Situationen med de ökande växthusgaserna i atmosfären medför att alla vägar för att minska dessa måste tas tillvara. Ett sätt förutom att minska utsläppen till atmosfären av bland annat koldioxid från förbränningen av fossila bränslen är att hitta och utnyttja så kallade kolfällor. Hittills har man i detta sammanhang pekat på världshavens förmåga att binda koldioxid samt det norra halvklotets boreala bälte, det vill säga koldioxiden binds in i organiskt material i skogarna.
Ett sätt som man inte hittills tagit på allvar är att låta åkermarkens organiska substans öka, det vill säga mullen, och på så sätt binda kolet i mer eller mindre svårlösliga föreningar, till exempel lignin. Ett skäl för att man inte tagit detta på allvar är att metoderna att bruka jorden, bland annat genom plöjning, är väldigt nedbrytande på den organiska substansen i åkerjorden, vilket också har lett till en kraftig utlakning av kväve till sjöar och hav.
Det finns emellertid metoder utvecklade inom de ekologiska odlings- systemen som tillåter den organiska substansen att öka i åkerjorden. Plöj- ningsfria odlingssystem med gröngödslingsvallar och där humanurin används som tillsatskväve, vilket leder till att det inte blir lika tvingande för jord- brukaren att försöka bryta ned den organiska substansen för att få loss kväve till spannmålsgrödan, är ett mycket intressant alternativ.
Dessa odlingssystem är således i mer än en aspekt ett kretsloppssystem eftersom dels växtnäringen cirkulerar mellan stad och land och dels binds kolet från de koldioxidutsläpp som sker genom människans alltför hejdlösa förbrukning av fossila bränslen. Att utnyttja åkerjorden som en kolfälla får naturligtvis inte ses som en ursäkt för att fortsätta den höga förbrukningen av fossila bränslen, men kan dock vara en möjlighet att minska koncentrationen av koldioxid i atmosfären för att minska den så kallade växthuseffekten.
Åkerjorden kan i mer än ett avseende rädda mänskligheten från stora katastrofer, inte bara svält utan också det som förväntas ske när växthuseffekten gör sig mer och mer gällande.
Om man som räkneövning omsätter de svenska exempel som finns med uppbyggnad av organisk substans i åkerjorden visar det att om hela den svenska åkerarealen brukades på detta sätt kunde mer än hälften av koldioxidutsläppen från fossila bränslen bindas i jordens mull. Bara tanken att detta skulle vara en praktisk möjlighet borde uppamma till en stark forsknings- och utvecklingsinsats. Det är nödvändigt att så sker och att man börjar utarbeta en strategi för att utveckla och implementera ovan beskrivna metod som ett verksamt bidrag för att fånga upp koldioxid som annars skulle nå atmosfären.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att utarbeta en strategi för att utveckla och implementera den i motionen beskrivna metoden för ökad kolbindning.
Stockholm den 4 oktober 1997
Dan Ericsson (kd)