med anledning av prop. 1997/98:142:Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen

Inledning

Världen står inför en stor utmaning. Allt fler människor i
världen skall mättas, erosionen och utsugningen av jordar
stoppas, vattenbristen hanteras och en alltmer utbredd
kemikalisering hejdas. Det kommer att krävas stora insatser
för att kommande generationer i hela världen ska få uppleva
den trygghet som några generationer just nu i västvärlden
gör vad avser tillgången på mat. Dagens situation där 20 %
av världens befolkning tar 80 % av jordens resurser i anspråk
måste stoppas. Det är orimligt att människor i vissa länder
dör av svält medan man i andra dör i så kallade vällevnads-
sjukdomar orsakade av för mycket mat. Enligt World Watch
Institutes Tillståndet i världen 1997 har andelen odlad jord
per person sjunkit från 0,23 ha på 1950-talet till 0,12 ha år
1995. Även tillgången på vatten minskar, grundvattennivån
sjunker på många håll. Utmaningen är alltså stor, men
kunskap och möjligheter finns, om besluten blir de rätta och
vågar ställa krav på långsiktig ekologisk hållbarhet.

Ett ekologiskt jordbruk
nödvändigt för framtiden

Reformeringen av CAP måste givetvis ses i ett internationellt
sammanhang. Vi delar många u-länders oro inför den
globalisering som nu sker av handeln och anser det viktigt att
varje land ges möjlighet till produktion av mat till den egna
befolkningen. Det är en förutsättning för reell
livsmedelssäkerhet. Vi välkomnar inte att stora livsmedels-
kedjor och kemikalieföretag lägger under sig en allt större
del av produktionen och inte heller att i-länder, även EU,
genom exportsubventioner konkurrerar ut mindre gynnade
länders egna produktion. Vi ser inget egenvärde i att
transportera mat över jorden, utan ser det som miljömässigt
oacceptabelt. Vi anser att maten skall produceras så nära
konsumenterna som möjligt.

För Miljöpartiet de gröna är det därför viktigt att kommande reformering
av CAP sker på ett sådant sätt att det blir möjligt att bedriva jordbruk även i
framtiden i hela Sverige. Landets klimatologiska förhållanden kräver att det
finns möjlighet till kompensationer för detta i form av miljöstöd,
regionalstöd och liknande. Samtidigt vill vi att jordbruket förändras mot ett
alltmer ekologiskt jordbruk. Ett sådant jordbruk bevarar de möjligheter
jorden kan ge även för framtiden genom ett varsamt nyttjande utan kemiska
tillsatser. Det är resurshushållande och påverkar inte miljön så negativt som
dagens konventionella jordbruk gör. Även djurhållningen sker på ett
hänsynsfullt sätt.

Det är hög tid att ställa om produktionen till en ekologisk långsiktigt
hållbar produktion och för EU:s del bör en förändring av CAP utnyttjas för
detta. Det är viktigt att det lantbruk som skall bedrivas är långsiktigt
hållbart,
något vi anser måste uppnås i en nära framtid och där dagens ekologiska
lantbruk visar vägen. Endast det ekologiska lantbruket anser vi kan ge säkra
livsmedel, främja den biologiska mångfalden i kulturlandskapet, skapa ett
varierat odlingslandskap och minimera miljöbelastningen. Därför är det
viktigt att de åtgärder som föreslås från svensk sida vid förändringen av EU:s
jordbrukspolitik har detta för ögonen och att de åtgärder som föreslås
analyseras utifrån de uppsatta målen för att säkerställa att de leder dit. Detta
bör ges regeringen till känna.

CAP idag

Idag tar jordbrukspolitiken mer än halva EU:s budget, kräver
i många fall stor medfinansiering och skapar en allt större
byråkrati såväl i EU som i de enskilda länderna för att
administrera och kontrollera systemet. Dessutom klara inte
politiken att tillfredsställa de allt starkare kraven på att
jordbruket skall bedrivas på ett med tanke på miljö och
djurskydd acceptabelt sätt. Jordbrukspolitiken CAP har
snarare skapat ett allt intensivare kemikaliejordbruk med
uppflammande djursjukdomar som BSE och svinpest. Såväl
grund- som ytvatten förorenas av bekämpningsmedel, en
alltför flitig användning av antibiotika skapar resistenta
bakteriestammar, och att jordbruket bidrar såväl till
övergödning av sjöar och vattendrag som växthuseffekten
står utom allt tvivel.

I EU:s jordbrukspolitik finns givetvis positiva inslag. Satsningen på
ekologiskt lantbruk har i alla fall för svenskt vidkommande haft betydelse,
och kravet på medfinansierade miljöstöd ökar givetvis intresset och
möjligheten till ett mer långsiktigt hållbart jordbruk. Men dessa stöd är ännu
små, mycket små, jämfört med de stöd som styr jordbruket mot allt större
effektivisering och ett alltmer ensidigt kemikaliserat jordbruk. I den reform
som nu skall genomföras måste möjligheterna att skapa ett ekologiskt
långsiktigt hållbart jordbruk tas tillvara.

Regeringens förslag

Propositionen föreslår enbart mål för den fortsatta processen.
Detta känns inte tillfredsställande eftersom reformeringen av
jordbrukspolitiken även är förändringar i detaljer, i första
hand i samband med Agenda 21. Idag informeras såväl
jordbruksutskottet som EU-nämnden, men vi anser att det
behövs ett kompletterande forum för att mer detaljerat
penetrera de förslag som kommer från kommissionen.
Många av de detaljerade förslagen får stor betydelse för det
svenska jordbruket, och ett politiskt forum som kunde ges
möjligheter att analysera dessa behövs. Detta bör ges
regeringen till känna.

Agenda 2000

Detaljerna i kommissionens förslag har nyss blivit kända. Vi
anser att regeringen i propositionen även borde analyserat
dessa förslag. Eftersom vi förutsätter att detta reformarbete
kommer att ta sin rundliga tid och det kommer att ges
möjligheter för partierna att framföra sina åsikter vill vi här
kort ge några kommentarer.

? I förslaget vill man sänka interventionspriset och höja arealstöden. Vi
motsätter oss denna förändring. Vi anser snarare att alltmer av priset för
maten bör ses i butiken. Genom att arealstöden höjs och priset sjunker
kan inte konsumenten bilda sig en riktig uppfattning om den verkliga
kostnaden för maten. Detta riskerar att öka klyftan mellan konsument och
lantbrukare och också minska förståelsen för den livsviktiga pro-
duktionen av livsmedel, så väsensskild från annan produktion eftersom
den har att konkret hantera biologiska förlopp och mekanismer, inte alltid
förutsägbara. Vi anser inte att livsmedelsproduktion vare sig kan eller
skall jämföras med andra näringar.
?
? Vi anser att arealstödet bör betalas ut till all gröda, även vall. Den bör
vara lika för all gröda och lika för alla områden. Skälet till detta är att
arealstöden och deras utformning idag styr val av gröda på ett påtagligt
och ur miljösynpunkt felaktigt sätt. Genom ett generellt arealstöd för all
åkermark skulle detta kunna förhindras. Med en fördelning lika för alla
områden gynnas de mindre gynnade områdena och de mindre gårdarna
med både växtodling och djur.
?
? Vi ser problem med förslaget att den frivilliga trädan kan vara så mycket
som 100 % och att ersättningen för träda höjs. Risken finns att detta inte
bara fördyrar för arrendatorer, utan att det framför allt i norra Sverige gör
det mycket svårt att komma över den mark det produktiva lantbruket
behöver. Detta gäller speciellt djurgårdar där närhet till bete är en
förutsättning för produktionen, men även möjligheter att finna mark för
vinterfoder. Vi anser att det vore bättre att trädan ersattes med krav på
grön mark, det vill säga vall eller liknande.
?
? Djurhållningen i EU och även i Sverige kan kritiseras. Många av EU:s
stöd har bidragit till att skapa ett alltmer specialiserat lantbruk. Detta har
medfört problem för såväl specialiserade växtgårdar som djurgårdar.
Växtodlingen har blivit intensiv och kemikalieberoende. De stora
djurgårdarna - djurfabrikerna - har också skapat problem. Dels mår
djuren dåligt, får inte utlopp för naturliga beteenden och tvingas
medicinera på ett oacceptabelt sätt, dels skapas miljöproblem. När det går
så långt som till den holländska svinproduktionen inser var och en att så
ser inte ett ekologiskt långsiktigt hållbart jordbruk ut, men även de
svenska djurfabrikerna som svin- och kycklinguppfödning måste
förändras. Höns i bur är ett annat exempel på oacceptabel djurhållning.
?
Miljöpartiet de gröna anser att djurskyddet måste stärkas i
EU. Detta utvecklas i en särskild motion.

? I Agenda 2000 finns även vad som kallas horisontell förordning. Här
föreslås att cross-compliance, modulering och ett tak för det samman-
lagda stödbeloppet skall kunna införas. Vi är i princip för möjligheter av
detta slag. Det måste vara riktigt att ge möjligheter att ställa miljökrav för
stöden. Vi ser detta som en praktisk tillämpning av PPP (Polluters Pay
Principle). Däremot är vi tveksamma till en modulering som utgår ifrån
sysselsättning i det enskilda jordbruksföretaget eftersom detta kan
missgynna de små och medelstora jordbruken utan anställda, jordbruk
som ofta har en integrerad produktion med djur och växtodling. Dessa
gårdar har ofta betydligt högre biologiska värden och en rikare mångfald
än t.ex. de stora slättgårdarna med sin ensidiga spannmålsodling.
?
Vi anser dock att en annan fördelning av arealstödet, som
skisserats ovan, på ett bättre sätt kunde klara de mål man vill
nå med dessa förslag.

Den biologiska mångfalden i
jordbruket

Jordbruket sägs stå som garant för biologisk mångfald. Så är
det tyvärr inte längre. Snarare kan man säga att det sker en
smygande miljökatastrof i Sverige och i många länder i
Europa. Det är egentligen en miljökatastrof som är mycket
större än den som skedde på 60-talet när Rachel Carson slog
larm i boken Tyst vår. Den har kommit långsamt under de
senaste 20 åren.

De förr vanliga fåglarna i det öppna jordbrukslandskapet minskar
oroväckande snabbt i antal. I Vår fågelvärld nr 7/1997 finns presenterat dels
en svensk studie av fågelförekomsten, dels en engelsk sådan.

Undersökningarna visar att ett antal häckande fåglar av arter som tidigare
var vanliga i öppna odlingslandskap minskar kraftigt. I Sverige har varannan
tofsvipa och stare, var tredje ladusvala och sädesärla och var fjärde sånglärka
försvunnit. Det är mycket alarmerande siffror. I det engelska materialet kan
vi se att förändringarna är ändå större än i Sverige. Nästan 90 % av alla
pilfinkar är borta där. Där tycks dock en del arter kunna hitta andra biotoper
att överleva i, vilket tycks vara svårare i Sverige. I tabellen utgår man från
ett
index 100 och den kan läsas som procentuell förändring.

Figur ur Vår Fågelvärld 7/1997

Nu tycks som om de fåglar som är starkt knutna till det odlade landskapet
och framför allt beroende av insekter minskar i antal. Det betyder att
näringsväven i odlingslandskapet är rubbad. I takt med att födotillgången
minskar också förutsättningarna att överleva och klara av att häcka. Man vet
att så viktiga insekter som bladbaggar, kortvingar, spindlar och dagfjärilar
minskar i antal, men några långa mätserier av insektsförekomst i jordbruks-
landskapet finns inte. Det är hög tid att försöka ta reda på hur och varför
insekter, fåglar och andra arter beroende av öppet landskap försvinner. Detta
bör ges regeringen till känna.

Mer diskussioner behövs

I den reservation som Miljöpartiet de gröna lade i
utredningen SOU 1997:102 Mat och miljö utvecklas mer vår
syn på EU:s jordbrukspolitik. Att vi anser att Sverige bör
lämna unionen torde vara allmänt känt.

Vi anser att ett viktigt mål vid reformeringen av CAP måste vara att
förenkla i den djungel av stöd som idag finns. Byråkratin är förfärlig i EU
och det är viktigt att de svenska stöden, t.ex. miljöstöden, utformas på ett
enklare och mer träffsäkert sätt. Idag faller många marker som förut fick
NOLA-stöd utanför och hotas trots höga biologiska värden. Den svenska
regeringen måste driva förenkling och reformering på ett sådant sätt att
byråkratin, krånglet och oöverskådligheten minskar. Detta bör ges regeringen
till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reformeringen av CAP måste leda till ett ekologiskt långsiktigt
hållbart jordbruk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett politiskt forum utöver jordbruksutskottet och EU-
nämnden där många av de detaljerade förslagen i Agenda 2000 kan
diskuteras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av kunskap om hur och varför insekter, fåglar och andra
arter beroende av öppet landskap försvinner,

4. att riksdagen regeringen driver frågan om förenkling och reformering av
CAP på ett sådant sätt att byråkratin, krånglet och oöverskådligheten
minskar.

Stockholm den 27 mars 1998

Gudrun Lindvall (mp)

Per Lager (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Eva Goës (mp)