Under 1996 fattade riksdagen beslut om en skärpt
lagstiftning för terrängskoterkörning. Lagändringarna var i
vissa fall förhastade och oövertänkta, utan känsla för vilka
praktiska konsekvenser som de skulle medföra. Som
exempel kan nämnas kravet på innehav av traktorkörkort för
att få framföra snöskoter och den generella
hastighetsbegränsningen på 50 km/tim för terrängskotrar.
Beslutet att översynen av regleringsområdena för terrängskoterkörning bör
göras i samråd med kommunerna är ett steg i rätt riktning. Det naturliga vore
dock att helt och hållet lägga ansvaret på kommunerna när det gäller
reglering av terrängskoterkörning. Detta krav får ytterligare tyngd genom
förslaget i budgetpropositionen att minska bidraget till anläggande av
skoterleder.
När det gäller den generella hastighetsbegränsningen för framförande av
terrängskoter till 50 km/tim, är bestämmelsen omöjlig att övervaka. Den
leder enbart till att förtroendet för lagstiftarna undergrävs. Det kan i många
fall vara motiverat med en hastighetsbegränsning för terrängfordon.
Kommunerna har dock en betydligt större möjlighet än riksdagen att bedöma
var detta är verkningsfullt även ur övervakningssynpunkt. Möjligheten för
kommuner att införa lokala regler, för länsstyrelserna att införa
hastighetsregler för regleringsområdena och Naturvårdsverket att reglera
hastigheten i nationalparker är tillräcklig.
Kravet på traktorkörkort för att få framföra terrängskoter är närmast
löjeväckande. Visserligen krävs det vissa trafikkunskaper för att få framföra
traktor, men i övrigt är det inte mycket av de kunskaper som krävs för
traktorkörkort som har relevans för en skoterförare. I stället borde det införas
en typ av skoterkörkort eller förarbevis som tar hänsyn till de kunskaper som
är viktiga vid terrängkörning, exempelvis skoterns påverkan på naturen,
kunskaper om lavinrisker, hänsynstagande till djur och natur, säkerhetsfrågor
o.s.v.
Ett sådant körkort/förarbevis skulle med fördel kunna utformas som
exempelvis jägarlicensen eller förarbeviset eller skepparexamen till sjöss och
kunna utfärdas av godkänd examinator hos skoterorganisation eller
studieförbund. Det skulle givetvis föregås av såväl praktiska som teoretiska
prov och krävas av alla som skall framföra terrängskoterfordon.
Säkerheten för snöskoterförare är en viktig fråga. Antalet döda och
skadade i snöskoterolyckor där alkohol finns med i bilden ökar. Denna
utveckling måste hejdas. Därutöver är det viktigt för säkerheten att förare
och passagerare använder godkänd hjälm. Utbildning om vikten av nykterhet
i samband med skoterkörning och säkerhetsfördelarna med att använda
godkänd hjälm är självklara inslag i utbildningen för att erhålla
körkort/förarbevis för terrängfordon. Vad beträffar användandet av hjälm är
det, för huvuddelen av befolkningen inom de delar av landet där
snöskoteråkning är allmänt förekommande, en självklarhet. För turistande
sörlänningar är det tyvärr inte lika självklart. Kravet på undervisning och ett
körkort/förarbevis för snöskoter kan möjligtvis förändra även dessa förares
inställning till hjälm. Om så inte blir fallet får lagstiftning övervägas. En
lagstiftning om hjälmtvång måste dock utformas så att den medger dispenser
för dem som yrkesmässigt använder terrängfordon och där hjälmen är ett
hinder i arbetet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslut på lokal nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa den generella hastighetsbegränsningen för
terrängskotrar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om körkort/förarbevis för terrängskotrar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hjälmtvång för terrängskoter.