På senare tid har skogsbruksmetoderna ändrats radikalt i Sverige.
Miljörörelsen förhånades på 70-talet när vi kämpade mot hormoslyr och stora kalhyggen. Allt skulle bort och plantering av contorta ansågs framsynt. Lövträd bekämpades, t o m i lag. Den s k blädningen var förbjuden därför att man påstod att den alltid skulle åstadkomma skräpskog. Miljövården ansågs vara ett hinder för lönsamhet.
Mycket har förändrats, bl a genom forskning vid Skogshögskolan i Garpenberg och den skickligt organiserade miljörörelsen hos skogsbolagens kunder, inte minst i Tyskland. Miljöcertifiering blir snart ett måste för att få sälja på kontinenten. Lövmassan är nu en bristvara, bolagen anställer ekologer och biologisk mångfald är ett välkänt begrepp.
Kalhyggen fanns också förr i världen, då en ineffektiv järnhantering drevs med träkol. Blädning, som endast sparade gamla klena träd utan växtkraft, försämrade naturligtvis skogens kvalitet. Men bortsett från detta, motsvarar ett småskaligt, gammaldags skogsbruk i hög grad modern kunskap om hur skogen ska tas omhand. Det är ofta skog skött på detta sätt som vi vill bevara, när samhället bestämmer om naturskydd i olika former.
Enligt gammal sed hade ortsborna rätt till jakt, fiske, vedbrand och husbehovsvirke. Detta innebar att skogen hölls i stånd och gallrades gratis för skogsägaren i närheten av bebyggelsen, till ömsesidig nytta.
Rätten att ta ved till husbehov, s k vedbrand, bör återinföras.
I Älvdalens kommun ägde Domänverket stora skogområden, som övergick till Assi Domän. Detta bolag sålde i sin tur en del av skogen till Stora som bytte den med Korsnäs. Nu har Korsnäs i sin tur sålt till Statens fastighetsverk, eftersom området kring Fulufjäll utreds som nationalpark. Fastighetsverket och Assi Domän motsätter sig att de närboende får ta ved till husbehov. Den orimliga situationen har uppstått att människor som bor i byar mitt i skogen har ont om ved och köper den från annan kommun eller Norge. Det har hänt att man bytt ut vedpannan mot oljeeldning.
Frågan om nationalpark är kontroversiell. Enligt min mening vore det bättre att besluta om ett skydd av området som tillåter ortsbefolkningen att utnyttja marken varsamt. De nuvarande reservatsbestämmelserna ger länsstyrelsen rätt att låta ortsborna sköta marken och ta ved ur den enligt gammal god sed.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till vedbrand.
Stockholm den 30 september 1997
Birgitta Hambraeus (c)