med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen
1. Inledning
Jordbruksnäringen och livsmedelsproduktionen är en viktig
resurs i det svenska samhället. Jordbruksmarken är en av
våra mest betydelsefulla naturresurser. Den är grunden för
produktion av högkvalitativa livsmedel och bioråvaror.
Dessutom har jordbruket en betydelsefull roll i övergången
till ett allt mer kretsloppsanpassat samhälle.
Inriktningen på jordbrukspolitiken måste vara att trygga utvecklingen inom
jordbruket och livsmedelsindustrin i Sverige. I motionen redovisar Center-
partiet vilka övergripande förändringar av EU:s gemensamma jordbruks-
politik som vi anser vara nödvändiga. Förändringar av stödsystem och
förenklingar måste ske för att underlätta en miljövänlig kvalitetsproduktion.
Möjligheterna måste förbättras för det europeiska jordbruket att i större
omfattning delta i konkurrensen på världsmarknaden. Konsumenternas
berättigade krav på bra mat och en produktion utan skadlig inverkan på
miljön måste respekteras i hela Europa.
Jordbruksproduktionen sker med hjälp av resurser som är platsbundna
samt drivs i grunden av den ständigt förnybara solenergin. Samtidigt är
jordbruket en global verksamhet. Allt större handel sker med världens
livsmedelsproduktion. Spelreglerna behöver därför vara så lika som möjligt,
för att ge jordbrukarna möjlighet att bäst utnyttja sina platsbundna resurser.
Därför är också ett utvidgat och fördjupat samarbete i Europa viktigt för
jordbruket.
2. Regeringens förslag och
agerande
Regeringens proposition innehåller förslag om
reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP
(Common Agricultural Policy) samt den gemensamma
livsmedelspolitiken. Förslagen avser de långsiktiga
riktlinjerna. Propositionen behandlar inte de överväganden
och ställningstaganden som måste göras med anledning av
de nu aktuella förslagen till förändring av EU:s
jordbrukspolitik.
I juni 1997 presenterade EG-kommissionen i Agenda 2000 hur det fort-
satta reformarbetet med den gemensamma jordbrukspolitiken skulle be-
drivas. Kommissionen konkretiserade nyligen (18 mars 1998) sina förslag.
Dessa förslag kommer under det närmaste året att diskuteras av jordbruks-
och statsministrarna i ministerrådet. Regeringens proposition, med förslag till
långsiktiga förändringar av EU:s jordbrukspolitik, har inget större värde för
de kommande förhandlingarna i EU om Agenda 2000. Förslagen har istället
inriktning på nästa CAP-reform, som kanske kommer att beslutas inom en
tioårsperiod.
Under 1997 har regeringen vid ministerrådsmöten deklarerat att Sverige
står bakom inriktningen av Agenda 2000. Den ståndpunkten ter sig inte helt
lätt att förena med den syn på framtidens jordbrukspolitik som redovisas i
propositionen. Slutsatsen är att propositionens förslag är tämligen ointres-
santa i den nya aktuella diskussionen om Agenda 2000.
I det nuvarande läget borde regeringen ha koncentrerat sitt arbete på att
lägga fast en strategi för hur Sverige, inom ramarna för Agenda 2000, skall
agera för att försvara svenska intressen i EU.
Regeringen och jordbruksministern har hittills inte agerat på ett sätt som
inger förtroende vad gäller Agenda 2000 och reformeringen av CAP. Ett
exempel på detta är det brev som jordbruksministern sommaren 1997
skickade till jordbrukskommissionär Franz Fischler. I brevet ställdes krav på
en mycket långtgående och snabb avreglering av jordbrukspolitiken. För-
utom att den ståndpunkten inte är särskilt trovärdig i det korta perspektivet är
det knappast en inställning som det finns ett brett politiskt stöd för i
riksdagen. Tidpunkten för brevet från jordbruksministern sammanföll med
slutfasen av arbetet i den parlamentariska utredning som hade till uppgift att
utarbeta ett samlat förslag till reformer av EU:s gemensamma jordbruks- och
livsmedelspolitik. Jordbruksministern föregrep på ett olyckligt sätt utred-
ningens arbete.
3. Svensk jordbruks- och
livsmedelsnäring
Svensk jordbruks- och livsmedelsnäring är en bransch med
stora framtidsmöjligheter. Jordens minskande
jordbruksarealer, den globala befolkningsökningen och en
allt högre efterfrågan på förnybara råvaror ökar betydelsen
av en livskraftig och ekologiskt hållbar jordbruksnäring i
Sverige.
Även om antalet direkt sysselsatta inom jordbruket minskat kraftigt under
de senaste decennierna har livsmedelsnäringen som helhet en mycket stor
betydelse för många människor och företagande i Sverige. Totalt sett
genererar livsmedelssektorn sysselsättning för 340 000 personer i Sverige.
Det gör livsmedelsindustrin till den tredje största industrigrenen vad gäller
antalet sysselsatta. Mätt i produktionsvärde är livsmedelsindustrin Sveriges
näst största industrigren.
Centerpartiet vill bemöta den bild som ges i propositionen av jordbruket
och livsmedelsindustrin som en besvärande kostnad för samhället. Det är
anmärkningsvärt att regeringen och Jordbruksdepartementet har denna
negativa, och i sak felaktiga, syn på den näring vars intressen den skall
tillgodose.
Den svenska jordbruksnäringen är en stor tillgång för Sverige. Det vore en
samhällsekonomisk förlustaffär att inte nyttja och bruka naturresurserna i
jordbrukslandskapet. Dessutom är jordbruksnäringen en förutsättning för
bevarandet av det öppna kulturlandskapet, vilket de flesta svenskar värderar
mycket högt.
År 1990 fattade riksdagen beslut om en ny jordbrukspolitik som trädde i
kraft den 1 juli 1991. Tre dagar senare lämnade den dåvarande social-
demokratiska regeringen in en ansökan om medlemskap i EU. Fyrparti-
regeringen genomförde omfattande förberedelser av det svenska jordbruket
inför det eventuella medlemskapet i EU. I stora drag gick de ut på att sänka
kostnader, priser och stöd inför ett medlemskap. Avsikten var att svensk
jordbruksnäring och livsmedelsindustri skulle ta tillvara ett medlemskap fullt
ut.
Förhandlingarna med EU innebar att Sverige fick ett visst utrymme av den
gemensamma jordbrukspolitiken uttryckt i kvoter, basarealer o.s.v. Tack vare
Centerpartiets medverkan har riksdagen kunnat fatta beslut som innebär att
miljöstödet och andra EU-baserade ersättningar utnyttjas fullt ut.
Regeringen och dess myndigheter har på ett mycket olyckligt sätt lyckats
försvåra möjligheterna för Sveriges jordbrukare att deltaga i den gemen-
samma jordbrukspolitiken. Systemen kring ansökningar och utbetalningar av
EU-finansierade stöd har gjorts onödigt krångliga. En förenkling är
nödvändig och bör genomföras i nära samarbete med näringens företrädare.
Detta har Centerpartiet förordat i tidigare motioner.
Efter några års medlemskap i unionen kan man konstatera att svenskt
jordbruk till stora delar klarat infasningen i den gemensamma jordbruks-
politiken. Problemen består främst i att nationella beslut medfört att svenskt
jordbruk har höga produktionskostnader i förhållande till konkurrenterna i
övriga EU-länder.
Att så är fallet visas tydligt i den utredning som gjorts av landshövding
Gunnar Björk, "En livsmedelsstrategi för Sverige", SOU 1997:167. Energi-
skatter och flera avgifter är betydligt högre för svenska bönder än för deras
kolleger i t.ex. Danmark och Finland.
Svenskt jordbruk har gjort valet att konkurrera med hög kvalitet på
livsmedlen. Bra djurskydd och produktion fri från antibiotika kommer att
vara en framgångslinje i framtiden. Samtidigt innebär hög kvalitet högre
produktionskostnader. Intentionerna i Björks utredning måste därför genom-
föras om inte svenska bönder skall tvingas överge kvalitetslinjen. Regeringen
måste återkomma till riksdagen med förslag för att åstadkomma konkurrens-
likställighet för svenskt jordbruk i förhållande till konkurrentländerna inom
EU. Detta bör ges regeringen till känna.
Även jordbrukarna och livsmedelsindustrin måste arbeta hårt för att öka
effektiviteten och lönsamheten i sina företag. Marknadsföringen av pro-
dukterna, anpassningen till kundens krav och insatserna på exportmarknaden
måste i många fall förbättras.
4. Förändringar av EU:s
jordbrukspolitik
Den gemensamma jordbrukspolitiken i EU, CAP, byggdes
upp redan då de sex ursprungliga länderna i EU slöt sig
samman. Målsättningen var att säkra
livsmedelsförsörjningen i dessa länder. Dessutom ville man
skydda intressena för den stora del av befolkningen som då
var sysselsatt inom jordbruket. Målet att bli självförsörjande
nåddes rätt snart. Problemen på senare tid har tvärtom varit
en för stor produktion. Eftersom allt som producerats
garanterats ett lägsta pris har det inte funnits någon tydlig
prissignal till producenterna om att minska produktionen,
som i stället har ökat. 1992 genomfördes den hittills mest
omfattande reformen av CAP.
EU:s jordbrukspolitik har hittills varit helt problemorienterad. Syftet har
varit att skydda jordbrukarna mot omgivande faktorer såsom låga
världsmarknadspriser, import från tredje land, krav på strukturförändringar
o.s.v. Centerpartiet anser att detta synsätt måste förändras. I stället gäller
det
att se möjligheterna, anta utmaningarna och utnyttja de chanser som ges.
Europa måste ta tillvara sina goda möjligheter att producera livsmedel inte
endast för eget behov utan även för en växande världsbefolkning.
Utvidgningen av EU till att omfatta allt fler av Europas länder är mycket
positiv. Jordbrukssektorn är betydande i de länder som är aktuella för
medlemskap i EU. För en stabil utveckling av demokratin och ekonomin i
dessa länder måste de få del av stöden till jordbruket. Vår solidaritet med
folk i Östeuropa får inte vara mindre än med Västeuropas folk.
Det finns farhågor om att det vore dåligt för de nuvarande medlems-
ländernas jordbruk om östjordbruket inkluderades i CAP. Den huvudsakliga
konsumtionen av livsmedel i EU sker dock nära produktionen. Den stora
volymen livsmedel kommer även i framtiden att produceras nära kon-
sumenterna. Östländernas ekonomiska utveckling kommer att leda till en
ökad levnadsstandard och ökad konsumtion av livsmedel. CAP måste
reformeras, men motivet är inte främst den förestående utvidgningen av EU.
De politiska förhandlingarna inom GATT/WTO påverkar det europeiska
jordbruket. WTO:s medlemsländer har förbundit sig att öka marknads-
tillträdet, bl.a. genom att sänka gränsskyddet, minska exportsubventionerna
samt minska vissa interna stöd. För EU:s del väntas förändringarna främst få
effekter på exportsidan. Vid nästa förhandlingsrunda, som skall påbörjas år
1999/2000, kommer EU-länderna och andra länder med höga stödnivåer att
utsättas för ett hårt tryck från omvärlden. Det är viktigt att EU aktivt arbetar
för att garantera att höga krav på miljö och folkhälsa inte skall betraktas som
handelshinder.
4.1 Förändringar på lång sikt
En ny jordbrukspolitik måste grunda sig på insikten om att
behoven av livsmedel och andra nyttigheter från jordbruket
ökar. Världens befolkning kommer att fördubblas inom en
inte alltför avlägsen framtid. I takt med ökat välstånd
kommer matvanorna att förändras. Konsumtionen av
animalier ökar i hela världen. Eftersom
animalieproduktionen kräver ökad produktion av
vegetabilier till foder kommer det totala behovet av
produktion att öka mångfalt.
Målen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste förändras.
Nuvarande mål är ålderstigna och motsägelsefulla. En ny jordbrukspolitik
måste bygga på en ökad marknadskontakt, utnyttja jordbruket i miljöarbetet
samt ge jordbrukarna ökad frihet och ökat ansvar. Det framtida europeiska
jordbruket bör inriktas på:
? uthållig bioproduktion,
?
? konkurrenskraft på världsmarknaden,
?
? kvalitetsproduktion för folkhälsa,
?
? landsbygdsutveckling.
?
Uthållig bioproduktion
En uthållig jordbruksproduktion måste, liksom all annan
produktion, ske inom de ramar som naturen tillåter. Höga
krav måste ställas på miljö- och djurskydd.
Djurskyddskraven skall utgå från djurens väl.
Användningen av bekämpningsmedel skall göras mindre riskfylld. De
farligaste preparaten skall fasas ut genom beslut på EU-nivå. Inget land skall
tvingas att godkänna preparat som redan förbjudits i det egna landet.
Användningen av bioråvaror från jordbruket i industrin och för energi-
produktion skall stimuleras. En utveckling mot en hållbar bioproduktion kan
bl.a. stimuleras genom utnyttjandet av ekonomiska styrmedel. Det bör ske en
samordning av användningen av miljöskatter inom EU för att öka effekten av
åtgärderna, samt för att inte riskera snedvridande konkurrensnackdelar.
Konkurrenskraft på världsmarknaden
EU:s jordbruk måste ta tillvara möjligheterna att konkurrera
på världsmarknaden. De nuvarande regleringarna riskerar att
låsa in EU på sin egen marknad. Jordbruksnäringen i EU
måste kunna konkurrera med USA, Nya Zeeland och
Australien på den expanderande marknaden i Sydostasien.
Kvalitetsproduktion för folkhälsa
Det finns en mängd hälsorisker inom det europeiska
jordbruket och livsmedelsproduktionen. Förutom den
allvarliga BSE-krisen är salmonella och användningen av
antibiotika problem som måste tas på större allvar. Det är
nödvändigt att starta ett arbete med att minska förekomsten
av salmonella i hela EU. Här kan de svenska erfarenheterna
vara till stor nytta.
Användningen av antibiotika till djur i tillväxtsyfte riskerar att vara en
tickande hälsobomb. Det kommer allt fler exempel på att resistenta bakterier
är på väg att bli en stor hälsofara. Sveriges och Finlands undantag på
området måste försvaras och omvandlas till norm för EU i stället för att vara
undantag. Under senare tid har en åsiktsförskjutning till fördel för den
svenska linjen skett inom EU. Strävan måste vara att den regelmässiga
användningen av antibiotika och andra medicinska preparat i foder i
tillväxtsyfte förbjuds inom EU.
Användningen av genteknik ger många möjligheter, men samtidigt finns
det risker med den nya tekniken. Det är viktigt att konsumenter och
producenter ges möjlighet att själva välja om de vill använda produkter som
är genetiskt modifierade. Därför måste produkter som är genetiskt modifier-
ade särhållas och märkas på ett tydligt sätt.
Växter som är resistenta mot bekämpningsmedel ska ej vara tillåtna.
Landsbygdsutveckling
Jordbruksproduktionen är basen för en levande landsbygd
och ett öppet landskap. Ängar och hagmarker skapas inte
genom bidrag och regleringar, utan genom produktiva
jordbruksföretag.
Utvecklingskraften och innovationsviljan är stark på landsbygden. Den
skall stödjas genom att Sverige och EU satsar på infrastruktur, utbildnings-
möjligheter och skatteregler som är förmånliga för landsbygden.
Landsbygdens och jordbrukets möjligheter att knyta samman samhällets
kretslopp måste tas tillvara.
Regeringens förslag
Centerpartiet anser att det är ett långsiktigt mål att inom EU
minska de stödformer som snedvrider konkurrens och
försvårar handel. Regeringens förslag till övergripande mål
för jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU måste
kompletteras. Regeringen frångår de grundläggande mål som
KomiCAP (den parlamentariskt sammansatta kommittén om
reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik) var
överens om i sitt betänkande från juni 1997.
KomiCAP betonade att den gemensamma jordbrukspolitiken även skulle
syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på
ett
sådant sätt att
? den biologiska mångfalden bevaras och främjas
?
? kulturmiljöer bevaras
?
? ett varierat odlingslandskap främjas
?
? miljöbelastningen minimeras
?
? animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav
?
? en regional balans och en levande landsbygd främjas
?
? ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk främjas.
?
Utöver dessa målsättningar bör det finnas en övergripande
målsättning om kravet på rimliga förutsättningar för
jordbruksföretagens utveckling och lönsamhet. Vad som
ovan anförts om att komplettera målen för jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom EU bör ges regeringen till känna.
Den största bristen med regeringens proposition är att det inte ges några
besked om hur de uppsatta målen skall uppnås. Reformerna av CAP och
avvecklingen av de centrala stödsystemen leder inte automatiskt till en håll-
bar jordbrukspolitik som bidrar till en global livsmedelssäkerhet. Regeringen
negligerar de uppenbara problemen med att förena en avreglerad marknad
med krav på djurskydd, miljöhänsyn och hög kvalitet.
En alltför snabb och okänslig avreglering av EU:s jordbrukspolitik
kommer att leda till utslagning av stora delar av den svenska jordbruks-
näringen, främst i skogs- och mellanbygder. Centerpartiet kommer inte att
medverka till en sådan utveckling.
Centerpartiet har i många sammanhang och under årtionden kritiserat
Socialdemokraterna för att de har en övertro på statlig reglering och
underskattande av marknadens möjligheter. Förslagen i den nu aktuella
propositionen utgör i detta avseende ett tydligt avsteg från denna syn.
Centerpartiet anser att regeringen i detta fall har en alltför stor tilltro till
den
oreglerade marknadens förmåga. Regeringen har dessutom en orealistisk syn
på hur snabbt den i dag mycket hårt reglerade jordbrukspolitiken inom EU
kan förändras. Det har visat sig att den avregleringslinje regeringen driver i
denna fråga inte tas på allvar bland övriga EU-länder. Den anses som alltför
extrem. Naturligtvis är det olyckligt om svenskarna får en stämpel som
avregleringsextremister, och därmed tappar inflytande på besluten inom EU.
Skrivningarna i propositionen om hur den gemensamma jordbrukspolitiken
leder till höga livsmedelspriser är inte helt lätt att belägga med fakta. Under
den period Sverige förberett inträdet i EU och sedan blivit medlem har
konsumenterna haft en mycket gynnsam utveckling vad avser matpriserna. I
reala termer och utan hänsyn till momseffekter har matpriserna fallit med 15
procent. Om matpriserna följt konsumentprisindex (KPI) under den aktuella
perioden skulle det öka kostnaderna för konsumenterna med 30 miljarder
kronor per år.
Förändringar på kort sikt - Agenda 2000
Synen på jordbruket som en betydelsefull och nyttig näring
måste prägla den svenska hållningen i diskussionerna om
EU:s nuvarande och framtida jordbrukspolitik.
Regeringen upprepar i propositionen den tämligen självklara ståndpunkten
att kommissionens förslag i Agenda 2000 inte är tillräckligt långtgående.
Naturligtvis är Agenda 2000 bara en etapp av en betydligt mer omfattande
reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtidigt är det
kommissionens förslag som inom kort skall förhandlas och beslutas i EU.
Därför är det oacceptabelt att regeringen inte lämnar några synpunkter på hur
den ställer sig till de förslagen.
Regeringen måste komplettera sina långsiktiga mål med en strategi för hur
Sverige skall agera på kort sikt för att på bästa sätt garantera svenska
intressen i EU. Den aktuella propositionen har inget större värde för de
kommande förhandlingarna. Den långtgående avregleringslinje som
regeringen företräder är tämligen frikopplad från de förslag som blir aktuella
i förhandlingarna om Agenda 2000. Den svenska linjen betraktas som en
extremlinje, och vårt inflytande i förhandlingarna kan därmed komma att
minimeras.
Det står klart att kommissionens förslag i avgörande delar är ofördelaktigt
för det svenska jordbruket. Att så är fallet har bl.a. uttalats av
jordbrukskommissionär Franz Fischler. Bland annat föreslår kommissionen
kraftiga stöd för odling av majsensilage, vilket inte kommer Sverige till del
då vi av klimatskäl inte odlar majs. Den primära uppgiften för regeringen och
Jordbruksdepartementet måste nu vara att förbereda de stundande för-
handlingarna i EU-rådet. Den självklara målsättningen inför reformeringen
av den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att svenska jordbrukare
skall ges likvärdiga förutsättningar med de som gäller för jordbrukare i andra
EU-länder. Centerpartiet har kritik mot att regeringen inte har någon tydlig
strategi inför de stundande diskussionerna och förhandlingarna.
Särskilt inom jordbrukspolitiken är det tydligt hur de olika medlems-
länderna agerar utifrån sina nationella intressen för att optimera återbetal-
ningarna från EU:s budget till det egna landet. Detta agerande kan beklagas,
men är dock ett faktum. Finns ambitionen inom regeringen att ytterligare
utveckla svensk jordbruksnäring och livsmedelsindustri måste agerandet i de
stundande förhandlingarna vara mycket tydliga från svensk sida. Den
svenska jordbruksnäringens intressen kommer i förhandlingarna inte att
försvaras av någon annan än Sveriges företrädare.
Regeringen bör snarast uppta diskussioner med företrädare för
riksdagspartierna för att förankra en svensk strategi inför de kommande
förhandlingarna om Agenda 2000. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att komplettera målen för jordbruks- och livsmedelspolitiken
inom EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrenslikställighet för svenskt jordbruk i förhållande till
konkurrentländerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förankringen av strategin inför de kommande förhandlingarna om
Agenda 2000.
Stockholm den 26 mars 1998
Lennart Brunander (c)
Kjell Ericsson (c)
Lennart Daléus (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Roland Larsson (c)