Miljökänsligheten i Västsverige är något annorlunda än på de
flesta andra håll i Sverige. Det grunda Kattegatt är känsligt
för övergödning på grund av sin förhållandevis låga
vattenmassa, berggrunden har liten förmåga att neutralisera
det sura nedfallet, jordbruket är intensivt i stora områden och
regionen är med svenska mått ganska tätbefolkad. Området
får ta emot stora mängder luftburet nedfall som har sitt
ursprung i andra länder.
Miljöproblemen finns framför allt på följande områden:
Försurning av mark och vatten på grund av nedfall av svavel och kväve-
oxider samt ammoniakspridning från djurhållningen i jordbruket, och växt-
näringsläckaget till vattensystemen som stundtals förorsakar svår syrebrist i
havet.
Försurningen
Även om nedfallet av svavelföroreningar minskat har
försurningsproblemen inte minskat. Tvärtom,
markförsurningen blir bara värre och framför allt
skogsmarken blir allt surare. Näringsämnen urlakas från
skogsmarken vilket på sikt kan ge näringsbrist. Aluminium
och andra tungmetaller fälls ut från den sura marken och kan
orsaka förgiftningar för djurlivet. Sannolikt är försurningen
det största hotet mot den biologiska mångfalden. Därför
kalkas en mängd sjöar som utan denna medicin hade varit
helt döda.
Mycket av de försurande nedfallen har sitt ursprung i andra länder och
måste därför angripas på det internationella planet, men mycket förorsakar vi
själva. I Västsverige svarar vägtransporterna för ca 90 % av alla persontrans-
porter och drygt 50 % av all godsbefordran. Detta är orsaken till det stora
inhemska inslaget av kväveoxider, och insatser måste till för att strypa denna
källa. Åtgärder måste till för att få en övergång till biologiska bränslen som
minskar både svavel- och kväveutsläppen och motorerna måste göras renare.
Infrastrukturen måste förbättras så att de miljövänliga transportsätten blir
fördelaktigare för konsumenten, och lagstiftning måste användas för att
pressa på utvecklingen i miljövänlig riktning.
Undersökningar visar att även om de försurande nedfallen skulle minska
kraftigt, så tar det flera decennier för marken att återhämta sig. Under denna
tid är det nödvändigt att kalka de försurade områdena. Sjöarna kan enbart
hållas levande med denna medicin, och det omfattande kalkningsprogram
som sker måste fortsätta för att inte förstöra de framgångar som uppnåtts i en
stor mängd sjöar. Vi har konstaterat att den biologiska mångfalden till stor
del återställts i många sjöar och vattendrag efter den kalkning som pågått
under 20 år.
Övergödning
En del av övergödningen av vattnet har sitt ursprung i
försurningen. Undersökningar visar att växtnäringsläckaget
från skogsmarken ökar. Det skall ha sin orsak i att marken
har blivit så sur att utlakningen redan pågår. Andra orsaker är
det intensiva jordbruket. Även här pågår många försök att
begränsa läckaget genom lägre konstgödselgivor och
användning av täckgrödor.
Den utredning som pågår om försök med miljökvalitetsnormer ser vi som
en mycket intressant väg för att minska läckaget av näringsämnen. Det
storskaliga försök som planeras föreslår vi skall förläggas till Västsverige
och då främst tillrinningsområdet till Laholmsbukten som är värst drabbad av
syrebrist.
Omställningen till ett ekologiskt jordbruk är också en väg som måste
användas för att sluta samhället i ett kretslopp. Den nationella målsättningen
att 10 % av odlingsmarken skall vara omställd till ekologisk odling vid
sekelskiftet måste också gälla Västsverige. Vi kan konstatera att flera
områden i landet kommit betydligt längre än Västsverige i omställningen.
Eftersom övergödningsproblemen är så stora i Västsverige bör hänsyn tas till
detta när stöden till omställningen skall fördelas.
Reglerna för de stöd som idag utbetalas för anläggande av kantzoner vid
vattendrag bör förbättras. Det råder idag administrativa problem som måste
undanröjas och stöden måste få en utformning så att hänsyn tas till naturens
skiftande former. Sluttningar mot vattendrag måste tas in som kantzon för att
de skall få avsedd effekt som hinder för ytvattenläckage mot vattendragen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljövänliga drivmedel,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Västsverige prioriteras vid fördelningen av anslagen till
kalkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med miljökvalitetsnormer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglerna för kantzoner vid vattendrag.
Stockholm den 3 oktober 1997
Monica Green (s)
Nils-Erik Söderqvist (s)
Sonja Fransson (s)
Jan Bergqvist (s)
Hans Hoff (s)
Lisbet Calner (s)