Tullbeslag av utrotningshotade djur har under flera decennier
varit oklara. Det finns ett glapp mellan tullens beslagstatistik
och representanten för djurparksföreningens redovisning,
djur tycks "försvinna" i statligt förvar. Bristen på
förberedelser och planering vid dylika tullbeslag av levande
reptiler i Sverige är kronisk. Det enda samarbetsavtal vid
beslag som existerar är ett muntligt avtal med en enskild
representant för djurparksföreningen. Djur som illegalt förts
in i landet skall i första hand återbördas till sin naturliga
miljö och i andra hand tas om hand i djurpark. Det finns
tyvärr risk för missbruk om insmugglade djur tas om hand
och får stanna i Sverige. Denna risk måste minimeras. Det är
viktigt att djuren inte i något fall kommer ut till försäljning.
Genom att år 1971 underteckna CITES-avtalet (Convention on
International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) har
Sverige bl a förbundit sig att upprätta en plan för handel och hantering av
utrotningshotade djur. Detta avtal måste respekteras. Det måste finnas klart
formulerade rutiner för hanteringen av tullbeslag i form av utrotningshotade
djur (både levande och uppstoppade) och växter. Jordbruksverket, som är
ansvarig myndighet för den administrativa delen av CITES-avtalet, har ännu
inte upprättat någon aktionsplan för samtliga sådana situationer vilket är
anmärkningsvärt. En sådan plan bör snarast komma till stånd.
Ett exempel på hur det inte får gå till är de 1 000 utrotningshotade ryska
landsköldpaddorna (testudo horsfieldii) som upptäcktes på Arlanda i oktober
1996, och som man senare avlivade på ett för djuren mycket plågsamt sätt.
EU betraktar arten så hotad att man förbjudit kommersiell import, och arten
är upptagen på CITES app II. Att då välja att avliva djuren är ett agerande
som väckt kritiska reaktioner i hela världen. EU hade aldrig hindrat Sverige
att ta in djuren för omvårdnad eller vidaretransport till skyddsorganisation.
Orsaken till denna olyckliga händelse tycks vara dels Jordbruksverkets
brist på planering, dels en uppvisad nonchalans mot ideella föreningar som
exempelvis Amazonas och Sveriges Herpetologiska Riksförbund. Hos dessa
föreningars medlemmar finns både kunskap och ett gediget intresse för dessa
djur, ett intresse som skulle kunna användas vid sådana tillfällen som
nämnts. Det måste anses vara en nackdel att inte ens höra dessa som
sakkunniga. Det finns ett flertal organisationer och terrarier som vid detta
tillfälle, och samtliga andra liknande situationer man fått vetskap om,
erbjudit sig att ta hand om djuren. Dessa organisationer nonchaleras
konsekvent av myndigheterna. Vi anser att de ideella organisationernas
kunskap och vilja att ta ansvar i stället borde tas till vara.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att CITES-avtalet måste respekteras,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket får i uppdrag att
upprätta en handlingsplan för hantering av utrotningshotade djur,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ideella organisationers kunskap och vilja att ta ansvar skall tas
till vara.
Stockholm den 22 september 1997
Maggi Mikaelsson (v)
Lennart Beijer (v)
Owe Hellberg (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)