Faktor 10 - en miljöpolitik för det ekologiska lyftet
1 Sammanfattning
Det ekologiska lyftet ska få Sverige att växa. Kretsloppsutvecklingen blir
en drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell utveckling och ett klimat
för företagande och innovationer. Kretsloppssamhället innebär en mäktig
förnyelse av varje del i samhället.
Centerpartiet anser att kretsloppsprinciperna måste ligga till grund för
framtidens samhälle och för politiska beslut i alla samhällssektorer. Ett
kretsloppssamhälle kan inte byggas på direktiv uppifrån. Politiken ska ange
ramar och riktlinjer, skapa förutsättningar och utforma styrmedel. Men
omställningen kan bara genomföras genom en ändrad inställning och ett
ändrat beteende hos samhällets alla aktörer. Det grundläggande kriteriet för
att utveckla kretsloppssamhället är att människor känner delaktighet och
ansvar för denna utveckling. Den insikten är nödvändig i ett kretslopps-
anpassat samhälle. Åtgärder för att minska miljöskulden, införa skatteväxling
och utveckla producentansvaret visar vilken inriktning Centerpartiet vill ge
miljöpolitiken.
I denna motion föreslås bl.a. att faktor 10-begreppet bör användas som ett
överordnat riktmärke i arbetet med att resurseffektivisera samhället. Det
föreslås även åtgärder för att i större omfattning miljöanpassa EU:s
regelverk. För att öka möjligheterna att bevara den biologiska mångfalden i
skogen föreslås att en fond inrättas för att säkerställa en långsiktig
finansiering av reservatsbildning, biotopskydd, naturvårdsavtal och skötsel
av skyddad skog. Medel till denna fond bör säkerställas genom en försäljning
av Assi Domän. I motionen föreslås dessutom satsningar på kalkning av
sjöar och vattendrag samt sanering av miljöskadade områden.
2 Kretsloppssamhället - för bättre miljö och fler
jobb
Jordens ekosystem kommer att utsättas för stora påfrestningar i
framtiden, bl.a. på grund av en snabb befolkningstillväxt och växande
ekonomier i befolkningstäta regioner. Beräkningar har gjorts som visar
att omkring en halv miljard människor skulle kunna leva långsiktigt
hållbart på dagens genomsnittliga levnadsnivå i industriländerna med
dagens teknik. I dag lever drygt en miljard människor med hög materiell
levnadsstandard och ytterligare 4-5 miljarder strävar efter den. Om
ytterligare 40-50 år beräknas jordens befolkning ha fördubblats. Detta är
den stora utmaningen inför 2000-talet. Nya levnadsmönster måste
utvecklas. Det uthålliga samhället måste byggas både lokalt, regionalt,
nationellt och globalt. Samhället måste kretsloppsanpassas.
Det ekologiska lyftet ska få Sverige att växa. Kretsloppsutvecklingen blir
en drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell utveckling och ett klimat för
företagande och innovationer. Kretsloppssamhället innebär en mäktig
förnyelse av varje del i samhället. Det är grunden för återvinning av
lagerresurser, för medveten resurshushållning och för ökad användning av
förnybara resurser. Det kommer att stimulera forskningen, hela utbildnings-
samhället och den tekniska utvecklingen. Vägen till det ekologiskt hållbara
Sverige handlar inte om en återgång till gamla tiders samhälle. Det är istället
fråga om tillväxt genom högteknologisk och miljövänlig utveckling. Vi skall
gemensamt växla spår och ge den ekonomiska utvecklingen en hållbar
inriktning. Dit kommer man inte i första hand genom stora centraliserade
statliga program, utan genom ett livskraftigt näringsliv och en väl fungerande
marknadsekonomi som integrerar miljökostnader samt stimulerar
miljömedvetna konsumenter och medborgare.
Genom att återanvända varor och återvinna material kan kretsloppet slutas.
Konsumtion som skadar miljön måste successivt minskas. Det är en
utmaning för Sverige och övriga västvärlden att gå före och visa att en håll-
bar livsstil går att förena med hög levnadsstandard. Den biologiska
mångfalden måste värnas genom förebyggande och återställande åtgärder.
Respekt för människan kräver respekt för naturen. Särskilt värdefull natur
måste skyddas. Utvecklingen inom gentekniken ställer oss inför nya ut-
maningar och möjligheter. Gentekniken måste omgärdas av etiska och
ekologiska ramar. Alla livsmedel skall märkas tydligt om de till någon del är
genmanipulerade. Centerpartiet accepterar inte patent på liv och till
genteknisk manipulering av könsceller. Kloning av människor och djur kan
inte accepteras.
Förnyelsen av energisystemet innebär att vi går från miljöhotande och
miljöförstörande kärnkraft och fossila bränslen till förnybara energikällor
och en effektiv energianvändning. Det är ekologiskt hållbart. Under nästa
mandatperiod kommer Centerpartiet att medverka till nya steg i förnyelsen
av energisystemet och fullfölja energiöverenskommelsen genom fortsatt
kärnkraftsavveckling. Det utvecklar ett decentraliserat energisystem istället
för storskalighet. Det ger utrymme för en väl fungerande marknad istället för
kärnkraft, främjad av stat och storkapital. Miljöanpassningen av
energisystemet går snabbt. Från 1992 till slutet av förra året har
energitillförseln från biobränslen ökat från 71 TWh till 87 TWh per år.
Kretsloppsanpassning och förnybara energikällor ger redan idag stora
konkurrensfördelar. En större marknad öppnas för företag som använder
modern, miljöanpassad teknik.
Det ekologiska lyftet gäller också vår livsstil, vår mat och vår hälsa.
Människor vill ha sammanhang, överblick och möjlighet att kunna bestämma
över det som påverkar hälsan. Miljö- och kvalitetskraven på maten skall
höjas. Ekologiskt odlad mat till vettiga priser med kortare transportsträckor
skall stimuleras. Konsumenternas makt måste stärkas.
Insikten om att världen behöver förändras i denna riktning ökar i allt
vidare kretsar i många utvecklade länder. Istället för enbart begreppet tillväxt
bör begreppet hållbar tillväxt användas för en tillväxt som skapas i samklang
med en hållbar och uthållig resursanvändning.
Dagens generationer får inte leva så att livsbetingelserna för kommande
generationer förstörs. En övergång från linjär resurshantering, d.v.s en
resurshantering som inte utnyttjar de möjligheter som finns att återvinna och
återanvända resurser, till kretsloppshantering måste vara en ledstjärna för
samhällsutvecklingen.
Centerpartiet anser att kretsloppsprinciperna måste ligga till grund för
framtidens samhälle och för politiska beslut i alla samhällssektorer. Ett
kretsloppssamhälle kan inte byggas på direktiv uppifrån. Politiken ska ange
ramar och riktlinjer, skapa förutsättningar och utforma styrmedel. Men
omställningen kan bara genomföras genom en ändrad inställning och ett
ändrat beteende hos samhällets alla aktörer. Det grundläggande kriteriet för
att utveckla kretsloppssamhället är att människor känner delaktighet och
ansvar för denna utveckling. Den insikten är nödvändig i ett
kretsloppsanpassat samhälle. Åtgärder för att minska miljöskulden, införa
skatteväxling och utveckla producentansvaret visar vilken inriktning
Centerpartiet vill ge miljöpolitiken. Vad som ovan anförts om principerna för
miljöpolitiken bör ges regeringen till känna.
3 Förlorade år för miljöpolitiken
Tyvärr har regeringen misslyckats med stora delar av miljöpolitiken.
Exempel på detta är långbänken kring miljöbalken. Troligen kommer
denna lagstiftning att försenas med cirka 4 år på grund av att regeringen
drog tillbaka det förslag som lades under förra mandatperioden. Detta
kommer att innebära fyra förlorade år för miljölagstiftningen.
Ett annat oskick är det sätt som regeringen avser att föreslå miljöpolitiska
åtgärder för riksdagen. Istället för att fördela förslagen under mandatperioden
väljer man att samla en mängd förslag inom olika områden som av någon
anledning föreläggs riksdagen ett halvår före riksdagsvalet. Förutom att det
skapar en ryckighet i politiken innebär det att riksdagsarbetet försvåras då det
kommer att vara ett stort antal förslag som ska behandlas av riksdagen under
en kort tidsperiod.
Bidrag och subventioner kan inte vara huvudstrategin för att utveckla ett
hållbart samhälle. Tyvärr har regeringspolitiken alltför ofta den inriktningen
inom miljöområdet. Det behövs givetvis åtgärder för kretsloppsanpassning
av t. ex. byggsektorn, men det får inte ske på bekostnad av angelägna
åtgärder för biologisk mångfald, försurningsskador eller för att åtgärda
skador orsakade av tidigare miljösynder. Regeringens storslagna
investeringsprojekt har överskuggat mindre spektakulära, men minst lika
viktiga frågor. Detta har inte gagnat miljöarbetet.
4 Omsorg om miljön skapar jobb
World Watch Institute har kallat utvecklingen av miljömarknaden för den
andra industriella revolutionen. Den ökade kunskapen om
miljöproblemen och det ökade miljömedvetandet i de industrialiserade
länderna har lett till en större vilja att välja bort miljöskadliga produkter.
Den gröna marknaden är mycket expansiv. Allt talar för att de
miljövänliga och resurseffektiva företagen kommer att bli de mest
framgångsrika företagen i framtiden. Det företag eller den regering som
fortsatt agerar som om det fanns en motsättning mellan miljö och arbete
backar in i framtiden och kommer snart att upptäcka att utvecklingen
springer ifrån dem.
Traditionella gröna arbetstillfällen fanns tidigare i företag som tillverkade
utrustning för rening av luft, mark och vatten. I denna industri utvecklades
teknik för t.ex. vatten- och avloppsrening. Svensk industri är idag
världsledande på dessa områden. Tack vare denna teknikutveckling har
utsläppen från t.ex. industrin minskat väsentligt sedan 70-talet. Idag är ofta
det största miljöproblemet den färdiga produkten. För att minska
miljöpåverkan måste satsningar göras på produktutveckling. Nya
tillverkningsprocesser måste utvecklas som effektiviserar användningen av
energi och råvaror samtidigt som miljöskadliga kemikalier byts ut.
Utvecklingen av användningen av bioråvaror är ett annat område där såväl
nya företag som nya arbetstillfällen kommer att skapas.
Det är i landets små och medelstora företag som den stora potentialen finns
för att skapa nya gröna jobb. En stor del av den framtida arbetsmarknaden
kommer att skapas i små och medelstora företag, en växande tjänstesektor,
kompetensintensiva teknikföretag och bestå av en miljöanpassad produktion.
I dessa företag finns en kreativitet och dynamik, som kan ge upphov till
nya idéer och lösningar, vilka leder fram till nya miljöanpassade produkter
och tjänster. Genom tillväxt i små och medelstora företag skapas dessutom
arbetstillfällen i hela landet. Mindre företag har dock, jämfört med stora
koncerner, sämre möjligheter att ta del av nya forskningsrön och knyta till
sig nyckelpersoner inom områden, där efterfrågan på kompetens är stor.
Miljömarknaden och nya småskaliga lösningar på globala behov och
kretsloppsteknik skapar nya möjligheter inom regioner, som nu har en
sviktande ekonomisk utveckling. Det är också viktigt att regionalpolitiska
medel används till kretsloppsinriktade företag och utveckling av den gröna
sektorn i landets regioner och på landsbygden. Det kan handla om särskilda
projekt, som leder fram till ny teknik, men även traditionella insatser för att
sanera miljöskulden.
För att stimulera framväxt av nya företag inom miljösektorn krävs
särskilda insatser, t.ex. att bygga upp miljönätverk och miljökompetens i
näringslivet. Det är viktigt att det inom företagen finns ett aktivt miljö-
tänkande och en insikt om kretsloppstänkandet. På initiativ av Centerpartiet
har en miljöteknikdelegation inrättats. Delegationen ska utarbeta förslag till
en strategi för teknikutveckling, som syftar till en ekologiskt hållbar sam-
hällsutveckling samt ett program för teknikupphandling på områden, där
teknik för miljöanpassade processer och produkter bedöms särskilt angelägna
att utveckla.
Det gäller för regering och riksdag att ställa upp tydliga mål för ett
långsiktigt arbete. Det är de verksamma inom näringsliv och forskning som
har en nyckelroll när det gäller att få till stånd kretsloppsinvesteringar för
fler
gröna jobb. Statens uppgift är att skapa förutsättningar för miljömedveten
produktion genom FoU, skatteväxling, avgifter på miljöfarliga produkter
m.m.
5 Agenda 21
Genom en snabbstart efter Riokonferensen 1992 blev Sverige
världsledande på Agenda 21-arbete. Tankarna bakom Agenda 21-arbetet
har länge drivits av Centerpartiet. Genom ett decentraliserat synsätt kan
ett stort lokalt engagemang uppnås för miljöarbetet. Uppdraget från
Riokonferensen, där varje kommun senast 1996 påbörjade utarbetandet
av en lokal Agenda 21, har skapat helt nya förutsättningar för ett lokalt
engagemang i miljöfrågorna. I arbetet med lokal Agenda 21 ska siktet
vara inställt på en långsiktig samhällsutveckling som ser till helheten och
samverkan mellan olika kommunala sektorer, samtidigt som det ska leda
till konkreta handlingar som kan genomföras redan idag eller i morgon.
Arbetssättet bör vara öppet och uppmuntra kommuninvånarna, företag
och organisationer att medverka. Detta engagemang skapas om enskilda
känner att de har möjligheter att påverka utformningen av en uthållig
utveckling i den egna regionen. Centerpartiet anser att det även är av stor
vikt att industrin än mer uppmuntras att delta i de lokala Agenda 21-
programmen. Näringslivet står numera inte enbart för den ekonomiska
delen av utvecklingen, utan har i många fall börjat arbeta upp en god
kompetens inom miljöområdet som är värdefull också i det lokala
miljöarbetet.
Om kommunerna lyckas fullfölja arbetet med lokal Agenda 21 och
därigenom staka ut vägen mot det bärkraftiga samhället är det en styrka för
den lokala demokratin. Det är viktigt att det fortsatta Agenda 21-arbetet har
ett underifrånperspektiv. Utvecklingen av de lokala agendorna måste ske
utan centrala påtryckningar i form av föreskrifter eller liknande. Centrala
myndigheter och institutioner bör utveckla kanaler för att ge stöd och hjälp
när det gäller rådgivning om t.ex. problemlösning och teknisk utveckling.
För det fortsatta arbetet mot hållbar utveckling är det viktigt att kommunerna
har lätt att erhålla information om utvecklingen på miljöområdet. För att
effektivisera informations- och erfarenhetsutbytet mellan de olika aktörerna
bör ett nationellt samrådsorgan, ett Agenda 21-forum inrättas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Det är viktigt att landets studieorganisationer även i fortsättningen
engagerar sig i det folkbildningsarbete som krävs för att öka kunskapen om
Agenda 21.
Centerpartiet anser även att det bör tydliggöras att en del av de medel som
föreslås av regeringen till stöd för lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet öronmärks för Agenda 21-arbete. Denna summa bör uppgå till 30
miljoner kr under programmets treårsperiod, med en fördelning av 10
miljoner kronor per år. Detta bör ges regeringen till känna.
6 Material- och energieffektivisera med en
faktor 10
Jordens befolkning är nära sex miljarder och beräknas bli cirka tio
miljarder inom de närmaste 40-50 åren. Ungefär en halv miljard
människor kan beräknas kunna leva långsiktigt hållbart på dagens
genomsnittliga levnadsnivå i OECD-länderna, givet dagens teknik. I dag
lever över en miljard människor på denna nivå och många fler strävar
efter att uppnå den. Hela jordens befolkning skulle kanske vilja leva på
en levnadsstandard som motsvarar Västeuropas.
Om de totala uttagen av icke förnybara material behöver minska med
hälften måste i-länderna reducera sitt inflöde av dessa material med mycket
mer än 50 %, snarare med så mycket som 80-90 % och med en växande
befolkning kanske med ännu mer än så. Denna utmaning har uttryckts som
att resursanvändningen måste effektiviseras upp till tio gånger, d.v.s med en
faktor tio under de närmaste 30 till 50 åren. Det innebär t. ex. att om man
uppnår det inom trafiksektorn kommer en bil att dra 1 deciliter per mil
istället för 1 liter per mil.
En sådan radikal förändring kan tyckas orealistisk men det finns forskare
och industriföreträdare som menar att en sådan utveckling är både nödvändig
och möjlig att genomföra inom några decennier. OECD undersöker sedan en
tid, på uppdrag av dess miljöministrar, möjligheterna att öka miljö- och
resurseffektiviteten med en faktor tio.
Faktor tio-begreppet får ses som ett grovt mått för att ange dimensionen av
de förändringar som behövs inom en relativt kort tidsperiod - ungefär en
generation. Begreppet utgår från ett resonemang om befolkningsutveckling,
rättvisa och bärkraft.
Centerpartiet anser att faktor tio-begreppet bör användas som ett
överordnat riktmärke för behovet av dematerialisering. Det är bra att
begreppet nu efter ett initiativ av Centerpartiet omnämns i finansplanen.
Med dematerialisering menar vi att användningen av material ska minska.
Främst syftas på användningen av icke förnybar nyråvara. Centralt för
dematerialisering är att en minskad materialanvändning ska ske genom
effektivisering. Men detta riktmärke måste också kompletteras med mål som
tar sikte på behovet av att avgifta materialflödena och som preciserar vad
som krävs för olika typer av material.
Regeringen bör enligt Centerpartiets mening utreda och formulera
förutsättningarna för ett svenskt arbete vad gäller forskning och
teknikutveckling i syfte att anpassa samhället till faktor tio. Detta bör ges
regeringen till känna.
7 Producentansvar/kretsloppsutveckling
Kretsloppsprincipen måste ligga till grund för framtidens samhälle. Ett
nytt kretsloppsanpassat samhälle är under utveckling. Ur
folkhälsosynpunkt är dessa nya livsmönster nödvändiga, inte minst med
tanke på de allergiproblem som finns i Sverige.
En viktig uppgift i denna utveckling är att åstadkomma materialkunskap i
samhället. Kretsloppsdelegationen har bl.a. till uppgift att ta fram förslag
till
hur varusektorn ska kretsloppsanpassas. Successivt införs producentansvar
på olika områden. Nu gäller det att gå vidare från den grund som lades i
kretsloppspropositionen (prop 1992/93:180) på initiativ av Centerpartiet. En
kretsloppsanpassning måste genomföras inom alla samhällssektorer.
Människors krav på en god livsmiljö driver fram utvecklingen av sundare
byggnader och en god närmiljö. Stad och land skapar i samverkan nya
mönster för närproduktion av livsmedel, odling och förädling av
energiråvaror och bioråvaror till industrin. Varje samhällssektor måste
kretsloppsanpassas. Det kräver ett gediget beslutsunderlag för att kunna
prioritera vilka insatser som bör göras. Sverige har goda förutsättningar att
skapa modeller för kretsloppssamhället. En kretsloppsanpassad utveckling av
samhället är en hävstång för att utveckla Sverige även tekniskt och
ekonomiskt. En offensiv miljöpolitik innebär att svenska företag kan ta
marknadsandelar på den snabbt växande gröna marknaden. Detta ger Sverige
en unik möjlighet att utveckla välfärden såväl miljömässigt, socialt som
demokratiskt.
Producentansvar är en metod för att förbättra miljön genom att skapa
drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter. Producentansvaret innebär att
producenten tar ansvar för tillhandahållande av produkter med inneboende
miljöstörande egenskaper som får så lite negativa effekter som möjligt på
miljön. Syftet är att de produkter som förs ut på marknaden är så väl
kretsloppsanpassade som möjligt. Ett framgångsrikt genomfört
producentansvar innebär i praktiken att produkterna kommer att innehålla allt
mindre av miljöfarliga ämnen, är lätta att demontera, inte innebär
resursslöseri, är långlivade och uppgraderbara. Ett annat viktigt mål som
producentansvaret ska bidra till att uppfylla är ett miljömässigt riktigt
omhändertagande av de uttjänta produkterna. Detta mål kan uttryckas i
termer som insamling, återanvändning, återvinning och slutbehandling av
produkterna. Centerpartiet anser att det arbete med att införa
producentansvar inom olika varuområden som startades under förra
mandatperioden inte får tappa fart. Regeringen bör förelägga riksdagen
förslag till nya områden där producentansvaret ska gälla, bl.a
producentansvar för möbler. Centerpartiet tar upp frågor rörande
producentansvaret i en särskild motion med anledning av regeringens
proposition 1996/97:172.
Vi börjar att få en samlad bild av de juridiska frågor som hänger samman
med kretsloppsanpassningen och producentansvaret. Det regelverk som bör
omge kretsloppsanpassningen och producentansvaret bör nu samlas i en
producentansvarslag. Ett sådant nytt ramverk för producentansvar bör
omfatta styrmedel avseende de nya varorna, göra det nödvändigt för den
enskilde producenten att ta ett helhetsansvar samt göra det intressant för
honom att gå före i kretsloppsanpassningen. Producentansvaret bör ta sikte
på varornas hela livscykel. Ramverket bör utformas så att det blir intressant
för alla led i producentkedjan att tillhandahålla alltmer kretsloppsanpassade
varor och att engagera sig för en kretsloppsriktig hantering av varorna.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till en
sådan lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.
8 Miljömärkning och standardisering
Arbetet med att utveckla miljömärkningssystemen måste fortsätta.
Regeringen bör komma med förslag till ny organisation för
miljömärkningskommittén. Enligt Centerpartiets mening bör
miljöorganisationerna, företagen och dagligvaruhandeln ges ett större
inflytande i denna verksamhet. Märkningen måste ges en sådan
utformning och inriktning att den underlättar och stimulerar val av
energisnåla och kretsloppsanpassade produkter. Ambitionsnivån i den
nordiska miljömärkningen bör vara ett riktmärke för detta arbete. Detta
bör ges regeringen till känna.
Ett viktigt instrument för att skapa en kretsloppsanpassad produktion är
införandet av gemensamma standarder. Sverige måste vara pådrivande i det
internationella standardiseringsarbetet. Idag ställs t.o.m. krav att vissa
miljö-
farliga ämnen ska ingå i en produkt, istället för att krav på funktioner anges.
Sverige bör tillsätta en särskild kommitté för att stärka miljökompetensen
inom standardiseringsarbetet. Internationellt bör Sverige verka för att
miljökriterier utarbetas och läggs som ram för standardiseringsarbetet. Detta
bör ges regeringen till känna.
9 Miljöanpassa den globala handeln
Internationaliseringen av världens ekonomier går allt snabbare. Ett
smörjmedel i denna internationalisering är den internationella handeln
och kärnan i internationell handel är transporter. Ett mått på handelns
ökade betydelse i världsekonomin är att volymen på handeln de senaste
årtiondena vuxit betydligt snabbare än den samlade produktionen.
Ytterligare en viktig trend inom handelspolitiken är det snabbt växande
intresset för frihandelsområden och allmän avreglering av den
internationella handeln.
Inom miljöområdet pågår samtidigt en utveckling där fokus förskjuts från
utsläpp vid s.k. punktkällor till samhällets varuströmmar. I takt med att
konsumtionen av varor ökar tilltar de miljöproblem som är förknippade med
en varas användning eller slutliga omhändertagande när varan tjänat ut.
Många varor innehåller i sig miljörisker i form av direkta eller fördröjda
utsläpp av skadliga ämnen. Därmed ökar behovet av insatser som syftar till
att produkter anpassas till naturens kretslopp genom att återvinning,
återanvändning samt material- och energisnålhet premieras.
Mot bakgrund av denna utveckling står det fullständigt klart, att vikten av
att integrera miljöhänsyn i de regler som ställs upp för handeln knappast kan
överbetonas. Handelspolitiken måste i praktisk handling återspegla den
strävan efter en långsiktigt hållbar utveckling som flertalet av världens
statschefer enades om i samband med undertecknandet av Agenda 21 och
Riodeklarationen vid UNCED 1992. Reglerna för internationell handel måste
systematiskt omformas så att de underlättar och inte försvårar en omställning
till en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling.
9.1 Miljöhänsyn i World Trade Organization
Vikten av att integrera miljöhänsyn i handelsreglerna är också något som
medlemsländerna i WTO enats om i samband med undertecknandet av
förhandlingsresultatet av Uruguayrundan. I förtexterna till WTO-avtalet
skrivs särskilt att ett av syftena med bildandet av WTO är att bidra till en
långsiktigt hållbar utveckling där miljön skyddas och miljövärden
förvaltas. Detta är mycket positivt, men mycket hårt förhandlingsarbete
kommer att krävas för att omsätta orden i praktisk handling.
Sverige bör nu öka ansträngningarna för att snarast möjligt få igång sådana
regelrätta förhandlingar i WTO:s miljökommitté. I första hand bör målet med
ett sådant förhandlingsarbete vara att förändra reglerna och/eller tolkningarna
av reglerna inom WTO så att handelsrestriktioner i internationella miljöavtal
inte skall kunna anses utgöra otillåtna handelshinder. Tvärtom bör en
förändring av handelsreglerna åstadkommas, så att sådana handelsregler som
blivit överenskomna i internationella miljöavtal med automatik skall vara
erkända av WTO och därmed ej kunna ifrågasättas. Med internationella
miljöavtal skall i sammanhanget förstås sådana avtal som förhandlats fram
inom ramen för FN:s verksamhetsområde, som varit öppna för deltagande för
alla länder och som omfattar minst lika många länder som det i normalfallet
krävs för att ett internationellt avtal skall träda i kraft. Vid tveksamhet om
antalet medlemsländer bör väljas samma antal medlemsländer som krävdes
för att avtalet inom WTO skulle träda i kraft.
Miljöproblemen känner inga mänskligt konstruerade gränser, och
fungerande ekosystem är en absolut förutsättning för både mänskligt liv och
för samhällsekonomin. Sverige bör därför initiera en diskussion i
miljökommittén i WTO om hur den nuvarande tolkningen av den
geografiska omfattningen av GATT-avtalets Artikel XX kan förändras i
riktning mot att också globala miljövärden, som ligger utanför något enskilt
lands kontroll, skall kunna värnas genom användande av handelsåtgärder. I
detta sammanhang skall betonas att det nordiska samarbetet har fungerat
mycket väl och varit av stort värde i miljö- och handelssamarbetet.
Centerpartiet vill därför starkt betona vikten av att detta samarbete
fortsätter,
särskilt vad gäller arbetet med att få EU-kommissionen att föra EU:s talan i
WTO i den riktning som förespråkas i denna motion. Sverige måste med
kraft verka för att de internationella miljöavtalen respekteras och överordnas
handelsreglerna. De ska ses som ett ramverk för världshandeln. Sverige bör
tillse att en viktig uppgift för miljökommittén inom WTO blir att göra en
miljökonsekvensanalys av det nya GATT-avtalet som en grund för en
framtida miljöanpassning av avtalet. Detta bör ges regeringen till känna.
10 Ett ekologiskt hållbart Europa
Medlemskapet i EU ger Sverige möjligheter att medverka i utformningen
av den gemensamma miljöpolitiken. Framgång i det arbetet beror till stor
del på hur vi som land använder det inflytande medlemskapet innebär.
Sverige ska agera föredöme, vara pådrivande och visa på framgångar i
det egna nationella miljöarbetet för att denna målsättning ska uppfyllas.
Tillsammans med andra länder, med en progressiv miljöpolitik, måste vi
bidra till att utveckla långtgående och bindande överenskommelser inom
EU.
Genom Centerpartiets ansträngningar i fyrpartiregeringen fick Sverige
dispens för sina hårdare miljökrav på kemikalieområdet. Dispensen gäller i
fyra år från det att vi blev medlemmar. Centerpartiet anser att regeringen,
som en mycket viktig uppgift, har att aktivt verka för en skärpning av EU:s
gemensamma miljöregler så att de når upp till minst gällande svensk nivå
eller annat gemenskapslands högre nivå. Om EU:s regler trots dessa insatser
inte uppnått gällande svenska regler eller annat lands högre nivå måste
Sverige verka för att dispenserna förlängs ytterligare. Det är viktigt att
markera att Sverige inte kommer att sänka sina miljöambitioner på
miljöområdet och att vi dessutom stödjer andra medlemsländer som har höga
miljöambitioner. Detta bör ges regeringen till känna.
Inom en rad andra sakområden måste Sverige aktivt agera för att en
skärpning av EU:s miljöpolitik genomförs. När det gäller försurningsproble-
matiken måste de gemensamma kraven skärpas. Direktivet om stora
förbränningsanläggningar måste anpassas till en målsättning som innebär att
utsläppen minskar till en nivå som naturen tål. EU bör spela en pådrivande
roll inom ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföro-
reningar. Vad ovan sagts om direktivet om förbränningsanläggningar bör ges
regeringen till känna.
Frågan om att införa en gemensam miniminivå för koldioxidskatt inom EU
har diskuterats länge i gemenskapen. De förslag som förelagts minsterrådet
har dock stoppats av Storbritannien då det krävs enhällighet i beslutsfattande
vad gäller gemensamma skatter inom EU. Denna situation är mycket
allvarlig då det föreligger ett stort behov av att införa ekonomiska styrmedel
för att begränsa koldioxidutsläppen i Europa. Regeringen bör intensifiera
ansträngningarna för att få till stånd en sådan skatt. Om inte konsensus kan
uppnås bör ett bindande protokoll upprättas av dem som har ambition att
begränsa dessa utsläpp. Detta bör även ske genom att de länder som
förespråkar denna skatt går samman om en gemensam handlingslinje även
om konsensus inte erhållits i EU:s medlemskrets. Detta bör ges regeringen
till känna.
Arbetet med att förhindra användning och spridning av farliga kemikalier
måste ha en internationell inriktning. Substitutionsprincipen och försiktig-
hetsprincipen ska vara vägledande för det europeiska arbetet med kemikalier.
Sverige måste verka för att EU ansluter sig till målet att avveckla
användningen av alla svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen. Avvecklings-
planer för en rad miljöfarliga ämnen måste utarbetas.
I och med den inre marknadens genomförande finns det en risk för ökade
transporter. Åtgärder måste inom EU vidtas som motverkar negativa
miljökonsekvenser av en sådan utveckling. Utsläppen från transportsektorn
måste nedbringas och miljövänliga transportsätt främjas. Sverige bör verka
för att det europeiska järnvägsnätet byggs ut, samordnas och effektiviseras.
10.1 En kretsloppsstrategi för Europa
EU:s inre marknad bör utvecklas till ett medel för att uppnå en hållbar
utveckling. Det närmaste steget i ett sådant arbete måste vara att
kretsloppsanpassa varuflödena. Regeringen bör därför som en prioriterad
fråga i EU driva frågan om en kretsloppsanpassning av varuflödena. En
sådan utveckling kan komma snabbt inom andra regioner i världen och
kommer att krävas för att hävda europeisk konkurrenskraft på lång sikt.
För att klara en sådan uppgift krävs en systematik i genomgången av hur
existerande regelverk och institutioner kan anpassas till en sådan
utveckling. Därför bör Sverige i EU föreslå att en vitbok utarbetas med
en genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och av
hur förenliga nuvarande direktiv - speciellt de på produktområdet - är
med en ekologiskt hållbar utveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
10.2 Kretsloppsanpassade nya direktiv och standarder
För att nya produktdirektiv och standarder ska kunna möta
kretsloppskraven krävs en mycket hårdare styrning än idag av
utarbetandet av direktiv och standarder. Sverige bör därför arbeta för att
kommissionen utarbetar riktlinjer för miljökonsekvensbeskrivningar av
direktiv och standarder. En ökad användning av detta instrument föreslås
visserligen i Amsterdamfördraget, men det är viktigt att Sverige är
pådrivande så att detta tillämpas regelmässigt vid utarbetandet av nya
förordningar och direktiv. Dessa riktlinjer för
miljökonsekvensbeskrivningar bör specificera hur redovisning ska ske av
varors kretsloppsegenskaper. Miljökonsekvensbeskrivningarna måste
behandlas av kommissionen, som ska kunna stoppa sådana standarder
eller direktiv som står i motsättning till en hållbar utveckling. Vad ovan
sagts om miljökonsekvensbeskrivningar av nya direktiv bör ges
regeringen till känna.
10.3 EU:s miljöhandlingsprogram
Kommissionens genomgång i halvtid av det femte
miljöhandlingsprogrammet sammanfattade att det övergripande
angreppssättet i programmet var riktigt, men man saknade ett större
engagemang och åtaganden från EU-institutioner, regeringar och andra
aktörer. En orsak till denna brist har varit den icke-legala statusen hos
aktionsprogrammen för miljön. 1992 antog ministerrådet endast den
allmänna inriktningen av handlingsprogrammet, och medlemsstaterna har
inte beaktat de specifika målen, tidsplanerna och rekommendationerna
som bindande (vilket de heller inte är). Inte heller har kommissionen
gjort det. Det har givit upphov till en ansvarsfälla. Alla förutsätter att
ansvaret ligger hos någon annan. Maastrichtfördraget gav i artikel 130 s
en ny laglig status åt allmänna aktionsprogram som fastställer
prioriterade mål. Medlemsstaterna ska i fortsättningen enas om dessa
genom lagligt bindande beslut från rådet och parlamentet. Det är dock
nödvändigt att avvakta det sjätte miljöhandlingsprogrammet som ska
löpa från år 2001 innan dessa fördragsfästa möjligheter kan utnyttjas.
Inför revideringen av miljöhandlingsprogrammet finns det några viktiga
principiella frågeställningar som bör drivas av Sverige: Varje
medlemsland bör utarbeta aktionsplaner för att uppnå
miljöhandlingsprogrammets mål, medlemsstaterna bör årligen granska
redogörelsen av hur dessa mål uppnås. Det nya sjätte
miljöhandlingsprogrammet bör dessutom innehålla förslag som
eliminerar svårigheterna med att integrera miljön i andra politikområden,
samt en utökad användning av ekonomiska styrmedel. Vad ovan sagts
om arbetet med det sjätte miljöhandlingsprogrammet bör ges regeringen
till känna.
10.4 Genomförandet av EU:s miljödirektiv
EU har idag ett stort antal miljödirektiv. Samtidigt är det ett problem att
dessa direktiv inte genomförs av samtliga medlemsnationer. Klyftan
mellan direktiven och genomförandet riskerar att kunna ifrågasätta EU:s
trovärdighet på miljöområdet. Frågan om genomförandet av befintliga
miljödirektiv är därför en förutsättning för att kunna sätta en hållbar
utveckling i centrum för EU:s arbete. Det behövs en organisation på EU-
nivå för att granska genomförandet och effektiviteten hos EU:s
miljölagstiftning i sin helhet. Denna uppgift kan t.ex. ges till EU:s
miljöbyrå. Detta är en fråga som Sverige bör driva. Vad ovan sagts om
organisation med ansvar för att granska implementering och effektiviten i
miljödirektiven bör ges regeringen till känna.
10.5 Offentlig upphandling
En miljöanpassad upphandling bör ingå i ett integrerat miljöarbete. De
svenska myndigheterna, stat, kommuner och landsting är stora
konsumenter av varor och tjänster. Staten, exklusive de statliga bolagen,
upphandlar varor och tjänster för 105 miljarder kr; kommunerna för ca
85 miljarder kr. Den stora inköpsmängden kan ge tyngd åt miljökrav, och
samordnade miljökrav från delar av den offentliga sektorn kan fungera
som hävstång i leverantörernas miljöanpassning av sina produkter och
tjänster. För att förbättra miljöanpassningen av den offentliga
upphandlingen bör visa åtgärder vidtas:
EU-direktiven på området bör förändras. En förutsättning för att kunna
förändra lagen om offentlig upphandling i en mer miljövänlig riktning vad
avser upphandlingar över tröskelvärdena är att EU-direktiven på området
förändras. Sverige bör därför verka för att förändra EU:s upphandlings-
direktiv så att nationella myndigheter, kommuner och landsting ges
möjlighet att ställa mer långtgående krav i sin upphandling än vad
harmoniserade produktdirektiv och standarder tar upp och ges möjlighet att
ställa miljökrav även på produktion och transporter. Vad ovan sagts om
svenskt arbete för att förändra EU:s direktiv på upphandlingsområdet bör ges
regeringen till känna.
För att i större omfattning än idag miljöanpassa upphandlingen krävs kun-
skap hos inköparna. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att utbilda eller på
annat sätt öka kunskaperna, hos de statliga och kommunala inköparna på
detta område. Detta bör ges regeringen till känna.
11 Kemikaliepolitik
För vissa ämnen och kemikalier krävs förbud för att kunna avgifta
kretsloppet. Det gäller främst ämnen som är naturfrämmande och med
lång livslängd i naturen. För andra ämnen krävs sådana samlade
samhällsåtgärder, med eller utan förbud, som leder till en avveckling. Det
gäller t.ex. användningen av PVC. Det fortsatta kretsloppsarbetet som
redovisades i proposition 1993:94:163 Riktlinjer för en fortsatt
kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med
kemikaliehanteringen måste fullföljas. I den understryks behovet av klara
tillämpningsföreskrifter för substitutionsprincipen, utbytesregeln. En
utredning har nyligen föreslagit hur den svenska kemikaliepolitiken bör
utformas. Regeringen bör, efter att remissbehandlingen av denna
utredning är klar, återkomma till riksdagen med ett sammanhållet förslag
till utformning av kemikaliepolitiken.
Kemikalieinspektionen har, på uppdrag av regeringen, undersökt hur
avvecklingen av amalgam fortskrider. Inspektionen har konstaterat att denna
avveckling har gått långsamt och att all användning av amalgam sannolikt
inte är borta till detta datum. Detta är inte acceptabelt. Kemikalie-
inspektionens rapport visar att det finns fullgoda alternativ till amalgam.
Centerpartiet anser att det är angeläget ur såväl miljö- som hälsosynpunkt att
riksdagens beslut genomförs. Ekonomiska styrmedel bör användas för att
avveckla användningen av amalgam. Detta kan ske i form av en direkt avgift
på kvicksilver. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag
till åtgärder så att avvecklingsmålet för amalgam uppnås. Regeringen bör
även driva dessa frågor inom EU. Detta bör ges regeringen till känna.
12 Bioteknik
Bioteknik är inte någon ny företeelse. Men dagens teknik är väsensskild
från den gamla, inte minst med tanke på det kraftfulla verktyg
biotekniken kommit att ge oss. Det är uppenbart att förändringar av en
organisms arvsmassa idag kan ske med mycket större precision än
tidigare. Det kan även ske över artbarriärer på ett sätt som naturen aldrig
tänkt sig. Det finns därför anledning att utveckla regelverket på detta
område så att ett sammanhållet grepp kan tas på vilka etiska och rättsliga
begränsningar som bör göras. Försiktighetsprincipen måste alltid vara
vägledande i detta arbete.
Riksdagen har för en tid sedan gett regeringen i uppdrag att se över
myndighetsstrukturen rörande gentekniken. Detta är ett uppdrag som
regeringen ännu inte fullföljt. Idag är det ett stort antal myndigheter som har
ansvaret för dessa frågor inom olika områden. Centerpartiet utgår från att
detta arbete prioriteras av regeringen så att det inte försenas ytterligare.
Biotekniken kommer att påverka vardagen för de flesta människor. Det
innebär att de allra flesta människor kommer att behöva en viss
grundkunskap om vad bioteknik är och vad den kan användas till. Under de
närmaste åren krävs en bred och mångsidig folkbildningsinsats rörande dessa
frågor. Den bitvis förvirrade diskussion som utbrutit i samband med
marknadsföringen av de första genmodifierade livsmedlen visar tydligt på
detta informationsbehov. Denna verksamhet kan med fördel utföras av
landets ideella organisationer. En sådan organisation har bildats - Institutet
för bioteknikinformation, IBIS. Denna verksamhet bör aktivt stödjas av
samhället. Vi föreslår att 3 miljoner kr anslås för detta budgetåret 1998.
Dessa medel bör anslås från anslaget A 1 Statens naturvårdsverk i
utgiftsområde 20.
13 Trafik
En av de större utmaningarna ligger i att skapa ett
kommunikationssystem som bygger på insikten om behovet av
omställning mot ett hållbart samhälle. Arbetet med miljöanpassningen av
transportsystemet måste intensifieras. Ambitionen om minskning av
utsläpp måste höjas, arbetet med detta måste prioriteras.
Samhällsplanering och starkare incitament syftande till en inriktning av
transportmönster som leder till minsta möjliga miljöpåverkan måste
intensifieras. Centerpartiet anser att samhällsplaneringen i högre grad
måste inriktas på att skapa närhet mellan arbetsplats, bostad och service.
Därigenom skapas träffpunkter för människor i en levande miljö
samtidigt som behoven av långa transporter minskar.
Ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter ett "grönare" transportsystem.
Idag svarar bil- och lastbilstrafiken för huvuddelen av de miljöfarliga ut-
släppen i form av koldioxid, kväveoxider, svaveloxider och kolväten.
Användningen av fossila bränslen måste minska. Centerpartiet anser att det
bör införas en "nollvision" för fossila bränslen. Det bör därför läggas fast en
plan för hur fossila bränslen successivt ska fasas ut och ersättas med
förnybara bränslen. Centerpartiet har i en särskild motion utvecklat hur
trafikpolitiken bör utformas.
13.1 Drivmedel för god miljö
Trafikens avgaser hotar människors hälsa och flera ekosystem som har
avgörande betydelse för kretsloppssamhället. Ambitionen måste vara att
ersätta miljöskadliga bränslen med miljövänliga. Därför måste systemet
med miljöklassning av bränslen utvecklas och ekonomiska styrmedel
användas. För att biobränslena ska kunna introduceras och konkurrera på
marknaden krävs det ofta försöksverksamhet samt miljödifferentierade
skatter. Den skattebefrielse för biobränsleanvändning som Centerpartiet
och regeringen har kommit överens om är ett viktigt steg i denna
utveckling.
För att öka användningen av förnybar energi i trafiksektorn krävs det,
förutom ekonomiska styrmedel, även tydliga mål. Inom andra sektorer har
uppställda mål haft stor betydelse för utvecklingen. Det finns nu anledning
att överväga om inte ett lagstadgat mål för inblandning av biobränsle, t.ex.
etanol och RME bör införas. Detta bör utredas skyndsamt. Vad ovan sagts
om lagstadgat mål för inblandning av biobränsle i fossila bränslen bör ges
regeringen till känna.
Vi anser dessutom att bensinstationer ska vara skyldiga att tillhandahålla
drivmedel baserade på förnybara råvaror. Samma metod bör användas som
den i förordningen om blyfri bensin. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att regeringen bör initiera en förhandling med berörda
parter, såsom producentorganisationer, bil och petroleumindustrin samt
berörda statliga myndigheter, om hur en övergång från fossila till biobränsle-
baserade drivmedel ska ske. Detta bör ges regeringen till känna.
14 Nationalstadsparker
Behovet av att bevara och gynna den biologiska mångfalden finns i
miljöer som är rika respektive fattiga på biologisk mångfald. Av särskilt
intresse är att bevara den biologiska mångfalden i tätortsmiljön. På
Centerpartiets initiativ tillskapades nationalstadsparken i Haga-
Brunnsvikenområdet i Stockholm. Det skydd som detta område därmed
erhöll är av stor betydelse för de boende i Stockholm och även för
möjligheterna att utveckla kultur- och naturturism i Stockholmsområdet.
På senare tid har det kommit oroande signaler om att ett antal
exploateringsintressen är på väg att påverka nationalstadsparken. Detta
får givetvis inte ske. Centerpartiet förutsätter att regeringen hävdar denna
nationalstadsparks skydd. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
en redovisning av hur skyddet av existerande nationalstadspark fullföljs.
I utredningen nationalstadsparker (SOU 1996:38) föreslås att ytterligare
nationalstadsparker ska inrättas. Centerpartiet bejakar denna utveckling och
anser att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till
inrättande av nya nationalstadsparker. Andra orter, t. ex. Göteborg och
Malmö, samt mindre städer som t.ex. Trollhättan och Sala, bör ges möjlighet
att ansöka om inrättande av nationalstadspark under förutsättning att de
föreslagna områdena uppfyller de krav som ställs för inrättandet av en sådan
park och att städerna har områden med stora naturvärden som är utsatta för
ett hårtexploateringstryck. Detta bör ges regeringen till känna.
15 Biologisk mångfald i skogen
Bevarandet av den biologiska mångfalden är en av de viktigaste
uppgifterna i miljöarbetet. En stor del av hoten mot den biologiska
mångfalden är relaterade till att livsmiljöerna förändras. Genom
samhällsplanering och nya och ändrade brukningsmetoder förändras eller
försvinner biotoper. Miljögifter och kemikalier, liksom geografiskt
storskaliga miljöstörningar som försurning, eutrofiering och
växthuseffekten påverkar den biologiska mångfalden. Skogslandskapet är
den dominerande landskapstypen i Sverige. Den största delen av
skogsarealen används för produktivt skogsbruk. För att hindra en fortsatt
förlust av biologisk mångfald i skogslandskapet krävs en kombination av
skydd av områden med stöd av naturvårdslagen och en anpassning av
skogsbrukets metoder. Den reformering som gjordes av
skogsvårdslagstiftningen 1993 har skapat bättre förutsättningar för
skogsnäringen att ta sådana hänsyn. Samtidigt måste vissa regler rörande
möjligheterna att avverka skog ändras för att minimera risken för s.k.
klippare. Centerpartiet har i en särskild motion föreslagit åtgärder mot
denna verksamhet. Om Sverige ska leva upp till de nationella miljömålen
och de internationella åtaganden som vi gjort,
bl a Konventionen om biologisk mångfald från FN:s konferens i Rio de
Janeiro 1992, krävs en kombination av områdesskydd, förbättrad
naturvårdshänsyn och aktiva åtgärder för återskapande av biologisk
mångfald.
Sveriges landyta utgörs idag till 55 % av skogsmark. Skogsmiljöerna
skiftar mycket inom landet. Detta beror på faktorer som klimat, berggrund,
terrängförhållanden och jordart.
Hälften av Sveriges skogar ägs av enskilda personer. Inte någonstans
utanför Norden är denna andel så stor. Den enskilt ägda skogen drivs på de
flesta fastigheter som familjeföretag. För dessa skogsägare är det ofta en
självklarhet att skogen ska skötas på bästa möjliga sätt och med högt ställda
ambitionskrav på miljöarbetet. Detta engagemang är av mycket stor
betydelse och måste tas tillvara i arbetet med att bevara den biologiska
mångfalden i skogslandskapet.
Den vegetation och dynamik som förr rådde inom ekosystemen har till stor
del förändrats av människan. Ekonomiskt värdefulla arter har gynnats på
andras bekostnad. I Sverige är 3,7 % av den produktiva skogsmarken
skyddad i reservat, nationalpark eller domänreservat. Nedanför gränsen för
fjällnära skog är 0,8 % av den produktiva skogsmarken skyddad på detta sätt.
Skogsbruket avsätter idag, utan ersättning, ca 1,5 % av arealen nedanför
gränsen för fjällnära skog, till hänsynsområden. Dagens hotbild mot arter
bedöms vida överstiga vad som kan betraktas som naturligt och ännu syns få
tecken på förbättring. Ca 1 900 arter är rödlistade i hotkategorierna.
Miljövårdsberedningen har i betänkandet Skydd av skogsmark (SOU
1997:97) bedömt skyddsbehovet till att det i ett kortsiktigt perspektiv finns
ett behov av att skydda ytterligare skogsmark motsvarande drygt 3 % av den
produktiva skogsmarksarealen nedanför den fjällnära skogen för att inte
försitta möjligheterna att bevara den biologiska mångfalden.
Miljövårdsberedningen har bedömt att kostnaden för att säkerställa skyddet
av den biologiska mångfalden i skogsbruket under en tioårsperiod motsvarar
en anslagsnivå på ca 390 miljoner kr/år. Centerpartiet delar denna
bedömning.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att anslaget A 4 i utgiftsområde
20, Allmän miljö- och naturvård, för budgetåret 1998 ska erhålla ett anslag
motsvarande 291 473 tkr. Detta är, enligt vår bedömning, inte tillräckligt för
att klara av det skyddsbehov som föreligger. Därför föreslår vi att en
långsiktigt hållbar ekonomisk lösning genomförs för att möjliggöra inköp av
skogsmark och andra skyddsformer till skydd för den biologiska mångfalden,
samt för skötsel av denna mark.
Regeringen bör inbjuda till överläggningar om en fond, med staten som
huvudman, för skydd av skogsmark. Till dessa överläggningar inbjuds
skogsnäringen, statliga skogsägare, naturvårdsorganisationerna och större
köpare av skogsprodukter att delta. Fonden ska byggas upp av en
kombination av statliga pengar, medel från näringen och andra frivilliga
insatser. Målsättningen ska vara att denna fond, tillsammans med de medel
som idag finns anvisade i statsbudgeten, ska täcka det långsiktiga
medelsbehov som behövs för att skydda och vårda den biologiska
mångfalden i skogslandskapet. Följaktligen behövs sammanlagt ca 3,9
miljarder kr under en tioårsperiod. Det är rimligt att anta att huvuddelen av
dessa medel bör tillskjutas av staten. Vad ovan anförts om tillskapandet av en
fond för skydd av skogsmark bör ges regeringen till känna.
Finansieringen av statens ekonomiska ansvar, d.v.s huvuddelen av
ansvaret, bör ske genom en extra utdelning bl.a. som följd av pågående
avyttringar av skogsmark, samt därefter genom en försäljning av delar av
statens ägarandel i Assi Domän. Av de medel som då erhålls bör en så stor
del fonderas så att de åtaganden för biologisk mångfald som vi nämner ovan
går att klara. Vad ovan anförts om utförsäljning av delar av statens ägarandel
i Assi Domän bör ges regeringen till känna.
Om det skulle visa sig att det behövs medel för omedelbar användning till
skydd av skogsmark innan den föreslagna fonden byggts upp bör detta
tilfälligtvis kunna anslås ur regeringens anslag till stöd för lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Denna typ av verksamhet
uppfyller det av regeringen uppställda kriteriet att medel ur detta
investeringsprogram ska kunna erhållas för projekt som bidrar till att den
biologiska mångfalden bevaras och förstärks. Nyttjande av dessa medel till
skydd av skogsmark har dessutom en viss sysselsättningseffekt genom
skötsel av den avsatta marken och värnet av den biologiska mångfalden. Vad
ovan anförts om tillfälligt nyttjande av medel för skydd av skogsmark bör
ges regeringen till känna.
15.1 Naturvårdsavtal
Ett viktigt instrument i arbetet med att bevara naturvärden i
skogslandskapet är civilrättsliga naturvårdsavtal som tecknas mellan
staten och en skogsägare i syfte att bevara och utveckla ett områdes
naturvärden. Dessa avtal tecknas och tillämpas i enlighet med avtalslagen
och gäller mellan de parter som ingått avtalen. Naturvårdsavtalens
giltighet mot ny ägare av skogsmarken är inte rättsligt prövad. De kan
antagligen inte betraktas som nyttjanderättsavtal enligt jordabalken, och
är därmed antagligen inte giltiga mot nya ägare. Därför bör en förändring
göras i jordabalken så att det tydligt framgår att avtalen blir giltiga även
mot ny ägare av fastigheten. Denna förändring bör rimligen göras i
samband med att regeringen förelägger riksdagen förslaget till ny
miljöbalk. Detta bör ges regeringen till känna.
15.2 Jordbrukets betydelse för biologisk mångfald
Hur det svenska jordbruket utformas har stor betydelse för bevarandet av
den biologiska mångfalden. Förändringar i jordbrukslandskapet ingår i
hotbilden för många av landets hotade, sällsynta eller hänsynskrävande
arter. När det öppna landskapet växer igen, försvinner många arter som
gynnas av den vegetation som uppstår mellan brukad och icke-brukad
mark. För att bryta utvecklingen med förluster av den biologiska
mångfalden i jordbrukslandskapet behövs bl.a. att jordbruksarealer
bevaras, särskilt i Norrland och i skogsbygderna i landets mellersta och
södra delar, att kvarvarande naturbetesmarker bevaras och hävdas, samt
att mer extensivt nyttjande av markerna gynnas framför mer intensiva
brukningsformer. Det miljöstöd det svenska jordbruket erhåller efter
inträdet i EU har stor betydelse för att uppnå dessa mål. Det allmänna
lönsamhetsläget inom jordbruksnäringen är också av betydelse för att
jordbruket ska ha möjlighet att vårda den biologiska mångfalden.
Centerpartiet har i en särskild motion utvecklat frågorna som rör
jordbruket.
16 Kalkning av sjöar och vattendrag
Försurningen har drabbat Sverige mycket kraftigt. Över 20 000 sjöar och
120 000 km rinnande vatten är allvarligt påverkade av försurningen.
Genom kalkningsverksamheten avgiftas våra sjöar och vattendrag så att
en normal flora och fauna kan återskapas. Den är även av avgörande
betydelse för arter som vandrar mellan söt- och saltvatten som lax och
laxöring. Även skogskalkningen har betydelse för att minska
försurningens påverkan på landets skogar. För att förbättra möjligheterna
att minska försurningen av landets sjöar och vattendrag behövs ökade
insatser. Många kommuner kan redovisa starka behov av kalkning av
sjöar och vattendrag. Riksdagen beslutade på regeringens förslag i
samband med sysselsättningspropositionen sommaren 1996 att 1 miljard
kronor under en femårsperiod skall avsättas för Investeringsbidrag till
främjande av omställning i ekologisk hållbar inriktning, den s k
kretsloppsmiljarden. Av beloppet disponerar läns-styrelserna 300
miljoner kronor. Av det ursprungliga beloppet kvarstår ca 460 miljoner
kronor. För att uppnå målet om ekologisk hållbarhet talar därför starka
skäl för att medel från detta anslag också skall kunna användas för
kalkning av sjöar och vattendrag. Vi förordar ett sådant kriterium och
föreslår därför att 40 miljoner kronor får disponeras för kalkning under
1998. Detta bör ges regeringen till känna.
Det torde inte råda någon tvekan om det långsiktiga behovet av kalkning,
men kalkningen kan variera över en längre period beroende på klimat och
nederbörd. Därför bör Naturvårdsverket beviljas en anslagskredit för en
längre tidsperiod för att inte vara beroende av årliga anslag. Enligt vår
uppfattning bör en sådan anslagskredit uppgå till 50 miljoner kronor. Detta
bör ges regeringen till känna.
Försurningen av svensk mark, sjöar, vattendrag och skogar orsakas till
betydande del av luftföroreningar från andra länder. Det är angeläget att
Sverige arbetar för att principen om att förorenare skall betala tillämpas även
på det internationella planet. En stor del av importen av surgörande
nederbörd beror på utsläpp i EU:s medlemsstater. Regeringen bör därför med
kraft inom EU verka för att kostnaderna för återställning av sura sjöar,
vattendrag och marker ska belasta dem som förorsakat skadorna. Detta bör
ges regeringen till känna.
16.1 Åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen
Sverige har förbundit sig internationellt att minska utsläppen av
kväveoxider med 30 % från år 1980 fram till 1998. För att uppnå detta
mål krävs ytterligare åtgärder, bl.a. inom energisektorn. I dag finns det en
miljöavgift på utsläpp av kväveoxider. Avgifen uppgår till 40 kr/kg
utsläppta mängder kväveoxider, räknat som NO2. Lagstiftningen omfattar
pannor med en effekt större än 10 MW och betalas när
energiproduktionen överstiger 50 GWh/år. Dessa pannor återfinns
huvudsakligen inom fjärrvärmesektorn eller inom industrin. Inkomsterna
från avgiften återförs till de avgiftsskyldiga i proportion till företagets
produktion av nyttiggjord energi. För att finansiera kalkningen av sjöar
och vattendrag anser Centerpartiet att en miljöskatt på kväveoxider
därutöver bör införas. Skatten bör omfatta nuvarande avgiftspliktiga
pannor liksom de förbränningsprocesser inom industrin som idag inte
ingår. Skattesystemet bör omfatta pannor med en större effekt än 5 MW
men med en nyttig energiproduktion större än 20 GWh. Nivån på skatten
bör vara 5 kronor per kilo utsläppta mängder kväveoxider, räknat som
NO2. Med den nivån beräknas systemet inbringa ca 200 miljoner kronor
per år i inledningsskedet. Centerpartiet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag till skatt enligt förslaget ovan.
Skatten bör träda ikraft snarast och intäkterna bör användas för att
finansiera kalkningsverksamheten. Detta bör ges regeringen till känna.
17 Sanering av miljöskadade områden
I Sverige finns ett stort antal markområden som är miljöskadade av indu-
striell eller annan verksamhet. Ofta är skadorna resultat av verksamhet
långt tillbaka i tiden. Detta innebär att det kan vara svårt att utkräva
ansvar för skadorna i enlighet med polluter pays principle då t.ex.
marken bytt ägare ett flertal gånger. För att klara av att sanera dessa
områden krävs ofta statliga medel. Vi föreslår att 150 miljoner kr, d.v.s
minst 50 miljoner kronor per år, av regeringens anslag till stöd för lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet anslås för denna
verksamhet under en treårsperiod. Detta bör ges regeringen till känna.
17.1 Utred Naturvårdsverkets organisation
I en krympande offentlig ekonomi är det nödvändigt att de resurser som
ställs till förfogande används så kostnadseffektivt som möjligt.
Naturvårdsverket har till uppgift att vara en samlande och pådrivande
kraft i miljöarbetet. Verket ska dessutom svara för uppföljning och
utvärdering av såväl det nationella som det internationella miljöarbetet.
Under senare tid har verkets arbete genomgått snabba
tyngdpunktsförskjutningar, bl.a. till följd av det svenska EU-
medlemskapet. Det finns enligt Centerpartiets mening ett behov av en
förutsättningslös genomgång av Naturvårdsverkets uppdrag och
organisation med syfte att säkerställa att ett så effektivt miljöarbete som
möjligt och effektiv användning av verkets anslagna medel kan uppnås.
En särskild utredare bör utreda vilka eventuella
organisationsförändringar av verksamheten som bör genomföras för att
nå bästa möjliga resultatuppfyllelse. Vad ovan sagts bör ges regeringen
till känna.
17.2 Bidrag till miljöorganisationer
Under anslaget A 2 Miljöövervakning beräknar regeringen att
sammanlagt 3,5 miljoner kr ska användas för bidrag till Internationella
försurningssekretariatet, Naturskyddsföreningen och Sveriges
hembygdsförbund för visst arbete inom naturvård och miljöskydd. Detta
är en medelsminskning på 1,5 miljoner kr.
Dessa organisationer har ett mycket stort värde för miljöarbetet och den
miljöpolitiska debatten i landet. Därför är det viktigt att miljöorganisa-
tionerna även i framtiden får möjlighet att hålla sig med egen expert-
kompetens i viktiga miljö- och naturvårdsfrågor. Därför bör de medel som
avsätts till dessa tre organisationer ur anslaget miljöövervakning bibehållas
på 5 miljoner kr per år. Detta bör ges regeringen till känna.
För att säkra dessa bidrag och för att förenkla administrationen föreslår vi
också att bidraget administreras direkt av Miljödepartementet. Detta bör ges
regeringen till känna.
18 Hemställan
18 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna för miljöpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av ett Agenda 21-forum,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel till stöd för Agenda 21-arbete från
anslaget till lokala investeringsprogram för omställning till ett
ekologiskt hållbart samhälle,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om projekt rörande faktor 10,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det fortsatta arbetet med producentansvaret,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en producentansvarslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljömärkning,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om standardiseringsarbetet,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om WTO och miljön,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges miljöambitioner i EU,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att begränsa
koldioxidutsläppen inom EU,3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utarbetandet av en vitbok med genomgång av
vad som krävs av EU:s politik på olika områden och av hur förenliga
nuvarande direktiv är med en ekologiskt hållbar utveckling,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökonsekvensutredningar av nya EU-direktiv,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kretsloppsstrategi för EU,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska ståndpunkter inför arbetet med det sjätte
miljöhandlingsprogrammet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en organisation med ansvar för att granska
implementeringen och effektiviteten av EU:s miljödirektiv,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska ansträngningar för att förändra EU:s
direktiv på upphandlingsområdet,4
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Naturvårdsverket bör få i uppdrag att öka
kunskaperna om miljövänlig upphandling hos statliga och kommunala
inköpare,4
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avveckling av amalgam,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till information om bioteknik från
Naturvårdsverkets anslag,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av lagstadgat mål för inblandning av
biobränsle i fossila drivmedel,2
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på tillhandahållande av drivmedel
producerade av biobränslen,2
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överläggningar med berörda parter om övergång
till biobaserade drivmedel,2
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av nationalstadsparker,5
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringsinitiativ angående inrättande av fond
för skydd av skogsmark,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utförsäljning av statens del i Assi Domän,2
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillfälligt nyttjande av medel ur anslaget till stöd
för lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet till skydd av
skogsmark,5
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om naturvårdsavtal,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användning av medel till kalkning av sjöar och
vattendrag,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en anslagskredit till Naturvårdsverket för
kalkningsinsatser,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder inom EU för att säkerställa medel till
återställning av sura sjöar och vattendrag,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformning av en kväveoxidskatt,3
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel till sanering av miljöskadade områden,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av Naturvårdsverkets organisation,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bibehållet bidrag till miljöorganisationerna,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om administrationen av bidraget till
miljöorganisationerna.
Stockholm den 5 oktober 1997
Olof Johansson (c)
Helena Nilsson (c)
Andreas Carlgren (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Agne Hansson (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)
Ingbritt Irhammar (c)
1 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till LU.
2 Yrkandena 9, 21-23 och 26 hänvisade till NU.