Motion till riksdagen
1997/98:Jo726
av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

En grön miljöpolitik


... en grön miljösatsning
I denna motion visar vi hur vi skulle vilja satsa på miljön
inom utgiftsområde 20 Allmän natur- och miljövård. Vi har
också satsningar på andra utgiftsområden som 300 miljoner
till allergisanering av daghem och skolor (utgiftsområde 18)
och 400 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
ekologisk omställning av energisystemet (utg.omr. 21).
Inledning
Miljöpartiet de gröna vill satsa rejält på miljön. Det måste
ske både med den typ av projekt som kommit under denna
mandatperiod, men också genom satsningar på det
långsiktiga miljöarbetet. Vi har svårt att se att det kan vara
möjligt att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle utan att
satsa rejält även på den statliga myndighet, Naturvårdsverket,
som skapat kompetens och utvecklat långsiktig planering för
många angelägna åtgärder. Under denna mandatperiod har
Naturvårdsverket bantats varje gång en ny budget
presenterats. Man har inte heller ökat de anslag som avsett
nödvändig verksamhet som saneringar av miljöskadade
områden, kalkning eller inköp av skogar. Även forskningen
har försvunnit och är nu beroende av stiftelsen MISTRA.
Under denna mandatperiod har det kommit medel till tre olika projekt med
liknande inriktning:
  I budgetpropositionen hösten 1995 kom 100 miljoner kronor till
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning. Av det anslaget tas 58 miljoner kronor bort i år och tillförs
utgiftsområde 20 för år 1999.
  Våren 1996 kom den så kallade kretsloppsmiljarden. En miljard avsattes
till ett femårigt statligt bidrag inom Program för omställning till hållbar
utveckling. Från det anslaget har 50 miljoner kronor tagits till vallstöd för
1997. Om det naggats ytterligare i kanten eller hur det använts redovisas
inte av regeringen.
  Våren 1997 kom det femåriga programmet för stöd till Investeringar för
en ekologiskt hållbar samhällsutveckling, totalt 5,4 miljarder kronor.
De här projekten skall hanteras direkt mellan kommunerna
och Miljödepartementet. Det borde ha varit naturligt att lägga
huvudansvaret för den ekologiska utvecklingen på det verk
som har specialkompetens på området, naturligtvis i
samarbete med Boverket och andra med nödvändig
kompetens.
Vi anser det angeläget att kommunerna kommer igång med sitt Agenda 21-
arbete även i praktiken. Ännu har arbetet inriktats på att ta fram planer.
Tyvärr har många kommuner därmed sagt upp sin Agenda 21-samordnare
och, i flera fall, inte anslagit några medel i den kommunala budgeten för att
vidta de åtgärder som föreslagits i Agenda 21-planen och också beslutats av
kommunfullmäktige. Det är vår förhoppning att det ska bli en ändring på
detta i och med anslaget och att kommuner avsätter resurser nu i
budgetarbetet i höst så att man kan utnyttja investeringsanslagen.
Men...
De här projekten får inte som nu tas som intäkt för att banta ned det
långsiktiga miljöarbetet. Så sker nu och det kan vi inte acceptera. Vi vill ha
en rejäl satsning på Naturvårdsverket. Här skall finnas en bred kompetens
inom olika miljöområden, även spetskompetens. Om Sverige ska bli
föregångsland i strävan att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle måste det
också återspeglas i satsningar på den ledande miljömyndigheten
Naturvårdsverket. Det ska finnas råd att knyta internationellt erkänt kunniga
miljöengagerade människor till verket, att satsa på inventeringar,
undersökningar, åtgärder med mera för att komma igång med mycket som
man vet behöver göras för att komma till rätta med miljöproblem. Idag finns
inte det - man kan inte ens bibehålla status quo när det gäller försurningen
till exempel.
Inom det nya investeringsanslaget får medel inte gå till inventeringar och
förundersökningar. Eftersom man drar in alla medel till saneringar av
miljöskadade områden innebär det att det angelägna arbete som Naturvårds-
verket och länsstyrelserna, i samarbetet med kommuner naturligtvis, bedrivit
under många år nu avslutas. Det kan vi inte acceptera. Saneringar av gamla
industriutsläpp, tippar med mera är oerhört angelägna eftersom varje års
fördröjning innebär att mer av gifterna kommer ut i naturen, hamnar i
näringskedjorna där de gör skada och i många fall också i oss själva och våra
barn. För år 1997 ansökte Naturvårdsverket om 210 miljoner kronor för detta
ändamål. Man fick 19 miljoner kronor... I år får man 0 miljoner kronor...
Miljöpartiet de gröna vill satsa
  totalt 1 195 miljoner kronor på miljösatsningar utöver regeringens
förslag inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård för
budgetåret 1998. För år 1999 vill vi satsa 1 345 miljoner kronor utöver
regeringens förslag och för år 2000 vill vi avsätta 1 645 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Vi vill fördela dem så här:
  Vi vill öka anslaget A 1 Statens naturvårdsverk med 145 miljoner kronor
utöver regeringens förslag för 1998. På så sätt kompenseras vi inte bara
för de nedskärningar, ca 75 miljoner kronor, som drabbat verket under
denna mandatperiod utan börjar utöka kompetens och möjligheter. För år
1999 vill vi satsa 195 miljoner kronor och år 2000 anslås 245 miljoner
kronor, allt utöver regeringens förslag, varav 20 miljoner kronor överförs
från Vägverkets administrationsanslag till Naturvårdsverket för hantering
av klimatfrågor per år.
  Vi förstärker anslaget A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet i sjöar och
vattendrag med 100 miljoner kronor för 1998, 150 miljoner kronor för år
1999 och med 200 miljoner kronor för år 2000 utöver regeringens
förslag. På så sätt klaras dagens kalkningsverksamhet och det finns en
möjlighet att rädda den biologiska mångfalden i flera vatten.
Konsekvenserna av ett kalkningsanslag på regeringens nivå, 140 miljoner
kronor, är förödande. Enligt Naturvårdsverkets rapport kommer det att
innebära att man inte ens kan klara att kalka de sjöar och vattendrag som
kalkas idag. För 1997 används knappt 180 miljoner kronor. En
återförsurning med åtföljande metallutsläpp kan innebära ekologisk
kollaps för tidigare räddade vatten. Idag kalkas endast 45 % av de vatten
som är i behov.
  För att kunna spara de sista ur- och naturskogarna och på sikt kunna
skydda 10 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlings-
gränsen vill vi förstärka anslaget A 4 Investeringar och skötsel för
naturvård med 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag för 1998
resp. 1999. För år 2000 tillförs 850 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
  För att ha kvar en del av den strategiska miljöforskningen på
Naturvårdsverket vill vi skapa ett nytt anslag A 9 Miljö- och
kretsloppsforskning och där anslå 50 miljoner kronor för vardera av åren
1998, 1999 och 2000. Vi anser att det alltid kommer att finnas behov av
medel till forskning utöver det stiftelsen MISTRA kan bistå med.
  Vi vill skapa ett nytt anslag A 10 Sanering och återställande av
miljöskadade områden. Menar man allvar med ekologisk hållbarhet och
att börja betala av miljöskulden måste dessa ofta dyra, komplicerade och
tidsödande projekt prioriteras. Kompetensen på Naturvårdsverk och
länsstyrelser måste bibehållas och utnyttjas för detta arbete och för att
sätta de planer som finns i verket. För år 1998 avsätter vi 200 miljoner
kronor, medel vi vet behövdes för detta år och inte anslogs. För år 1999
anslås 250 miljoner kronor och för år 2000 anslås 300 miljoner kronor.
För att klara denna nödvändiga satsning omfördelar vi 150
miljoner för år 1998, 300 miljoner kronor för år 1999 och
600 miljoner kronor för år 2000 från anslaget E 1 Stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet till
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Resten, 1 025
miljoner kronor, sker via andra omfördelningar.
Det är dags att mena allvar med orden. Det är dags att omsätta dem i
handling.
Kemikaliernas tidsålder...
Vi lever i kemikaliernas tidsålder. De ämnen som naturligt
omger oss har cellerna i olika djur- och växtarter haft
årmiljoner på sig att anpassa sig till. Det senaste seklet har
det spridits en mängd nya kemikalier i miljön, kemikalier
som ingen från början kunde tro skulle vara farliga.
Idag vet vi bättre. Vi vet att många kemikalier har hög giftverkan, att de
anrikas i näringskedjor, bildar nedbrytningsprodukter vars egenskaper inte är
kända och kan härma enzymer och hormoner. Många ämnen är cancerogena
eller mutagena och många lagras i det levande. Även tungmetaller orsakar
miljöproblem och anrikas i näringskedjor. Att allting sprider sig och att
ingenting försvinner är sanningar som leder till eftertanke.
Listan på kemikalier som spritts av människan och som lett till omfattande
miljöproblem kan göras lång. Den omfattar bl.a. DDT, PCB, freoner,
nonylfenol, klorerade lösningsmedel och tungmetaller. Det finns idag
ungefär 15 000 kemiska ämnen på den svenska marknaden, och över
100 000 internationellt. Strömmen av nya kemiska ämnen och produkter som
kommer in på marknaden är så strid att det är omöjligt att granska ens en
bråkdel av dem. Många kemikalier används i ett överflöd och i onödan trots
att man vet att de är farliga. Har konsumtionssamhället blivit fartblint?
Även maten innehåller kemikalier. Vi håller oss inte med kemkaliefri mat,
utan mat där restsubstanser av olika påsprutade gifter klarar gränsvärden för
vad man tror är ofarligt. Tror? Oroande rapporter från Färöarna i sommar
visar att barnen där har fått skador av kvicksilver efter att deras mödrar ätit
grindval innan barnen fötts. Skadorna hos barnen finns där trots att
gränsvärdena inte överskrids.
Den sammansatta effekten av alla spridda kemikalier i fauna, flora och oss
själva är naturligtvis oerhört svårt, ja omöjligt att överblicka. Stämmer de
hypoteser som en del forskare kastat fram att såväl koncentrationssvårigheter
som våldstendenser beror på kemikaliestress? Ingen vet men tanken är
mycket obehaglig.
... gör att barnen blir allergiska
Kemikaliesamhället påverkar även människans hälsa.
Allergier hos barn blir allt vanligare i västvärlden. I vissa
områden och åldrar är det nästan mer normalt att vara
allergisk eller överkänslig än att inte vara det. Miljöpartiet de
gröna har lyft fram allergifrågan i många olika sammanhang.
Allergierna fortsätter att öka.
Det handlar om vems rättighet vi sätter först: kemikalieindustrins eller
barnens. Kommer det att bli en rättighet i framtiden att slippa utsättas för
kemikalier, som skapar allergier eller är "marknaden" och den fria handeln
med kemikalier viktigast?
Ny forskning i de forna öststaterna har klart visat att allergiförekomsten
där motsvarar vad Sverige hade på 50-talet. Även jämförelse med en så
miljöbelastad stad som Konin i Polen ger samma resultat. Ändå finns tre
brunkolsverk i stadens omedelbara närhet, vilka tillsammans släpper ut stora
mängder svaveldioxid.
Liknande jämförelser har gjorts mellan barn i den västtyska staden
München och den f.d. östtyska staden Leipzig med samma resultat. De
västerländska barnen är betydligt mer allergiska än de östtyska. Dessa och
ytterligare resultat redovisas i en artikel i tidskriften Forskning och Framsteg
nr 8/1995, Barn i Östeuropa tvingar allergiforskarna att tänka om. Trots den
geografiska närheten är skillnaderna stora och lösningarna på problemen står
inte att finna i globala miljöproblem, utan i nationella och lokala.
Ekologiskt hållbar
utveckling - en stor och
viktig utmaning
Regeringen har ambitionen att skapa ett ekologiskt hållbart
Sverige. Det är en stor uppgift som kommer att kräva stora
resurser, en annan syn på ekonomin än idag och ett politiskt
mod. Det är en nödvändig satsning för barnen. Både för att
ge de redan allergiska barnen chans till en så frisk framtid
som möjligt och för att förhindra att fler blir sjuka. Inte bara
allergifallen ökar. På UNGASS-konferensen i New York i
juni 1997, uppföljningen till den stora miljökonferensen som
hölls i Rio de Janeiro för 5 år sedan, redovisade WHO,
World Health Organization, att cancer nu är de andra
vanligaste dödsorsaken i världen, att antalet malariafall åter
ökar och att den utslagning av arter som sker kan leda till
stora hälsokatastrofer, eftersom balansen mellan
sjukdomsalstrare och parasiter och deras naturliga fiender
riskerar att rubbas. Det är stora hot såväl internationellt som
nationellt. Skälen är människans härjningar och ovilja att
underordna sig naturens gränser. Föreningen Det naturliga
steget har sammanställt kraven i fyra systemvillkor, som
säger att ämnen från jordskorpan (metaller m.m.) inte får öka
i naturen, att kemikalier och föroreningar producerade av
människan inte får öka i naturen, att naturens
produktionsförmåga och biologiska mångfald inte får minska
och att vi måste utnyttja resurserna så effektivt och rättvist
som möjligt.
Luften vi andas
Växthuseffekten och tillhörande klimatförändring är nu ett
faktum. Temperaturen stiger långsamt men säkert på jorden
och extrema vädersituationer uppkommer alltmer frekvent.
Man har observerat en global ökning av temperaturen med
0,5 grader de senaste 100 åren. Enligt en rapport från IPCC
(Intergovernmental Panel on Climate Change) 1995 finns
redan idag tecken som tyder på påverkan på klimatet av
mänskliga aktiviteter. Alla modeller pekar på en kraftig
uppvärmningseffekt under de kommande 100 åren. Många
bedömer klimatförändringarna som det största hotet mot
mänskligheten, inte bara på grund av extremare väder utan
också för att detta leder till ekologiska rubbningar och
epidemiutbrott.
Under UNGASS-mötet framhöll Bill Clinton vikten av att komma till rätta
med detta och sade att den vanligaste orsak till barn på sjukhus i USA idag är
luftrörsproblem. Problemet med luftföroreningar måste naturligtvis lösas
globalt, men först när varje land kan minska sina utsläpp i tillräckligt stor
omfattning finns en lösning inom räckhåll. Lokalt betyder de lokala
utsläppen mest, något som tydligt har visats i den undersökning av luften
som Stockholms stad gjort.
Klimatmötet i Kyoto i december i år blir avgörande. Ett genombrott är nu
nödvändigt.
Vatten - en global bristvara
Rent vatten, vårt viktigaste livsmedel, är redan idag en
bristvara på många håll i världen. Bristen orsakar inte bara
sjukdomar utan även konflikter mellan människor och
länder. Inom en generation beräknas rent vatten vara en akut
bristvara på många håll. Redan nu är 21 % av det vatten i
USA som används för konstbevattning fossilt vatten.
Aralsjön har kollapsat ekologiskt, något många talare
uppehöll sig vid på UNGASS-mötet. Grundvattennivån
under Peking har sedan 1950 sjunkit från en nivå 5 meter
under jordytan till drygt 50 meter. Gula floden når inte längre
havet under stora delar av året. Redan under senvåren 1996
var floden fullständigt torrlagd innan den nådde mynningen.
Allt detta är naturligtvis inte långsiktigt hållbart.
Har vi då en trygg situation i Sverige? Det vanvettiga i att använda friskt
rent vatten för transport av urin och fekalier börjar gå upp för allt fler. Här
måste bra tekniska lösningar fram. Ett hot är jordbrukskemikalier som
bekämpningsmedel. Allt mer hittas i såväl brunnar som grundvatten i takt
med att analysmetoder tas fram. En forskare menar att man hittar allt man
kan leta efter. Många av medlen, t.ex. Atrazin, är inte längre tillåtet i
landet,
men nu börjar man finna det i grundvatten i Skåne. I Danmark har
upptäckten av nedbrytningsprodukter av Roundup, ett höggiftigt så kallat
lågdospreparat (det behövs bara några droppar för att nå önskad gifteffekt)
orsakat rabalder. Roundup är för övrigt det bekämpningsmedel som ägaren
Monsanto skräddarsyr sina genmanipulerade grödor till.
I Östersjön har sommaren visat en kraftig algblomning. Orsaken till
laxsjukdomen M74 har inte lösts och torsken tycks minska i antal. Kvoten
för uttag minskades på senaste Warszawamötet.
Situationen för vildlaxen i Östersjön är fortfarande mycket oroande så
länge fiske på blandade bestånd fortgår.
Bevara den biologiska
mångfalden!
Termen biologisk mångfald får inte bli ytterligare en
ingrediens i miljöprosan samtidigt som biotoper med
rödlistade arter förstörs och försvinner under debattens gång.
ArtDatabankens listor över hotade arter visar inte bara vilka
arter som är hotade utan beskriver också på ett föredömligt
sätt hoten. Det finns alltså ett kunskapsunderlag idag för att
vidta åtgärder. I många fall är skydd av biotopen enda
utvägen, i andra fall kan särskilda hänsyn räcka. För många
arter är dock hoten akuta och det är bråttom.
Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i kris. Mindre än
5 % av våra skogar är ur- eller naturskogar. Många innehåller arter som är
unika i världen. 1 700 av skogens växt- och djurarter missgynnas av det
moderna skogsbruket. Trots kunskaper avverkas skogar med akut hotade
arter. Beräkningar visar att urskogen och de hotade arterna är utrotade inom
5 år, om avverkningarna fortgår i nuvarande takt.
Likaså bedrivs allmän jakt i Sverige på arter, som finns med på hotlistan.
Exempel på detta är stjärtand och sädgås. Även på arter som minskar
dramatiskt som enkelbeckasin och tjäder bedrivs jakt. Den så kallade fria
småviltsjakten i fjällen har medfört att antalet ripor som skjuts fyrdubblats
enligt Jägareförbundets statistik. Inget av detta är ekologiskt långsiktigt
hållbart.
Även i det konventionella jordbruket krymper livsutrymmet för många
arter, såväl blommor som organismer i jorden, insekter och fåglar. Närings-
kedjorna bryts och vi blir biologiskt fattigare. Tidigare vanliga arter i
kulturlandskapet som tofsvipa och ladusvala blir allt ovanligare.
Skydd av biologisk mångfald handlar dels om skydd av de hotade arterna,
dels om skydd av biotoper och livsförutsättningar för de mer vanliga arterna.
Just minskningen hos de vanliga arterna bör ses som varningssignaler att
förändringar i miljön orsakade av människan fortgår. Kommer arter som
mandelblom, kattfot och blå viol att vara arter som bara finns i visan för
framtidens barn?
Nordsjödeklarationen
Sverige har i och med undertecknandet av den fjärde
Nordsjödeklarationen i juni 1995 lämnat löfte om att införa
helt nya regler och metoder i kemikaliepolitiken. Enligt 17 §
i deklarationen råder enighet om målsättningen att
"- - - säkerställa ett uthålligt och friskt ekosystem i
Nordsjön. Den vägledande principen för att nå detta mål är
försiktighets-principen. Detta kräver att förorening av
Nordsjön förhindras genom att kontinuerlig minska utsläpp,
emissioner och förluster av farliga ämnen, så att de helt
upphört inom en generation (25 år). Det slutliga målet är att
nivåerna av naturligt förekommande ämnen i miljön skall
vara nära bakgrundsvärden, och nära nollkoncentrationer för
av människan tillverkade syntetiska ämnen."
Det här beslutet utgör en milstolpe i den svenska miljöpolitiken. För att nå
målet att upphöra med utsläppen av farliga ämnen måste naturligtvis gruppen
"farliga ämnen" definieras närmare. Enligt Nordsjödeklarationen är det
"- - - ämnen, eller grupper av ämnen, som är toxiska, långlivade och
bioackumulerbara. I denna definition skall begreppet toxiska omfatta
cancerogena, mutagena och teratogena verkningar, samt påverkan på det
endokrina systemet."
Vårt globala miljöutrymme
Vi, den här generationen i den rika världen, lever på en nivå
som är långt ifrån hållbar. I dag utnyttjar 20 % av jordens
befolkning 80 % av resurserna. En nyfödd i USA kommer att
förbruka dubbelt så mycket spannmål och 10 gånger mer olja
än en i Brasilien. En läsning av WorldWatch Institute´s
Tillståndet i världen 97, varifrån detta hämtats, ger även den
en mörk bild. Det enda världens regeringschefer var överens
om i New York på uppföljningskonferensen 5 år efter Rio
var att man inte lyckats vända de negativa trenderna och att
miljöproblemen istället ökat. Jo, en sak till var man överens
om: det är dags att försöka vända utvecklingen. Många har
försökt att beräkna hur mycket resurser vi kan utnyttja i ett
långsiktigt hållbart samhälle per person. Om hela jordens
befolkning skulle anamma västvärldens livsstil anser man att
jorden långsiktigt kan föda 500 miljoner människor. Men vi
är redan idag drygt 5 miljarder människor. Om alla ska
kunna leva på vår standard måste resursförbrukningen per
capita i västvärlden minska med 90 %. Det brukar kallas
"faktor 10" och anges ofta som ett krav för långsiktigt
hållbar utveckling på jorden. Det kräver radikalt förändrade
tankemönster och ny teknik. Kan ni tänka er Vägverket kräva
att dagens bil ska klara en bensinför-brukning på 0,086 liter
per mil? Det är naturligtvis inte möjligt utan kräver en annan
typ av fordon och troligen är det lättare och effektivare att ha
biobränsle som gas eller etanol i tanken.
Visionen om en grönare
värld
Varför denna dystra början? Jo, därför att det är så här det är.
Bara genom att se och erkänna problemen kan man lösa dem.
Sverige anses ofta som ett rent land. Ändå har vi, paradoxalt
nog, en av världens högsta förekomster av allergier hos barn.
Att den är en god indikator på miljötillståndet är alla överens
om. Dessutom ökar miljöskulden enligt flera oberoende
källor. Men naturligtvis går det att ändra.
Miljöpartiet har en grön vision om en värld med ren luft, ren jord och rent
vatten. En värld där miljöutrymmet är rättvist fördelat och där alla människor
lever ekologiskt hållbart. Vi ser fram emot den utvecklingen och vill skynda
på den. Med vetskapen om att omställningen förestår har vi alla fördelar av
att starta utvecklingen, även storskaligt. Det kräver att vi integrerar ett
ekologiskt tänkande i våra ekonomiska modeller. Det kräver att vi vågar
prova nya vägar och ser möjligheterna i det nya som måste komma. Det
kräver politiskt mod att ompröva gamla värderingar och gamla lösningar. Det
kräver att vi ifrågasätter det kemikaliesamhälle vi har idag och vågar se
samband mellan sjukdomar som allergi och miljöförstöring. Kort sagt,
massor av förändringar krävs och förhoppningsvis ger de alla en bättre
livskvalitet och långsiktig hållbarhet i framtiden och en möjlighet till ett
rättvist miljöutrymme för alla. Det är vi i den rika världen som måste finna
modellen för detta framtida samhälle. Det är vi som idag tar för oss för
mycket per capita.
Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för
budgetåret 1998
I Miljöpartiets budgetmotion visar vi hur vi vill att en grön
budget skall gestalta sig. Vi anser inte att de grundläggande
förändringar som krävs för en hållbar utveckling finns i
regeringens förslag. Det är viktigt att nå full sysselsättning,
att lösa miljöproblemen och att skapa ett socialt hållbart
samhälle.
Använd ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken!
Miljöpartiet har i flera sammanhang drivit åsikten att den
ekonomiska politiken måste användas för att skapa ett
ekologiskt hållbart samhälle. Ekonomiska styrmedel skapar
incitament för utveckling av miljöteknik och kan användas
för att snabba på processen att bli av med t.ex. farliga
kemikalier. I Miljöpartiets motion om skattepolitiken ges en
rad förslag till ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Vi
anser att en långtgående skatteväxling måste komma till
stånd och att trafiken måste betala sitt fulla
samhällsekonomiska kostnadsansvar.
  Vi anser att det är dags att skatteväxla. Vi föreslår en successiv växling
av skatt på arbete mot höjda miljöskatter. Fram till år 2010, då också
kärnkraften förutsätts ha helt avvecklats, föreslås totalt 100 miljarder ha
skatteväxlats. Dessa skatteförändringar medför prisförändringar som
gynnar miljöanpassat beteende hos såväl enskilda som företag.
  Den svenska miljöskulden beräknades 1992 till minst 260 miljarder kr
med en årlig ökningstakt på ca 7 miljarder kr (SOU 1992:58). Den
OECD-rapport om svensk miljövård som kom under 1996 visar att
Sverige har stora brister inom framför allt naturvården - detta pekar på
att miljöskulden fortfarande ökar. Miljöpartiet anser att miljöskulds-
ökningen ska upphöra senast 1999 och därefter minskas. Det kräver
långtgående miljökrav, miljöanpassning av skattesystemet och betydande
satsningar på miljön inom både offentlig och privat sektor.
  De övergripande ekologiska aspekterna på ekonomin måste ges betydligt
större tyngd i den ekonomiska politiken. Det är inte rimligt att förvänta
sig att miljöpolitiken ensam kan klara de mer grundläggande orsakerna
till den omfattande resursförstöringen, utarmningen och förgiftningen av
miljön. Miljöproblemen är inte marginella fenomen som kan fixas av
någon eftersläpande städpatrull. De är tvärtom grundläggande problem
som handlar om förutsättningarna för vår försörjning och ekonomi. Den
ekonomiska politiken måste därför läggas om till en långsiktigt hållbar
kretsloppsekonomi.
Miljöanpassningen av ekonomin innebär emellertid inte bara
begränsningar. Tvärtom innebär den också stora möjligheter
till fler arbetstillfällen och på sikt bevarat välstånd. Det är
t.o.m. så att utan en miljöanpassning av ekonomin löper vi i
Sverige mycket stor risk att på lång sikt rasera praktiskt taget
alla möjligheter till välstånd. Sverige måste sträva efter en
kvalitativ tillväxt som mål för den ekonomiska politiken.
Även på kort sikt öppnar en miljöanpassning av den ekonomiska politiken
stora möjligheter. Miljökraven måste ses som en av de viktigaste driv-
krafterna för en hållbar ekonomisk utveckling. De skapar ett förändringstryck
som leder till effektivare och mer ekonomisk användning av både natur-
resurser och arbetskraft. Miljöbranschen är i sig en viktig tillväxtbransch
med stora och växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k. grön skatte-
växling skapas förutsättningar för minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och
fortsatt välfärd.
Miljöpartiets förslag fördelat på
anslag
A 1 Statens naturvårdsverk
För att kunna satsa offensivt på miljön anser vi det väsentligt
att inte bara bibehålla den anslagsnivå som funnits på
Naturvårdsverket utan att förstärka den rejält. För att
kompensera för de nedskärningar som skett under
mandatperioden behövs 74 miljoner kronor. Vi vill dessutom
öka anslagen till verksamheten på verket med 50 miljoner
kronor och överför dessutom 20 miljoner kronor från
Vägverket för klimatfrågor till detta anslag, totalt 145
miljoner kronor för år 1998. Vi vill att Naturvårdsverket ska
ges möjligheter att bli den offensiva myndighet som behövs
om långsiktigt hållbar ekologisk omställning ska kunna
inledas. Här skall finnas en bred kompetens inom olika
miljöområden, även spetskompetens. Det ska finnas medel
att knyta internationellt erkänt kunniga miljöengagerade
människor till verket, att satsa på inventeringar,
undersökningar, åtgärder med mera för att komma igång med
mycket som man vet behöver göras för att komma till rätta
med miljöproblem. Idag finns inte det - man kan inte ens
bibehålla status quo när det gäller försurningen till exempel.
Under konto A 2 Miljöövervakning m.m. fanns i budgeten för 1997 ca 7
miljoner kronor anslaget för stöd till kommuner och ideella organisationers
arbete med lokal Agenda 21. Vi anser att det är att ge helt fel signaler att
spara in på dessa anslag. Arbetet med lokal Agenda 21 får inte avstanna
sedan rapporter skrivits. Det är genomförandet som ska skapa den utveckling
som behövs. Vi anser inte att detta behov kan täckas på annat sätt.
Det av riksdagen antagna miljömålet angående koldioxidutsläpp, att
stabilisera utsläppen till 1990 års nivå år 2000, kommer med all sannolikhet
inte att kunna uppfyllas. Detta trots att Sverige i samband med FN:s
konferens om miljö och utveckling 1992 förbundit sig till detta genom att
skriva på klimatkonventionen. I Sverige står vägtrafiken för den största
procentuella ökningen av koldioxidutsläpp och vi anser att Vägverket som
har ett sektorsansvar för området (där bl.a. miljöfrågorna ingår) bör överlåta
klimat- och trafikfrågan till Naturvårdsverket där kompetens och erfarenhet
finns för att driva denna viktiga fråga på ett effektivt sätt. Med anledning av
denna ytterligare uppgift föreslås att Naturvårdsverket uppbär 20 miljoner
kronor som överförs från Vägverkets administrationsanslag.
På grund av det ovannämnda anslaget under konto A 1 med 145 miljoner
kronor utöver regeringens förslag anser vi att den utgiften kan täckas inom
anslaget.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget A 1 Statens naturvårdsverk
ökas med 145 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för
budgetåret 1998. För budgetåret  1999 ökas anslaget med 195 miljoner
kronor och för år 2000 med 245 miljoner kronor, allt beräknas utöver
regeringens förslag.
A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag
Regeringen föreslår att kalkningsverksamheten skall vara
140 miljoner kronor per år för de kommande tre åren. Den
ambitionsnivån anser vi alldeles för låg. Med den nivån på
anslaget kan inte ens de vatten som idag kalkas behandlas i
framtiden. Under 1997 kalkas för knappt 180 miljoner
kronor.
Kalkningen av försurade områden och vattendrag är en nödvändig
verksamhet, som garanterar att biologiskt liv kan finnas kvar och att farliga
metaller inte lakas ut ur marken och ur sjöars sediment. Det biologiska
behovet har beräknats till 600 miljoner kronor om året. Idag kalkas endast
hälften av de sjöar, som skulle behöva kalkning.
Kalkningen är nödvändig för att bibehålla de arter i sjöar och vattendrag
som är känsliga för sjunkande pH-värden. Många av dessa känsliga arter är
sådana som ArtDatabanken tagit upp som hotade.
Genom kalkningsverksamheten har hel del giftiga metaller som aluminium
bundits i sediment och inte kommit in i det levande. Om kalkningen upphör
kan dessa sediment släppa sina lager av metaller och en metallchock för
växter och djur kan bli följden. Detta, som nu riskeras med regeringens
förslag, redovisas tydligt i en av Naturvårdsverkets rapporter, Nationell plan
för kalkning av sjöar och vattendrag. Man visar också, svart på vitt, vilka
konsekvenserna blir vid ett anslagsbelopp av den storlek som regeringen nu
föreslår. Bland annat kommer ca 3 000 fiskbestånd att slås ut, 100
populationer av den hotade flodkräftan att försvinna, flera fjällnära vatten bli
helt fisktomma och tungmetallhalterna i den akvatiska miljön liksom kvick-
silverhalten i fisk stiga. Nedskärningarna innebär dessutom svåra av-
vägningar av vilka landsdelar, vattenmiljöer, djurarter eller djurpopulationer
som skall prioriteras. Allt detta enligt Naturvårdsverket. I motionen
Kalkningen nödvändig citerar vi mer om konsekvenserna som SNV ser.
Kalkningsverksamheten måste fortsätta i alla vatten som kalkas idag och
tyvärr även utökas. Försurningen är fortfarande en realitet.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget för kalkningsverksamhet utökas
med 100 miljoner kronor för 1998 jämfört med regeringens förslag. För år
1999 vill vi förstärka anslaget med 150 miljoner kronor och för år 2000 med
200 miljoner kronor, allt utöver regeringens förslag.
A 4 Investeringar och skötsel för naturvård
Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i
kris. Mindre än
5 % av våra skogar är ur- eller naturskogar. Många innehåller
arter som är unika i världen. Idag är endast 832 000 hektar
eller 3,6 % av den produktiva skogsmarken skyddad. Det
mesta ligger ovanför den så kallade skogsodlingsgränsen och
endast 0,8 % eller 172 000 ha nedanför skogsodlingsgränsen
är skyddad trots att det finns 1 662 hotade arter, framförallt
lavar och mossor, som hotas av det moderna skogsbruket
(uppgifter från Naturvårdsverkets rapport nr 4707
Skogsreservat i Sverige). Bland dessa finns många av de
hotade arter, som idag finns på ArtDatabankens hotlistor.
Trots kunskaper avverkas ur- och naturskogar med akut
hotade arter. Samhället ligger hela tiden efter
skogsmaskinerna och kraven på att regeringen ska ta krafttag
för att hejda avverkningarna av i alla fall de sista urskogarna
blir allt starkare. Det minsta man kan begära är att de 120
000 ha urskog som fortfarande finns kvar skyddas. Mp
kräver avverkningsstopp i dessa skogar.
Det är en skam för landet att Sveriges regering inte anser att vi har råd att
spara ens det värdefullaste vi har. Sverige är medlem i den internationella
naturvårdsunionen IUCN, som föreslagit att 10 % av alla representativa
naturtyper skall bevaras för att säkerställa biologisk mångfald. Detta mål är
accepterat bl.a. av Australien och håller där på att genomföras. Vi anser att
det måste gälla även för den svenska produktiva skogen med dess speciella
biologiska värden. De medel som anslås förslår inte alls och i brist på medel
tvingas länsstyrelserna idag ge klartecken till avverkning trots beräkningar att
urskogen och många av de hotade arterna är utrotade inom 5 år, om av-
verkningarna fortgår i nuvarande takt. Inte ens till de viktigaste nyckel-
biotoperna i skogen finns det medel till skydd. Idag har endast några hundra
fått skydd av de ca 10 000, som avsetts skyddas till sekelskiftet.
Vi anser att 10 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogs-
odlingsgränsen måste skyddas och att det är bråttom att skydda de första 5
procenten. I år har samma begäran framförts från Naturskyddsföreningen och
Miljövårdsberedningen. Men regeringen ökar inte anslagen med en krona.
Även våtmarker, ädellövskogar med flera hotade biotoper behöver avsättas
som naturreservat.
Arbetet med Natura 2000 går framåt, vilket är glädjande, men mycket
återstår att skydda. Antalet är nu uppe i 1 263, nästan i nivå med det antal,
1 273, som Naturvårdsverket ansåg vara nödvändigt för att uppfylla art- och
habitatdirektivet och fågeldirektivet. Fortfarande saknas dock flera av de
områden som angivits som särskilt skyddsvärda enligt Ramsarkonventionen.
Även vanliga arter som lever i tidigare vanliga lövskogar hotas nu om inte
biobränsleuttaget sker på ett omtänksamt sätt, vilket visats i rapport från
WWF. Lövskogarna i södra Sverige är begärliga med närhet till tätorter. Här
behövs en samsyn mellan naturvården och markägare. Vi är övertygade om
att viljan att öka biobränslemängden och en hänsyn mot den biologiska
mångfalden kan gå hand i hand.
En del av de marker med höga biologiska värden, som fått stöd inom
systemet för NOLA riskerar att förlora stödet i framtiden. De är inte klassade
som jordbruksmark och kan därför inte komma ifråga för stöd inom
jordbrukets miljöstöd. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda vilka
dessa marker är och erbjuda stöd inom anslaget.
För budgeten 1998 har anslaget på 75 miljoner kronor för naturvårds-
åtgärder/skötsel i naturreservat förts över från anslag A 1 till A 4. Eftersom
anslaget ökats med 70 miljoner kronor tycks detta de facto vara en liten
minskning. Någon förklaring till den stora minskningen för år 2000 med
drygt 51 miljoner kronor ges inte.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget för investeringar inom
miljöområdet utökas med 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
budgetåret 1998. För budgetåret 1999 utökas anslaget med 700 miljoner
kronor och för år 2000 ökas anslaget med 850 miljoner kronor, allt utöver
regeringens förslag.
Nytt anslag A 9 Miljö- och kretsloppsforskning
Från och med 1998 upphör Statens naturvårdsverks
forskningsbudget. Ändå är det Naturvårdsverket som har
huvudansvaret för att samhällsviktig forskning blir gjord, att
forskningen samordnas och resultaten kommer ut.
MISTRA (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning), som tar över en del av
Naturvårdsverkets forskningsprojekt och är tänkt som ersättare vad gäller
stöden, är en stiftelse och inte en myndighet och har inte heller förbundit sig
att ta på sig hela ansvaret. Miljöpartiet anser, att det är viktigt att riksdag
och
regering behåller greppet om miljöforskningen. När larmen tidigare har gått
så har SNV genast kunnat starta utredande forskning. Idag fattas ca 50
miljoner kr till miljöövervakning och akuta insatser.
MISTRA skall, enligt sina stadgar, stödja "långsiktigt strategiskt inriktad
och problemlösande forskning", men inget sägs om stöd till akuta och
snabba forskningsinsatser. Innebär det att Naturvårdsverket ändå får gå
direkt till regeringen och söka pengar?
Det finns alltså inga garantier för att MISTRA i ett längre perspektiv tar
ansvar för miljöforskningen. Stödet till forskningen kommer att vara
avhängigt av situationen på börsen. Idag finns forsknings- och utbildnings-
avdelningar vid universitetet, som har tillkommit tack vare Naturvårdsverkets
anslag. Naturvårdsverket kan inte med regeringens neddragningar upprätt-
hålla ansvaret för miljöövervakning och akuta insatser. Miljöpartiet har i
många sammanhang och i flera år krävt en större satsning på miljö-
forskningen. Detta utvecklas mer i en särskild motion. I årets budget föreslår
vi att 50 miljoner kr avsätts till Naturvårdsverket för att ge myndigheten
möjlighet att inte helt tappa styrfart vad gäller forskningsinsatser och kanske
därmed också få möjlighet att upprätthålla kompetensen.
Miljöpartiet de gröna föreslår att ett anslag Miljö- och
kretsloppsforskning bibehålls även för 1998 och anslår 50 miljoner kronor
för detta ändamål. För åren 1999 och 2000 beräknar vi 50 miljoner kronor
per år.
Nytt anslag A 10 Sanering och återställning av
miljöskadade områden
Det finns många miljöskadade områden i Sverige, där gifter
läcker till naturen, ca 2 000 platser enligt Naturvårdsverkets
lista. Det finns kvicksilver och andra tungmetaller, kreosot
och stabila organiska kemikalier som vi vet kommer att läcka
ut och påverka det levande och även oss själva om inget
görs. En förutsättning för att vara på väg mot ett ekologiskt
hållbart samhälle måste vara att eliminera de "miljöbomber",
som i dag läcker gifter. Räknar man in alla nedlagda
bensinstationer m.m. tror man att siffran kan vara så hög som
7 000 objekt, som behöver saneras. Industrins uppbyggnad i
Sverige har satt spår, spår som vi, den generation som kunnat
leva gott på framsteg, måste åtgärda. Det kanske inte är så
glamouröst att städa, men mp anser att den vilja till
ekologiska satsningar som regeringen säger sig ha måste
manifesteras i satsningar för att åtgärda de miljöskadade
områdena. Antingen tar denna generation hand om
försyndelserna eller så överlåter vi det till kommande
generationer. Då riskerar dessutom många av de gifter, som
borde tas om hand, att spridas och ta sig in i näringskedjorna
och situationen kan förvärras och saneringen fördyras.
En beräknad kostnad för att klara av saneringarna av "miljöbomberna" är
minst 20 miljarder kronor. De objekt där man har startat saneringen t.ex.
Turingeån och sjön Turingen i Södertälje kommun, förorenade av kvick-
silver, visar att kostnaden ofta blir större än beräknat. Under mandatperioden
1988-1991 anslogs 150 miljoner kronor, vilka beräknades räcka till 5 objekt.
De räckte till två, däribland Järnsjön i Emåns vattensystem, där en sanering
av PCB genomfördes.
Naturvårdsverket begärde 210 miljoner kronor för 1997 till projekt som
kunde påbörjas då. Man fick 19 miljoner kronor, det vill säga mindre än
10 %. I år har anslaget tagits bort helt med motivering att det nya
investeringsanslaget E 1 Stöd till ekologisk omställning och utveckling
öppnats för detta ändamål.
Inom det nya investeringsanslaget får medel dock inte gå till inventeringar
och förundersökningar. Det innebär att det angelägna arbete som Natur-
vårdsverket och länsstyrelserna, i samarbetet med kommuner naturligtvis,
bedrivit under många år nu avslutas. Det kan vi inte acceptera. Saneringar av
gamla industriutsläpp, tippar med mera är oerhört angelägna eftersom varje
års fördröjning innebär att mer av gifterna kommer ut i naturen, hamnar i
näringskedjorna där de gör skada och i många fall också i oss själva och våra
barn.
Menar man allvar med satsningar på ekologisk hållbarhet är detta
nödvändiga satsningar, som kräver stor kompetens, ofta är såväl dyra,
tidsödande som komplicerade. Små enklare saneringar hoppas vi kan bli
aktuella inom det nya investeringsanslaget.
Miljöpartiet de gröna föreslår att 200 miljoner kronor anslås utöver
regeringens budgetförslag för budgetåret 1998 för sanering och
återställande av miljöskadade områden. För budgetåret 1999 beräknas
utöver regeringens förslag 250 miljoner kronor och för budgetåret 2000 300
miljoner kronor.
Tabell över fördelning på
ansvarsområden
Förslag till anslag 1998 och beräkningar för 1999 och 2000, milj.kr.
20 Allmän miljö- och naturvård
Regeringen
Miljöpartiet
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från
regeringen
1998
1999
2000
1998
1999
2000
Totalt för utgiftsområdet
1178
1199
1153
1195
1345
1645
Anslag
A1
Statens naturvårdsverk
268
273
278
145
195
245
A2
Miljöövervakning m.m.
86
92
92
A3
Bidrag till
kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag
140
140
140
100
150
200
A4
Investeringar och skötsel för
naturvård
292
297
240
700
700
850
A5
Koncessionsnämnden för
miljöskydd
19
20
20
A6
Kemikalieinspektionen
80
78
80
A7
Visst internationellt
miljösamarbete
38
37
37
A8
Stockholms internationella
miljöinstitut
12
12
12
A9
Nytt anslag: Miljö- och
kretsloppsforskning
50
50
50
A10
Nytt anslag: Sanering och
återställning av miljöskadade
områden
200
250
300
B1
Statens strålskyddsinstitut
78
80
82
B2
Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader
76
78
80
B3
Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning
64
65
67
B4
Visst internationellt samar-
bete i fråga om kärnsäkerhet
m.m.
27
27
27
De olika stöden till projekt
genom åren
Det är naturligtvis bra att det kommer pengar till projekt med
miljöinriktning även om vi anser att nedskärningarna inom
utgiftsområde 20 varit ytterst olyckliga. Det hade varit bra att
samtidigt se till att det kontinuerliga miljöarbetet fått ökade
resurser och inte beskurits så våldsamt.
Under denna mandatperiod har det kommit medel till tre olika projekt med
liknande inriktning:
  I budgetpropositionen hösten 1995 kom 100 miljoner kronor till
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk hållbar
riktning.
  Våren 1996 kom den så kallade kretsloppsmiljarden. En miljard avsattes
till ett femårigt statligt bidrag inom Program för omställning till hållbar
utveckling.
  Våren 1997 kom det femåriga programmet för stöd till Investeringar för
en ekologiskt hållbar samhällsutveckling, totalt 5,4 miljarder kronor.
Det kan bli lite förvirrat, tydligen även för regeringen som i
skrivelse 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet skriver att det
senaste stödet innehåller en miljard på 5 år. Dessutom har
man i olika vändor sparat på stöden. I årets budget tas 58
miljoner kronor bort från det första stödet. Medlen hamnar
inom utgiftsområde 20, inte ytterligare specificerat. I budget
för 1997 togs 50 miljoner kronor till vallstöd i jordbruket
från den så kallade kretsloppsmiljarden.
Det finns ett behov av uppföljning och utvärdering. Hur har det blivit?
Vad har medlen använts till? Vad har sparats alternativt utnyttjats till annat
än vad det var tänkt? Hur mycket finns kvar? Osv.
Miljöpartiet de gröna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen
med en uppföljning och utvärdering av stöden Investering för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning och Program för omställning till
hållbar utveckling.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att minska antalet farliga kemikalier i omlopp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barns rätt slippa utsättas för kemikalier som skapar allergier,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att de fyra systemvillkor uppfylls som föreningen Det
naturliga steget har sammanställt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vi i Sverige måste komma ifrån att använda friskt vatten för
transport av urin och fekalier,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att få bort jordbrukskemikalierna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddet av den biologiska mångfalden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Nordsjödeklarationens efterlevnad,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det rättvisa miljöutrymmet för alla på jorden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning, utvärdering och uppföljning av de olika anslagen
Investering för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning och
Program för omställning till hållbar utveckling,
10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 20 enligt Miljöpartiet de grönas förslag i tabell under punkt
10.3 i motionen.

Stockholm den 2 oktober 1997
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Roy Ottosson (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Eva Goës (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)