser och att fattigdomen måste bekämpas.
Dessutom bör följande två verksamhetsområden prioriteras inom
miljöbiståndet: Mat- och vattenförsörjning vilket innebär åtgärder inom
jordbruk, skogsbruk, marin miljö, färskvattenförsörjning, avfall/avlopp samt
transporter, energiförsörjning och befolkningsfrågor. Det andra prioriterade
området är kapacitetsutveckling, det vill säga forskning och utbildning samt
utveckling av rättssystem och institutioner. Förstärkt kompetens inom ämnet
miljöekonomi ses som särskilt viktigt.
3 Regionala utmaningar
På regional nivå är det ännu viktigare att finna gemensamma lösningar på
de gemensamma miljöproblem, men också lite enklare då det oftast är
lättare att komma överens med sina närmaste grannar. För att klara
konkurrenskraften trots en progressiv miljöpolitik är det särskilt viktigt
att undvika regionala varianter på fångarnas dilemma.
EU-världens bästa miljöorganisation
EU är ett unikt samarbete mellan femton av Europas stater, ett samarbete
som dock, genom sina omfattande avtal med omgivningen, berör så gott
som alla. Det innebär att det finns en enorm politisk kraft samlad för att
ta tag i de riktigt svåra och gränsöverskridande miljöfrågorna. Det kräver
dock att den svenska regeringen driver på för att föra upp de avgörande
miljöfrågorna på EU:s dagordning.
På EU-nivå bör därför möjligheterna att införa en europeisk
koldioxidavgift finnas. Det innebär i praktiken att avgifter på miljöförstöring
inte skall undantas från övriga miljöbeslut när det gäller möjligheten att fatta
majoritetsbeslut. Detta är en central uppgift om det skall vara möjligt att
uppnå målen om minskade koldioxidutsläpp i vår del av världen. Denna
avgift skulle med fördel kunna växlas mot att skatten på t ex arbete sänks.
Det är viktigt att driva på miljöarbetet inom EU för att lösa gräns-
överskridande problem som till exempel försurning.
Den s k substitutionsprincipen eller utbytesregeln måste bli standard även
inom EU:s miljölagstiftning. Det är en utbytesregel som redan återfinns i den
svenska kemikalielagstiftningen och innebär att en skadlig kemikalie alltid
skall ersättas av en mindre skadlig kemikalie om det är möjligt.
EU-medlemskapet innebär möjligheter för Sverige att påverka den
fortsatta integrationen och avregleringen av energimarknaderna i vår del av
världen. Energi skall omfattas av samma regelverk som andra varor och
tjänster på den inre marknaden.
Det är bra att miljögarantin förstärks i och med Amsterdamfördraget. Det
blir därigenom möjligt för EU:s medlemsländer att behålla eller införa
strängare miljöregler än de som EU beslutar om.
Östersjön
Andra regionala sammanslutningar bör också stärkas. Östersjön är en
region av särskilt stor betydelse för Sverige. Situationen i länderna runt
Östersjön har skapat "nygamla'" förutsättningar för ett utvidgat
Östersjösamarbete.
Innanhavet Östersjön fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage
till havet från samtliga länder. Detsamma gäller vårt gemensamma luftrum
som tillförs de utsläpp som försurar våra skogar och marker. Samverkan med
våra grannar bör bl a inriktas på att minska koldioxidutsläppen på effektivast
möjliga sätt.
Den extremt dåliga hushållningen med energi i Central- och Östeuropa gör
att marginalkostnaden för att reducera utsläppen där ligger långt under vår
kostnad här hemma för motsvarande effekt. Den bästa insatsen vi kan göra
på lång sikt för att stärka regionen kring Östersjön är att arbeta för att våra
grannländer blir medlemmar i EU. På kort sikt krävs dock vissa
punktinsatser, bl a ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön.
Det krävs framför allt en ökad och samordnad övervakning av sjöfarten i
Östersjön.
Sekretariatet för Östersjörådet skall koordinera och initiera insatser för att
uppfylla Agenda 21-kraven om en hållbar utveckling inom regionen. För att
intensifiera arbetet kring Östersjön bör det lokala samarbetet mellan vänorter
stärkas.
4 Nationella utmaningar
Det finns behov av att skärpa det miljöpolitiska engagemanget på flera
områden. Centralt är att arbetet utifrån Agenda 21 konsekvent tillämpas
på alla politiska nivåer.
Akut är dock vissa problem som till exempel hotet mot skogens biologiska
mångfald.
För att även kommande generationer ska kunna se ugglor, hackspettar,
mossor och andra djur och växter är det viktigt att bevara de unika orörda
skogsmiljöer som ännu finns kvar. Att rädda utrotningshotade arter har inte
bara emotionell betydelse. Om den ekologiska balansen rubbas kan det få
oanade konsekvenser. Till exempel kan flera djur och växter dö ut och
oönskade skadedjur kan ta sig större utrymme. I förlängningen handlar det
om människans existens. Omkring 1 950 arter är idag utrotningshotade eller
minskar kraftigt. Varannan dag avverkas ett område där man är väl medveten
om att det finns hotade arter, enligt Naturskyddsföreningen.
Ett sätt att skydda naturskogen och den biologiska mångfalden är att
undanta viss skogsmark från skogsbruk. För att Sveriges sista naturskog ska
kunna bevaras för kommande generationer måste andelen skog som skyddas
i reservat öka. I Sverige skyddas endast cirka 0,8 procent produktiv
skogsmark nedanför fjällregionen. Det kan jämföras med cirka 10 procent
regnskog som skyddas i tropikerna.
För att Sverige skall kunna axla ett globalt ledarskap inom miljöområdet
måste riksdag och regering se till att först sopa rent framför egen dörr. Det är
först då som vi med trovärdighet kan arbeta med miljöfrågorna på det
regionala och globala planet.
Skyddet av den biologiska mångfalden står högst upp på vår
miljödagordning. Miljöarbetet kräver dock att ekonomiska resurser avsätts
för angelägna insatser. Att växla in Sverige på ett hållbart utvecklingsspår är
inte gratis.
Generellt finns därför anledning att ifrågasätta de kraftfulla besparingar
som regeringen vill genomföra på anslagen till allmän miljö- och naturvård
de närmaste åren. Folkpartiet vill därför anslå ytterligare 290 miljoner kronor
till utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.
Naturvård och naturresurser
Naturens skönhet utgör en viktigt dimension på livskvalitet. Tillgången
på naturupplevelser utgör således ett viktig mått av frihet för
medborgarna. För att säkra naturvärdena krävs insatser över hela det
miljöpolitiska fältet, eftersom samtliga miljöhot i slutändan alltid går ut
över naturens skönhet. Vi vill peka på några områden där det är särskilt
tydligt att det krävs bättre och mer liberal politik.
De areella näringarna
Det är särskilt viktigt att de näringar som har en stor inverkan på naturen
omfattas av ett regelverk som stimulerar en hållbar utveckling. Ett
övergripande mål för dessa näringar är att säkra den biologiska
mångfalden och minimera inverkan på miljön i övrigt. En god
grundläggande miljöhänsyn i de areella näringarna är tillsammans med
områdesskydd i praktiken helt avgörande för hur väl uppsatta
naturvårdsmål skall nås. Behoven av områdesskydd är direkt beroende av
hur väl miljöanpassningen i de areella näringarna lyckas.
Utvecklingen av det konventionella jordbruket mot en mer hållbar
produktion av livsmedel är viktig. Miljöersättningsprogrammet är ett bra
redskap för att upprätthålla en miljöinriktning på jordbruket. En hög
ambitionsnivå för jordbrukets miljöarbete måste tydligt framgå av sektors-
ansvaret. På detta område görs idag ett betydande arbete inom näringen. Vi
liberaler stödjer detta arbete, men det behöver intensifieras. Mot bakgrund av
de höga ambitioner som finns för miljöarbetet inom jordbruket är det viktigt
att miljöersättningsprogrammet utvecklas vidare. Det är av stor vikt att
bevarandet av odlingslandskapet och den biologiska mångfalden sätts i
centrum. Jordbrukslandskapet och landsbygden är en stor nationell tillgång
ur miljö-, företagar- och turistsynpunkt.
Vissa former av skogsbruk med dess brukningsmetoder utgör ett hot mot
den biologiska mångfalden i skogen. Genom den nuvarande
skogsvårdsslagen och genom ökade kunskaper hos skogsbrukarna har viktiga
framsteg gjorts. I skogen återfinns unika biotoper och ekosystem som utgör
grunden för många arters överlevnad. Dessa förutsättningar måste
återspeglas i avverknings- och reproduktionsreglerna för att den biologiska
mångfalden skall bevaras.
Tillgången på fisk i sjöar och hav är avgörande för balansen i dessa stora
ekosystem. Därför måste fisktillgången skyddas mot överutnyttjande genom
internationella överenskommelser.
Områdesskydden
Där inte vardagshänsynen inom de areella näringarna räcker till är olika
former av områdesskydd nödvändigt för att bevara större ekosystem och
unika biotoper. För detta ändamål måste dock avsättas tillräckligt med
resurser för markinlösen och intrångsersättningar. Beträffande reservat i
skogsmark har riksdagen tidigare ställt sig bakom ett uttalande att 5
procent av den produktiva skogsmarken nedanför det fjällnära området
kan behöva skyddas i reservat. Detta förutsätter att riksdagens mål för
miljöanpassning av skogsbruket uppfylls. Nås inte målet ökar
reservatsbehovet upp till emot 15 procent. Senast år 2010 bör
reservatsbehovet vara uppfyllt.
När det gäller odlingslandskapet har Naturvårdsverket föreslagit att
600 000 ha skall bevaras före 1998. De värdefullaste områdena bör enligt
Naturvårdsverket säkerställas som reservat. Folkpartiet liberalerna delar
denna bedömning.
Med rådande system där intrångsersättning måste betalas till markägarna
även vid skydd av mindre biotoper krävs kraftigt ökade budgetanslag till
markinlösen och intrångsersättningar. Det finns många unika naturområden
som är akut hotade och det kräver därför omgående en kraftig engångsinsats.
Det är framförallt stora områden av ovärderlig s k gammelskog som står på
spel.
Miljöorganisationernas vädjan till landets samtliga skogsägare om ett
femårigt avverkningsstopp för att inte förstöra något som tar hundratals år att
återskapa har inte gett önskat resultat. Effekten av de uppenbart otillräckliga
anslagen blir att värdefulla biotoper förstörs och att den biologiska
mångfalden snabbt utarmas. Folkpartiet liberalerna vill därför anslå
ytterligare 250 miljoner kronor till markinköp och intrångsersättningar.
Markägaransvar och miljöskador
Ett viktigt försiktighetsmått i miljösskyddslagstiftningen är det s k
markägaransvaret. Det innebär att ansvaret för markskador inte upphör
bara för att en viss verksamhet gör det. Detta ansvar är i det närmaste
självklart med en miljölagstiftning som både nationellt och internationellt
bygger på principen om att förorenaren betalar.
Problemet med markskador från äldre miljöfarlig verksamhet är
omfattande. Det finns stora markområden som är i behov av sanering från
föroreningar. Att även dessa ytor saneras är nödvändigt för att ekosystemen
och den biologiska mångfalden skall kunna återställas i dessa skadade
områden.
Kemikalier
Spridningen av miljöfarliga kemikalier och metaller i vår miljö måste
minska. Det finns idag cirka 10 miljoner kemiska föreningar registrerade
i världen. Det tillkommer dessutom ständigt ett stort antal nya ämnen.
Vetenskapen har idag endast grepp om miljö- och hälsoriskerna för cirka
10 procent av de idag kända kemikalierna. Det är således omöjligt att
överblicka effekterna av dagens kemikaliesamhälle. Farliga kemikalier
sprids i näringskedjorna och genom dess ackumulation hotas den
biologiska mångfalden.
Kemikalie- och metalläckaget skall begränsas genom ett omfattande
producentansvar och strikta regler för destruktion av miljöfarligt avfall. För
att minimera tillförseln av skadliga ämnen i miljön finns det i svensk
kemikalielagstiftning en s k substitutionsprincip eller en utbytesregel. Den
innebär att var och en som hanterar en kemisk produkt själv måste bedöma
om hon kan minska risken för miljöskador genom att använda en annan
produkt eller på ett annat sätt minska miljörisken. Målet är att endast
använda material som varken i sig själva eller som nedbrytningsprodukter är
miljöfarliga.
En brist i lagstiftningen är att den gör skillnad på tillämpning av
utbytesregeln mellan kemiska produkter och varor som behandlats med en
kemisk produkt. Utbytesregeln bör därför fullt ut omfatta även varor som
behandlats med kemiska produkter.
Uthålligt energisystem
Energisystemets utformning har en avgörande inverkan på såväl den
lokala som den globala miljön. Dess struktur måste därför inbegripa en
långsiktig miljöhänsyn.
Energiförsörjningen har både en regional och global karaktär. Ineffektiva
och säkerhetsmässigt undermåliga kol- och kärnkraftverk i bl a Öst- och
Centraleuropa innebär enorma miljöproblem. En fortsatt ökning av
förbränning av kol i Indien och Kina riskerar också att öka växthuseffekten.
Energisystemet måste därför ställas om globalt för att bli ekologiskt
hållbart. Energiframställning genom fossila bränslen som kol, olja och
naturgas samt kärnkraften skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av
ekologiskt hållbara energikällor, som inte förorsakar skadliga utsläpp eller
avfall och inte förbrukar ändliga resurser. Samtliga fossila bränslen kommer
av naturliga skäl att utgöra parenteser i mänsklighetens energiförsörjning.
Omställningen måste dock ske med hänsyn till andra viktiga samhällsmål.
Tillgången på energi till konkurrenskraftiga priser är avgörande för
välfärden. En successiv omställning av energisystemet är därför att föredra
framför kortsiktiga beslut som leder till snabba och kraftiga
energiprishöjningar. Kortsiktiga beslut riskerar att kullkasta förutsättningarna
för viktiga delar av industrin, försämra sysselsättning och välfärd, urholka de
offentliga finanserna och försvåra för hushållen.
Förnybara energislag måste ges tid för att utvecklas och erbjudas till
konkurrenskraftiga priser. Med ekonomiska styrmedel kan man sätta pris på
miljöförstöringen från de fossila energikällorna. Ekologiskt hållbar energi
och teknik som t ex biobränsle, solenergi, vindkraft, värmepumpar ges
därmed en ökad konkurrenskraft.
En avreglerad elmarknad innebär att konsumenterna får större makt att
påverka de produkter och tjänster som erbjuds. För att öka konsumenternas
kraft är det viktigt att den nationella avregleringen noggrant följs upp och att
det skapas system som uppmuntrar energibesparing. Det innebär t ex att den
rörliga kostnaden skall utgöra en så stor del som möjligt av det totala
kostnaden för elkonsumtionen i konsumentledet.
Utöver ekonomiska styrmedel som miljöavgifter behövs också aktiva
insatser, som till exempel teknikupphandling, som uppmuntrar till energi-
hushållning, utveckling av biobränsleteknik och annan miljövänlig
energiproduktion samt forskning. Vi måste vara öppna för att framtiden kan
komma att erbjuda nya energikällor och ny teknik som är ekologiskt hållbar.
Forskningen kring energiförsörjningen måste vara fri. Det innebär att den så
kallade "tankeförbudslagen" som idag omgärdar kärnkraftsforskningen skall
avskaffas.
Orörda älvar och vattendrag
De fletsa av Sveriges älvar är exploaterade för att utvinna elektrisk kraft.
I dag återstår endast ett fåtal av de stora älvarna och andra betydande
vattendrag i outbyggt skick. En utbyggd älv med följande miljöskador
kan inte återställas. Det är därför av stor betydelse för naturvården att de
orörda älvarna och andra vattendrag bevaras. De besitter unika
naturvärden och utgör ofta viktiga ekosystem för hotade djurarter. Vid ett
flertal tillfällen under den innevarande mandatperioden har dock frågan
om att bygga ut vattenkraften förts på tal.
Riksdagen har genom systemet med fastställda riksintressen beslutat att
skydda det mest värdefulla av den återstående "älvnaturen". Detta har
föregåtts av omfattande utredningar och analyser där bevarandevärdet redan
har vägts mot vattenkraftsintresset. Denna avvägning har skett till fördel för
naturen och för miljöintresset. Det finns ingen anledning att göra några andra
bedömningar idag av de älvar som riksdagen bara för några år sedan beslutat
att skydda.
Epoken av älvutbyggnad måste nu vara slut och istället för att minska
skyddet för de orörda vattendragen bör det tvärtom utökas genom att flera av
de ännu oskyddade vattendragen klassas som riksintresse inom ramen för
naturresurslagstiftningen.
Kalkningsverksamhet
Försurning orsakad av olika utsläppskällor skapar svåra föroreningar och
ackumulerade miljöproblem i våra vattendrag. Genom att
kalkningsinsatser i stor skala sedan 1970- talet har stora miljöskador trots
allt kunnat motverkats. Om omfattande besparingar görs på anslagen till
kalkningen riskerar således årtionden av kalkningsinsatser att gå
förlorade genom en snabb återförsurning. När anslaget till kalkning skars
ner vid 1995 års budget var det något som vi beklagade, men i slutändan
godtog p.g.a. det svåra ekonomiska läget. Förra året ansåg vi dock att
gränsen för besparingar på kalkningsverksamheten var nådd. Folkpartiet
liberalerna ville därför redan då anslå ytterligare 10 miljoner kronor till
kalkningsverksamheten. Det blev ingen höjning av kalkningsanslaget
förra året men idag ser vi positivt på att 1998 års budget hörsammat detta
krav. På grund av det stora behovet och de tidigare nedskärningarna vill
vi dock öka kalkningsanslaget med ytterligare 20 miljoner kronor.
Fosfor- och kväveläckage
Övergödningen av våra kustvatten är ett omfattande miljöproblem som vi
sett effekterna av under flera årtionden. Tillväxt av alger, blomning av
växtplankton har ökat och allt fler bottenytor som saknar syre. Detta
beror till stor del på kväve- och fosforutsläppen från land. Det är
nödvändigt att utsläppen av både kväve och fosfor minskar.
Dessutom är det angeläget att restaurera våtmarker och förbjuda
markavvattning i det kustnära området längs Norrlandskusten samt i södra
Sverige.
Avrinningsdistrikt
Ofta begränsar de administrativa kommun- och länsgränserna samt
bristande samordning arbetet att uppnå en god vattenkvalitet. SMHI har
definierat 119 huvudavrinningsområden och cirka 11 000
delavrinningsområden i Sverige. Till dessa kommer kustområden med
direktavrinning i havet. Den svenska kusten har sedan delats in i 55
kustvattenområden. Folkpartiet anser att landet bör delas in i tio
avrinningsdistrikt med huvudavrinningsområdena som bas med ett eller
flera av ovan anförda områden.
Miljösamverkan på det lokala planet, exempelvis mellan jordbrukare inom
ett delavrinningsområde, ökar det lokala engagemanget.
Stärkt strandskydd
I områden med relativt hög befolkningstäthet är det viktigt med ett
betydande strandskydd mot exploatering i olika former. Det krävs för att
värna växt- och djurlivet, men även för att garantera alla människors
tillgång till stränderna. Trots att reglerna om strandskyddet stärktes under
den förra mandatperioden när Folkpartiet liberalerna var i
regeringsställning fortsätter strandskyddet att i praktiken urholkas. Enligt
vissa studier försvinner fyra kilometer strand per år bara i Stockholms
län. Enligt Naturvårdsverket beror detta främst på de stora möjligheter
som kommunerna har att bevilja dispens från förbudet att bygga nära
vattnet. Problemet är sålunda organisatoriskt och visar på hur många små
undantag på lite längre sikt riskerar att helt undanhålla medborgarna
rekreation och naturupplevelser vid stränder. Det är bristen på samlad
överblick över de långsiktiga effekterna som leder till denna utveckling.
Därför bör möjligheten för kommunerna att bevilja dispenser i
tätbefolkade områden inskränkas.
Naturvårdsansvar
En viktig del av naturvården måste markägarna ta ansvar för.
Äganderätten är inte oinskränkt utan lagstiftningen, liksom det allmänna
rättsmedvetandet, bygger på att markägare måste ta hänsyn till
naturvärden i sin markvård och markanvändning. Det har också länge rått
en betydande enighet om att markägare skall ersättas av det allmänna vid
kraftiga inskränkningar i förfoganderätten.
Men genom en ändring i plan- och bygglagen 1986 vidgades markägarnas
rätt till ersättning och sedan dess har de effekter de nya reglerna fått på
naturvården diskurterats, t ex när det gäller bevarandet av urskogar. Det finns
således en motsättning mellan å ena sidan exploateringsintresset som
innefattas i äganderätten och å andra sidan mer allmänna intressen, som t ex
att säkra den biologiska mångfalden.
Folkpartiets syn på äganderätt och naturvårdsansvar är att ett betydande
ansvar för naturvården måste bäras av markägarna. Förvaltarskapstanken
bygger på att ägandet måste utövas på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt. Vi
motsatte oss därför utformningen av ersättningsreglerna i PBL 1986.
Erfarenheterna från de senaste tio åren bekräftar att vår oro för effekterna på
naturvården var berättigad. Även om vi stödde det grundlagsskydd för
äganderätten som infördes genom beslut 1994 hade vi önskat en teknisk
utformning som inte, vilket nu blev fallet, innebar att ersättningsreglerna från
PBL upphöjdes till grundlag.
De ökade ersättningsmöjligheterna har inneburit att arbetet med att bevara
unika naturmiljöer och säkra den biologiska mångfalden avsevärt försvårats.
Rätten till intrångsersättningarna vid redan små restriktioner har lett till att
skyddsvärda områden inte har kunnat skyddas. Inte minst tack vare
Folkpartiets insatser i riksdag och regering har i och för sig betydande belopp
avsatts för områdesskydd för att bl a upprätta naturreservat, men om all
skyddsvärd mark skulle förvärvas eller skyddas genom intrångsersättningar
skulle statsanslagen behöva vara mångdubbelt större.
Vi anser att detta på nytt reser frågan om huruvida utformningen av er-
sättningsreglerna 1986 blev rimlig. En besläktad fråga är om det inom ramen
för den nya grundlagsregleringen i regeringsformen (RF 2:18) går att
utforma ersättningsregler som ger markägaren ett större ansvar för
naturvården. Om det inte visar sig framkomligt att ändra ersättningsreglerna
kvarstår möjligheten att öka det allmännas satsning på att rädda skyddsvärda
områden eller att skärpa markägarens ansvar i skogsvårdslagen.
Varje månad avverkas skyddsvärda områden med effekter på den
biologiska mångfalden. Vi förutsätter att dessa frågor tas upp i miljöbalken.
Dessutom borde regeringen diskutera finansieringen av ett ökat anslag för att
skydda värdefull skog.
Tillståndsprövning
All verksamhet som innebär risk för miljöskador måste omfattas av
tillståndsprövning. I miljöskyddslagstiftningen finns det allvarliga brister
när det gäller tillståndsgivningen.
Tillstånd för pågående verksamheter måste kunna omprövas i större
omfattning än idag. Givna tillstånd har inte sällan givits på beslutsunderlag,
som jämfört med dagens kunskaper, är bristfälliga. Tillstånd för miljöfarlig
verksamhet bör i princip alltid begränsas till tio år i taget. Därefter skall en
omprövning kunna ske och ytterligare försiktigthetsåtgärder kunna krävas för
ett förnyat tillstånd.
Vidare måste utrymmet för avvägningar mellan andra allmänna intressen
och miljöskyddet göras mindre. Det gäller t ex i miljöskyddslagen 5 § 2 st:
"Omfattningen av åligganden [...] bedöms med utgångspunkt i vad som är
tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande
av såväl allmänna som enskilda intressen." Med hög arbetslöshet tenderar
toleransnivån för miljöskadlig verksamhet att höjas. Det kan inte accepteras.
Erfarenheterna av nuvarande lagstiftning är att det vid tillståndsprövning
av miljöfarlig verksamhet allt för ofta finns motstående allmänna intressen,
t ex ett visst antal arbetstillfällen. Denna motsättning kommer alltid att
finnas, men en avvägning måste göras på miljömässiga grunder. Miljöns
gränser för vad som är långsiktigt hållbart får inte överskridas. Dagens
situation leder till att det vid varje tillståndsgivning sker små eftergifter
som
på sikt leder till stora miljöskador. Det är därför viktigt att den nya
miljöbalken tar ett verkligt grepp kring nuvarande problem med
tillståndsprövningen och dess avvägningsmoment för miljöfarlig verksamhet.
Mindre utsläpp
Koncentrationen av fordon med förbränningsmotorer leder till höga
halter av luftföroreningar och bildning av marknära ozon, som både
vållar hälsoproblem och skadar växtlighet. En sundare kommunikations-
och trafikstruktur är således en viktig del i miljöarbetet. Det är därför
viktigt att genom miljöavgifter styra utveckling mot bättre
transportmedel för att minska förbrukningen av fossila bränslen och öka
säkerheten.
Folkpartiet liberalerna föreslår att riksdagen fastställer ett mål att senast år
2010 skall inga fordon med hälsovådliga utsläpp tillåtas i städerna.
Utsläppen från motorer i arbetsfordon, t ex traktorer och arbetsredskap
som gräsklippare, går inte att hänföra till transportsektorn. De står dock för
en betydande del av luftutsläppen i Sverige. Folkpartiet anser att arbetet med
avgaskrav för och miljöklassning av arbetsfordon måste gå vidare och vara
en viktig del i Sveriges ansträngningar för en bättre miljö i EU. Regeringen
bör driva frågan om bränslebeskattning för arbetsfordon i ministerrådet.
Folkpartiet liberalerna anser också att regeringen bör föreslå regler om
avgaskrav för arbetsredskap.
5 Ekologi och ekonomi
En hållbar utveckling hänger i praktiken ihop med en positiv ekonomisk
utveckling. Den ekonomiska utvecklingen måste därför inför
millennieskiftet ske på ett sådant sätt att naturresurserna utsätts för så lite
påfrestning som möjligt.
För att nå ett samhälle med en hållbar ekologisk utveckling måste till
exempel den biologiska mångfalden och den genetiska variationen på ett
konsekvent sätt prioriteras framför kortsiktiga exploateringsintressen.
Det är viktigt att staten med hjälp av miljöavgifter och andra ekonomiska
styrmedel sätter ett relevant pris på miljöförstöringen. Det ska vara dyrt att
förorena. Därmed används marknadsekonomin som det centrala medlet och
vi uppfyller grundläggande principer som att förorenaren betalar.
Grön skatteväxling
Folkpartiet liberalerna är positiva till en grön skatteväxling. Ett viktigt
inslag i den stora skattereformen 1990/91, som Folkpartiet stod bakom,
var just höjd skatt på energi och miljö samt sänkt skatt på
arbetsinkomster.
Genom att genomgripande växla skatt på arbete mot skatt på
miljöförstöring förenas miljömålen med målen för den ekonomiska politiken.
För att uppfylla kriterierna för begreppet skatteväxling är det viktigt att det
sker motsvarande sänkningar av skatten på andra områden. Annars är det inte
grön skatteväxling, utan snarare en missriktad svartväxling till dålig kurs. De
höjningar av energiskatterna som riksdagen beslutat är just av sådant slag.
Vi anser det vara viktigt att Sverige driver en offensiv miljöpolitik och
därigenom verkar pådrivande i det internationella miljöarbetet. Samtidigt är
det angeläget att beakta industrins internationella konkurrenskraft och att
miljöskatterna inte driver företag att förlägga verksamheten i andra länder. I
värsta fall skulle detta till och med kunna försämra miljön, om nämligen
miljökraven i dessa andra länder var avsevärt mildare än i Sverige. Det är
också viktigt att notera att effektiva miljöskatter leder till att skattebasen
minskar, vilket naturligtvis reducerar möjligheten att finansiera andra
skattesänkningar. Sammantaget anser vi emellertid att det finns goda
möjligheter till en fortsatt grön skatteväxling.
Kretsloppet
Ett mål med miljöavgifter och grön skatteväxling är att sluta kretsloppen
i naturen. Men i grunden är det ännu viktigare att så långt som möjligt
genom olika styrmedel försöka minska materialflödet istället för att det i
ett kretslopp bara går runt. Genom särskilda avgifter på vissa råvaror och
på visst avfall kan detta lättare uppnås.
Naturresurser och råvaror används i alla tillverkningsprocesser. De varor
och kemikalier som tillförs används för sina olika ändamål och sprids ut i
naturen eller blir slutligen avfall som slängs på tippen eller förbränns. Avfall
uppkommer också i vart och ett av de tidigare leden. Behovet av att det finns
verkligt fungerande marknader för material som skall återvinnas måste också
beaktas. Annars finns risk att vi hamnar i en situation där producenterna
sitter med stora mängder återvinningsbart material som inte återanvänds
därför att nya råvaror är billigare.
En del av det material som omsätts i samhället används inte som varor utan
tillhandahåller snarare tjänster. Exempel på detta är vatten som kylmedium
eller transportmedium för avlopp. I den mån användningen orsakar dålig
resurshushållning eller orsakar miljöproblem bör införandet av ekonomiska
styrmedel övervägas.
Färskvatten är med vissa lokala undantag ingen bristvara i Sverige, men
avloppssystemen vållar miljöproblem trots långtgående rening. En avgift på
utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla källor av betydelse. På så sätt
skulle färskvattenanvändningen minska och ett mer resurshushållande
avloppssystem skulle gynnas
6 Den liberala miljöpolitiken
Att vrida den nuvarande utvecklingslinjen till en som är ekologiskt
uthållig innebär en stor uppgift. En stor uppgift kräver en stor bredd på
olika styrmedel. Inom miljöpolitiken var Folkpartiet först med att tala om
ekonomiska styrmedel. Detta möttes då med stor skepsis, eftersom man
menade att detta innebar att miljöförstörare skulle kunna köpa sig fria.
Denna inställning har nu förändrats i samma takt som medvetenhet om
marknadsekonomins överlägsenhet har blivit bättre. Men det räcker inte med
ekonomiska styrmedel. Det måste också finnas ett miljöengagemang hos
företag och konsumenter. Ytterst krävs det dessutom stabila institutionella
arrangemang och en tydlig lagstiftning. I detta avsnitt skall vi lyfta fram de
viktigaste styrmedlen för en liberal miljöpolitik som syftar till en hållbar
ekologisk utveckling.
Det personliga ansvaret
Miljöarbetet handlar ytterst om ett personligt ansvar för medborgarna att
fatta sådana beslut som har minst inverkan på miljön. Det handlar om att
i vår vardag genom en förändrad livsstil sopa rent framför egen dörr. Den
diffusa karaktär som många miljöproblem uppvisar sätter dock den
personliga motivationen på prov. Miljömedvetna och ansvarskännande
konsumenter är avgörande för att miljömålen skall klaras.
För att vi som konsumenter skall kunna göra miljövänliga produktval
krävs gedigna kunskaper om de ekologiska sambanden. Kunskap om
effekterna av olika konsumtionsmönster på den globala miljön bör således
lyftas fram i konsumentsammanhang. Kännedom om centrala ekologiska
samband leder till ökad motivation att ändra invanda konsumtionsmönster.
Miljöfrågorna måste ges en mer framträdande roll i konsumentpolitiken.
Olika former av ideella organisationer och andra sammanslutningar har en
central roll för folkbildningen när det gäller kunskapen om miljöproblem.
De svenska företagens ansvar
Det är politiker som sätter upp målen för miljöpolitiken, men det är
företagen som i praktiken skall leda utvecklingen. Den snabba tekniska
utvecklingen i företagen är det bästa som har hänt arbetet för en bättre
miljö. Det är företagen som i sin produktutveckling leder utvecklingen av
ny miljöteknik. De utgör grunden till att konsumenterna genom sin
marknadskraft får tillgång till mer miljövänliga produkter. Den
miljötekniska industrin utgör idag en av de snabbast växande
marknaderna i världen. Dess omsättning beräknas att globalt uppgå till
närmare 2 000 miljarder kronor om året. Företagens inre miljöarbete är
också centralt och det är därför viktigt att uppmuntra olika
miljöstyrningssystem inom såväl stora som små företag. I det moderna
företaget betraktas miljöarbetet som en stor möjlighet och inte längre
något som endast är påtvingat från statsmakterna. I USA beskriver
begreppet "Green Business" de företag som på ett mycket framgångsrikt
sätt kunnat utvecklas parallellt med en allt hårdare miljölagstiftning och
allt mer miljömedvetna konsumenter.
I Sverige har många företag kommit långt med sitt miljöarbete, men
mycket återstår att göra. Det är inte självklart att våra traditionella
basindustrier alltid i grunden välkomnar nya förutsättningar för
verksamheten. Genom nya regler för miljörevision och skatteförmåner för
miljöinvesteringar kan denna utveckling mot mer miljömedvetna företag i
Sverige påskyndas. Bankers och försäkringsbolags ansvar för sina kunders
verksamhet kan också behöva ökas för att ytterligare internalisera kostnader
för eventuella miljöskador i alla företags beslutsunderlag.
Statens ansvar
Statsmakterna skall genom olika styrmedel sätta upp ramarna för
producenter och konsumenter. För att de skall få avsedd styreffekt är det
viktigt att dessa är stabila över tiden och tydliga i sin utformning
Lagstiftning
Det yttersta styrmedlet för en hållbar utveckling är miljölagstiftning och
dess många regeltyper. Det är viktigt att denna är konsekvent och tydlig i
sin utformning. När det gäller regler om tillämpningsområde och
kravregler är det särskilt viktigt med tydlighet och precision för att inte
reglerna skall bli tomma skal av målsättningar.
Miljökonsekvensbedömning
Miljökonsekvensbedömningar (MKB) av internationell standard skall
föregå alla beslut med någon betydande inverkan på miljön. Enligt
internationell standard, som bland annat kommit till uttryck i den s k
ESBO-konventionen från 1991, skall en effektiv MKB innehålla minst
sex moment. Dessa är att en MKB skall fungera som ett beslutsunderlag,
ange det eftersträvade resultatet, redovisa alternativen inklusive det s k
noll-alternativet, redovisa miljöeffekterna, väga effekterna mot nyttan,
samt granskas offentligt innan den får sin slutliga utformning.
Det har i en rapport från riksrevisionsverket visats hur undermåliga
MKB:n som skrivs i praktiken. Detta innebär att det ofta fattas beslut på
bristfälliga grunder. Dessutom innebär nuvarande ordning att Sverige bryter
mot det EG-direktiv ( 85/337/EEG) som reglerar MKB inom EU.
För att komma tillrätta med dessa brister bör Sverige snarast skärpa de
nuvarande kraven på MKB i lagen om hushållning med naturresurser för att
åtminstone nå upp till internationellt vedertagen standard.
Teknikupphandling för bättre miljö
Bästa möjliga tillgängliga teknik är en allmän försiktighetsprincip inom
miljöskyddslagstiftningen. Den innebär att de som yrkesmässigt bedriver
miljöfarlig verksamhet skall använda den för miljön bästa tekniken. För
att öka stimulansen att ta fram ny och bättre miljöteknik kan
teknikupphandling vara en viktig drivkraft. Den kan stimulera tillverkare
av kylskåp, fönster, belysning etc att producera så miljövänliga produkter
som möjligt. Det är därför viktigt att arbetet med teknikupphandling för
energisnålare och miljövänligare teknik vid NUTEK får fortsätta.
Miljöövervakning
Länsstyrelserna har idag inte tillräckligt med resurser för sin
övervakande och miljövårdande verksamhet. Direkt tillsyn får allt oftare
ersättas av rapportering från markägare, företagare eller allmänheten. Inte
sällan tvingas man lämna lagreglerade uppgifter ogjorda. Tillsyn och
övervakning är egentligen inget styrmedel, utan mer ett
kontrollinstrument för revision av miljötillståndet i Sverige. Det är
särskilt viktigt att länsstyrelserna klarar bevakningen av olika
riksintressen som annars på kommunnivå lätt kan gå förlorade p.g.a.
bristande översikt. Idag försvinner inte sällan skyddsvärda områden
enbart p.g.a. av att länsstyrelserna inte har resurser att utöva tillräcklig
tillsyn över miljöförstörande verksamheter. Folkpartiet liberalerna vill
därför anslå ytterligare 20 miljoner kronor till den miljöövervakande
verksamheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stärka det internationella
samarbetet kring miljöfrågorna,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående en minskning av koldioxidutsläppen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående vikten av att regeringen arbetar i EU för en
gemensam minsta koldioxidskatt för medlemsländerna,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöinriktning av Östersjösamarbetet,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en långtgående miljöhänsyn inom de areella
näringarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att epoken av utbyggnad av vattenkraften i älvar
och andra i huvudsak orörda vattendrag i Sverige är avslutad,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett hållbart energisystem och behovet av en fri
forskning kring detta,4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företagens centrala roll för utveckling mot ett
hållbart samhälle,4
9. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård enligt uppställning:
10.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )
Stockholm den 6 oktober 1997
Lars Leijonborg (fp)
Eva Eriksson (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Lennart Fremling (fp)
Erling Bager (fp)
1 Yrkandena 1 och 4 hänvisade till UU.
2 Yrkande 3 hänvisat till SkU.