Enligt uppgifter från olika miljö- och hälsoskyddsnämnder i
landet är det vanligaste klagomålet från allmänheten vad
gäller miljöstörning upplevelser av störande buller.
Den svenska miljölagstiftningen på bullerområdet är mycket knapphändig.
Detta i sin tur försvårar för de lokala myndigheter som har att övervaka
miljöfrågor att utfärda bestämmelser och att ingripa. Även bestämmelser
rörande infraljud saknas, trots att vetenskapen sedan länge kunnat bevisa
vilka negativa effekter sådant har på dem som drabbas. Felinstallerade
anläggningar av olika slag, ironiskt nog ofta sådana som installerats för att
förbättra miljön, t.ex. friskluftsfläktar och klimatanläggningar, leder inte
sällan till att problem med såväl infraljud som hörbart buller kan ge
sömnstörningar eller skapa problem med arbetsro inte bara för dem som
anläggningen skall betjäna utan lika ofta för människor som verkar eller bor i
grannskapet.
Om det år 1994 framlagda förslaget till ny miljöbalk hade antagits och inte
av den nytillträdda regeringen lagts i skrivbordslådan, hade vi redan sedan
flera år haft en bättre lagstiftning än den nu gällande, och ett stort antal
människor hade sluppit det lidande som nu drabbar dem. Underlag för
specialbestämmelser och fastställande av normer finns i övermått bl.a. i den
för flera år sedan framlagda bullerutredningen. Oavsett behandlingen av nu
framlagda förslag till miljölagar, så finns ett överhängande behov av en rejäl
uppstramning och en omfattande precisering av de bestämmelser som
reglerar de områden som berör frågor om bullerstörningar och inverkan av
infraljud. Sådana lagar måste stiftas omgående oberoende av den övriga
miljölagstiftningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhindrande av störningar på grund av buller och infraljud.