Situationen med de ökande växthusgaserna i atmosfären
medför att alla vägar för att minska dessa måste tas tillvara.
Ett sätt förutom att minska utsläppen till atmosfären av bland
annat koldioxid från förbränningen av fossila bränslen är att
hitta och utnyttja så kallade kolfällor. Hittills har man i detta
sammanhang pekat på världshavens förmåga att binda
koldioxid samt det norra halvklotets boreala bälte, det vill
säga koldioxiden binds in i organiskt material i skogarna.
Ett sätt som man inte hittills tagit på allvar är att låta åkermarkens
organiska substans öka, det vill säga mullen, och på så sätt binda kolet i mer
eller mindre svårlösliga föreningar, till exempel lignin. Ett skäl för att man
inte tagit detta på allvar är att metoderna att bruka jorden, bland annat genom
plöjning, är väldigt nedbrytande på den organiska substansen i åkerjorden,
vilket också har lett till en kraftig utlakning av kväve till sjöar och hav.
Det finns emellertid metoder utvecklade inom de ekologiska odlings-
systemen som tillåter den organiska substansen att öka i åkerjorden. Plöj-
ningsfria odlingssystem med gröngödslingsvallar och där humanurin används
som tillsatskväve, vilket leder till att det inte blir lika tvingande för jord-
brukaren att försöka bryta ned den organiska substansen för att få loss kväve
till spannmålsgrödan, är ett mycket intressant alternativ.
Dessa odlingssystem är således i mer än en aspekt ett kretsloppssystem
eftersom dels växtnäringen cirkulerar mellan stad och land och dels binds
kolet från de koldioxidutsläpp som sker genom människans alltför hejdlösa
förbrukning av fossila bränslen. Att utnyttja åkerjorden som en kolfälla får
naturligtvis inte ses som en ursäkt för att fortsätta den höga förbrukningen av
fossila bränslen, men kan dock vara en möjlighet att minska koncentrationen
av koldioxid i atmosfären för att minska den så kallade växthuseffekten.
Åkerjorden kan i mer än ett avseende rädda mänskligheten från stora
katastrofer, inte bara svält utan också det som förväntas ske när
växthuseffekten gör sig mer och mer gällande.
Om man som räkneövning omsätter de svenska exempel som finns med
uppbyggnad av organisk substans i åkerjorden visar det att om hela den
svenska åkerarealen brukades på detta sätt kunde mer än hälften av
koldioxidutsläppen från fossila bränslen bindas i jordens mull. Bara tanken
att detta skulle vara en praktisk möjlighet borde uppamma till en stark
forsknings- och utvecklingsinsats. Det är nödvändigt att så sker och att man
börjar utarbeta en strategi för att utveckla och implementera ovan beskrivna
metod som ett verksamt bidrag för att fånga upp koldioxid som annars skulle
nå atmosfären.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att utarbeta en strategi för att utveckla och
implementera den i motionen beskrivna metoden för ökad kolbindning.