Haven runt Sverige är starkt påverkade av mänskliga
aktiviteter. Det kan beskrivas och exemplifieras på många
sätt. 100 000 kvadratkilometer av Östersjöns bottnar är
syrefria. Det är ca fyra gångar mer än vad som är naturligt.
Syrefria bottnar uppträder i dag t.o.m. på så grunda
vattenområden som i Laholmsbukten och i fjärdar i våra
skärgårdar. Endast i Östersjön, vad vi vet, finns det fiskarter
som är utrotningshotade enbart p.g.a. föroreningar. Torsken i
Östersjön har svårt att föröka sig p.g.a. mänskliga utsläpp.
Haven runt Sverige har under industrialismen och det moderna skogs- och
jordbruket stått som slutstation för en mängd utsläpp från mänskliga
aktiviteter. Det finns gott om forskningsresultat som visar på den negativa
mänskliga påverkan på våra hav ända sedan 1900-talets början. Koncen-
trationen av näringsämnen i havsvattnet stiger oavbrutet sedan 1950-talet.
Förhöjda halter av giftiga substanser finns i både levande organismer och
bottensediment. Siktdjupet i norra Östersjön har minskat från 9 till 6 meter
på 30 år. Blåstången kvävs i våra skärgårdar av grönalger som frodas i de
höga näringskoncentrationerna.
Erfarenheterna visar att det tar mycket lång tid innan åtgärder slår igenom.
I exempelvis Laholmstrakten har markägare, myndigheter och andra genom-
fört ett omfattande program för att minska näringsläckaget. Trots detta syns
det enbart små spår av förbättringar. Än mindre syns någon förbättring av
havets tillstånd. Det kan ta tiotals år innan effekter av vidtagna åtgärder
märks. Med tanke på den alarmerande situationen våra hav befinner sig i är
det därför viktigt att vi nu får till stånd kraftfulla åtgärder och inte
inväntar
ytterligare försämringar i havens tillstånd. Annars kan skadorna bli helt
obotliga.
De senaste årens forskning fastslår också att kväveutsläppen till Östersjön
varit underskattade. Det innebär att åtgärder för att minska utsläppen blir än
mer angelägna. Det visar också behovet av mer marin forskning.
Denna motion behandlar åtgärder i Sverige. Åtgärder i de forna
Östeuropastaterna kring Östersjön behandlar Vänsterpartiet i partimotionen
om Östeuropa.
Minska utsläppen där situationen är värst
Övergödningen av haven orsakas av kväve- och
fosforutsläpp. Oftast är det kvävehalten som begränsar
tillväxten och en minskning av denna är det mest angelägna.
Överskotten på näringsämnen gör att tillväxten i havet - av i första hand
alger och plankton - ökar. Det skapar algblomningar och obalans mellan
övriga vattenlevande organismer. Nedbrytningen av de stora mängderna
alger skapar i sin tur syrefria bottnar, utbredd död av bottendjur, minskad
biologisk mångfald, giftiga kustvatten, sämre fiske, badförbud, etc. Om inget
görs hotas hela ekosystemen.
Kvävet som når havet är dels naturligt, dels orsakas det av människan
(antropogent). Där den mänskliga påverkan är störst vid svenska kuster står
de antropogena utsläppen för upp till 80 % av kvävebelastningen. Av totalt
112 000 ton "svenskt" kväve till vatten kommer ca 87 000 ton från männi-
skan. Av de antropogena utsläppen kommer ca 45 % från jordbruket, 33 %
från va-verken och 15 % från luftburna föroreningar (föroreningar från
bilism m.m.). Skogsbruket står för 1 % och industrin för 5 %. Utsläppen av
kväve har minskat med 20 % från 1985 till 1995 men jämfört med 1950-talet
ligger utsläppen fortfarande långt över den naturliga nivån. Det finns beslut
om att halvera utsläppen från 1985 års nivå men inget land runt Östersjön
kommer att lyckas med detta, frånsett de baltiska staterna. Minskningen i
Baltikum beror på att såväl jordbruks- som industrisektorn där gått kraftigt
tillbaka under perioden. Detta har dock inte slagit igenom i belastnings-
minskningar eftersom det finns en stor upplagring av kväve i jordarna.
De förhöjda halterna av kväve påverkar i dag hela vattenmassan i södra
Östersjön. Men det finns också allvarliga lokala och regionala problem där
utsläppen är höga och vattenomsättningen är låg. Därför är det viktigt att
minska utsläppen även där reningen i dag är hög men där miljöproblem
kvarstår, t.ex. i Stockholms skärgård.
Åtgärder
Ekonomiska styrmedel i kombination med lagändringar är
effektivast. Insatser bör göras inom följande områden:
jordbruket, avloppssektorn, industrin och skogsbruket.
Jordbruket
Ett visst näringsläckage från jordbruksmark går inte att
undvika i vårt klimat och med Sveriges typ av jordar. Men en
hel del åtgärder som vi bedömer som långsiktigt
kostnadseffektiva går att genomföra. Exempel:
Förstärkt utbildning i växtnäringsfrågor för lantbrukare.
Krav på utbildning och dokumentation av jordbruksgårdars växtnärings-
flöde.
Utvidgning av anläggningsstödet till energiskog i föroreningskänsliga
områden.
Investeringsstöd till stallgödselspridare.
Jordbruksverket bör i samråd med näringen ges i uppdrag att utreda ett
avgiftssystem baserat på kväveeffektivitet/kväveförluster på gårdsnivå.
Utredningen bör färdigställas så att ett avgiftssystem kan införas senast
1 juli 1999, annars bör skatten på handelsgödsel höjas från 1,80 till 3,0
kronor per kilo kväve.
Jordbruksverket bör i samråd med näringen utreda vilka styrmedel som
krävs för att åstadkomma regional balans mellan växtodling och djur-
hållning.
Avloppssektorn och industrin
Ett system med utsläppsavgift/skatt bör i princip införas.
Systemets utformning, omfattning m.m. bör utredas av
berörda, efter principbeslut av regeringen.
Endast kretsloppsbaserade va-lösningar ska godkännas i ny bebyggelse
och att kretsloppslösningar ska premieras vid ombyggnation och
renovering.
Ytterligare reningssteg bör övervägas i de reningsverk där recipienten är
allvarligt påverkad.
Skogsbruket
Skogsstyrelsen ges i uppdrag att utforma föreskrifter om
skyddszoner vid vattendrag för att minska
näringsläckaget.
Informationskampanj till skogsägare i föroreningskänsliga områden bör
genomföras.
Skogsstyrelsen bör bemyndigas att föreskriva om regler för skydds-
dikning.
Prövningsförfarandet för restaurering av våtmarker underlättas.
Övrigt
Östersjön, Kattegatt och Skagerrak kan nu betraktas som
innanhav i EU. Detta gör att regeringen bör kräva att en
större andel av EU:s medel går till åtgärder för att rädda
dessa hav. Eftersom en stor del av problemen härrör från
jordbruket är det högst rimligt att medel förs från det
konventionella, miljöskadliga jordbruket till åtgärder som
gör jordbruket mer miljövänligt samtidigt som belastningen
på havet minskar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder inom jordbruket för att minska kväveläckaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder inom avloppssektorn och industrin för att minska
kväveläckaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder inom skogsbruket för att minska kväveläckaget,
4. att riksdagen begär att regeringen föreslår att ytterligare medel inom EU
används till åtgärder för att minska kväveläckaget till havet.
Stockholm den 6 oktober 1997
Maggi Mikaelsson (v)
Hans Andersson (v)
Lennart Beijer (v)
Ingrid Burman (v)
Owe Hellberg (v)
Karl-Erik Persson (v)
Per Rosengren (v)
Hanna Zetterberg (v)