Skåne är till större delen ett kulturlandskap som sedan tusentals år präglats av människornas verksamhet. Mycket stora delar av de skyddsvärda områdena enefälader, betesmarker, strandängar och hagmarker tillhör detta odlingslandskap och försvinner alltmer därför att de inte längre är lönsamma i det moderna jordbruket. Därigenom försvinner också flera växt- och djurarter som bara kan fortleva på gräsmarker som kontinuerligt röjs och betas. Det fordras därför stora vård- och skötselinsatser för att inte oersättliga värden ska gå förlorade i kulturlandskapet.
Resurstilldelning och fördelning av statliga medel för landskapsvård i landets regioner medför att det i Skåne inte längre är möjligt att nå de uppsatta målen för natur- och kulturmiljövården. Detta trots att kommuner och landsting i det nya Skånelänet kommer att stå som medfinansiärer.
I vissa delar av landet i övrigt kräver naturskyddade områden inte så mycket speciell skötsel då de t ex består av fjällområden, naturskogar, myr- marker eller kustområden med klippor och skär. Statens landskapsvårds- ansvar måste komma till uttryck i ett stöd till regionerna som i större utsträckning baseras på verkliga förhållanden och behov. Annars kommer det inte att bli möjligt att i Skåne uppfylla de av statsmakterna uppställda målen för natur- och kulturmiljövården.
En översyn bör därför snarast göras av gällande principer och stödsystem för landskapsvården i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av gällande principer och stödsystem för landskapsvården i Sverige.
Stockholm den 5 oktober 1997
Kerstin Warnerbring (c)