Buller är det miljöproblem som på det mest direkta sättet
berör flest människor. I Sverige är ca 2 milj invånare utsatta
för en utomhusbullernivå överstigande 55 dB (A) mätt som s
k ekvivalentnivå.
Den borgerliga regeringen tog viktiga initiativ och lät genomföra den
utredning, Handlingsplan mot buller, SOU 1993:65, som efter remissarbete
lades till grund för en proposition med samma namn, 1993/94:215.
Riksdagen fattade beslut i frågan den 4 juni 1994. Nu gäller det att på olika
sätt förverkliga handlingsplanen.
Åtgärder mot buller är ofta billiga förutsatt att man sätter in åtgärderna i
tid. Reparation av dålig bullermiljö i efterhand kan däremot ofta vara dyrt;
ibland kanske 100 gånger dyrare än om åtgärderna vidtagits från början. Se
bl a utredningen s 83. Därför krävs en mycket långsiktig och konsekvent
kamp mot buller för att tillvarata varje tillfälle till ekonomiska lösningar.
Härav följer också att insatserna mot buller måste drivas med konstant hög
prioritet så att bullerfrågan beaktas vid varje förnyelse eller utbyggnad av den
byggda miljön med dess infrastruktur, arbetsplatser, etc, liksom vid
bevakningen av emissionsgränser för olika typer av maskiner och fordon.
I många fall är åtgärder mot buller samhällsekonomiskt lönsamma även i
befintlig miljö i den bemärkelsen att kostnaden för bulleråtgärderna
väsentligt understiger människors betalningsvilja för att få en god tyst miljö.
Detta har redovisats i utredningen SOU 1993:65 Handlingsplan mot buller. I
alla sådana fall finns all anledning att genomföra åtgärder i hög takt.
Genom den av riksdagen lagda handlingsplanen mot buller har arbetet för
att minska buller intensifierats. Vägverket har ökat sina insatser då det gäller
förbättringar för de mest bullerutsatta sträckorna utmed det statliga vägnätet.
Insatserna består framförallt i att man anlägger bullervallar och bygger
bullerskärmar och kompletterar tidigare bullerskydd. Det satsas också på
fönsterbyten för att förbättra isoleringen mot trafikbullret.
Inom EU pågår ett viktigt arbete kring samhällsbullerfrågorna. För ca ett år
sedan publicerades ett Green Paper, "Future Noise Policy", av European
Commission vilket hittills resulterat bl a i en rad seminarier. Något slutdoku-
ment som följd av arbetet föreligger ännu inte. Arbetet kan emellertid
resultera i att EU:s insatser mot buller intensifieras. Därför måste detta
arbete
följas och stödjas intensivt från svensk sida eftersom europeisk samverkan är
absolut nödvändig i flera bullerfrågor. Bulleremissionen från vägfordon i
normal trafik förorsakad av däck/vägbanebuller och bulleremissionen från
godståg är två angelägna exempel härpå.
Ljudklassning av bostäder
En svensk standard för ljudklassning av bostäder har också
utarbetats och fastställts. Den är ett instrument som
möjliggör för dem som avser hyra eller köpa en bostad att få
erforderlig konsumentupplysning beträffande bostadens
ljudkvaliteter. Tyvärr kommer det antagligen att dröja länge
innan man kan räkna med att en hög andel av
bostadsbeståndet är ljudklassat, eftersom klassningen är
frivillig och huvudsakligen antas komma till användning i
nyproduktionen. Det är angeläget att intensifiera arbetet med
att ljudklassa även bostäder i det befintliga beståndet
åtminstone vad avser utomhusbullret.
Kommunernas ökade möjligheter
För att underlätta för kommunerna att vidta åtgärder längs
det kommunala vägnätet har regeringen i
infrastrukturpropositionen 1996/97:53 anvisat ett belopp om
upp till en miljard som bidrag till kommunerna för att under
perioden 1998-2002 genomföra miljöförbättringar och vidta
åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. Samtidigt
förutsätts att dessa medel skall vara ett delbidrag och att
kommunerna själva måste stå för minst hälften av kostnaden.
(Prop 1996/97:53 s 74.) I samband med en fråga till
miljöministern har jag uttalat att en väsentlig del av dessa
statliga bidragsmedel verkligen måste gå till bulleråtgärder i
svårt bullerutsatta områden.
Insatserna mot buller får emellertid inte stanna vid att man bygger vallar,
skärmar etc och byter fönster. Insatsernas effekt både vad gäller sänkt
bullernivå och upplevd miljöförbättring för de berörda människorna måste
följas upp ordentligt. Denna uppföljning är idag otillräcklig, säkert i många
fall närmast obefintlig. Eftersom de totala investeringarna i enskilda fall kan
vara höga är erfarenhetsåterföringen i form av kontrollprogram en mycket
viktig del av bullerskyddsåtgärderna.
Naturvårdsverket lever ej upp till centralt
ansvar
Eftersom bullerarbetet berör så många olika områden och
måste bedrivas oerhört långsiktigt är det nödvändigt att
ansvaret för att så sker är tydligt både vad avser insatser och
uppföljning. Naturvårdsverket gavs av regeringen detta
uppdrag bl a därför att det under remissarbetet med
utredningen SOU 1993:65 anförde att det borde ha det
centrala ansvaret. Likväl har Naturvårdsverket inte drivit
bullerfrågorna på ett tillfredsställande sätt. Detta måste rättas
till. Att underlåta att göra detta är att helt i onödan riskera att
ådraga sig framtida höga kostnader för bullersanering.
Vägtrafikbuller
När det gäller vägtrafikbuller har vi i Sverige sedan flera
decennier tillbaka haft som långsiktigt mål att nå en
utomhusnivå i bostadsområden lägre än 55 dB räknat som s k
A-vägd ekvivalentnivå. Detta är ett mål som man försöker
arbeta efter även i många andra länder. Målsättningen har
emellertid två allvarliga nackdelar. Den första är att målet är
ouppnåeligt för mycket lång tid; åtminstone åtskilliga
decennier. Den andra är att en ekvivalentnivå om 55 dB
ändock inte utgör någon god miljö.
55 dB kan inte karakteriseras som en god miljö och det innebär att det är
långt ifrån tyst. Det blir alltmer ont om områden som är tysta och där
människor således kan uppleva tystnad utomhus. En viktig aspekt av det
långsiktiga bullerbekämpningsarbetet är därför att slå vakt om kvarvarande
tysta områden, icke minst sådana som kan finnas i tätorternas närhet.
Det är som nämnts stor skillnad mellan det hittillsvarande långsiktiga
målet 55 dB utomhus (som man dock ofta kan tillämpa i helt nytillkom-
mande bebyggelse) och de rådande utomhusbullerförhållandena i en stor del
av det befintliga bostadsbeståndet, som det är mycket besvärligt att göra
något åt. Steget till den goda miljön är ännu längre. Dessa förhållanden
skapar stora svårigheter för berörda myndigheter att driva bullerfrågorna med
konsekvens och trovärdighet gentemot de berörda människorna.
Ett bättre mål mot buller
I SOU 1993:65 föreslogs därför som alternativ målsättning
att man på ett systematiskt sätt skulle utnyttja den
bullerskuggsida som man ofta har i svensk stadsbebyggelse.
Som alternativt mål till 55 dB generellt angavs därför att 65
dB kan accepteras utanför en bostads fönster förutsatt att
bostaden också har fönster mot en tyst sida med en
utomhusnivå under 45 dB. Målet kallas fortsättningsvis
65/45-dB-principen. Det framhölls i utredningen att detta är
en för de boende i bostaden bättre miljö än att ha 55 dB
utanför alla fönster. Den ger de boende en god ljudmiljö
inom räckhåll i den egna bostaden. Det går bra att ha öppet
fönster mot den tysta sidan utan att bullret blir särskilt
besvärande; det går däremot inte vid ett utomhusbuller om
55 dB. I propositionen 1993/94:215 Handlingsplan mot
buller togs principen om den tysta sidan upp och den har
tilldragit sig stort intresse både nationellt i Sverige och
internationellt.
Till skillnad från ett generellt 55-dB-mål är 65/45 dB ett realiserbart,
uppnåeligt och väl så bra mål för bullerutsatta människor. En särskilt
intressant tillämpning av 65/45-dB-principen är att den öppnar möjligheten
att med rätt utformade nya byggnadskroppar förtäta bebyggelse och därvid ge
den befintliga bebyggelsen en tystare och därmed bättre miljö, samtidigt som
genom förtätningen trafikalstringen minskas i samhället och underlaget för
olika slag av kommunal och annan service förbättras. En del av de
bullerskyddszoner som lades ut utmed starkt trafikerade vägar under 60-, 70-
och 80-talen skulle kunna bebyggas. I många fall kan även med stor fördel
förtätningar göras inom befintliga planområden. Detta innebär samtidigt en
intäkt genom att markvärdet ökar kraftigt. Bulleråtgärderna ger vinst.
Kommunernas ekonomi
Som bekant har kommunerna för närvarande mycket
ansträngd ekonomi. Det innebär att kommunerna kan ha
mycket svårt att ge sitt bidrag till finansieringen av
bullerskyddsåtgärder. Det är stor risk att takten i
bullersaneringen inte blir så hög.
En intressant tanke är att kommunerna, som ju har planmonopol, på ett
systematiskt sätt kunde få utnyttja 65/45-dB-principen. I de fall de är mark-
ägare kan de därigenom förbättra sin ekonomi när de samtidigt förbättrar
miljön. Deras möjligheter att hälftenfinansiera andra bullerskyddsåtgärder
med bidrag från infrastrukturpropositionens miljard ökar då och fler
människor kan inom rimlig tid få en bättre bullermiljö.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka takten i bullerarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Naturvårdsverket får ett tydligt, klart, långsiktigt uppdrag att
driva bullerfrågorna samlat på ett bättre sätt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att med hög prioritet driva bullerfrågorna internationellt, särskilt
inom EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tydliggöra 65/45 dB,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ökad vikt läggs vid att bevara hittills tysta områden och
miljöer,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att med olika medel främja att så stor del av det svenska
bostadsbeståndet som möjligt blir ljudklassat enligt svensk standard.1