Emån, som är det största vattendraget i sydöstra Sverige,
rinner upp på Småländska höglandet och mynnar i Östersjön
vid Em på gränsen mellan Oskarshamn och Mönsterås
kommun.
Emån är 22 mil lång. Avrinningsområdet är ca 4 500 km2 stort och
huvudsakligen beläget inom åtta kommuner i Jönköpings och Kalmar län.
Emån är ett av de mest värdefulla vattendragen i södra Sverige vad gäller
geologi, biologi och landskapsbild. Karaktäristiskt för Emån är de många
kvillarna och de mycket vackra meandringarna.
Naturen i avrinningsområdet är mycket varierad, vilket också ger
förutsättningar för en mycket hög mångfald såväl på land som i vattnet. Så
ryms exempelvis såväl lax som havsöring och den skyddsvärda malen bland
Emåns 25-30 olika fiskarter.
Detta gör att hela huvudfåran samt flera biflöden har utpekats som
riksintresse för naturvården enligt naturresurslagen. Delar av avrinnings-
området är också utpekat som riksintresse för friluftslivet och för kultur-
miljövården.
Detta innebär att området så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som
påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön.
En sanering och restaurering av Emån, ett av Sveriges mest värdefulla
vattendrag, bör således vara ett riksintresse, helt i linje med den av
regeringen uttalade målsättningen om ett uthålligt ekologiskt landskap. Detta
bör ges regeringen till känna.
Emåprojektet är ett utvecklings- och samarbetsprojekt mellan olika
intressegrupper inom avrinningsområdet. Projektet syftar till en positiv
samhällsutveckling som tar hänsyn till Emåns unika natur- och kulturvärden.
Emåprojektets målsättning är bl.a. att
- främja en långsiktig och hållbar samhällsutveckling inom ramen för
uppställda miljömål,
-
- bevara och utveckla ett natur-, kultur- och odlingslandskap med rik
biologisk mångfald,
-
- förbättra vattenkvalitén och utjämna mot mer naturliga vattenflöden i
Emåns vattensystem,
-
- stödja lokala initiativ som utvecklar och nyttjar områdets unika natur-
och kultur resurser,
-
- samverka och ingå i liknande nationella och internationella projekt.
-
Emåprojektet, som helt nyligen ombildats till en ekonomisk
förening med anställd projektledare, har sedan hösten 1995
drivits av en ledningsgrupp med representanterfrån olika
intressegrupper: kommunerna i området, Emåns
vattenförbund, LRF, fiskevattenägarna,
hembygdsföreningarna, sportfiskeklubbarna, naturskydds-
/ornotologiska föreningarna och länsstyrelserna i Kalmar och
Jönköpings län.
Dessutom har såväl Naturvårdsverket som Fiskeriverket varit involverade i
arbetet.
Under ledningen har arbetet inledningsvis bedrivits i ett antal arbets-
grupper, som skall hantera möjligheter och problem inom olika områden som
- Näringsliv och turism
-
- Fisk och fiske
-
- Jord- och skogsbruk
-
- Natur och kultur
-
- Vattenhushållning
-
- Dagvattenhantering.
-
Erfarenheterna från hittillsvarande arbete visar på vikten av
personliga och lokala initiativ, samtidigt som nya initiativ,
nya åtgärder och nya, mer lokalt anpassade arbetsmodeller
behöver stödjas, utvecklas och spridas. Helheten består alltid
av delar.
Målsättningen att "förbättra vattenkvalitén och att bevara och utveckla ett
natur-, kultur- och odlingslandskap med rik biologisk mångfald" i
Emåområdet förutsätter kunskap, engagemang, helhetssyn och resurser. Idag
finns såväl kunskap och engagemang som helhetssyn och resurser.
Till de insatser som resurserna bör användas hör saneringen av de
återsående föroreningskällor som finns i Emån.
Sedan ett framgångsrikt arbete med att sanera Järnsjön från PCB nu är
avslutat utgör industrideponin på Jungnerholmarna den allvarligaste
belastningen och miljöhotet mot Emån. Även Svartsjöarna i Pauliströmsån,
vilka är hårt belastade av fiber innehållande kvicksilver, behöver saneras.
Idag läcker kvicksilver från sedimenten i dessa sjöar till Emån, som från
andra källor också får ta emot höga halter av kväve, fosfor och ett flertal
metaller.
På Jungnerholmarna i Fliseryd etablerades 1910 industriell verksamhet för
produktion av ackumulatorer innehållande nickel och kadmium. Till-
verkningen innebar betydande vatten- och luftutsläpp av kadmium och
nickel. Utifrån de beräkningar som har kunnat göras har luftutsläppen varit
ca 8 ton kadmium för hela produktionsperioden.
Ett smältverk för bly anlades 1942 på en av holmarna. Produktionen av
råbly var 1955 ca 1 000 ton/år och ökade i slutet av produktionsperioden
(1968) till ungefär det dubbla.
Den totala utsläppsmängden är svår att beräkna men effekterna kan
fortfarande enligt undersökningar spåras i omgivningen.
Inom anläggningen har förutom tillverkning av nickel- och kadmium-
massor för ackumulatorer även skett återvinning av dessa metaller, vilket
tillsammans med blysmältningen gav upphov till stora restmaterial som lades
upp i avfallshögar inom området. Avfallet gav upphov till läckage eftersom
det låg i direkt anslutning till ån.
Åtgärder mot detta vidtogs 1976 då materialet lyftes upp på ett
betryggande avstånd från ån med möjligheter till viss kontroll.
Avfallsmängden (ca 7 500 m3) som togs omhand lades upp i de deponier
som fortfarande finns på plats.
Produktionen av nickel-kadmium-batterier på Jungnerholmarna upphörde
1975 efter påstötningar och krav från miljömyndigheter.
Under åren 1990-1992 utfördes provtagningar i Emån, bl.a. nedströms
Jungnerholmarna i Fliseryd. Undersökningen, som leddes av Statens
naturvårdsverk, gav som resultat att kadmium konstaterades läcka i en
omfattning av 10-14 kg/år.
Belastningssituationen bedöms som allvarlig.
Aktuellt område förvärvades 1992 av Mönsterås kommun. Köpet gjordes
främst av miljöpolitiska skäl eftersom kommunen uppfattade bristen på
helhetsansvar som en stor miljörisk för Emån.
Med medel från Mönsterås kommun och Statens naturvårdsverk har
undersökningar gjorts av de metallkontaminerade områdena. Under-
sökningarna visar att metallmängderna är av den storleksordningen att om
inget åtgärdas kommer läckage, speciellt av kadmium, att påverka Emån
under mycket lång tid framöver. Emåns unika värden, speciellt förekomsten
av lax, öring och mal samt ett flertal andra naturvärden, riskeras då på ett
sätt
som inte går att värdera i pengar.
Avlastningen av Emån ger också avlastning på Östersjön, vilket är lika
angeläget sett i ett större perspektiv, eftersom Emåns bidrag av kadmium till
Östersjön inte är oväsentligt i jämförelse med andra källor.
En sanering av Emån i allmänhet och av Jungnerholmarna i synnerhet är
således för landet mycket angeläget ur miljösynpunkt.
Dessutom är projektet angeläget ur arbetsmarknadssynpunkt.
Undersökningarna har resulterat i ett tekniskt åtgärdsförslag för både mark
och byggnader liksom för nuvarande deponier, med kostnadsuppskattning
för åtgärder som skulle kunna avlasta Emån i framtiden till en acceptabel
nivå.
Saneringsinsatserna avseende mark och deponierna är ett entreprenörs-
krävande arbete.
Sanering samt rivning/upprustning av byggnaderna är arbetsintensiva
byggprojekt, som i viss mån ställer krav på särskild kompetens men också på
manuell hantering i stor omfattning.
Arbetskraftsbehovet för hela projektet motsvarar minst 30-40 manårs-
arbeten, varav en stor del kommer att utgöras av kollektivanställda. När
marken skall slutbehandlas kommer ett 50-tal personer att vara
heltidssysselsatta under tre till fyra månader.
Hela projektet, sanering av byggnader och mark inklusive deponierna, är
beräknat till en total kostnad av ca 40 miljoner kronor.
Ovanstående föreslagna restaureringsplan för och sanering av riksintresset
Emån ligger väl i linje med tankarna och intentionerna bakom budget-
propositionens förslag om "Stöd till ekologisk omställning och utveckling",
varför jag förutsätter att motionens förslag behandlas positivt vid kommande
anslagsfördelning.
Kriterierna för bedömning av projektets ekologiska hållbarhet synes väl
uppfyllda.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av restaurering och sanering av Emån,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av sanering i första hand av Jungnerholmarna och
Svartsjöarna.