Impedimentens betydelse i de svenska skogarna diskuteras
alltmer. En del vill räkna in impedimenten i arealen skyddad
skogsmark. Detta skulle naturligtvis öka de annars så skrala
siffrorna för vad som är skyddad produktiv skogsmark och
ge Sverige ett bättre anseende som naturskyddande nation i
internationella sammanhang.
Idag är endast 832 000 hektar eller 3,6 % av den produktiva skogsmarken
skyddad. Det mesta ligger ovanför den så kallade skogsodlingsgränsen och
endast 0,8 % eller 172 000 ha nedanför skogsodlingsgränsen är skyddad trots
att det finns 1 662 hotade arter, framförallt lavar och mossor, som hotas av
det moderna skogsbruket (uppgifter från Naturvårdsverkets rapport nr 4707
Skogsreservat i Sverige). Från Miljöpartiet de grönas sida har vi gång på
gång aktualiserat detta och krävt mer statliga medel för att kunna skydda, i
första hand, de idag hotade natur- och urskogarna. Enligt ArtDatabanken
finns endast 2 % av naturskogarna kvar idag och beräkningar av urskog
klassar så lite som 120 000 ha som sådan, det vill säga 4 promille av
skogsmarken (källa SNV, Monitor14 Biologisk mångfald i Sverige).
Sverige är medlem i den internationella naturvårdsunionen IUCN, som
föreslagit att 10 % av alla representativa naturtyper skall bevaras för att
säkerställa biologisk mångfald. Detta mål är accepterat bl a av Australien och
håller där på att genomföras. Vi anser att det måste gälla även för den
svenska produktiva skogen med dess speciella biologiska värden. För att
snabbt kunna skydda åtminstone 5 % av den produktiva skogen nedanför
skogsodlingsgränsen har Miljöpartiet de gröna varje år föreslagit att anslagen
för inköp av skog ska förstärkas. I vår budget för 1998 avsätts 700 miljoner
kronor mer än regeringen för detta ändamål. Det är med stor förvåning vi
konstaterar att regeringen, trots det akuta hotet som finns mot de kvarvarande
ur- och naturskogarna, inte ökar anslaget.
Impediment är inte skog
Istället för att avsätta medel så att mer produktiv skog kan
skyddas, diskuterar man alltså impedimentens status. Man
vill "fuskhöja" andelen skyddad skog genom att räkna in
impedimenten som sådana. Frågan aktualiserades i
riksdagens jordbruksutskott med anledning av en motion
1996/97:Jo308 från Moderaterna, som behandlades i bet.
1996/97:JoU17. Motionen avslogs visserligen, men med
motivering att Skogsstyrelsen givit SLU i uppdrag att se över
impedimentens betydelse för den biologiska mångfalden. Det
har i och för sig ArtDatabanken redan gjort inför
Naturvårdsverkets rapport Skogsreservat i Sverige (nr 4707).
I den rapporten konstateras att 2 % av de rödlistade
skogsarterna huvudsakligen förekommer i impediment och
att impedimenten kan ha betydelse för ytterligare 5 % av de
rödlistade skogsarterna. Man skriver: "Ca 93 % av de totalt
1 662 rödlistade skogslevande arterna är beroende av mer
produktiva skogar."
Ser impedimenten ut som skog?
Begreppet impediment är inte en vetenskaplig, utan en
skoglig term. Med impediment avses mark som producerar
mindre än 1 m3 sk/ha/år. Redan här skiljer sig produktiv
skogsmark och impediment åt betydligt och även i övrigt
finns det stora skillnader mellan dessa marktyper. Till
impediment räknas såväl fjällbarr- och fjällbjörkskogar som
mossar, kärr, hällmarker och rena berg. Enligt
Riksskogstaxeringen, varifrån samtliga siffror som följer
hämtats, finns ca 6 034 000 hektar impediment. Den största
delen av dessa klassas som myr, 4,75 miljoner hektar. De
flesta av dessa myrmarker är öppna och endast 15 % har en
krontäckning större än 20 %. Av de resterande 1,284
miljoner hektaren impediment är det mesta hällmarkstallskog
(ca 1 miljon ha). Det finns även mycket udda biotoper som
glesbevuxna tallhedar på sandig mark, torra kalkhällmarker
med tall och småvuxen ekkratt.
Det finns även tekniska impediment, där avverkning varit omöjlig av olika
skäl, och så kallade ekonomiska impediment, dvs områden som avsatts för
rekreation och friluftsliv. Dessa är emellertid inte skyddade från avverkning
utan räknas som skogsmark och kan avverkas när det blir lönsamt.
Riksskogstaxeringen har inga arealer angivna för dessa kategorier.
Andel skogsklädda impediment av det hela
I bet. 1996/97:JoU17 anges att 3,4 miljoner hektar av
impedimenten är skogsklädda. De anses då utgöra 15 % av
den produktiva skogsmarken i Sverige, som är ca 23 miljoner
hektar. En riktigare beräkning måste vara att de
impedimenten utgör 12 % av den totala markareal som är
antingen skog eller impediment, dvs 3,4 miljoner hektar av
29 miljoner hektar där 29 miljoner hektar är summan av
skogsmark plus totala arealen impediment.
Om man granskar innehållet bakom siffran 3,4 miljoner hektar
skogsklädda impediment, visar det sig att Skogsstyrelsen har räknat in alla
impediment med en krontäckning mer än 10 %. Då en normal skog har en
krontäckning på uppemot 70 % inser var och en att många av de
"skogsklädda" impedimenten är mycket glesbevuxna och knappast upplevs
som skog, vare sig av växter, djur eller människor.
Vi kan även titta på innehållet av skogskubikmeter, virkesvolymen, på
impedimenten istället för krontäckning. En trädbevuxen mark med så lite
som 60 m3 sk/ha upplevs som en mycket gles, men dock, skog. Av
impedimenten är det endast 577 000 hektar som har minst 60 m3 sk/ha. Detta
är 9,6 % av hela impedimentarealen och endast ca 2 % av den totala
arealen av skogsmark plus impediment, dvs av 29 miljoner hektar.
Ett annat sätt att räkna impediment som skogbevuxna är om där finns en
krontäckning på över 20 % och ett virkesförråd över 25 m 3 sk/ha. De kraven
klarar 717 000 hektar av impedimenten eller 3 % av de 29 miljoner hektaren.
Detta sätt är dock inte att rekommendera då en del impediment med endast
mycket klena träd kan komma att inneslutas i beräkningen.
Det är uppenbart att endast en liten del av impedimenten kan kallas
skogsklädda. Om de till största delen inte ser ut som skog är frågan: Har de
en artsammansättning som påminner om den i de produktiva skogarna och
som därför gör det motiverat att spara dem som skog?
Vilka biologiska värden har
impedimenten?
Som ArtDatabanken påpekar är impedimenten avgörande för
endast 2 % av de rödlistade skogslevande arterna. Ca 93 %
av de totalt 1 662 rödlistade skogslevande arterna är
beroende av mer produktiva skogar. Impedimenten har alltså
inte stor betydelse för de arter som finns i den produktiva
skogsmarken. I Naturvårdsverkets rapport Skogsreservat i
Sverige står: "Generellt sett råder det stora ekologiska
skillnader mellan skog på produktiv mark och vad gäller
artinnehåll och andra biologiska värden. Impedimenten utgör
extremer i en ekologisk gradient vad gäller vatten, näring och
exponering och de härbärgerar huvudsakligen sådana arter
som klarar dessa extrema situationer. Impedimentens lägre
produktionsförmåga medför att många näringskrävande arter
av träd, buskar och örter saknas. Det innebär i sin tur att
ryggradslösa djur och svampar knutna till dessa växtarter,
också saknas."
En viktig faktor för många av de växter som finns i skogen är markens
fuktighet. I detta avseende skiljer sig alltså impedimenten från skogen. Myrar
är i allmänhet betydligt fuktigare än den produktiva skogsmarken. Andra,
hällmarker och sandiga tallhedar, är tvärtom mycket torrare. Detta får till
följd att de växtsamhällen som finns i skogen inte finns vare sig i de våta
eller de torra impedimenten, utan här finns andra arter som har andra krav. I
och med att växtsamhällena är annorlunda är också djursamhällena det.
Impedimenten har alltså andra biologiska värden än den produktiva
skogsmarken och att räkna in dem i arealen skyddad skogsmark är helt fel.
De är biologiskt skilda från den produktiva skogsmarken och skall istället
skyddas för sin egen skull i många fall.
Olika typer av impediment
I denna motion vill vi belysa vissa impediment lite tydligare,
framför allt de som finns nedanför skogsodlingsgränsen.
Fjällbarrs- och fjällbjörksimpedimenten, som ju finns
ovanför skogsodlingsgränsen, kommer inte att beröras. Det
betyder inte att de inte har unika värden, utan de undantas
därför att skyddet av skogsmark är så markant sämre
nedanför skogsodlingsgränsen. Siffror i det följande är
hämtade från Riksskogstaxeringen där ej annat anges.
Myrar
Myrar, dvs mossar och kärr, utgör knappt 5 miljoner hektar
av impedimentens totala yta som är drygt 6 miljoner hektar.
78 % av myrarealen finns i Norrland.
För närvarande är ca 300 000 hektar öppen myr och liknade våtmarker
skyddade. Endast en tiondel av den skyddade arealen är dock belägen utanför
det fjällnära området. Den tiondelen domineras av ett relativt litet antal
större
mossar och andra myrkomplex i Syd- och Mellansverige (källa SNV, Montor
14, Biologisk mångfald i Sverige - en landsstudie).
Enligt Riksskogstaxeringen 1983-1987 saknade 894 000 hektar myrmark
totalt krontäckning och ytterligare 3 269 000 hektar hade en krontäckning av
1-20 %. På 752 000 hektar fanns det en krontäckning större än 20 % men
bara 244 000 hektar har mer än 60 m3sk/ha.
Flora och fauna
Myrarna kan sinsemellan vara mycket olika. Det finns
mossar och kärr av olika slag, däribland rikkärr med unik
flora. Naturligtvis har varje myrbiotop sina djur- och
växtsamhällen, i vissa fall biologisk rik med flera hotade
arter, i andra fall med mycket få arter. De har alltså helt
andra biologiska värden än den produktiva skogen och också
helt andra hotade arter.
Högmossar är ofta näringsfattiga och anrikningen av humussyror i den
multnande torven ger ett lågt pH (surt). Vegetationen domineras av främst
vitmossor och därefter tuvull, hjortron, tranbär. Här finns sileshår som klarar
den näringsfattiga miljön genom att fånga insekter. Dvärgbjörk och låga
tallar förekommer på somliga mossar, ofta då i kanterna.
De flesta av kärren är ganska näringsfattiga och artantalet begränsat. Här
finns flera starr- och halvgräsarter samt vissa mossor, i blötare partier finns
örter som vattenklöver och kråkklöver. De artrikaste är rikkärren, framför
allt de i sluttande terräng med snabb vattengenomströmning. Här finns t ex
slåtterblomma, tätört och många orkidéer. I de rika kärren dominerar inte
vitmossor utan brunmossor.
Även beträffande djuren skiljer sig de olika myrarna åt. Insektsfaunan kan
vara riklig i vissa fall, t ex mygg, men även vissa specialiserade arter av
fjärilar, flugor och skalbaggar finns. Fågelfaunan är speciell. Här finns helt
andra arter än i den produktiva skogsmarken. Ängspiplärka, gulärla och
vadare som grönbena, enkelbeckasin och brushane dominerar. Elva
fågelarter har mer än hälften av sina svenska bestånd på myrar. Sädgås,
myrsnäppa och dvärgbeckasin häckar uteslutande i denna miljö. På en del
myrar finns öppet vatten, på andra inte, vilket ger en skillnad i
artsammansättningen mellan dessa. Fågelfaunan av vadare ökar med
förekomsten av öppna vattenytor medan träd och trädlevande arter istället
trängs undan i så våta marker.
Hotade arter finns framför allt i rikkärren. Här finns käppkrokmossa,
myrbräcka och orkidéer som gulyxne, doftyxne, kärrnycklar och
knottblomster. Bland de rödlistade djuren finns blodigel och flera snäckarter.
Gölgrodan, som är sårbar, hotklass 2, finns i ett litet antal kärr längs
Upplandskusten (källa Biologisk mångfald i Sverige - en landsstudie, SNV).
Hot mot myrar
Även mot de olika myrtyperna finns hot idag. Det
allvarligaste är dikning, som totalt ändrar förutsättningar för
fauna och flora. Men även torvtäkt, vägbyggen, kalkning och
kvävenedfallet hotar och förändrar artsammansättningen.
Naturvårdsverket har utarbetat en myrskyddsplan, som dock
inte är komplett eftersom Norrbotten saknas däri.
Miljöpartiet de gröna har under riksmötet 1996/97 såväl
under allmänna motionstiden som i andra sammanhang
påtalat att myrskyddsplanen måste kompletteras samt att
arbetet med att skydda de objekt som planen redovisar måste
påskyndas. Mossar och kärr måste sparas för att de är unika
biotoper i sig, men att räkna in glest beskogade myrar i
produktiv skogsmark vore befängt då de oftast är nästan
trädlösa eller bara har mycket klena träd och dessutom få
arter, som tall, glas- och dvärgbjörk.
Torra impediment
Impediment av typen "berg", vari hällmarker ingår enligt
Riksskogstaxeringen, omfattar bl a berg i dagen och
stenbunden mark. Den totala arealen bergimpediment ligger
på drygt en miljon hektar. Denna är till ca 42 % belägen i
Götaland och 24 % i Svealand. Hit räknas även
hällmarkstallskogar med block och sten, kalkhällmarker och
sandhällmarker.
Det totala virkesförrådet på bergimpediment ligger på ca 3,7 miljoner
m3sk, inklusive död ved. Tall utgör minst 66 % av den totala volymen och
lövträdsandelen är mycket låg.
I genomsnitt består 45,5 % av bergimpedimentarealen av bestånd vars
virkesförråd ligger under 20 m3sk (i Götaland är det 56,5 %). Endast 21 % av
arealen har en krontäckning på 20 % eller högre. Bara en liten del är alltså att
betrakta som skog, och då är det dessutom bara som tallskog vilken är
mycket sämre ur artsynpunkt än löv- eller blandskog. Exempelvis är många
fågelarter helt beroende av att det finns en stor mängd lövträd i landskapet
och de kan inte finnas i glesvuxen tallskog.
Flora och fauna
Numerärt finns det flest rödlistade skogsarter med sin
huvudsakliga förekomst i impediment på torra
impedimenttyper i sydöstra Sverige enligt ArtDatabankens
undersökning. Av de rödlistade skogsarter som marginellt
utnyttjar impedimentmarkerna finner man de högsta
artantalen på hällmarksimpediment i södra Mellansverige
och på västkusten samt i fjällbarrskogen. Förutom
fjällbarrskogen är det här torra, och till en del kalkrika,
biotoper med relativt små totala arealer.
I den produktiva skogen på frisk (fuktig) mark utgörs bottenskiktet ofta av
mossor. Dessa klarar inte torra solbelysta miljöer, utan i dem dominerar
istället lavar. På många av dessa torra marker är jordtäcket tunt och
förutsättningar för örter små. Dock kan vedlevande insekter finnas här
eftersom det ofta finns en del gamla och döda träd som de är beroende av.
Vedlevande insekter som är beroende av gran och lövträd torde vara ovanliga
på torra marker då tall är det dominerande trädslaget.
Vissa fåglar, som trädlärka och dubbeltrast, vill ha en skog med inslag av
gleshet. För dem kan impedimenten vara av en viss betydelse.
Hot mot torra impediment
Förutsättningen för att de torra impedimenten skall ha
betydelse för den biologiska mångfalden tycks vara att gamla
träd lämnas kvar och får bli liggande när de dör. Speciellt
tycks stora gamla tallar ha betydelse, både som substrat för
insekter och kryptogamer och som häckningsplatser. Tyvärr
tillåts idag att vissa träd tas ut på impedimenten och av
naturliga skäl blir det ofta just dessa träd, vilket får till följd
att impedimentet minskar i betydelse för de arter som har
svårt att finna erforderliga biotoper och som också är de arter
som skulle göra dessa impediment intressanta ur biologisk
mångfaldssynpunkt. Av denna anledning bör man skydda de
stora träden på impediment mot avverkning.
Man skyddar inte de
skogslevande arterna genom
att skydda impedimenten
"Ungefär 40 % av den brukade skogen har slutavverkats
sedan 1950-talet." (citat ur SNV Monitor 14, Biologisk
mångfald i Sverige.) I dess ställe kommer monotona
barrträdsodlingar med ett betydligt lägre antal arter. Trots
vetskapen om att nästan 1 700 arter hotas eller missgynnas
kraftigt av dagens skogsbruk hotas och avverkas fortfarande
ur- och naturskogar, de enda refugerna för hotade arter bland
svampar, lavar, mossor, insekter och fåglar. Det rimmar illa
med de uttalanden som förekommit från regeringens sida om
vikten att bevara biologisk mångfald. Miljöpartiet de gröna
har vid flera tillfällen kritiserat regeringen för detta och för
att medel inte ställs till förfogande för att, i första hand,
skydda de skogar där hotet är akut. En nedhuggen naturskog
är en förlorad bit natur och om den någonsin går att återskapa
med alla beståndsdelar, vet idag ingen.
Sverige har fått kritik internationellt för det svaga skydd vi ger våra
produktiva skogar.
I den översyn som OECD gjorde under 1996 av det svenska miljöarbetet
fick Sverige kritik just för det dåliga skyddet av produktiv skogsmark. Man
skrev: "The proportion of land area set aside for nature protection is smaller
and less representative of the major biomes than in many OECD countries.
.... While 6.6 per cent of Sweden´s total territory is legally protected, only
0.5
per cent of productive forest outside the mountain region is protected."
Miljövårdsberedningen har i bet. SOU1997:97 Skydd av skogsmark
framhållit vikten av att nu, medan tid är, spara natur- och urskogarna. Detta
berörs i en annan motion.
Impedimenten är viktiga inslag i landskapet som skapar en variation i
naturen. Men de har sina egna biologiska värden som är skilda från den
produktiva skogens och även från ur- och naturskogarnas. Av impedimenten
är det endast 577 000 hektar som har minst 60 m3 sk/ha. Detta är 9,6 % av
hela impedimentarealen. Förhållandena skiljer sig från den produktiva
skogsmarken och därmed sammansättning av fauna och flora. Att de
trädbevuxna impedimenten ofta är dominerade av tall gör att de starkt skiljer
sig från löv-, bland- och granskog. Det förslag som presenterades i den
moderata motionen Jo308, avvisar vi därför bestämt. Impedimenten kan inte
adderas till de 23 miljoner hektar skogsmark som finns i Sverige, helt enkelt
därför att de till allra största delen inte är skogbevuxen mark. Det är exakt
som att försöka addera äpplen och apelsiner - ogörligt. Att försöka höja det
dåliga internationella anseendet genom att blåsa upp siffrorna för skyddad
areal med de nästan trädlösa impedimenten är mycket cyniskt. Menar man
allvar med viljan att spara biologisk mångfald i skogen, då måste naturligtvis
det man sparar vara skog som innehåller representativa och värdefulla
biotoper i vilka de hotade arterna finns och ges möjlighet att fortsätta att
finnas. De 4-5 % av skogsarealen som är natur- och urskogar måste komma i
första hand. Annars menar man inte allvar med talet om skydd av biologisk
mångfald.
Skogsstyrelsen har givit SLU i uppdrag att ytterligare utreda
impedimentens värde. Uppenbarligen räcker inte ArtDatabankens och Natur-
vårdsverkets undersökningar. Uppdraget till SLU skulle enligt uppgift i bet.
1996/97:JoU17 ha redovisats i augusti i år, men rapporten är enligt uppgift
inte offentlig förrän i januari.
De senaste decenniernas skövling av våra våtmarker visar att dessa till
stora delar impedimentklassade marker knappast kan kallas "skyddad
skogsmark" eller "skyddad areal". Skogsbrukets syn på impedimenten,
uttryckt i 2 § skogsvårdslagen, är också betecknande för det skogliga
synsättet: "Med skogliga impediment avses i denna lag mark som inte är
lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder, men bär
skog eller har förutsättningar att bära skog"(vår kurs.). Om diskussionen att
klassa impedimenten som skyddad mark innebär en ny syn torde en av
konsekvenserna bli att kravet på ett generellt dikningsförbud genomförs.
Detta måste till för att skydda impedimenten och har tidigare mötts med
totalt ointresse.
Endast tiden visar hur det blir. Men en sak är säker: Man kan inte både ha
kakan kvar och äta upp den.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en rimlig klassificering av skyddsvärd natur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att impediment skall sparas inom den kategori, biotop, de utgör
och ej som produktiv skog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påskynda arbetet med att skydda de områden som upptas i
Myrskyddsplanen för Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att på sikt skydda 10 % av den produktiva
skogsmarken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 5 % av den produktiva skogsmarken måste skyndsamt ges
skydd och att kvarvarande ur- och naturskogar skall prioriteras.
Stockholm den 24 september 1997
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Gunnar Goude (mp)
Eva Goës (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Annika Nordgren (mp)
Ewa Larsson (mp)