Motion till riksdagen
1997/98:Jo705
av Sivert Carlsson och Kerstin Warnerbring (c)

Förhindrande av oljeutsläpp i Östersjön


Oljeutsläppen fortsätter att öka i Östersjön. Från att tidigare
ha legat på en relativt konstant nivå har antalet utsläpp under
1990-talet ökat dramatiskt. Under 1995 rapporterades
exempelvis 482 utsläpp. Kustbevakningen räknar med att
utsläppen i själva verket kan vara dubbelt så många.
Östersjöns ansträngda miljö försämras alltmer för varje gång ett fartyg
släpper ut spillolja eller dumpar oljeavfall. Ökningen av oljeutsläpp är kata-
strofal för allt liv i Östersjön. Den biologiska mångfalden, fåglar och växter
är allvarligt hotade. Varje vinter dör tiotusentals fåglar bara längs den
svenska kusten, framför allt på Öland och Gotland. Samtidigt som represen-
tanter för Östersjöns sju största öar (den s.k. B7-gruppen) i år samlades för
att diskutera olika åtgärder för att bekämpa oljeutsläppen, upptäcktes exem-
pelvis ett nytt stort utsläpp utanför sydöstra Öland. Några dagar senare var
det dags för nya stora utsläpp utanför Östergarn.
De samarbetande öarna Öland, Gotland, Bornholm, Dagö, Rügen, Ösel
och Åland utsätts, liksom hela Östersjöns marina miljö, ständigt för de
allvarliga hot som olyckor och olagliga oljeutsläpp utgör. Stränder, vatten
och tusentals sjöfåglar drabbas årligen av utsläppen, som nu med kraftfulla
och samordnade åtgärder måste stoppas.
De internationella överenskommelser som alltsedan undertecknandet av
Helsingfors-konventionen 1974 har uppnåtts måste mera konkretiseras och
accentueras. Nätverk måste på alla plan bildas och regeringarna i Östersjö-
länderna måste tillsammans komma överens om åtgärder för att stoppa de allt
fler oljeutsläppen.
Väl medvetna om exempelvis förstudier av mottagningsanläggningar, höjd
vattenföroreningsavgift och prov med transpondrar menar vi att det ändå är
högst otillfredsställande att det fortfarande i det närmaste är helt riskfritt
att
släppa ut olja i havet. Praktiskt taget inga olagliga fall av oljedumpning leder
till åtal och ännu färre till fällande dom. Under tiden 1990-1995 registrera-
des 1889 oljeutsläpp omfattande 3 200 ton i svenska farvatten. 144 fartyg
identifierades. Bara ett av de 42 polisanmälda oljeutsläppen ledde till åtal.
De viktigaste orsakerna till denna låga siffra anses vara bristande samverkan
mellan myndigheter - åklagare, kustbevakning och polis - bristande bevis-
föring och att tillräcklig kompetens för att utreda de speciella fallen saknas
hos såväl åklagare som polis.
Befintliga resurser måste utnyttjas bättre, vilket skulle kunna ske genom
omorganisation av myndigheternas arbete så att vissa åklagare och poliser får
i uppdrag att arbeta speciellt med oljeutsläpp. På så sätt bör en kompetens
bättre kunna byggas upp. Det är nödvändigt att det finns personer med goda
kunskaper i frågor som rör överträdelser av internationella miljöregler för
sjöfarten, annars riskerar situationen att föda ett misstroende mot själva
rättssystemet.
Straffvärdet för oljeutsläpp bör höjas, former för att döma oljedumparna
hittas, anmälningar mot miljöbrott tas på allvar och tillräckliga resurser
ställas till bl.a. kustbevakningens förfogande.
Bland de övriga åtgärder som måste vidtagas bör följande nämnas:
- Alla hamnar runt Östersjön med yrkestrafik måste få mottagnings-
anläggningar där miljöfarligt maskinrumsavfall kan lämnas och tas om
hand på ett säkert sätt. Gemensam finansiering med bl.a. EU-resurser bör
kunna medverka till att anläggningarna finns på plats senast år 2000.
-
- Sverige bör ta initiativet till att denna utbyggnad inleds snarast och att
tidplanen hålls.
-
- Ett elektroniskt system för identifiering av utsläpp bör införas.
-
- Vattenföroreningsavgiften bör höjas.
-
Föroreningen av den mycket unika och känsliga Östersjön
måste hejdas. För att stoppa oljeskadorna är ett nära
internationellt samarbete nödvändigt. Genom vårt
medlemskap i EU kan och måste vi verka pådrivande i denna
viktiga miljöfråga. Östersjöns fortlevnad kräver detta.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av snara och samlade åtgärder för att minska oljeutsläpp
i Östersjön.

Stockholm den 23 september 1997
Sivert Carlsson (c)

Kerstin Warnerbring (c)