Kullaberg är en långsmal, relativt hög urbergstyp, som bildar
spetsen av en halvö mellan Skälderviken och Öresund i
nordvästra Skåne. Området omfattar två naturreservat -
västra och östra Kullaberg.
De båda reservaten ger möjligheter att bevara en gammal kulturbygd med
betydande naturvetenskapliga värden. Ur botanisk, zoologisk, geografisk och
geologisk synvinkel är området unikt. Sålunda har Kullaberg i samband med
den fysiska riksplaneringen betecknats som naturvårdsobjekt av riksintresse.
Området ingår dessutom som ett av elva områden i Sverige, vilka av
Nordiska arbetsgruppen för skydd av naturtyper och biotyper ansetts vara
oersättliga dokument i nordisk natur.
Genom sin omväxlande natur är Kullaberg av utomordentligt stor
betydelse för rekreation och turism. Årligen söker sig mer än 300 000
besökare till området.
Naturreservatet västra Kullaberg förvaltades fram till den 30 juni i år av
AB Kullabergs Natur (vars huvudägare är Fysiografiska sällskapet i Lund)
enligt en av länsstyrelsen fastställd skötselplan. Från och med den 1 juli
övergick området genom Naturvårdsverket i statlig regi. Östra Kullaberg ägs
och förvaltas av Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen.
Förvaltningen av Kullabergsområdet har vid ett flertal tillfällen genom
åren varit föremål för riksdagsbehandling. Vid 1978/79 års riksmöte väckte
undertecknad tillsammans med sex andra socialdemokratiska ledamöter av
Sveriges riksdag två motioner med anknytning till Kullaberg. I den ena
motionen hemställdes om åtgärder för att säkerställa en fortsatt bemanning
av Kullens fyrplats med staten som huvudman. Syftet med denna motion
uppfylldes sedermera genom att Sjöfartsverket först i samverkan med SMHI
och sedan ensamt garanterat en fortsatt bemanning av fyrplatsen. I den andra
motionen yrkades att staten genom t.ex. Naturvårdsverket eller Skogsvårds-
styrelsen skulle gå in som huvudman för området och att möjligheterna att
avsätta naturreservatet som nationalpark skulle prövas. Motionen avvisades
av den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten med en rösts övervikt. I
sammanhanget bör nämnas att områdets intressenter, såväl ägare som
länsstyrelse, vid denna tidpunkt visade ett mycket ljumt intresse för att
avsätta området som nationalpark.
I dag råder bland områdets intressenter en utbredd uppfattning att
bevarande- och naturvårdsintressen, turism, fritids- och upplevelseaktiviteter
samt säkerheten kring Kullaberg kräver en stark samordning och ett
konstruktivt samarbete mellan de aktörer som i ett eller annat avseende har
intressen att bevaka i området (Höganäs kommun, Länsstyrelsen i Skåne län,
Naturvårdsverket, Sjöfartsverket, AB Kullabergs Natur, Gyllenstiernska
Krapperupsstiftelsen och de många ideella organisationer och föreningar som
livligt frekventerar området). Vid en överläggning mellan dessa intressenter
på Kullaberg den 14 augusti i år slogs också från bl.a. Naturvårdsverkets och
länsstyrelsens sida fast att Kullaberg i alla avseenden uppfyller de kriterier
som kan ställas på att ett område med starka skyddsvärden ur
naturvårdssynpunkt skall kunna avsättas som nationalpark. För att denna
numera allmänt omfattade tanke skall kunna realiseras erfordras sannolikt en
samordning mellan områdena västra och östra Kullaberg, som idag har olika
ägare, då enbart västra Kullaberg torde vara för litet för att ensamt kunna
motivera en övergång till nationalpark. Förutsättningarna för en sådan
samordning måste bedömas som mycket goda.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsätta naturreservaten vid Kullaberg som nationalpark.
Stockholm den 24 september 1997
Bengt Silfverstrand (s)
Lena Larsson (s)
Annika Nilsson (s)
Christin Nilsson (s)
Bo Nilsson (s)