Efter EU-inträdet har det blivit möjligt att söka och få bidrag
för att bevara utrotningshotade husdjur. Detta har lett till ett
ökat intresse för att bevara och restaurera gamla
husdjursraser som varit och är nära utrotning. För att
ersättning skall utgå är det ett villkor att den hotade rasen
finns på EU:s lista över utrotningshotade husdjursraser.
Vidare skall det finnas en plan för avelsarbetet, som också
skall omfatta åtgärder för att bevara rasens ursprungliga
egenskaper.
I det befintliga programmet för utrotningshotade husdjursraser har Jord-
bruksverket godkänt fem koraser: Fjällras, Rödkulla, Väneko, Ringamålako
och Bohuskulla. Urvalet av raser innebär att Fjällrasen ses som en egen ras
skild från övriga SKB-kor, vilket medfört att ett stort antal fjällkor/SKB-kor
uteslutits från möjligheten att erhålla stöd.
Av den statistik som Jordbruksverket redovisar i sin utvärdering och
översyn av det svenska miljöprogrammet för jordbruk, där stödet för
utrotningshotade husdjur finns, framgår att det totala antalet stödberättigade
kor år 1996 var 2 035 djur. Fjällras och Rödkulla var vanligast med 1 597
respektive 357 djur, medan Vänekon, Ringamålakon och Bohuskullan var
betydligt färre - Bohuskullan endast 5 djur.
Självklart måste det alltid till en avvägning mellan olika egenskaper och
olika geografiska utbredningsområden och av andra rasers inblandning, när
det skall göras ett urval av raser och en bestämning av graden av
utrotningshot. I allt avelsarbete sker ett urval baserat på önskvärda
egenskaper. Under åren förändras också avelsinriktningen om negativa
egenskaper dyker upp. Så har till exempel gjorts inom fjällkorasen, där en
alltför ensidig avel på vithet vissade sig ge genetiska defekter i form av
hypoplasi. En titt bakåt i historien ger också vid handen att för 100 till 150
år
sedan var fjällkon flerfärgad.
1938 bildades SKB-föreningen genom en sammanslagning av Fjällras-
föreningen och Rödkulleföreningen. Uppskattningsvis var då 2/3 av fjäll-
korna bärare av hypoplasi. Genom ett medvetet avelsarbete har den defekten
kunnat bemästras, men det hade knappast kunnat ske utan avelsutbyte med
andra raser.
Även utan dessa problem kan man anta att avelsutbytet har skett på olika
sätt i skilda delar av Norrland. Genom att studera hur kolonisationen av
Norrlands inland gått till kan man få en uppfattning om vilka raser som
korsats in i fjällkon. Så har t ex Norr- och Västerbottens nybyggare ofta
finskt påbrå. Till Västerbotten kunde man lätt ta sig sjövägen över Kvarken
och till Norrbotten kom nybyggarna via Tornedalen. Innan seminering blev
allmän torde valet av avelsdjur ha avgjorts av vilka tjurar som fanns att tillgå
inom rimligt avstånd. De finska nybyggarna hade med sig boskap och i dessa
delar av Norrland har utbytet med finska kor av naturliga skäl även i senare
tid varit betydligt större än utbytet med norska.
Mot bakgrund av att utvecklingen av fjällkon skett utifrån olika avels-
material i olika delar av Norrland behövs en översyn av de kriterier som i dag
begränsar definitionen av fjällko. Dessutom borde det också utredas
huruvida utbytet med finsk boskap gett upphov till rasvarianter som är
berättigade till stöd enligt EU:s kriterier.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av kriterierna för utrotningshotade koraser.