Långsiktiga åtgärder för att
skydda urskogar och annan
skyddsvärd skog
Portalparagrafen i den nya skogsvårdslagen (lag 1993:553)
speglar på ett utmärkt sätt svenska folkets inställning till
skogen.
Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en
god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid
skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.
Vi är beroende av att den industri som har skogen som råvara
skall kunna tillgodose sitt behov, men skogen har också ett
stort rekreationsvärde. Vi vill att det skall vara möjligt att
jaga, promenera, plocka bär och svamp och vi vill att det
även i framtiden skall finnas ett rikt växt- och djurliv i
skogen.
Den naturskog som tidigare täckte större delen av vårt land har, bland
annat på grund av vårt behov av skogsråvara till industrin, ersatts av en
betydligt mera artfattig "produktionsskog". Växter och djur som för hundra-
femtio år sedan var vanliga och troddes vara outrotliga, är nu lika sällsynta
som de månghundraåriga träd de är beroende av. Naturskogarna innehåller
många kvaliteter som saknas i "produktionsskogarna". Det är exempelvis
grova, gamla träd, död och döende ved som är en förutsättning för många
hotade arter. De kvarvarande naturvärdena i skogen finns framför allt i de
minimala områden som aldrig exploaterats, men även i de något större
arealer av skog som aldrig kalhuggits. Nu håller de sista resterna av dessa
oskyddade naturskogar på att försvinna. För att Sverige skall kunna leva upp
till sin uttalade ambition att bevara den biologiska mångfalden krävs att en
mycket stor del av dessa "gammelskogar" tas undan från skogsbruk.
Trots att man i många fall känner till de höga naturvärdena förekommer
avverkningar. Enligt uppgifter från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har
minst 500 områden med rödlistade arter, dvs arter som är utrotningshotade
eller på kraftig tillbakagång, avverkats i Sverige under de senaste tre åren.
Av regeringens prop 1997/98:1 framgår att Skogsstyrelsen och ett antal
andra myndigheter haft regeringens uppdrag att redovisa en aktionsplan för
biologisk mångfald och uthålligt skogsbruk. Det framgår vidare att Skogs-
styrelsen och Statens naturvårdsverk på regeringens uppdrag med förtur
redovisat omfattningen m m av naturskydd och naturhänsyn i skogen. Under-
laget har bearbetats även av Miljövårdsberedningen som redovisat sitt arbete
i betänkandet (SOU 1997:97) Skydd av skogsmark, behov och kostnader.
Av Miljövårdsberedningens betänkande framgår att det råder stor enighet i
samhället om att skogens biologiska mångfald skall bevaras och att det
föreligger behov av ökat skydd. Man konstaterar att kvantitativa analyser av
skyddsbehovet bör göras regelbundet som underlag för att bedöma behovet
av åtgärder och att skyddsvärda skogar bör bevaras. I betänkandet betonas att
osäkerhetsfaktorer tillkommer när det gäller hur stor del av det långsiktiga
behovet som behöver lagskydd. För att inte försitta möjligheterna att
långsiktigt bevara den biologiska mångfalden bedömer man att det finns ett
behov att i ett kortsiktigt perspektiv skydda drygt tre procent av den
produktiva skogsmarksarealen nedanför den fjällnära skogen.
Av betänkandet framgår vidare att anslagsnivån är starkt beroende av
framtida avverkningsbeteende och omfattningen av frivilliga åtaganden. Det
är viktigt att näringens frivilliga naturvårdsåtaganden positivt uppmärksam-
mas och att man via inventering, utbildning och ekonomiskt stöd stimulerar
och kanaliserar de frivilliga avsättningarna till områden med höga natur-
värden. Den påbörjade uppföljningen av skogsnäringens sektorsansvar för
miljön är en förutsättning för att klarlägga behovet av samhällets insatser.
För att avvärja avverkningshot mot biologiskt värdefulla skogsområden bör
möjligheten att köpa reservatsoptioner prövas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om långsiktiga åtgärder för skyddsvärda skogar.
Stockholm den 2 oktober 1997
Agneta Brendt (s)
Berit Andnor (s)
Eva Arvidsson (s)
Monica Green (s)
Elisebeht Markström (s)
Inger Segelström (s)
Birthe Sörestedt (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)