Naturskyddet är en av regering och riksdag prioriterad verksamhet inom miljövården. Bevarandet av den biologiska mångfalden är en huvuduppgift. I huvudsak är det länsstyrelserna som ansvarar för den praktiska administrationen av naturskyddsarbetet och mestadels tar det formen av bildandet av naturreservat. För detta ändamål beviljar riksdagen medel, som Naturvårdsverket förvaltar och fördelar mellan länen.
En mycket stor andel av de skyddade områdena i Hallands län utgörs av kustlandskap bestående av sanddyner, kusthedar och strandängar. Arealen skyddad av naturskog och myr är emellertid fortfarande besvärande liten. Samtidigt är en mycket stor andel av de hotade arterna och biotoperna knutna till naturskogen, inte minst ädellövskogen. Hallands län har som ett av "ädellövskogslänen" med cirka 20 procent av landets arealer ett särskilt ansvar för skyddet av ädellövskog. Av denna anledning har säkerställandet i länet de senaste åren koncentrerats till naturskogar, främst ädellövskog.
Säkerställandet är en långsiktig verksamhet. Hela processen att bilda ett naturreservat sträcker sig som regel över flera år. Målet är alltid att nå frivilliga överenskommelser. Vissa stora och komplicerade områden med många markägare inblandade kan därför ta mycket lång tid. Utöver handläggaren är ett antal andra tjänstemän inblandade i säkerställandet. Handläggaren på länsstyrelsen agerar som motor i verksamheten och måste hela tiden följa ett ärende.
Länsstyrelserna har under senare år ålagts sparkrav i en sådan utsträckning att det inte ofta inte varit möjligt att säkerställa de nödvändiga administrativa insatserna. Det leder till stora problem med att skapa önskvärda naturreservat, trots att det i slutskedet finns medel att bekosta själva reservatet. Inför nästa år ökar sparkraven på länsstyrelserna varför detta problem accentueras. Risk finns att man inte kommer att kunna ta i anspråk medel för förvärv och intrångsersättning m.m. Särskilt för Halland är detta en beklaglig utveckling, just med tanke på att länet är rikt på ädellövskog.
Reglerna borde därför ändras så att länsstyrelserna får använda en mindre del av markanslaget för att täcka sina administrationskostnader i samband med säkerställandet av naturreservat. En sådan ordning tillämpas på vissa andra områden t.ex. kalkningsverksamheten, handläggning av det tillfälliga småföretagarstödet etc. Det är naturligtvis olyckligt ur alla synpunkter om beviljade anslag till prioriterade ändamål inte kan användas. Därför bör riksdagen ge regeringen tillkänna att reglerna bör ändras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler så att länsstyrelserna kan använda en del av markanslaget till sin administration i samband med arbetet att bilda naturreservat.
Stockholm den 5 oktober 1997
Carl Fredrik Graf (m)