Inledning
Att läsa en forskningsrapport inom miljöområdet är inte alltid en munter läsning. I 1997 års upplaga av "Tillståndet i världen", utgiven av Worldwatch Institute, beskrivs en mörk och oroande framtidsbild. Följande urval rubriker och underrubriker talar sitt tydliga språk: "livsmedel - morgondagens bristvara", "jord- och vattenbrist", "från överflöd till brist", "de växande städerna - ett förfall som hotar framtiden", "en värld utan jord".
Man skulle lätt kunna förlänga uppräkningen av värdeladdade varningssignaler från forskarvärlden, men ovanstående räcker som illustration för att visa på allvaret i vår situation, globalt såväl som i Sverige.
Detta får dock inte leda till missmod eller passivitet p g a problemens omfattning utan utgör en sporre till ökade ansträngningar för att komma till rätta med de olika typer av miljöproblem som finns.
Regeringen har i snabb takt avlövat de aktiva miljöpolitiska insatser som bedrivs av många olika aktörer. Kalkningsfrågan är ett exempel på detta.
Det hjälper inte att anslå medel till lokala investeringar om inte miljöpolitiken hänger ihop och ansvariga myndigheter får möjlighet att bedriva aktiv miljöpolitik på alla de områden som berörs. Bakom en stor potemkinkuliss - att bygga om Sverige ekologiskt - nedrustar nu regeringen de facto miljöpolitiken. Hitintills under mandatperioden har anslagen till miljösatsningar minskat med 30 %. Får man fortsätta på den inslagna vägen innebär det att anslagen till miljöpolitiken avvecklas helt om några få år.
Exemplen på nedrustningen av miljöpolitiken är många:
Minskningen av anslaget till kalkning för att förhindra försurningen,
Oförändrade anslag för naturreservat och nationalparker trots de stora behov som påtalats,
Minskningen av anslaget för sanering av miljöförorenade områden,
Oförmågan att införa en ny samlad miljöbalk,
Oförmågan att arbeta för att sluta kretsloppet stad-land,
Förhalandet av effektiva åtgärder mot oljeutsläpp i Östersjön,
Neddragningen av resurser till länsstyrelsernas miljöenheter vilket minskat möjligheterna att kontrollera att miljölagstiftningen efterlevs,
Framförhandlade tillstånd från EU att öka koldioxidutsläppen som ökar på växthuseffekten,
Neddragningen av forskningsresurser på miljöområdet.
Istället för en effektiv och långsiktig nationell miljöpolitik satsar regeringen så kallade projektmedel, projekt som kommer att avstanna den dag de särskilda ekonomiska medlen tagit slut. Vad som behövs är i stället en konsekvent långsiktig miljöpolitik som kan betala av den miljöskuld Sverige som nation dragit på sig.
Klimatfrågan - mänsklighetens ödesfråga
Naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt har beskrivit hur växthuseffekten nu ger en tydlig ekologisk kollaps i Södra ishavet. Likaså har den årliga miljörapporten från Worldwatch Institute dramatiska beskrivningar av vad som händer med vårt gemensamma jordklot om vi inte lyckas hejda fossilförbränningen och därmed följande koldioxidutsläpp och ökad medeltemperatur på jordklotet. Man räknar med en fortsatt medeltemperaturförhöjning på 1- 3,5 grader de närmaste 100 åren med fortsatta föroreningar av lufthavet. Det innebär att havsytan kommer att stiga och havsströmmarnas banor kan komma att ändras. Oväder som orkaner blir vanligare och dessutom med ökad styrka. Över hela världen kommer vädret att bli mer extremt; torka, översvämningar och värmeböljor väntas öka. Uppräkningen av effekter till följd av klimatförändringar kan göras lång.
För att förhindra en utveckling i enlighet med detta scenario måste alla länder, också Sverige, ta ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid. Varken inom energi- eller transportsektorn kan vi tillåta ökade utsläpp utan tvärtom måste ett kraftfullt handlingsprogram som minskar utsläppen upprättas och genomföras. Det handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl energiproduktionen som transportsektorn, begränsning av metanavgång, åtgärder för att öka kolbindningen samt återvinning och om möjligt lagring av koldioxid. Ett antal politikområden berörs. Det handlar bl a om energisystemet, kommunikationerna, jord- och skogsbruket och inte minst hur skatter och avgifter utformas som arbetsredskap för att styra bort från fossilbränsleanvändning.
Regeringen har nu av EU utverkat tillstånd att bryta internationella klimat- överenskommelser och öka utsläppen med 5 %. Färska siffror om utsläppen från Sverige visar att ökningen kan komma att bli ännu större. Detta går stick i stäv med riksdagens beslut att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000 för att därefter få en minskning. Beslutet togs dock utan att ange medel för att nå detta mål och med vilken takt och styrka minskningen skulle genomföras. Nu blir det uppenbarligen istället en ökning.
Vi måste nu få till en nationell samling för att kunna nå en brytpunkt där vi minskar vår koldioxidavgång. Ett tydligt handlingsprogram som omfattar alla de sektorer som kan komma att beröras av den kamp mot klockan som klimatfrågan är, bör utarbetas. Det handlar då om såväl nationella som regionala och globala frågeställningar. Ett samlat klimatpolitiskt handlings- program bör fastställas av riksdagen, och regeringen bör upprätta ett särskilt sekretariat för dess genomförande, ett sekretariat för klimatfrågorna.
Ett nytt klimatpolitiskt handlingsprogram med en övergripande syn på denna framtidsfråga måste innehålla följande områden:
Utfasning av fossilbränslen i energiproduktionen
Ökad olje-, kol- och fossilgasförbränning står i direkt strid mot ett effektivt arbete för att få ned koldioxidutsläppen. Sverige måste bygga upp ett energisystem som baseras på förnybara bränslen. Utfasningen av fossilbränslen ur energisystemet är lika angeläget som utfasningen av kärnkraft. Ett annat övergripande mål måste vara att genom effektivisering och besparing minska den totala konsumtionen av energi.
Energifrågorna ska också ses i såväl regionalt som globalt sammanhang. Den svenska strävan måste vara att bidra till regionala energipolitiska lösningar som underlättar utfasningen av fossilbränslen. Globalt måste man finna lösningar för de länder som idag är starkt beroende av export av fossilbränslen och givetvis måste ansträngningarna öka för att USA som står för 25 % av koldioxidutsläppen minskar sina utsläpp.
Utfasning av fossilbränslen i transportsektorn
Tydliga beslut med lagstiftning måste till för att klargöra för bilindustrin att man måste finna andra drivmedel än fossilbränsle. Bilindustrin måste kunna redovisa hur bidraget till växthuseffekten genom koldioxidutsläpp från nyproducerade bilar skall upphöra helt. Också kortsiktigt måste transportsystemen utformas så att utsläppen från denna sektor drastiskt minskar. Det handlar om "trängselavgifter" i storstäderna, introduktion av förnybara bränslen och avgifter på miljöskadliga utsläpp. Också detta måste ses i ett globalt perspektiv, och internationella handelsöverenskommelser bör kompletteras med avtal för att få hejd på koldioxidutsläppen inom transportsektorn. I EU borde exempelvis upphandlingsreglerna kompletteras med krav på att miljökostnaden för transporterna skall vägas in vid en upphandling. Allt i syfte att främja miljövänliga transportsystem och minska transportarbetet när detta får miljöskadliga konsekvenser.
Begränsning av metanavgång
Växthusgasen metan är fyra gånger så aggressiv som den mer allmänt fruktade koldioxiden. Det är framförallt ett globalt problem som har sina källor i bland annat alla de sumpområden som finns, t ex risfälten i Kina. Nötboskap är ett annat stort problem, de stora boskapshjordarna i t ex Sydamerika är stora avgivare av metan. Också i Sverige finns det problem med metanavgång även om de är relativt sett mindre än i många andra länder. I ett globalt sammanhang utgör de dock en del av problemet och måste beaktas i ett nationellt handlingsprogram.
Åtgärder för att öka kolbindningen
Med mer varsamma metoder vid brukandet av jorden kan den organiska substansen tillåtas öka och på så sätt binda kolet igen genom växternas fotosyntes. Idag finns exempel på ekologiska odlingssystem som ökar jordens mullhalt. Bl a visar ett tioårigt storskaligt försök med plöjningsfri odling, där gröngödsling och spannmål varvats, att kolhalten i matjorden ökat med 3000 kg C per hektar och år i jämförelse med ett konventionellt odlingssystem där plöjning tillämpas och handelsgödsel tillförts under samma period.
Skulle detta system tillämpas på hela Sveriges åkerareal, ca 2,8 miljoner hektar, skulle mer än hälften av utsläppen av koldioxid från förbränningen av fossila bränslen årligen kunna bindas i jordens organiska substans och dessutom binda ca 300 kg kväve per hektar. Lösningen för att ge spannmålen kväve när de bäst behöver det har varit att tillföra humanurin. För att detta ska kunna bli ett realistiskt alternativ i större skala måste samverkan mellan stad och land vara stark. De hinder som EU lagt ut mot denna verksamhet måste undanröjas.
Återvinning och lagring av koldioxid
På senare tid har tankar vuxit fram om återvinning och inte minst lagring av koldioxid under jord och under hav. Kortsiktigt kan det vara nödvändigt att utveckla system för detta för att på så sätt under det kommande århundradet också på detta sätt hejda koldioxidtillväxten i atmosfären. Särskilda forskningsinsatser och utvecklingsprogram för detta bör därför initieras.
Internationella ageranden
Givetvis måste Sverige agera också internationellt och därvidlag inte skicka ut signalen om att Sverige ska öka sina koldioxidutsläpp med 5 procent. Ett sådant flagrant brott mot klimatkonventionen är inte ägnat att öka det svenska miljöanseendet. Tvärtom kan regeringens agerande få förödande konsekvenser för den internationella uppslutningen kring strävan att minska koldioxidutsläppen även i det globala perspektivet.
Kristdemokratiskt förvaltaransvar
Kristdemokratin tar sin utgångspunkt ifrån förvaltarskapsansvaret. Det finns två goda poänger med detta. Dels ger det ett rätt perspektiv på vår plats i skapelsen, vi är förvaltare, inte "herrar". Det som man förvaltar äger man inte själv, utan det är ett förtroende man har fått att handskas med och en dag ska man göra en redovisning. Det gamla indianordspråket "vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar utan bara lånat den av våra barn och barnbarn" uttrycker i precisa ordalag vad det handlar om.
Det andra ledet, ansvar, är en typisk kristdemokratisk tanke. Människan är inte bara en individ, utan också en person, och som sådan är hon kapabel att själv fatta fria beslut och är också ansvarig för sina beslut. Vårt sätt att hantera den gemensamma livsmiljön måste förankras i denna grundsyn, ett förvaltaransvar. En sådan grundinställning ger inte svar på detaljfrågor som vilken skattesats det ska vara på en viss miljöstörande verksamhet, men det anger en utgångspunkt och en attityd som är oersättlig i ett långsiktigt miljöengagemang.
Trygga familjer är bra för miljön
Kristdemokraterna vill lyfta fram relationen mellan den inre och den yttre miljön. Vi är övertygade om att en god miljövård och ett personligt ansvarstagande stimuleras fram i de små naturliga gemenskaperna, där den egna familjen är den viktigaste. En livsstil som inte avsätter ett större ekologiskt fotavtryck än vad ekosystemet tål, börjar med familjepolitiken.
Vår livsstil i västvärlden sliter hårt på miljön och på ändliga naturresurser. Den är inte socialt försvarbar när man jämför med hur det stora flertalet fattiga lever. Vi är alla mer eller mindre fångade i ett materialistiskt tänkande. Konsumismen firar större triumfer än någonsin i historien. Detta sliter hårt på miljön. De stora miljöhoten idag är inte några enskilda skorstenar eller avloppsrör, utan vår vardagliga livsstil som i alltför hög grad bygger på ett kortsiktigt och snabbt förbrukande av energi, naturresurser och spridande av gifter och avfall.
Kan vi skapa möjligheter för föräldrarna att ge mer tid till sina barn, ökar vi möjligheten att få tryggare medborgare som är kapabla att ta ansvar i alla sammanhang. Tidigt i livet grundläggs mycket av våra värderingar, vår självkänsla, en inre trygghet eller otrygghet. En trygg barndom förbereder ett tryggt vuxenliv. Ett barn behöver öppenhet, uppmärksamhet och kärlek. Ett barn behöver bli sett.
En trygg människa blir en givarmänniska som kan få ut mycket av sitt liv, kan leva rikt och dela med sig. Givarmänniskor kräver inte mycket ägodelar, de faller inte så lätt för konsumismen och blir därmed "ekologiskt billiga". Sett i detta perspektiv kan man med fog hävda att trygga familjer skapar förutsättningar för ett mer ansvarsfullt handlande som ger en bättre miljö.
Miljöjusterad nettonationalprodukt - MNP
Naturligtvis räcker det inte med rätt attityd och ett ansvarsfullt tänkande, man måste ha kunskap också. Man brukar säga att språket har makt över tanken. Detta gäller särskilt vårt jagande efter BNP.
Ett sätt att pedagogiskt underlätta den nödvändiga kunskapsspridningen och låta språket stå i samklang med den beskrivna verkligheten är att sluta använda det traditionella BNP-begreppet, eller i varje fall komplettera det.
Naturligtvis vill vi ha en sund ekonomi i tillväxt. Men BNP-måttet ger en skev bild av verkligheten på grund av att det bara mäter värdet av det som köps och säljs på officiella marknader; självhushållning till exempel hamnar utanför. Vår fritid räknas inte in som en del av vår inkomst trots att den måste ses som en viktig del av vår välfärd. BNP mäter olika verksamheter med samma måttstock - godisproduktion såväl som tandläkaren som lagar hålen. BNP-måttet bryr sig heller inte om vilken inkomstfördelning som gäller.
Som framgår av namnet är BNP ett bruttomått. Det betyder att åter- investeringar som sker för att återställa förbrukade tillgångar och för- slitningar ingår som en del av det som räknas in i tillväxten. I det perspektivet vore det bättre att prata om NNP, alltså BNP minskad med återinvesteringar. NNP räcker dock inte för att lösa motsättningen mellan materiell tillväxt och en uthållig miljö. Bättre är då att arbeta med en miljöjusterad nettonationalprodukt, MNP, som tar hänsyn till förändringen av kapital i form av vårt naturkapital, som skog, fisk etc, men som också beaktar förändringar av det kapital som är skapat av människan.
En ökning av naturkapitalet kan komma till stånd genom t ex skogs- plantering. Den dominerande trenden är tyvärr att kapitalet minskar genom att gruvor töms, fiskevatten förorenas etc. Däremot är det vanligt före- kommande att det av människan skapade kapitalet växer. En svaghet med MNP är att de två olika kapitalen, naturkapital respektive av människan skapat kapital, inte kan jämställas eller anses vara utbytbara. Värdet av en förstörd våtmark blir till exempel inte neutraliserat om vi bygger en skola till. Men MNP är ändå som redskap betraktat närmare sanningen än BNP och är att föredra av detta skäl. Regeringen bör därför få i uppgift att utarbeta en strategi för hur vi ska komplettera BNP-terminologin och introducera MNP - miljöjusterad nettonationalprodukt. Sverige borde kunna driva på en internationell metodutveckling som på sikt kan ersätta det gamla BNP- begreppet med det långsiktigt hållbara.
Kretslopp
Idag har begrepp som kretslopp, återvinning och källsortering blivit vardagsmat, detta är mycket positivt. Ett viktigt instrument för att styra samhället i en mer resursbevarande riktning är att en statlig avfallsskatt införs. Frågan har sedan länge blivit grundligt utredd, men ännu har vi inte fått detta instrument förverkligat. Det är mycket beklagligt. Kristdemokraterna har länge drivit kravet att en avfallsskatt måste införas.
En avfallsskatt i kombination med producentansvaret kommer att vara värdefulla medel för att den framtida varuproduktionen ska bli bättre kretsloppsanpassad. Vi kan förvänta oss mer kvalitetsinriktade produkter som är baserade på förnybara ämnen och förberedda på att återvinnas.
Skatteväxling
Kristdemokraterna har länge drivit kravet på att i ökad utsträckning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Mot bakgrund av det höga svenska skattetrycket och det stora antalet arbetslösa i vårt land, har idén vuxit fram om att använda de ökade intäkter som en ökad miljörelatering av skattesystemet innebär till att sänka skatten på arbete, så kallad skatteväxling. Kristdemokraterna har arbetat mycket aktivt för att få till stånd en statlig parlamentarisk utredning för att belysa frågan. Den regering som Kristdemokraterna ingick i under åren 1991-94 tog också initiativ till en sådan utredning. Dess betänkande avlämnades i januari 1997 (SOU 1997:11).
Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt belyst skatteväxlingen ur teoretisk synvinkel. Dess slutsatser, som en bred majoritet bestående av kd, s, fp, c, v och mp ställde sig bakom, skapar en god grund för fortsatt arbete med skatteväxling. Kommittén skriver bland annat att "vi förutsätter att utrymmet för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv är minst lika stort som det som redan utnyttjats under 1980- och 1990-talen". En viktig faktor som avgör utrymmet för fortsatt miljörelatering av skattesystemet är givetvis den internationella utvecklingen, inte minst inom EU.
Det finns anledning att, utifrån de fakta som redovisas i Skatteväxlings- kommittén och utifrån en kristdemokratisk värdegrund, lyfta fram några viktiga fakta:
1. Sverige når inte viktiga miljömål som fastslagits utifrån internationella konventioner och de miljöambitioner som vi har i strävan efter ett ekologiskt hållbart samhälle. Främst gäller det koldioxidutsläppen där dagens åtgärder inte på långt när räcker för att stabilisera utsläppen till 1990 års nivå. Avfallssituationen samt utsläppen av kväveoxid och giftiga ämnen är andra områden där Sverige inte kommer att nå de uppsatta målen. Mer krävs alltså för att nå målen.
2. Utredningen konstaterar att användande av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken generellt sett är effektivt.
3. En teori bakom skatteväxlingen är att höjda miljöskatter och motsvarande sänkning av andra skatter förutom miljövinsten också skulle ge en effektivitetsvinst, så kallad dubbel vinst (double dividend). Utredningen kan inte påvisa något sådant entydigt samband, utan konstaterar att den förmodade miljövinsten måste vara motivet till införandet, eller höjningen, av en miljöskatt. Utredningen konstaterar dock att det generellt sett är bättre att använda de ökade intäkter som ökade miljöskatter kan medföra till att sänka andra skatter. Att använda intäkterna för att öka de offentliga utgifterna är generellt sett en sämre metod.
4. Utredningen förordar att "ytterligare höjningar av energi- och miljöskatter sker stegvis och inom ramen för ett totalt sett oförändrat skatteuttag". Detta är ett viktigt konstaterande då skatterna höjts med 70 miljarder kronor sedan den nuvarande regeringen tillträdde, och bara de miljörelaterade skatterna höjts med 10 miljarder kronor under den korta tid som utredningen arbetade aktivt, utan att motsvarande skatter på arbete sänkts. Därmed har utrymmet för skatteväxling givetvis begränsats.
5. Utredningen konstaterar att lönebildningen är helt avgörande för hur effekterna blir på arbetsmarknaden av en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna. Däremot, vilket framgår tydligt i utredningen, får sänkta kostnader för privata tjänster, exempelvis i form av sänkt skatt på tjänster riktade till privata hushåll, betydande effekt på sysselsättningen.
6. Utredningen konstaterar vidare att det vid en skatteväxling kan förekomma omställningsproblem, men inte nödvändigtvis långsiktigt negativa effekter på konkurrenskraften. I vissa fall kan ökad miljörelatering av skattesystemet öka konkurrenskraften eftersom nya företag och produkter växer fram. Detta gäller i synnerhet om man tror att utvecklingen i omvärlden går i samma riktning.
7. På grund av det höga svenska skattetrycket och, i jämförelse med omvärlden, stora inslaget av miljöskatter i det svenska skattesystemet så är utrymmet för höjda miljöskatter begränsat. Det finns dock utrymme för att gå vidare, och utvecklingen i omvärlden kan vidga detta utrymme. Vikten av att vissa länder går före ska inte heller underskattas.
Det är nu av största vikt att regeringen, efter genomförd remissomgång, aktivt arbetar för att konkretisera och förverkliga de slutsatser som Skatte- växlingskommittén dragit under bred politisk enighet. Det är också av största vikt att de återstående frågor som Skatteväxlingsutredningen inte hunnit bearbeta tillräckligt skyndsamt utreds. Det gäller främst hur ekonomiska styrmedel kan användas och utvecklas för att stärka en kretsloppsanpassning. Detta behöver inte på något sätt försena införandet av en avfallsskatt som Deponiutredningen föreslagit skall införas från 1998. Likaså gäller det att göra en djupare analys av skatt på naturresurser. En fördjupad analys krävs också av hur skatter på arbete bör sänkas för att nå maximal samhällsekonomisk effektivitet och rimlig fördelningspolitik i samband med att steg tas mot en ökad miljörelatering av skattesystemet.
När det gäller det internationella området måste Sverige i betydligt högre utsträckning än hittills vara aktivt inom EU och FN för att främja en utveckling som leder till minskad miljöförstörelse. Användande av ekonomiska styrmedel är bevisligen ett verksamt medel för detta. Inom EU gäller det exempelvis att verka för att frågor om miljörelaterade skatter avgörs genom kvalificerad majoritet så att inte ett enskilt land kan förhindra en utveckling i mer miljövänlig riktning. Det kan ske genom att skatter med direkt miljörelatering beslutas av ministerrådet och därmed definieras som en miljöfråga. Därmed undviks kravet på fullständig enighet, som i övrigt gäller på skatteområdet. Sverige bör verka för detta.
Biologisk mångfald
Skälen för att bevara den biologiska mångfalden är flera: ekologiska (intakta ekosystem är en förutsättning för livsuppehållande processer), praktiska (vårt nyttjande av arter inom de areella näringarna samt läkemedelsindustrin, energiproduktion etc), estetiska (friluftsliv etc), vetenskapliga samt kulturella. Det finns också anledning att hävda etiska argument. Nyttjandet av mark och vatten får inte innebära att framtida generationers möjlighet till nyttjande inskränks. En utarmning av biologisk mångfald innebär just detta. De biologiska resurserna får inte utnyttjas - endast nyttjas. Det kan heller inte förutsägas när ett ekosystem kollapsar till följd av påverkan, därför måste försiktighetsprincipen råda.
På land utgörs hoten mot mångfalden bland annat av skogsbruket, jord- bruket samt övrig markanvändning. I sjöar, åar, bäckar etc är föroreningar från luft och markanvändning de största hoten. För Östersjön och Västerhavet gäller samma sak, men för vissa arter, t ex tumlare, torsk och lax, är fisket också ett allvarligt hot.
För att säkra och stärka den biologiska mångfalden är det alltså angeläget inte bara med direkt naturskydd/naturhänsyn, utan också att vara pådrivande i EU och andra internationella fora vad gäller utsläpp som medverkar till försurning, övergödning, bildning av marknära ozon etc.
Bevarande men också hållbart nyttjande av biologisk mångfald är en förutsättning för att bibehålla en god levnadsstandard, där människors välbefinnande och hälsa är en central målsättning. Bevarande och hållbart nyttjande är mål som självklart utgör allmänna intressen. Det framgår dock inte med tydlighet i dagens lagstiftning. Därför bör biologisk mångfald införas som ett särskilt angivet intresse i NRL.
Frågan om biologisk mångfald berörs närmare även i motionerna "Specia- listkompetens inom ekobrottsmyndigheten" (illegal handel med växter och djur) respektive "Hållbart fiske och jordbruk".
Kemikalietillsyn
När Lagen om kemiska produkter tillskapades så förbättrades situationen vad gäller samhällets möjligheter att kontrollera hanteringen av kemikalier, men det finns fortfarande många problem att lösa vad gäller kemikalier och miljöhänsyn.
En allvarlig brist med dagens lagstiftning är att kommunerna inte har möjlighet att debitera företag för tillsyn enligt lagen om kemiska produkter. Det betyder i praktiken att tillsynsverksamheten av resursskäl blir en lågt prioriterad verksamhet. Det är nödvändigt att lagen möjliggör för kommunerna att debitera kemikalietillsyn enligt samma system som redan finns när det gäller tillsyn enligt miljöskyddslagen.
Genteknik
Det är få områden som är inne i en så intensiv utveckling som gentekniken. Här finns en oerhörd dynamik och potential att påverka människors liv och öden i framtiden. Samtidigt är det en fråga som i mycket ringa utsträckning debatteras offentligt, bland annat beroende på ämnets komplexitet. Detta är otillfredsställande.
Riksdagen har ett särskilt ansvar för att kunskap i dessa frågor sprids och fördjupas i de breda folklagren. Studier visar att svenskarna har en generellt sett mer negativ hållning till GMO (genetiskt modifierade organismer) än de flesta andra medborgare i Västeuropa. Detta måste tas på största allvar. Våra nordiska grannar i Danmark och Norge jobbar betydligt mer med kunskapsspridning och folkbildning i dessa frågor. Detta har i sak inte inneburit att motståndet har försvunnit, men medborgarna har haft möjlighet att med kunskap, istället för rädsla, kunna bygga under sin tvekan. I Sverige borde vi följa dessa exempel och riksdagen bör avsätta en särskild budgetpost för folkbildning om bioteknik riktad i första hand till frivilligorganisationerna för att möjliggöra uppbyggnaden av ett informationscentrum för bioteknik. Inom anslaget "miljöövervakning m m" bör det därför öronmärkas 2 miljoner till att skapa förutsättningar för frivilligorganisationer att göra en insats för folkbildningen i denna viktiga fråga.
Gentekniken utvecklas närmare i motionen "Genteknik på gott och ont".
Regeringens miljöpolitik - en studie i senfärdighet
Den tidsödande hanteringen av förslag till miljöbalk är exempel på hur regeringen - denna gång med Miljöpartiets hjälp - dragit en väsentlig miljöfråga i långbänk. Istället för att fr o m 1 juli 1995 ha haft en ny samlad miljöbalk i funktion föreligger ännu inget förslag till sådan miljöbalk på riksdagens bord. Tidigast 1999 kan nu en ny miljöbalk träda i kraft. Tala om senfärdighet och förluster för miljön! Regeringen bryter nu uppenbarligen mot tidigare riksdagsuttalanden om när miljöbalken senast skall träda i kraft. För detta bör riksdagen uttala kritik.
Ett annat exempel på senfärdighet är frågan om avfallsskatt. Ett viktigt instrument för att styra samhället i en mer resursbevarande kretsloppsriktning är införandet av en statlig avfallsskatt, något vi Kristdemokrater drivit under lång tid. Regeringen har lovat att en sådan skatt skall införas 1 januari 1998. Nu visar det sig att så inte blir fallet utan nu är införandet senarelagt. Frågan har blivit grundligt utredd, men regeringen har inte lyckats komma med ett förslag.
Frågan om avfallsskatten hänger samman med grundtankarna i skatte- växling - att beskatta sådant som vi vill undvika och stimulera ett bättre resursutnyttjande. Samtidigt öppnar de statliga intäkter som skatten medför utrymmet för skattelättnader på annat, till exempel arbete. Kristdemokraterna har tidigare motionerat om en s k nettodeponiskatt som skulle inbringa medel till statskassan samtidigt som vi får en miljöstyrande åtgärd som leder till ett offensivt arbete från kommunerna att främja källsortering och resurssnålhet. Vi kvarstår vid vårt krav att en avfallsskatt måste införas snarast som ett led i arbetet att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.
Miljöarbetet i ett internationellt perspektiv
Med en viss förenkling kan man säga att den rika världen är ett hot mot en ekologisk balans genom sin stora konsumtion och sitt ineffektiva resursutnyttjande. Den fattiga delen av världens befolkning, som har en oerhört mycket lägre energi- och resursförbrukning per capita än i-världen, utgör däremot ett hot mot ekosystemet just på grund av sin fattigdom. Fattigdomen utgör grund för stora delar av den obalanserade befolkningstillväxten, tilltagande urbanisering och kortsiktigt utnyttjande av skog.
Den rika västvärlden har ett särskilt ansvar för att hantera denna situation. Det handlar bl a om att ha en anständig nivå på u-landsbiståndet. På denna punkt har regeringen svikit på ett uppseendeväckande sätt. Naturligtvis måste även stort intresse riktas på innehållet i biståndet och inte bara nivån. Det är viktigt att biståndet uppmuntrar och stimulerar ett långsiktigt utnyttjande av resurser i tredje världen. Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter kring biståndet i en separat motion.
Arbetet inom EU måste präglas av en offensiv miljöprofil. Vårt medlemskap ger oss helt nya instrument i arbetet för en hållbar miljö, men innebär också att vi måste anpassa oss till de spelregler och den arbetsmetodik som präglar det europeiska samarbetet. Sammantaget utgör potentialen och möjligheterna till förbättringar av miljösituationen en klar fördel framför de problem som uppkommer som en följd av medlemskapet. I vårt fortsatta arbete inom EU anser Kristdemokraterna att Sverige måste arbeta utifrån en klar miljöstrategi med syfte att skärpa EU:s miljöpolitik. I synnerhet handlar det om att förändra beslutsformerna så att kraftfulla miljöpolitiska beslut, som t ex en gemensam miniminivå för koldioxidskatt, kan genomdrivas med majoritetsbeslut.
Därutöver bör Sverige driva frågorna om en stärkt miljögaranti med så kallad omvänd bevisföring, ekologisk skatteväxling och frågan om en ny energistadga. EU-politiken utvecklas närmare i en separat motion.
I slutet av 1996 inrättade regeringen ett Agenda 21-sekretariat för Östersjöområdet. Detta sekretariat skall medverka till att en Agenda 21 för hela regionen förverkligas. Vi ser positivt på regeringens strävan att lyfta fram det gränsöverskridande samarbetet i miljöfrågorna i Östersjöregionen. Östersjön är utsatt för många allvarliga hot, som Sverige inte kan lösa på egen hand.
Specifika budgetkommentarer
Regeringen talar i många sammanhang om att bygga om Sverige i en ekologisk riktning, att vi ska få ett "grönt folkhem". Dessvärre ser vi inte att denna ambition uppfylls när det gäller Miljödepartementets budget för 1998. Nedskärningar och oförändrade anslag kännetecknar hela utgiftsområdet. Man blir därför inte förvånad när man till exempel i Svenska naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur tidigare i år kunde läsa rubriken "Revisorer sågar miljöarbetet i Sverige". De refererade revisorerna var riksdagens egna som gjort en granskning av det svenska miljöarbetet.
Våra avvikande uppfattningar avseende regeringens förslag när det gäller utgiftsområdet 20 Allmän miljö- och naturvård är följande:
Statens naturvårdsverk
För att Statens naturvårdsverk på ett fullgott sätt ska kunna utföra sina uppgifter - att vara samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet samt ansvara för uppföljning och utvärdering - krävs det att deras resurser inte åderlåts på det sätt som regeringen föreslår. Speciellt utvärdering och uppföljning av fattade beslut måste vara en prioriterad uppgift. Kristdemokraterna anslår 10 miljoner kr utöver den ram som regeringen föreslår till anslag A 1 för det allmänna miljöarbetet och ytterligare 15 miljoner kr för arbetet med sanering av miljöförorenade områden. Detta senare område är nu helt eftersatt och måste ges ny fart för att miljöskulden på detta område ska kunna betas av område för område. Totalt anslår vi alltså 25 miljoner kr mer än regeringen till A 1.
Miljöövervakning m m
Anslaget A 2 föreslås ökas med 10 miljoner kr för bland annat fortsatta medel till det lokala Agenda 21-arbetet. Att först bidra till att dra igång denna verksamhet men sedan inte ge tillräcklig "syresättning" för dess fortsättning är att förslösa redan insatta resurser, såväl ekonomiskt som mänskligt. Vi vill också att 2 miljoner kr öronmärks till folkbildning i bioteknik. Dessutom bör fördelningen av medel inom anslaget ske på ett sådant sätt att Internationella försurningssekretariatet, Naturskyddsföreningen och Sveriges hembygdsförbund tillförsäkras resurser så att man inte riskerar en reducering av nuvarande verksamhetsnivå.
Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
Forskningen talar sitt tydliga språk: det är samhällsekonomiskt lönsamt att kalka försurade sjöar och vattendrag. Det är stor risk att många projekt kommer att tvingas bli avbrutna med den nivå på anslaget som regeringen föreslår. Detta förslag har fått berättigad kritik från många håll, bland annat ifrån Norge som oroat frågar sig hur de vattendrag som är gemensamma för våra länder kommer att påverkas.
Visserligen är det på papperet ingen neddragning, men samtidigt ser verkligheten så ut att länsstyrelserna har haft en viss buffert och lyckats omfördela anslag från projekt som inte har kommit igång överhuvudtaget till sådana som pågått sedan flera år. Nu är den möjligheten uttömd. För att vi ska vara säkra på att inga projekt ska behöva avbrytas, och regeringen därmed bokstavligt talat ha kastat pengarna i sjön, måste anslaget A 3 höjas med 40 miljoner kr.
Investeringar och skötsel för naturvård
Idag är ca 1 procent produktiv skogsmark nedanför den s k skogsodlingsgränsen avsatt som reservat. Den arealen måste på sikt öka till minst 5 procent. Behovet av reservat är särskilt stort för södra och mellersta Sverige samt Norrlands kustland. För att säkra den biologiska mångfalden och ta ett ansvar för framtida generationers möjlighet att få ta del av naturskog krävs det mer medel än vad regeringen förslår. Kristdemokraterna avsätter 175 miljoner kronor utöver regeringens förslag till anslag A 4. I konsekvens med detta vill vi bemyndiga regeringen att under 1998 ikläda sig ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 100 miljoner kr för budgetåret 1999.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av ett klimatpolitiskt handlingsprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av ett sekretariat för klimatfrågorna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen mellan familjepolitik och miljöpolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en komplettering och utveckling av BNP-begreppet,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxling,2
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det klart framgår att biologisk mångfald anges som riksintresse,3
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om kemiska produkter att det blir möjligt för kommunerna att debitera för tillsyn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens tidsödande hantering av miljöbalken,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 1988 för statens räkning åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 100 000 000 kr för budgetåret 1999,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag under utgiftsområde Allmän miljö- och naturvård anvisar anslagen enligt uppställning: Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
A 1 Statens naturvårdsverk 268 104 +25 000
A 2 Miljöövervakning m.m. 85 452 +10 000
A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet 140 000 +40 000
för sjöar och vattendrag
A 4 Investeringar och skötsel för 291 473 +175 000
naturvård
Summa för utgiftsområdet 1 178 052 +250 000
Stockholm den 5 oktober 1997
Alf Svensson (kd)
Dan Ericsson (kd) Inger Davidson (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Chatrine Pålsson (kd)
1 Yrkande 4 hänvisat till FiU.
2 Yrkande 5 hänvisat till SkU.
3 Yrkande 6 hänvisat till BoU.