Under flera år har jag och flera med mig i riksdagen väckt
frågan om det rimliga i att staten ikläder sig ett nationellt
ansvar för verksamheten vid Kolmårdens djur & naturpark.
Detta beroende bl a på parkens målmedvetna satsning på
forskning och information syftande till att bevara djurarter
som är utrotningshotade. Det innebär en satsning på att öka
den biologiska kunskapen i samhället som på sikt medverkar
till att rädda miljön med alla sina hundratusentals olika växt-
och djurarter. Djurparkerna har i samarbete med
Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) utarbetat
"Djurparkernas globala bevarandestrategi". Denna strategi
har Kolmårdens djur & naturpark tagit fasta på med en strategi
och vision med tydliga naturvårdsmål.
Ett särskilt forsknings- och utbildningscentrum finns vid Kolmårdens
djur & naturpark. Syftet är bl a att göra den forsknings- och utbildningsresurs
som parken utgör bättre tillgänglig för skolelever, universitetsstuderande och
forskare. Utbildningsverksamhetens syfte är att öka förståelsen för naturvård.
"Zooskolan" erbjuder ett rikhaltigt program för elever från förskola till
gymnasium. Naturbruksgymnasiet har sin praktik förlagd till djurparken så
själva existensen av parken är en förutsättning för den utbildningen. Forsk-
ningen koncentreras på naturvårdsproblem. Ett av de projekt som nu pågår är
att hindra att vilda delfiner, bl.a. den svenska tumlaren, fastnar och drunknar
i olika fiskeredskap.
Arbetet med bevarandet av hotade arter sker inom ramen för såväl
nationella som internationella avelsprogram. De nationella omfattar för när-
varande åtta arter från vår egen fauna, bl a våra fyra stora rovdjur, varg,
brunbjörn, järv och lo, samt gråsälen. Kolmården medverkar med dessa fem
arter och parkens zoolog är stambokförare och koordinator för vargprogram-
met. Just nu medverkar Kolmården med 10 arter i de europeiska djurparker-
nas bevarandeprogram för hotade arter. Här handlar det om att förvalta avels-
grupperna så att den genetiska mångfalden behålls.
Parallellt med bevarandearbetet med vilda arter, medverkar Kolmården
också i genbanksprogram för olika hotade svenska husdjursraser. Industriali-
seringen av jordbruket har gjort en rad urgamla lantraser överflödiga i den
moderna animalieproduktionen, med påföljden att de raskt håller på att för-
svinna. Med dem försvinner då också unika, och sedan århundraden ned-
ärvda anpassningar till den svenska naturen och det svenska klimatet, vilka
kan bli ovärderliga i framtiden om förhållandena för produktionen ändras.
Det finns fina genbanksgrupper av ett 15-tal sådana raser i Kolmården, bl a
rödkullig boskap och allmogeget.
Nämnas bör också att Kolmården driver en egen Räddningsstation som
fungerar som ett akutsjukhus för skadat vilt, framförallt dagrovfåglar och
ugglor. Dessa topprovdjur är extra hårt utsatta för en rad olika riskfaktorer
som finns i det moderna samhället. Efter det att parkens veterinär har
åtgärdat en skada tar fågelexperterna över och fullföljer rehabiliteringen med
flygträning. De fåglar som inte blir så återställda att de kan släppas kan
sättas
i avel och deras ungar kan släppas ut i frihet. Kolmården medverkar i Projekt
Berguv på detta vis.
En unik företeelse i Kolmården är den serum- och vävnadsbank som
byggts upp sedan början av 70-talet och nu innehåller ett tusental prover från
parkens djur. Med dagens nya DNA-teknik har helt nya möjligheter till
utnyttjande av dessa vävnader öppnats. Bl a faderskapsbestämning på delfin,
släktskapsbestämning för djurparksvargar i relation till de vilda svenska
vargarna m m. Även toxikologer, molekylärbiologer, endokrinologer samt
myndigheter har utnyttjat och utnyttjar vävnadsbanken.
Sedan halvårsskiftet 1997 har Kolmårdens djur & naturpark nya ägare som
föresatt sig att få rätsida på parkens ekonomi. I samband med detta måste
man fråga sig om det i längden är rimligt att Kolmårdens djur & naturpark
utan statliga insatser skall bedriva sådan verksamhet som ytterst är ett
nationellt ansvar, att bevara utrotningshotade djur. Utan insatserna som görs
i Kolmården skulle det svenska arbetet med bevarandeprogram och ökad
förståelse för naturvård bli mycket fattigare.
Om man jämför Kolmårdens djur & naturpark med Skansen kan man
konstatera att den senare anläggningen bidragsfinansierats från kommunen
och landstinget samt staten under många år. Till en del givetvis för dess
kulturhistoriska insats men proportionerna i förhållande till att staten inte
satsar någonting på en kultur- och naturverksamhet som Kolmårdens
djur & naturpark verkar alltmer orimliga. Varför skall Skansens djurpark - för
djuren är ändå den stora attraktionen på Skansen - premieras före parken i
Kolmården? Till Skansen utgår såväl driftsbidrag som investeringsbidrag.
För 1998 föreslår regeringen ett belopp på över 48 miljoner kr för att täcka
Skansens driftskostnader. Dessutom har Skansen tidigare anvisats ett
engångsbelopp för upprustning av vägar och ledningsnät inom Skansen-
området. Vid en jämförelse med Kolmårdens djur & naturpark, som bl.a.
p.g.a. krav på ny reningsanläggning och nytt transportsystem investerat stort i
nya anläggningar, innebär det stora snedvridande konkurrenseffekter när
statliga medel för investeringar ej finns att tillgå.
Stiftelsen Bohus Avelscentrum - Nordens Ark i Bohuslän - har också fått
statligt stöd med 10 miljoner kr i samband med att riksdagen antog
propositionen om biologisk mångfald. Detta för att stärka förutsättningarna
att rädda och bevara utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Om
det skälet kunde gälla för Nordens Ark måste samma synsätt definitivt kunna
läggas på Kolmårdens djur & naturpark som ju har en betydligt mer omfattan-
de verksamhet.
Vid riksdagens tidigare prövning av om Kolmårdens djur & naturpark
skulle kunna få statliga anslag har de olika fackutskotten haft välvilliga
skrivningar men sedan frånhänt sig ansvaret för denna verksamhet. Det är
främst kulturutskottet och jordbruksutskottet som behandlat frågan.
Det är nu hög tid att ett nationellt ansvar tas för den verksamhet i
Kolmårdens djur & naturpark som kan hänföras till det nationella bevarande-
intresset. Staten har också ett ansvar för det kultur- och naturhistoriska
perspektivet i detta sammanhang. Lämpligen bör medel kunna anslås såväl
från kulturbudgeten som från miljöbudgeten. Regeringen bör överväga om
ett nationellt stöd kan utformas så att Kolmårdens djur & naturpark tillför-
säkras ett årligt statligt anslag för de verksamheter som är av nationellt
intresse. Därmed skulle staten markera att Kolmårdens djur & naturpark ses
som en omistlig del i arbetet med att bevara utrotningshotade djurarter och
som en del i Sveriges kultur- och naturhistoria.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överväga om ett nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar
Kolmårdens djur & naturpark medel för bevarandearbetet.