Att läsa en forskningsrapport inom miljöområdet är inte
alltid en munter läsning. I 1997 års upplaga av "Tillståndet i
världen", utgiven av Worldwatch Institute, beskrivs en mörk
och oroande framtidsbild. Följande urval rubriker och
underrubriker talar sitt tydliga språk: "livsmedel -
morgondagens bristvara", "jord- och vattenbrist", "från
överflöd till brist", "de växande städerna - ett förfall som
hotar framtiden", "en värld utan jord".
Man skulle lätt kunna förlänga uppräkningen av värdeladdade
varningssignaler från forskarvärlden, men ovanstående räcker som
illustration för att visa på allvaret i vår situation, globalt såväl som i
Sverige.
Detta får dock inte leda till missmod eller passivitet p g a problemens
omfattning utan utgör en sporre till ökade ansträngningar för att komma till
rätta med de olika typer av miljöproblem som finns.
Regeringen har i snabb takt avlövat de aktiva miljöpolitiska insatser som
bedrivs av många olika aktörer. Kalkningsfrågan är ett exempel på detta.
Det hjälper inte att anslå medel till lokala investeringar om inte
miljöpolitiken hänger ihop och ansvariga myndigheter får möjlighet att
bedriva aktiv miljöpolitik på alla de områden som berörs. Bakom en stor
potemkinkuliss - att bygga om Sverige ekologiskt - nedrustar nu regeringen
de facto miljöpolitiken. Hitintills under mandatperioden har anslagen till
miljösatsningar minskat med 30 %. Får man fortsätta på den inslagna vägen
innebär det att anslagen till miljöpolitiken avvecklas helt om några få år.
Exemplen på nedrustningen av miljöpolitiken är många:
Minskningen av anslaget till kalkning för att förhindra försurningen,
Oförändrade anslag för naturreservat och nationalparker trots de stora
behov som påtalats,
Minskningen av anslaget för sanering av miljöförorenade områden,
Oförmågan att införa en ny samlad miljöbalk,
Oförmågan att arbeta för att sluta kretsloppet stad-land,
Förhalandet av effektiva åtgärder mot oljeutsläpp i Östersjön,
Neddragningen av resurser till länsstyrelsernas miljöenheter vilket
minskat möjligheterna att kontrollera att miljölagstiftningen efterlevs,
Framförhandlade tillstånd från EU att öka koldioxidutsläppen som ökar
på växthuseffekten,
Neddragningen av forskningsresurser på miljöområdet.
Istället för en effektiv och långsiktig nationell miljöpolitik
satsar regeringen så kallade projektmedel, projekt som
kommer att avstanna den dag de särskilda ekonomiska
medlen tagit slut. Vad som behövs är i stället en konsekvent
långsiktig miljöpolitik som kan betala av den miljöskuld
Sverige som nation dragit på sig.
Klimatfrågan -
mänsklighetens ödesfråga
Naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt har beskrivit hur
växthuseffekten nu ger en tydlig ekologisk kollaps i Södra
ishavet. Likaså har den årliga miljörapporten från
Worldwatch Institute dramatiska beskrivningar av vad som
händer med vårt gemensamma jordklot om vi inte lyckas
hejda fossilförbränningen och därmed följande
koldioxidutsläpp och ökad medeltemperatur på jordklotet.
Man räknar med en fortsatt medeltemperaturförhöjning på 1-
3,5 grader de närmaste 100 åren med fortsatta föroreningar
av lufthavet. Det innebär att havsytan kommer att stiga och
havsströmmarnas banor kan komma att ändras. Oväder som
orkaner blir vanligare och dessutom med ökad styrka. Över
hela världen kommer vädret att bli mer extremt; torka,
översvämningar och värmeböljor väntas öka. Uppräkningen
av effekter till följd av klimatförändringar kan göras lång.
För att förhindra en utveckling i enlighet med detta scenario måste alla
länder, också Sverige, ta ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid. Varken
inom energi- eller transportsektorn kan vi tillåta ökade utsläpp utan tvärtom
måste ett kraftfullt handlingsprogram som minskar utsläppen upprättas och
genomföras. Det handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl
energiproduktionen som transportsektorn, begränsning av metanavgång,
åtgärder för att öka kolbindningen samt återvinning och om möjligt lagring
av koldioxid. Ett antal politikområden berörs. Det handlar bl a om
energisystemet, kommunikationerna, jord- och skogsbruket och inte minst
hur skatter och avgifter utformas som arbetsredskap för att styra bort från
fossilbränsleanvändning.
Regeringen har nu av EU utverkat tillstånd att bryta internationella klimat-
överenskommelser och öka utsläppen med 5 %. Färska siffror om utsläppen
från Sverige visar att ökningen kan komma att bli ännu större. Detta går stick
i stäv med riksdagens beslut att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000 för
att därefter få en minskning. Beslutet togs dock utan att ange medel för att nå
detta mål och med vilken takt och styrka minskningen skulle genomföras. Nu
blir det uppenbarligen istället en ökning.
Vi måste nu få till en nationell samling för att kunna nå en brytpunkt där vi
minskar vår koldioxidavgång. Ett tydligt handlingsprogram som omfattar alla
de sektorer som kan komma att beröras av den kamp mot klockan som
klimatfrågan är, bör utarbetas. Det handlar då om såväl nationella som
regionala och globala frågeställningar. Ett samlat klimatpolitiskt handlings-
program bör fastställas av riksdagen, och regeringen bör upprätta ett särskilt
sekretariat för dess genomförande, ett sekretariat för klimatfrågorna.
Ett nytt klimatpolitiskt handlingsprogram med en övergripande syn på
denna framtidsfråga måste innehålla följande områden:
Utfasning av fossilbränslen i
energiproduktionen
Ökad olje-, kol- och fossilgasförbränning står i direkt strid
mot ett effektivt arbete för att få ned koldioxidutsläppen.
Sverige måste bygga upp ett energisystem som baseras på
förnybara bränslen. Utfasningen av fossilbränslen ur
energisystemet är lika angeläget som utfasningen av
kärnkraft. Ett annat övergripande mål måste vara att genom
effektivisering och besparing minska den totala
konsumtionen av energi.
Energifrågorna ska också ses i såväl regionalt som globalt sammanhang.
Den svenska strävan måste vara att bidra till regionala energipolitiska
lösningar som underlättar utfasningen av fossilbränslen. Globalt måste man
finna lösningar för de länder som idag är starkt beroende av export av
fossilbränslen och givetvis måste ansträngningarna öka för att USA som står
för 25 % av koldioxidutsläppen minskar sina utsläpp.
Utfasning av fossilbränslen i
transportsektorn
Tydliga beslut med lagstiftning måste till för att klargöra för
bilindustrin att man måste finna andra drivmedel än
fossilbränsle. Bilindustrin måste kunna redovisa hur bidraget
till växthuseffekten genom koldioxidutsläpp från
nyproducerade bilar skall upphöra helt. Också kortsiktigt
måste transportsystemen utformas så att utsläppen från denna
sektor drastiskt minskar. Det handlar om "trängselavgifter" i
storstäderna, introduktion av förnybara bränslen och avgifter
på miljöskadliga utsläpp. Också detta måste ses i ett globalt
perspektiv, och internationella handelsöverenskommelser bör
kompletteras med avtal för att få hejd på koldioxidutsläppen
inom transportsektorn. I EU borde exempelvis
upphandlingsreglerna kompletteras med krav på att
miljökostnaden för transporterna skall vägas in vid en
upphandling. Allt i syfte att främja miljövänliga
transportsystem och minska transportarbetet när detta får
miljöskadliga konsekvenser.
Begränsning av metanavgång
Växthusgasen metan är fyra gånger så aggressiv som den mer
allmänt fruktade koldioxiden. Det är framförallt ett globalt
problem som har sina källor i bland annat alla de
sumpområden som finns, t ex risfälten i Kina. Nötboskap är
ett annat stort problem, de stora boskapshjordarna i t ex
Sydamerika är stora avgivare av metan. Också i Sverige finns
det problem med metanavgång även om de är relativt sett
mindre än i många andra länder. I ett globalt sammanhang
utgör de dock en del av problemet och måste beaktas i ett
nationellt handlingsprogram.
Åtgärder för att öka kolbindningen
Med mer varsamma metoder vid brukandet av jorden kan
den organiska substansen tillåtas öka och på så sätt binda
kolet igen genom växternas fotosyntes. Idag finns exempel
på ekologiska odlingssystem som ökar jordens mullhalt. Bl a
visar ett tioårigt storskaligt försök med plöjningsfri odling,
där gröngödsling och spannmål varvats, att kolhalten i
matjorden ökat med 3000 kg C per hektar och år i jämförelse
med ett konventionellt odlingssystem där plöjning tillämpas
och handelsgödsel tillförts under samma period.
Skulle detta system tillämpas på hela Sveriges åkerareal, ca 2,8 miljoner
hektar, skulle mer än hälften av utsläppen av koldioxid från förbränningen av
fossila bränslen årligen kunna bindas i jordens organiska substans och
dessutom binda ca 300 kg kväve per hektar. Lösningen för att ge spannmålen
kväve när de bäst behöver det har varit att tillföra humanurin. För att detta
ska kunna bli ett realistiskt alternativ i större skala måste samverkan mellan
stad och land vara stark. De hinder som EU lagt ut mot denna verksamhet
måste undanröjas.
Återvinning och lagring av koldioxid
På senare tid har tankar vuxit fram om återvinning och inte
minst lagring av koldioxid under jord och under hav.
Kortsiktigt kan det vara nödvändigt att utveckla system för
detta för att på så sätt under det kommande århundradet
också på detta sätt hejda koldioxidtillväxten i atmosfären.
Särskilda forskningsinsatser och utvecklingsprogram för
detta bör därför initieras.
Internationella ageranden
Givetvis måste Sverige agera också internationellt och
därvidlag inte skicka ut signalen om att Sverige ska öka sina
koldioxidutsläpp med 5 procent. Ett sådant flagrant brott mot
klimatkonventionen är inte ägnat att öka det svenska
miljöanseendet. Tvärtom kan regeringens agerande få
förödande konsekvenser för den internationella
uppslutningen kring strävan att minska koldioxidutsläppen
även i det globala perspektivet.
Kristdemokratiskt
förvaltaransvar
Kristdemokratin tar sin utgångspunkt ifrån
förvaltarskapsansvaret. Det finns två goda poänger med
detta. Dels ger det ett rätt perspektiv på vår plats i skapelsen,
vi är förvaltare, inte "herrar". Det som man förvaltar äger
man inte själv, utan det är ett förtroende man har fått att
handskas med och en dag ska man göra en redovisning. Det
gamla indianordspråket "vi har inte ärvt jorden av våra
föräldrar utan bara lånat den av våra barn och barnbarn"
uttrycker i precisa ordalag vad det handlar om.
Det andra ledet, ansvar, är en typisk kristdemokratisk tanke. Människan är
inte bara en individ, utan också en person, och som sådan är hon kapabel att
själv fatta fria beslut och är också ansvarig för sina beslut. Vårt sätt att
hantera den gemensamma livsmiljön måste förankras i denna grundsyn, ett
förvaltaransvar. En sådan grundinställning ger inte svar på detaljfrågor som
vilken skattesats det ska vara på en viss miljöstörande verksamhet, men det
anger en utgångspunkt och en attityd som är oersättlig i ett långsiktigt
miljöengagemang.
Trygga familjer är bra för
miljön
Kristdemokraterna vill lyfta fram relationen mellan den inre
och den yttre miljön. Vi är övertygade om att en god
miljövård och ett personligt ansvarstagande stimuleras fram i
de små naturliga gemenskaperna, där den egna familjen är
den viktigaste. En livsstil som inte avsätter ett större
ekologiskt fotavtryck än vad ekosystemet tål, börjar med
familjepolitiken.
Vår livsstil i västvärlden sliter hårt på miljön och på ändliga naturresurser.
Den är inte socialt försvarbar när man jämför med hur det stora flertalet
fattiga lever. Vi är alla mer eller mindre fångade i ett materialistiskt
tänkande. Konsumismen firar större triumfer än någonsin i historien. Detta
sliter hårt på miljön. De stora miljöhoten idag är inte några enskilda
skorstenar eller avloppsrör, utan vår vardagliga livsstil som i alltför hög grad
bygger på ett kortsiktigt och snabbt förbrukande av energi, naturresurser och
spridande av gifter och avfall.
Kan vi skapa möjligheter för föräldrarna att ge mer tid till sina barn, ökar
vi möjligheten att få tryggare medborgare som är kapabla att ta ansvar i alla
sammanhang. Tidigt i livet grundläggs mycket av våra värderingar, vår
självkänsla, en inre trygghet eller otrygghet. En trygg barndom förbereder ett
tryggt vuxenliv. Ett barn behöver öppenhet, uppmärksamhet och kärlek. Ett
barn behöver bli sett.
En trygg människa blir en givarmänniska som kan få ut mycket av sitt liv,
kan leva rikt och dela med sig. Givarmänniskor kräver inte mycket ägodelar,
de faller inte så lätt för konsumismen och blir därmed "ekologiskt billiga".
Sett i detta perspektiv kan man med fog hävda att trygga familjer skapar
förutsättningar för ett mer ansvarsfullt handlande som ger en bättre miljö.
Miljöjusterad
nettonationalprodukt -
MNP
Naturligtvis räcker det inte med rätt attityd och ett
ansvarsfullt tänkande, man måste ha kunskap också. Man
brukar säga att språket har makt över tanken. Detta gäller
särskilt vårt jagande efter BNP.
Ett sätt att pedagogiskt underlätta den nödvändiga kunskapsspridningen
och låta språket stå i samklang med den beskrivna verkligheten är att sluta
använda det traditionella BNP-begreppet, eller i varje fall komplettera det.
Naturligtvis vill vi ha en sund ekonomi i tillväxt. Men BNP-måttet ger en
skev bild av verkligheten på grund av att det bara mäter värdet av det som
köps och säljs på officiella marknader; självhushållning till exempel hamnar
utanför. Vår fritid räknas inte in som en del av vår inkomst trots att den
måste ses som en viktig del av vår välfärd. BNP mäter olika verksamheter
med samma måttstock - godisproduktion såväl som tandläkaren som lagar
hålen. BNP-måttet bryr sig heller inte om vilken inkomstfördelning som
gäller.
Som framgår av namnet är BNP ett bruttomått. Det betyder att åter-
investeringar som sker för att återställa förbrukade tillgångar och för-
slitningar ingår som en del av det som räknas in i tillväxten. I det
perspektivet vore det bättre att prata om NNP, alltså BNP minskad med
återinvesteringar. NNP räcker dock inte för att lösa motsättningen mellan
materiell tillväxt och en uthållig miljö. Bättre är då att arbeta med en
miljöjusterad nettonationalprodukt, MNP, som tar hänsyn till förändringen
av kapital i form av vårt naturkapital, som skog, fisk etc, men som också
beaktar förändringar av det kapital som är skapat av människan.
En ökning av naturkapitalet kan komma till stånd genom t ex skogs-
plantering. Den dominerande trenden är tyvärr att kapitalet minskar genom
att gruvor töms, fiskevatten förorenas etc. Däremot är det vanligt före-
kommande att det av människan skapade kapitalet växer. En svaghet med
MNP är att de två olika kapitalen, naturkapital respektive av människan
skapat kapital, inte kan jämställas eller anses vara utbytbara. Värdet av en
förstörd våtmark blir till exempel inte neutraliserat om vi bygger en skola
till.
Men MNP är ändå som redskap betraktat närmare sanningen än BNP och är
att föredra av detta skäl. Regeringen bör därför få i uppgift att utarbeta en
strategi för hur vi ska komplettera BNP-terminologin och introducera MNP -
miljöjusterad nettonationalprodukt. Sverige borde kunna driva på en
internationell metodutveckling som på sikt kan ersätta det gamla BNP-
begreppet med det långsiktigt hållbara.
Kretslopp
Idag har begrepp som kretslopp, återvinning och
källsortering blivit vardagsmat, detta är mycket positivt. Ett
viktigt instrument för att styra samhället i en mer
resursbevarande riktning är att en statlig avfallsskatt införs.
Frågan har sedan länge blivit grundligt utredd, men ännu har
vi inte fått detta instrument förverkligat. Det är mycket
beklagligt. Kristdemokraterna har länge drivit kravet att en
avfallsskatt måste införas.
En avfallsskatt i kombination med producentansvaret kommer att vara
värdefulla medel för att den framtida varuproduktionen ska bli bättre
kretsloppsanpassad. Vi kan förvänta oss mer kvalitetsinriktade produkter
som är baserade på förnybara ämnen och förberedda på att återvinnas.
Skatteväxling
Kristdemokraterna har länge drivit kravet på att i ökad
utsträckning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Mot bakgrund av det höga svenska skattetrycket och det
stora antalet arbetslösa i vårt land, har idén vuxit fram om att
använda de ökade intäkter som en ökad miljörelatering av
skattesystemet innebär till att sänka skatten på arbete, så
kallad skatteväxling. Kristdemokraterna har arbetat mycket
aktivt för att få till stånd en statlig parlamentarisk utredning
för att belysa frågan. Den regering som Kristdemokraterna
ingick i under åren 1991-94 tog också initiativ till en sådan
utredning. Dess betänkande avlämnades i januari 1997 (SOU
1997:11).
Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt belyst skatteväxlingen ur teoretisk
synvinkel. Dess slutsatser, som en bred majoritet bestående av kd, s, fp, c, v
och mp ställde sig bakom, skapar en god grund för fortsatt arbete med
skatteväxling. Kommittén skriver bland annat att "vi förutsätter att utrymmet
för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv är minst lika stort som det som redan
utnyttjats under 1980- och 1990-talen". En viktig faktor som avgör utrymmet
för fortsatt miljörelatering av skattesystemet är givetvis den internationella
utvecklingen, inte minst inom EU.
Det finns anledning att, utifrån de fakta som redovisas i Skatteväxlings-
kommittén och utifrån en kristdemokratisk värdegrund, lyfta fram några
viktiga fakta:
1. Sverige når inte viktiga miljömål som fastslagits utifrån internationella
konventioner och de miljöambitioner som vi har i strävan efter ett ekologiskt
hållbart samhälle. Främst gäller det koldioxidutsläppen där dagens åtgärder
inte på långt när räcker för att stabilisera utsläppen till 1990 års nivå.
Avfallssituationen samt utsläppen av kväveoxid och giftiga ämnen är andra
områden där Sverige inte kommer att nå de uppsatta målen. Mer krävs alltså
för att nå målen.
2. Utredningen konstaterar att användande av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken generellt sett är effektivt.
3. En teori bakom skatteväxlingen är att höjda miljöskatter och
motsvarande sänkning av andra skatter förutom miljövinsten också skulle ge
en effektivitetsvinst, så kallad dubbel vinst (double dividend). Utredningen
kan inte påvisa något sådant entydigt samband, utan konstaterar att den
förmodade miljövinsten måste vara motivet till införandet, eller höjningen,
av en miljöskatt. Utredningen konstaterar dock att det generellt sett är bättre
att använda de ökade intäkter som ökade miljöskatter kan medföra till att
sänka andra skatter. Att använda intäkterna för att öka de offentliga
utgifterna är generellt sett en sämre metod.
4. Utredningen förordar att "ytterligare höjningar av energi- och
miljöskatter sker stegvis och inom ramen för ett totalt sett oförändrat
skatteuttag". Detta är ett viktigt konstaterande då skatterna höjts med 70
miljarder kronor sedan den nuvarande regeringen tillträdde, och bara de
miljörelaterade skatterna höjts med 10 miljarder kronor under den korta tid
som utredningen arbetade aktivt, utan att motsvarande skatter på arbete
sänkts. Därmed har utrymmet för skatteväxling givetvis begränsats.
5. Utredningen konstaterar att lönebildningen är helt avgörande för hur
effekterna blir på arbetsmarknaden av en generell sänkning av
arbetsgivaravgifterna. Däremot, vilket framgår tydligt i utredningen, får
sänkta kostnader för privata tjänster, exempelvis i form av sänkt skatt på
tjänster riktade till privata hushåll, betydande effekt på sysselsättningen.
6. Utredningen konstaterar vidare att det vid en skatteväxling kan
förekomma omställningsproblem, men inte nödvändigtvis långsiktigt
negativa effekter på konkurrenskraften. I vissa fall kan ökad miljörelatering
av skattesystemet öka konkurrenskraften eftersom nya företag och produkter
växer fram. Detta gäller i synnerhet om man tror att utvecklingen i
omvärlden går i samma riktning.
7. På grund av det höga svenska skattetrycket och, i jämförelse med
omvärlden, stora inslaget av miljöskatter i det svenska skattesystemet så är
utrymmet för höjda miljöskatter begränsat. Det finns dock utrymme för att gå
vidare, och utvecklingen i omvärlden kan vidga detta utrymme. Vikten av att
vissa länder går före ska inte heller underskattas.
Det är nu av största vikt att regeringen, efter genomförd remissomgång,
aktivt arbetar för att konkretisera och förverkliga de slutsatser som Skatte-
växlingskommittén dragit under bred politisk enighet. Det är också av största
vikt att de återstående frågor som Skatteväxlingsutredningen inte hunnit
bearbeta tillräckligt skyndsamt utreds. Det gäller främst hur ekonomiska
styrmedel kan användas och utvecklas för att stärka en kretsloppsanpassning.
Detta behöver inte på något sätt försena införandet av en avfallsskatt som
Deponiutredningen föreslagit skall införas från 1998. Likaså gäller det att
göra en djupare analys av skatt på naturresurser. En fördjupad analys krävs
också av hur skatter på arbete bör sänkas för att nå maximal
samhällsekonomisk effektivitet och rimlig fördelningspolitik i samband med
att steg tas mot en ökad miljörelatering av skattesystemet.
När det gäller det internationella området måste Sverige i betydligt högre
utsträckning än hittills vara aktivt inom EU och FN för att främja en
utveckling som leder till minskad miljöförstörelse. Användande av
ekonomiska styrmedel är bevisligen ett verksamt medel för detta. Inom EU
gäller det exempelvis att verka för att frågor om miljörelaterade skatter
avgörs genom kvalificerad majoritet så att inte ett enskilt land kan förhindra
en utveckling i mer miljövänlig riktning. Det kan ske genom att skatter med
direkt miljörelatering beslutas av ministerrådet och därmed definieras som en
miljöfråga. Därmed undviks kravet på fullständig enighet, som i övrigt gäller
på skatteområdet. Sverige bör verka för detta.
Biologisk mångfald
Skälen för att bevara den biologiska mångfalden är flera:
ekologiska (intakta ekosystem är en förutsättning för
livsuppehållande processer), praktiska (vårt nyttjande av
arter inom de areella näringarna samt läkemedelsindustrin,
energiproduktion etc), estetiska (friluftsliv etc),
vetenskapliga samt kulturella. Det finns också anledning att
hävda etiska argument. Nyttjandet av mark och vatten får
inte innebära att framtida generationers möjlighet till
nyttjande inskränks. En utarmning av biologisk mångfald
innebär just detta. De biologiska resurserna får inte utnyttjas
- endast nyttjas. Det kan heller inte förutsägas när ett
ekosystem kollapsar till följd av påverkan, därför måste
försiktighetsprincipen råda.
På land utgörs hoten mot mångfalden bland annat av skogsbruket, jord-
bruket samt övrig markanvändning. I sjöar, åar, bäckar etc är föroreningar
från luft och markanvändning de största hoten. För Östersjön och
Västerhavet gäller samma sak, men för vissa arter, t ex tumlare, torsk och
lax, är fisket också ett allvarligt hot.
För att säkra och stärka den biologiska mångfalden är det alltså angeläget
inte bara med direkt naturskydd/naturhänsyn, utan också att vara pådrivande
i EU och andra internationella fora vad gäller utsläpp som medverkar till
försurning, övergödning, bildning av marknära ozon etc.
Bevarande men också hållbart nyttjande av biologisk mångfald är en
förutsättning för att bibehålla en god levnadsstandard, där människors
välbefinnande och hälsa är en central målsättning. Bevarande och hållbart
nyttjande är mål som självklart utgör allmänna intressen. Det framgår dock
inte med tydlighet i dagens lagstiftning. Därför bör biologisk mångfald
införas som ett särskilt angivet intresse i NRL.
Frågan om biologisk mångfald berörs närmare även i motionerna "Specia-
listkompetens inom ekobrottsmyndigheten" (illegal handel med växter och
djur) respektive "Hållbart fiske och jordbruk".
Kemikalietillsyn
När Lagen om kemiska produkter tillskapades så förbättrades
situationen vad gäller samhällets möjligheter att kontrollera
hanteringen av kemikalier, men det finns fortfarande många
problem att lösa vad gäller kemikalier och miljöhänsyn.
En allvarlig brist med dagens lagstiftning är att kommunerna inte har
möjlighet att debitera företag för tillsyn enligt lagen om kemiska produkter.
Det betyder i praktiken att tillsynsverksamheten av resursskäl blir en lågt
prioriterad verksamhet. Det är nödvändigt att lagen möjliggör för
kommunerna att debitera kemikalietillsyn enligt samma system som redan
finns när det gäller tillsyn enligt miljöskyddslagen.
Genteknik
Det är få områden som är inne i en så intensiv utveckling
som gentekniken. Här finns en oerhörd dynamik och
potential att påverka människors liv och öden i framtiden.
Samtidigt är det en fråga som i mycket ringa utsträckning
debatteras offentligt, bland annat beroende på ämnets
komplexitet. Detta är otillfredsställande.
Riksdagen har ett särskilt ansvar för att kunskap i dessa frågor sprids och
fördjupas i de breda folklagren. Studier visar att svenskarna har en generellt
sett mer negativ hållning till GMO (genetiskt modifierade organismer) än de
flesta andra medborgare i Västeuropa. Detta måste tas på största allvar. Våra
nordiska grannar i Danmark och Norge jobbar betydligt mer med
kunskapsspridning och folkbildning i dessa frågor. Detta har i sak inte
inneburit att motståndet har försvunnit, men medborgarna har haft möjlighet
att med kunskap, istället för rädsla, kunna bygga under sin tvekan. I Sverige
borde vi följa dessa exempel och riksdagen bör avsätta en särskild
budgetpost för folkbildning om bioteknik riktad i första hand till
frivilligorganisationerna för att möjliggöra uppbyggnaden av ett
informationscentrum för bioteknik. Inom anslaget "miljöövervakning m m"
bör det därför öronmärkas 2 miljoner till att skapa förutsättningar för
frivilligorganisationer att göra en insats för folkbildningen i denna viktiga
fråga.
Gentekniken utvecklas närmare i motionen "Genteknik på gott och ont".
Regeringens miljöpolitik -
en studie i senfärdighet
Den tidsödande hanteringen av förslag till miljöbalk är
exempel på hur regeringen - denna gång med Miljöpartiets
hjälp - dragit en väsentlig miljöfråga i långbänk. Istället för
att fr o m 1 juli 1995 ha haft en ny samlad miljöbalk i
funktion föreligger ännu inget förslag till sådan miljöbalk på
riksdagens bord. Tidigast 1999 kan nu en ny miljöbalk träda i
kraft. Tala om senfärdighet och förluster för miljön!
Regeringen bryter nu uppenbarligen mot tidigare
riksdagsuttalanden om när miljöbalken senast skall träda i
kraft. För detta bör riksdagen uttala kritik.
Ett annat exempel på senfärdighet är frågan om avfallsskatt. Ett viktigt
instrument för att styra samhället i en mer resursbevarande kretsloppsriktning
är införandet av en statlig avfallsskatt, något vi Kristdemokrater drivit under
lång tid. Regeringen har lovat att en sådan skatt skall införas 1 januari 1998.
Nu visar det sig att så inte blir fallet utan nu är införandet senarelagt.
Frågan
har blivit grundligt utredd, men regeringen har inte lyckats komma med ett
förslag.
Frågan om avfallsskatten hänger samman med grundtankarna i skatte-
växling - att beskatta sådant som vi vill undvika och stimulera ett bättre
resursutnyttjande. Samtidigt öppnar de statliga intäkter som skatten medför
utrymmet för skattelättnader på annat, till exempel arbete. Kristdemokraterna
har tidigare motionerat om en s k nettodeponiskatt som skulle inbringa medel
till statskassan samtidigt som vi får en miljöstyrande åtgärd som leder till ett
offensivt arbete från kommunerna att främja källsortering och resurssnålhet.
Vi kvarstår vid vårt krav att en avfallsskatt måste införas snarast som ett led
i
arbetet att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.
Miljöarbetet i ett
internationellt perspektiv
Med en viss förenkling kan man säga att den rika världen är
ett hot mot en ekologisk balans genom sin stora konsumtion
och sitt ineffektiva resursutnyttjande. Den fattiga delen av
världens befolkning, som har en oerhört mycket lägre energi-
och resursförbrukning per capita än i-världen, utgör däremot
ett hot mot ekosystemet just på grund av sin fattigdom.
Fattigdomen utgör grund för stora delar av den obalanserade
befolkningstillväxten, tilltagande urbanisering och kortsiktigt
utnyttjande av skog.
Den rika västvärlden har ett särskilt ansvar för att hantera denna situation.
Det handlar bl a om att ha en anständig nivå på u-landsbiståndet. På denna
punkt har regeringen svikit på ett uppseendeväckande sätt. Naturligtvis måste
även stort intresse riktas på innehållet i biståndet och inte bara nivån. Det är
viktigt att biståndet uppmuntrar och stimulerar ett långsiktigt utnyttjande av
resurser i tredje världen. Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter
kring biståndet i en separat motion.
Arbetet inom EU måste präglas av en offensiv miljöprofil. Vårt
medlemskap ger oss helt nya instrument i arbetet för en hållbar miljö, men
innebär också att vi måste anpassa oss till de spelregler och den
arbetsmetodik som präglar det europeiska samarbetet. Sammantaget utgör
potentialen och möjligheterna till förbättringar av miljösituationen en klar
fördel framför de problem som uppkommer som en följd av medlemskapet. I
vårt fortsatta arbete inom EU anser Kristdemokraterna att Sverige måste
arbeta utifrån en klar miljöstrategi med syfte att skärpa EU:s miljöpolitik. I
synnerhet handlar det om att förändra beslutsformerna så att kraftfulla
miljöpolitiska beslut, som t ex en gemensam miniminivå för koldioxidskatt,
kan genomdrivas med majoritetsbeslut.
Därutöver bör Sverige driva frågorna om en stärkt miljögaranti med så
kallad omvänd bevisföring, ekologisk skatteväxling och frågan om en ny
energistadga. EU-politiken utvecklas närmare i en separat motion.
I slutet av 1996 inrättade regeringen ett Agenda 21-sekretariat för
Östersjöområdet. Detta sekretariat skall medverka till att en Agenda 21 för
hela regionen förverkligas. Vi ser positivt på regeringens strävan att lyfta
fram det gränsöverskridande samarbetet i miljöfrågorna i Östersjöregionen.
Östersjön är utsatt för många allvarliga hot, som Sverige inte kan lösa på
egen hand.
Specifika
budgetkommentarer
Regeringen talar i många sammanhang om att bygga om
Sverige i en ekologisk riktning, att vi ska få ett "grönt
folkhem". Dessvärre ser vi inte att denna ambition uppfylls
när det gäller Miljödepartementets budget för 1998.
Nedskärningar och oförändrade anslag kännetecknar hela
utgiftsområdet. Man blir därför inte förvånad när man till
exempel i Svenska naturskyddsföreningens tidning Sveriges
Natur tidigare i år kunde läsa rubriken "Revisorer sågar
miljöarbetet i Sverige". De refererade revisorerna var
riksdagens egna som gjort en granskning av det svenska
miljöarbetet.
Våra avvikande uppfattningar avseende regeringens förslag när det gäller
utgiftsområdet 20 Allmän miljö- och naturvård är följande:
Statens naturvårdsverk
För att Statens naturvårdsverk på ett fullgott sätt ska kunna
utföra sina uppgifter - att vara samlande och pådrivande i
miljövårdsarbetet samt ansvara för uppföljning och
utvärdering - krävs det att deras resurser inte åderlåts på det
sätt som regeringen föreslår. Speciellt utvärdering och
uppföljning av fattade beslut måste vara en prioriterad
uppgift. Kristdemokraterna anslår 10 miljoner kr utöver den
ram som regeringen föreslår till anslag A 1 för det allmänna
miljöarbetet och ytterligare 15 miljoner kr för arbetet med
sanering av miljöförorenade områden. Detta senare område
är nu helt eftersatt och måste ges ny fart för att miljöskulden
på detta område ska kunna betas av område för område.
Totalt anslår vi alltså 25 miljoner kr mer än regeringen till A
1.
Miljöövervakning m m
Anslaget A 2 föreslås ökas med 10 miljoner kr för bland
annat fortsatta medel till det lokala Agenda 21-arbetet. Att
först bidra till att dra igång denna verksamhet men sedan inte
ge tillräcklig "syresättning" för dess fortsättning är att
förslösa redan insatta resurser, såväl ekonomiskt som
mänskligt. Vi vill också att 2 miljoner kr öronmärks till
folkbildning i bioteknik. Dessutom bör fördelningen av
medel inom anslaget ske på ett sådant sätt att Internationella
försurningssekretariatet, Naturskyddsföreningen och
Sveriges hembygdsförbund tillförsäkras resurser så att man
inte riskerar en reducering av nuvarande verksamhetsnivå.
Bidrag till kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag
Forskningen talar sitt tydliga språk: det är
samhällsekonomiskt lönsamt att kalka försurade sjöar och
vattendrag. Det är stor risk att många projekt kommer att
tvingas bli avbrutna med den nivå på anslaget som
regeringen föreslår. Detta förslag har fått berättigad kritik
från många håll, bland annat ifrån Norge som oroat frågar sig
hur de vattendrag som är gemensamma för våra länder
kommer att påverkas.
Visserligen är det på papperet ingen neddragning, men samtidigt ser
verkligheten så ut att länsstyrelserna har haft en viss buffert och lyckats
omfördela anslag från projekt som inte har kommit igång överhuvudtaget till
sådana som pågått sedan flera år. Nu är den möjligheten uttömd. För att vi
ska vara säkra på att inga projekt ska behöva avbrytas, och regeringen
därmed bokstavligt talat ha kastat pengarna i sjön, måste anslaget A 3 höjas
med 40 miljoner kr.
Investeringar och skötsel för
naturvård
Idag är ca 1 procent produktiv skogsmark nedanför den s k
skogsodlingsgränsen avsatt som reservat. Den arealen måste
på sikt öka till minst 5 procent. Behovet av reservat är
särskilt stort för södra och mellersta Sverige samt Norrlands
kustland. För att säkra den biologiska mångfalden och ta ett
ansvar för framtida generationers möjlighet att få ta del av
naturskog krävs det mer medel än vad regeringen förslår.
Kristdemokraterna avsätter 175 miljoner kronor utöver
regeringens förslag till anslag A 4. I konsekvens med detta
vill vi bemyndiga regeringen att under 1998 ikläda sig
ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av
värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst
100 miljoner kr för budgetåret 1999.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättande av ett klimatpolitiskt handlingsprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättande av ett sekretariat för klimatfrågorna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kopplingen mellan familjepolitik och miljöpolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en komplettering och utveckling av BNP-begreppet,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxling,2
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det klart
framgår att biologisk mångfald anges som riksintresse,3
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om kemiska produkter
att det blir möjligt för kommunerna att debitera för tillsyn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens tidsödande hantering av miljöbalken,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 1988 för statens räkning
åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller
intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om
högst 100 000 000 kr för budgetåret 1999,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag under utgiftsområde Allmän miljö- och naturvård anvisar anslagen
enligt uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring
A 1 Statens naturvårdsverk
268 104
+25 000
A 2 Miljöövervakning m.m.
85 452
+10 000
A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet
140 000
+40 000
för sjöar och vattendrag
A 4 Investeringar och skötsel för
291 473
+175 000
naturvård
Summa för utgiftsområdet
1 178 052
+250 000
Stockholm den 5 oktober 1997
Alf Svensson (kd)
Dan Ericsson (kd)
Inger Davidson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Chatrine Pålsson (kd)