A 3
Bidrag till kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag
(ram)
140 000
A 4
Investeringar och skötsel för
naturvård
(ram)
291 473
+200 000
A 5
Koncessionsnämnden för
miljöskydd
(ram)
19 014
A 6
Kemikalieinspektionen
(ram)
80 011
A 7
Visst internationellt miljösamarbete
(ram)
37 762
A 8
Stockholms internationella
miljöinstitut
(obet)
12 000
B 1
Statens strålskyddsinstitut
(ram)
78 055
B 2
Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader
(ram)
75 479
B 3
Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning
(ram)
63 950
B 4
Visst internationellt samarbete i
fråga om kärnsäkerhet m.m.
(ram)
26 752
Akut miljöforskning, SNV
+10 000
Miljösanering
+200 000
Bidrag till miljörådgivning
+50 000
Summa:
1 178 052
+570 000
Sammanfattning
För budgetåret 1998 föreslår Vänsterpartiet att Statens
naturvårdsverk tillförs 50 miljoner kronor för sin ordinarie
verksamhet. Vi menar att myndighetens aktivitet är av stor
vikt för miljöarbetet i Sverige. Myndigheten tillförs också ett
nytt anslag för akut forskning på miljöområdet på 10
miljoner kronor. Dels för att det under de senaste åren
funnits behov av akut forskning och dels för att förebygga ett
eventuellt glapp i miljöforskningen då ansvaret läggs över på
MISTRA (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning).
Regeringen anslår 140 miljoner kronor för kalkningsverksamheten per
budgetår under de närmaste tre åren. Den nuvarande verksamheten fyller
stora behov och anslagsbehovet ligger på en nivå av 200 miljoner per år.
Regeringen hänvisar till resterande anslag från tidigare år och menar att den
budgeterade nivån är tillräcklig. Vänsterpartiet delar inte den bedömningen.
Den information som vi fått ta del av säger att anslagsreserver från tidigare år
tillkommit på grund av verksamhetens känslighet vad gäller väderlek, vilket
innebär att det inte handlar om ett överskott på tidigare anslag utan om en
förskjutning vad gäller verksamheten. Vänsterpartiet lägger till 60 miljoner
kronor för kalkningsverksamheten under 1998.
Budgetposten Investeringar och skötsel för naturvård innehåller reger-
ingens satsningar på inköp av skyddsvärd naturskog. Budgetpostens ökning
består av överförda medel från administration och personalkostnader som
tidigare legat under annan anslagspost. Vänsterpartiet vill aktivt bevara de
resterande naturskogarna för den biologiska mångfaldens skull. I Sverige
finns i dagens läge endast spillror kvar och de bör snarast skyddas.
Vänsterpartiet tillför anslaget 200 miljoner kronor för inköp av skyddsvärd
skog.
Så sent som i regeringens vårproposition 1997 fanns en anslagspost under
utgiftsområde 20 för sanering av miljöskadade områden. Då aviserades
knappt 20 miljoner kronor. Den posten har nu försvunnit och i stället är
verksamheten tänkt att skötas under fonden för ekologisk omställning och
utveckling. Vänsterpartiet vill att Naturvårdsverket även fortsättningsvis ska
ha det övergripande ansvaret för kartläggning, administration och prioritering
vad gäller sanering av miljöskadade områden. Det innebär att vi återinför en
anslagspost för detta ändamål under utgiftsområde 20 (Allmän miljö- och
naturvård). Anslagsposten tillförs 180 miljoner kronor i jämförelse med
regeringens tidigare aviseringar och summan blir 200 miljoner kronor. Detta
finansieras via medel från fonden för ekologisk omställning och utveckling.
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om möjligheten för kommuner att
anställa miljö- och energirådgivare för att kunna verkställa regeringens inter-
nationellt avtalade verksamhet vad gäller Agenda 21-arbete. I propositionen
finns nu, enligt överenskommelse kring avvecklingen av kärnkraften, medel
för att anställa energirådgivare på halvtid i kommunerna. Vänsterpartiet
föreslår att lika mycket pengar avsätts för att möjliggöra kommunala
miljörådgivare. Sammanlagt ökar Vänsterpartiet anslagen med 570 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.
Inledning
Miljöfrågornas centrala roll vad gäller lokal och global
politik har de senaste åren framkommit med all önskvärd
tydlighet. Och trots ett antal internationella konferenser och
avtal kring specifika eller övergripande miljö- och
resursfrågor är det mesta fortfarande ogjort. Sverige har på
områden som kärnkraftsavveckling och minskning av
svavelutsläpp visat framfötterna, vilket Vänsterpartiet tycker
är positivt. På andra områden, som resursförbrukning,
konsumtion eller koldioxidutsläpp, är situationen däremot en
annan. Tyvärr visar regeringen inte i denna proposition
någon förändring vad gäller helhetssynen på
miljöproblematiken. Snarare återspeglar årets
budgetproposition att regeringen planerar för det kommande
valåret. Pengar samlas i fonden för ekologisk omställning
och utveckling för att kunna delas ut av regeringen under
valturnéer runt om i landet. Även om vi är positiva till
regeringens satsningar på miljöområdet så ifrågasätter vi det
sättet att driva miljöpolitik på.
Internationellt sett är det av stor vikt vilken politik Sverige för på ett
nationellt plan. Att gå före och visa på det goda exemplets makt är ett bra sätt
att driva miljöpolitik på. Det gör också att "devisen" tänk globalt - handla
lokalt får en innebörd. I miljökretsar används numera begreppet "rättvist
miljöutrymme" för att konkretisera vad miljöpolitikens mål, den hållbara
utvecklingen, handlar om. Begreppet utgår ifrån de globala miljöproblemen,
för att sedan ange vilket rörelserum som vi som enskilda individer har att
röra oss med. Ett exempel kan vara att pappersförbrukningen per person inte
bör uppgå till mer än 100 kg/år eller att din förbrukning av fossilt bränsle får
vara i genomsnitt 1 liter om dagen. För att uppnå det "rättvisa miljö-
utrymmet" krävs flera åtgärder:
- effektivisering av vår nuvarande förbrukningsnivå för att t.ex. minska
energi- eller pappersförbrukning
-
- avveckling av miljöförstörande eller kraftigt energislukande verksamheter
-
- förändringar av levnadsmönster, internationella handelsregler.
-
Det rättvisa miljöutrymmet (hållbar utveckling) måste
påbörjas nu men det kommer att ta lång tid innan vi helt har
ställt om vårt samhälle så att våra handlingar inte inkräktar
på andra världsdelars möjligheter till utveckling.
Vänsterpartiet tycker att rättvist miljöutrymme på ett tydligt sätt beskriver
komplexiteten i miljöfrågorna och gör det möjligt för enskilda individer att
handla utifrån ett solidariskt perspektiv. Dessutom tycker vi att det soli-
dariska perspektivet i begreppet är positivt. Det är inte lätt att komma ihåg,
eller ens veta om, konsekvenserna av vårt dagliga handlande om
konsekvenserna sker i t.ex. andra världsdelar. Därför tycker vi att begreppet
rättvist miljöutrymme ska användas i stället för det begrepp som regeringen
använder: faktor 4 eller faktor 10, ett begrepp som går ut på att vi ska ha
samma verksamheter som i dag men att de ska miljöeffektiviseras. Vänster-
partiet tror inte att den hållbara utvecklingen löses genom det synsättet, vi
tror att en del verksamheter eller konsumtionsmönster bör ifrågasättas.
Därmed inte sagt att vi går emot regeringens ambitioner att det vi gör ska
effektiviseras.
Vänsterpartiet ser positivt på miljöfrågornas roll i utvecklingen av det
hållbara samhället. Dels för att investeringar i miljöomställning skapar jobb,
vilket ger positiva effekter i hela samhället, och dels för att förutsättningen
för det hållbara samhället är minskad resursförbrukning och miljövård.
Avvecklingen av kärnkraften är ett bra exempel på vad vi menar. Omställ-
ningen till energisystem som ingår i kretsloppet är nödvändig och våra
kärnkraftverk måste avvecklas förr eller senare. Ingen anläggning i världen
håller i all evighet. Avvecklingen av kärnkraften betyder att alternativa
energikällor måste byggas ut eller uppfinnas, att ny teknik vad gäller
energibesparingsåtgärder måste utvecklas och stora delar av vår infrastruktur
omvärderas.
Många är oroliga för avvecklingen av kärnkraften. Det är inte vi. Snarare
tror vi att den kan vara en början på en större regional spridning av
energikällor vilket gör oss mindre sårbara för såväl politiska kriser som
regelrätta krig eller naturkatastrofer. Förhoppningsvis kan detta också leda
till att flera regioner i vårt land får ny produktion och nya arbetstillfällen.
Att
vi är positiva betyder inte att vi inte ser problemen - det kommer att bli
bitvis
svårt att avveckla kärnkraften.
Regeringen har aviserat en proposition kring Sveriges uppsatta miljömål
till våren 1998. Vi avvaktar det förslaget och avstår från att göra eventuella
kommentarer i dagsläget. Men vi tror att en översyn är bra. Framför allt
måste vi hela tiden kontrollera och utvärdera utvecklingen, dvs. hur vi följer
våra uppsatta mål. Tilläggas kan att Naturvårdsverket nyligen kommenterat
miljömålen och menar att ett flertal av våra miljömål inte kommer att nås
inom uppsatt tid, vilket oroar oss.
Det hållbara Sverige
Regeringen har under de senaste åren satsat relativt sett
mycket pengar på utvecklingen av det hållbara Sverige.
Först, i samarbete med Vänsterpartiet, kom
investeringsbidrag för främjandet av omställning i ekologiskt
hållbar inriktning (94/95), 100 miljoner kronor. I budgeten
om sysselsättning sommaren 1996 presenterade regeringen
sitt förslag på en miljardsatsning på fem år i det som kom att
kallas "stöd för investeringar för en ekologiskt hållbar
samhällsutveckling", den så kallade kretsloppsmiljarden.
Och i vårbudgeten för 1997 aviserade regeringen en satsning
med 5,4 miljarder kronor på Fonden för ekologisk
omställning och utveckling.
Dessa satsningar är i huvudsak bra och innebär stora möjligheter att
anpassa vårt samhälle utifrån de krav på miljön som vi ställer. Men ibland
verkar det som om regeringen krånglar till miljöarbetet i onödan. De 5,4
miljarderna är symptomatiska för detta: budgetposten Sanering och åter-
ställning av miljöskadade områden har sedan den förra budgeten lyfts bort
från UO 20 och lagts in i fonden för ekologisk omställning och utveckling.
Enligt regeringens proposition 1996/97:1 skulle denna post ha legat på en
nivå av nästan 19 miljoner kronor för 1998. Anslagsanspråken låg då på
närmare 200 miljoner kronor för 1997 för att påbörja arbetet med att åter-
ställa de 2 000 identifierade miljöskadade platser som kartlagts av Natur-
vårdsverket.
"Fonden för ekologisk omställning och utveckling ska inte utgå till
påbörjade insatser. Inte heller till åtgärder som ändå måste vidtas för att
uppfylla lagstiftning och föreskrifter, liksom inte heller löpande underhålls-
insatser." Allt enligt propositionen. Det är naturligtvis en definitionsfråga om
saneringen av de miljöskadade områdena påbörjats eller inte och det
väsentliga är kanske att verksamheten sker. Men vi ifrågasätter regeringens
sätt att hantera frågan. Naturvårdsverkets förarbete vad gäller miljösanering
måste nu gå via kommunerna. Blir inte det en onödig omväg?
En stor brist i regeringens förda politik är att alltför många miljöfrågor
behandlas som projekt och inte som delar av en gemensam verksamhet.
Dock har regeringen rätt när man pekar på kommunernas kompetens i den
lokala kännedomen om miljöåtgärder av vikt samt samordning av dessa.
Trots detta skulle Vänsterpartiet förorda ett längre perspektiv vad gäller
miljöfrågorna än de nuvarande tre åren. Vi skulle gärna se att kalkning eller
miljösanering och energieffektivisering inte skulle behöva betalas för att
regeringen vill visa sig på styva linan och anslå enorma summor för fonden
för ekologisk omställning och utveckling.
Dessutom finns det en dubbelmoral i regeringens arbete när man pratar om
omställning av Sverige i ekologisk inriktning samtidigt som man fortsätter att
prioritera nybyggnation av vägar, inte höjer den rörliga delen av energi-
kostnaden eller bensinpriset och så vidare. Regeringen pratar om skatte-
växling men verkligheten säger något annat. Vänsterpartiet saknar förslaget
om avfallsskatt som så tydligt aviserades i vårpropositionen. Vi har förståelse
för att regeringen står maktlös inför EU-byråkratin men påpekar att det är av
yttersta vikt att regeringen gör vad som står i dess makt för att påskynda
processen att införa en avfallsskatt. Annars riskerar förtroendet för rege-
ringen och dess miljösatsningar att grumlas. Vi vill passa på att redan nu
påpeka för regeringen att den föreslagna nivån, som visserligen inte aviserats
än förutom en budgetpost på 325 miljoner kronor, torde vara tilltagen i
underkant. Enligt Vänsterpartiets förslag i vårbudgeten skulle en avfallsskatt
kunna ge statskassan drygt 0,5 miljarder kronor under ett år.
Anslagsområden
A 1. Sveriges naturvårdsverk
Naturvårdsverket har under de senaste åren haft samma
besparingskrav på sig som övriga myndigheter. Skillnaden är
att miljöfrågorna, enligt regeringsförklaringar och skrifter
från regeringen, ska vara prioriterade samt att verket i
relation till övriga verk är litet. Naturligtvis är miljöarbete
mycket mer än Naturvårdsverkets verksamhet. Trots detta är
verkligheten den att verket är tongivande i miljöarbetet och
en förutsättning för kommuner och organisationer att arbeta
aktivt med miljöfrågor. Nu menar vi att besparingarna på
Naturvårdsverket bör räcka och därför lägger vi till 50
miljoner kronor.
A 2. Miljöövervakning
Regeringen återkommer i en proposition om förändrade
miljömål under vintern 1998. Dock redovisas att
Naturvårdsverket haft svårt att genomföra av riksdagen
uppsatta mål för miljöövervakningen, med hjälp av
besparingar på andra områden samt med hjälp av medel från
en tillfällig strukturfond för den nationella och regionala
miljöövervakningen. Vi förutsätter att regeringen prioriterar
detta område, speciellt eftersom miljöforskningen kan
komma att bli lidande under en period av omorganisering då
verksamheten förs från Naturvårdsverket till MISTRA.
A 3. Kalkning
Det är bra att regeringen inte sänker anslaget till kalkningen
enligt förslagen i tidigare budget. Enligt utredningar och
statistik är behovet dock större än de anslagna 140
miljonerna. Regeringen föreslår en höjning med 10 miljoner
kronor jämfört med tidigare budgetavisering, vilket är bra,
men inte tillräckligt. Vänsterpartiet vill utöka anslaget med
60 miljoner kronor. Anslagssparandet från föregående budget
räknar man med ska användas i verksamheten under
kommande budgetår. Det har inte kunnat användas under året
på grund av t.ex. väderlek och övriga miljöförhållanden.
Under innevarande budgetår (1997) kommer verksamheten att använda
ungefär 185 miljoner kronor. (175 miljoner kronor till åtgärder/regional upp-
följning + 10 miljoner kronor till Naturvårdsverkets centrala uppföljning).
185 miljoner kronor är också den summa som Naturvårdsverket bedömer att
verksamheten behöver för att inte tvingas lägga ned delar av verksamheten.
Kalkbehovet varierar från år till år och det är inte givet på förhand hur
priset på kalk utvecklas. Naturvårdsverket har därför föreslagit att verksam-
heten beviljas anslagskredit (möjlighet att låna pengar från nästa års budget)
för att minska ojämnheter i medelförbrukningen mellan åren. Fördyringar på
grund av ökade kalkpriser är en osäkerhet som Naturvårdsverket håller
ögonen på, men hittills har priserna inte ökat. Skulle marknaden minska
kommer dock priserna per ton kalk med säkerhet att öka.
Kalkningsverksamheten kommer i stort sett att klara sig med ett anslag på
140 miljoner kronor för 1998. En anslagskredit skulle kunna täcka ett
eventuellt underskott detta år. Men Vänsterpartiet gör bedömningen att vi i
stället lägger till 60 miljoner kronor till anslaget.
Om nivån om 140 miljoner kronor kvarstår för kommande budgetår
riskerar vi att en nedläggning av pågående projekt måste påbörjas under
budgetåret 1999. Inom några års tid kommer sedan ungefär 25 % av de i dag
pågående projekten att tvingas lägga ned i förtid. Och Vänsterpartiet vill
återigen påpeka att det inte finns någon forskning kring effekter av avslutad
kalkningsverksamhet. Därför bör försiktighetsprincipen gälla i detta läge.
Kalkningsverksamheten har pågått i 20 år och regeringens förslag att lägga
kalkningsanslagen på en nivå av 140 miljoner innebär i praktiken att den
verksamheten inte kan fortsätta. Detta trots regeringens övriga skrivningar
om behovet av att bevara den biologiska mångfalden.
Vi skulle också vilja ändra anslagspostens namn till "Bidrag för
verksamhet mot försurning av sjöar och vattendrag". Vi vill förutsätta att det
för all framtid är just kalkningsverksamhet som är den bästa för att motverka
försurning i sjöar och vattendrag.
A 4. Investeringar för naturvård
De sista resterna av skyddsvärd skog håller på att försvinna
och med dem försvinner ekologiska system som inte under
överskådlig tid går att ersätta eller återskapa. Naturskogarna
innehåller många kvaliteter som inte finns i
"produktionsskog": specifika klimatförhållanden och grova,
gamla träd, död och levande ved som är en förutsättning för
många hotade arter. Forskarna anser att staten nu har ungefär
tio år på sig att skydda naturskogarna i reservat om inte
oersättliga naturvärden ska gå förlorade.
Trots riksdagens tidigare beslut om bevarande av den biologiska mång-
falden i vårt land förekommer avverkningar av skog med höga naturvärden.
Bara under de tre senaste åren avverkades minst 500 områden med rödlistade
arter, enligt uppgifter från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Till det
tillkommer ett stort mörkertal eftersom en stor del av vår skogsareal inte är
inventerad och avverkningen inte hinner uppmärksammas.
Sverige har också åtagit sig att bevara den biologiska mångfalden genom
flera internationella konventioner, bland annat konventionen om biologisk
mångfald. Frågan tillhör dessutom de frågor som Sverige vid ett flertal
tillfällen prioriterat i internationella fora. Men i verklighetens Sverige är
endast 0,8 % av den produktiva skogsmarken nedanför fjällkedjan skyddad i
reservat eller liknande, trots att det är nedanför fjällkedjan som den största
mängden rödlistade arter finns. Fattigare länder är ofta bättre på detta. Som
exempel kan nämnas att av den tropiska regnskogen är nästan 10 % skyddad.
Miljövårdsberedningen menar att det behövs en fördubbling av anslagen,
från 190 miljoner kronor till 390 miljoner kronor per år, om vi ska ha någon
möjlighet att bevara skyddsvärda skogar med höga naturvärden. Det skulle
betyda ca 23 kronor mer per år och svensk. Nämnas kan också att en mil
motorväg kostar ungefär 200 miljoner kronor.
De medel som reserveras för investeringar av skyddsvärd miljö har reellt
sett inte ökats. Anslagspostens ökning beror på att medel förts över från A 1,
vilket regeringen också redovisar. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte
satsar mer pengar på denna åtgärd när man så tydligt i ord talar om den
biologiska mångfalden och värnandet av miljö och natur. Det är än mer
anmärkningsvärt att regeringen i internationella fora driver frågan om
bevarandet av den biologiska mångfalden samtidigt som verksamheten i
Sverige delvis är under all kritik. Vi menar att det agerandet inte är tro-
värdigt. Vi håller i dag på att avverka de få spillror som finns kvar vad gäller
urskog. Det är inte acceptabelt! Vänsterpartiet föreslår en höjning av detta
anslag med 200 miljoner kronor för 1998.
Den socialdemokratiska kongressen som kallades framtidskongressen har
ställt sig bakom målet att lösa de viktigaste miljöproblemen under en
generation. Vänsterpartiets ytterligare 200 miljoner kronor skulle underlätta
detta arbete.
A 9. Sanering
Denna budgetpost har regeringen sedan vårbudgeten flyttat
från utgiftsområde 20 till fonden för ekologisk omställning
och utveckling, UO 18. Vänsterpartiet ser hellre att detta
anslag ligger kvar under miljö- och naturvård. Verksamheten
är redan påbörjad och kartlagd av Naturvårdsverket. Det som
går förlorat om projekten ska gå via kommunerna är
prioriteringen av olika områden där Naturvårdsverket delat in
de olika projekten i prioritet a och b. När samordningen går
förlorad kan vi hamna i en olycklig situation där kommuner i
vilka områden med prioritet a ligger kan välja att söka
pengar för andra miljö- och sysselsättningförbättrande
åtgärder och tvärtom, att kommuner med områden av låg
prioritet väljer att satsa sitt bidrag på just sanering av
miljöskadade områden.
Att regeringen hellre vill förvalta medlen själv för att med subjektiv
bedömning kunna dela ut i form av gottepåsar är inte ett tillräckligt tungt
vägande skäl för att göra denna ommöblering bland anslagsposterna.
Vänsterpartiet ställer sig frågan om regeringen verkligen tänkt igenom nivån
på fonden för ekologisk omställning och utveckling ordentligt före
införandet. Nu verkar man ha svårt att fylla den med innehåll.
Dessutom vet vi i dag att åtgärderna kommer att behöva pågå under en
längre tid än de tre år som fonden för ekologisk omställning och utveckling
kommer att finnas. Det är av yttersta vikt att verksamhet på miljöområdet
inte generellt betraktas som projekt. Vi måste vara beredda på att en stor del
av den miljörelaterade verksamheten som vi i dag bedriver kommer att
behöva pågå under överskådlig tid.
Bidrag till kommunala
miljörådgivare
Regeringen har under utgiftsområde 21 föreslagit att 50
miljoner kronor avsätts för kommuner att söka ersättning för
anställningen av energirådgivare. Pengarna är tänkta att
fördelas enligt principen att varje kommun får 150 000
kronor och att kommuner med över 300 000 invånare ska få
ett extra anslag utifrån antalet invånare.
Vänsterpartiet föreslår att en lika stor anslagspost införs under utgifts-
område 20. Detta då 150 000 kronor per kommun och år beräknas räcka till
en halvtidstjänst. Kompletteringen under detta anslag betyder att
kommunerna kan anställa både energi- och miljörådgivare, antingen som en
heltidstjänst eller uppdelat på två halvtidstjänster.
Omställningen till det ekologiskt hållbara samhället kräver stora
omställningar, och mycket ansvar läggs på enskilda individer och familjer.
Det har visat sig att när kunskapsnivån är hög så är också viljan att aktivt
förbättra miljön mycket stor. Källsortering och andra verksamheter har fått
stort stöd hos invånare på de orter som infört sådana system. Men det är
samtidigt viktigt att det finns experter och sakkunniga som kan hjälpa till att
svara på frågor eller ge tips och råd. Den hjälpen bör finnas inom kom-
munen. Som läget är i dag är de flesta kommuners ekonomi ansträngd och
det finns inget utrymme för den typen av hjälp. För att skapa förtroende för
kommunens och statens miljöarbete är en satsning på miljörådgivare viktigt.
Akut forskning på
miljöområdet
Som nu är fallet kan medel tilldelas Naturvårdsverket för
akut forskning vid behov. Vänsterpartiet menar i stället att
det bör finnas en post under utgiftsområde 20 för detta
ändamål. Denna post ska också kunna användas för
miljörelaterad forskning som inte ingår i MISTRAs uppdrag.
Exempel på detta kan vara rättvist miljöutrymme eller
konsumentrelaterade miljöfrågor. Summan bör vara
10 miljoner kronor per år. Ett införande av en sådan
anslagspost skulle också vara ett sätt att fylla ett hål i
miljöforskningen som kan misstänkas uppkomma vid
överflyttningen till MISTRA från Naturvårdsverket.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid
kalkningsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslagspost A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag skall ändra namn till A 3 Bidrag för verksamhet mot försurning
av sjöar och vattendrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 200 miljoner kronor skall avsättas för vardera åren 1998, 1999
och 2000 för sanering av miljöskadade områden och tas ur fonden för
ekologisk omställning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en ny anslagspost med namnet Bidrag till kommunala
miljörådgivare skall införas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslaget Bidrag till kommunala miljörådgivare för budgetåret
1998 tilldelas 50 000 000 kr,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en ny anslagspost med namnet Akut forskning på
miljöområdet skall införas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslaget Akut forskning på miljöområdet för budgetåret 1998
tilldelas 10 000 000 kr,
8. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
enligt uppställning:
Stockholm den 10 november 1997
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Hanna Zetterberg (v)