Motion till riksdagen
1997/98:Jo543
av Johan Lönnroth m.fl. (v)

Genteknik


Bioteknik/genteknik - hot
eller möjlighet
Möjligheten att påverka (eller manipulera) gener i växter och
djur har utnyttjats av människan i årtusenden. Genom
systematisk avel har genmaterialet i vår boskap förändrats till
att ge djur ökad mjölk- och köttavkastning. Och alltsedan
människan började odla säd genom att så mängder av
likadana frön på samma fält och plocka bort det ogräs de inte
ville ha, har det genetiska materialet förändrats. Under de
senaste århundradena har dock ökad kunskap gjort det
möjligt att förädla husdjur och kulturväxter mer medvetet.
Den oerhört snabba utvecklingen inom bioteknikens område har gett oss
kunskaper och möjligheter att överträda gränser och förändra arvsmassan i
allt levande material på ett sätt, som naturen själv aldrig skulle klara av.
Forskarna är numera inne och rumsterar om i de allra minsta bestånds-
delarna av levande organismer. Det som i dag sker i forskningslaboratorier
och på försöksanläggningar är kvalitativt helt annorlunda jämfört med den
förädling och urvalsprocess som människan alltid ägnat sig åt för att få
härdigare skördar och större avkastning.
Den moderna biotekniken har inneburit stora möjligheter för hälso- och
sjukvårdsområdet, inte minst genom möjligheten att ställa säkrare diagnoser
och framställning av nya verksamma mediciner.
Genteknik och miljön
En stor del av dagens genteknikforskning sker för att ta fram
grödor, som är motståndskraftiga mot
ogräsbekämpningsmedel. Att göra grödor motståndskraftiga
mot ett bekämpningsmedel innebär att lantbrukaren kan ta
kål på ogräs, utan att grödan stryker med. I ett kortsiktigt
perspektiv kan detta vara en förbättring ur miljösynpunkt. I
ett mer långsiktigt perspektiv däremot, innebär detta att ett
kemikalieberoende byggs in i jordbruket. Bönderna riskerar
dessutom att hamna i knät på de multinationella företag som
tar fram både grödor och bekämpningsmedel. Eftersom det
finns starka ekonomiska intressen som driver på
utvecklingen har samarbetet mellan utsädesbolagen och den
kemisk-tekniska industrin intensifierats. Med
herbicidresistenta grödor biter vi oss fast i ett
kemikaliejordbruk, i stället för att utveckla nya växtsorter,
odlingsformer och teknik för att bekämpa ogräs utan
kemikalier. Om forskningen kring herbicidresistens
dessutom tar det mesta av resurserna måste frågan ställas hur
det ska gå för det konventionella och ekologiska jordbruket.
I dag kan ingen med säkerhet säga vad motståndskraften mot bekämp-
ningsmedel har för inverkan på kulturväxters vilda släktingar. Exempelvis
har raps många vilda släktingar, bl a åkersenap. Om dessa ogräs blir
resistenta mot bekämpningsmedel kan de bli ännu svårare att komma åt,
vilket på sikt kan leda till ytterligare ökad användning av bekämpningsmedel.
Vad händer med den biologiska mångfalden om genetiskt modifierade
växter kommer ut i naturen? Bomull kan t ex reproducera sig på 25 meters
avstånd och rädisan klarar att föra sina gener vidare på en kilometers
avstånd. Det finns många exempel på vad som kan hända när människan,
ofta med goda avsikter, försöker omorganisera naturen. Ett välkänt exempel
är vad som hände i Västafrika när man planterade in nilaborre i Viktoriasjön
i syfte att förbättra fisket. Den nya fisksorten visade sig vara ett
blodtörstigt
rovdjur och utrotade nästan hälften av Viktoriasjöns 400 naturliga fiskarter
vilket har lett till svåra konsekvenser för den traditionella fiskerinäringen.
Dessutom visade sig nilaborren vara för fet för att soltorkas på vanligt sätt,
och för att kunna förvara fisken måste den rökas varpå man började avverka
omgivande skog.
Genteknik och konsumenten
Enligt Vänsterpartiets uppfattning har utvecklingen inom
gentekniken även kommit att bli en konsumentfråga.
Genteknik i samband med livsmedel väcker oro och den oron
måste tas på största allvar.
1994 godkändes de första livsmedlen producerade med hjälp av genteknik
i USA och sedan dess har ytterligare drygt 20 produkter godkänts som
livsmedel. Sedan ca ett år tillbaka finns genmodifierade livsmedel också i
Europa.
Marknadsgodkännandena i EU av herbicidresistenta sojabönor och den
insektsresistenta fodermajsen har lett till en intensiv diskussion om gentek-
nikens tillämpningar såväl i Sverige som i övriga Europa. Främst har
debatten handlat om de genmodifierade livsmedlens säkerhet och vad gäller
hälsa och miljö, märkningsregler, etiska frågor och i viss mån också
demokratiaspekten. Samtidigt har det klonade fåret Dollys tillkomst lett till
ännu mer uppmärksamhet kring bio- och genteknikens möjligheter.
En hel del av våra vanliga livsmedel ger upphov till allergier. Med gen-
modifierade livsmedel kan risken för fler och även hittills okända allergier
öka. Vad händer om man flyttar gener från en art till en annan? De svenska
försöken att flytta anlag för kyltålighet från fisk till potatis, oroar
allergiker.
Ingen vet säkert om en potatis som fått en fiskgen kan ge upphov till
fiskallergi. I USA har det visat sig att en sojaböna som fått en nötgen gav
upphov till allergi. Här ställs de etiska frågorna på sin spets, ska man över
huvud taget blanda gener från växtriket med gener från djurriket?
Enligt Vänsterpartiets uppfattning, kan genförändrade livsmedel accep-
teras endast om det finns en tydlig nytta för konsumenten på lång sikt, dvs
om genmodifierade livsmedel inte innebär någon risk för människors hälsa
eller för miljön. Produkterna måste ge fördelar för konsumenterna, som
bättre smak och mindre belastning på miljön. Vi menar att det måste ställas
omfattande krav på utvecklingen av genförändrade livsmedel vad gäller
produktsäkerhet, miljöpåverkan och konsumentinflytande över besluten.
Med dagens kunskaper säger Vänsterpartiet nej till genöverföring mellan
växter och djur och nej till överföring av gener som är kända för att ge upp-
hov till allergier.
Inom forskningen används en s k markörgen för att kontrollera att den
genöverföring man vill åstadkomma har lyckats. Ibland är denna markörgen
motståndskraftig mot antibiotika. Det innebär att de plantor där
genöverföringen har lyckats, överlever behandling med antibiotika. De andra
dör och kan därför sorteras bort från forskningen. Eftersom dessa
markörgener inte har någon betydelse för slutprodukten bör de kunna tas
bort. Tekniken finns, men det innebär ytterligare ett kostsamt steg i
utvecklingen av grödorna. Det råder ett starkt motstånd från konsumenthåll
mot användningen av markörgener som gör växter motståndskraftiga mot
antibiotika. Forskarna saknar f n kunskap om hur antibiotikaresistenta gener
påverkar människan, där bör de inte tillåtas som markörgener. Antibiotika,
som är ett av våra viktigaste läkemedel, riskerar att bli verkningslöst i
framtiden p.g.a. alltför många resistenta bakteriestammar. Enligt Vänster-
partiets uppfattning är det därför inte försvarbart att godkänna grödor som är
motståndskraftiga mot antibiotika.
Diskussionen om krav på obligatorisk märkning av genmodifierade livs-
medel tog fart i samband med den första importen av modifierade sojabönor.
En invändning som framfördes i debatten var att det skulle bli alltför
komplicerat att hålla isär olika grödor i produktionen, att man måste ha olika
produktionslinjer för genetiskt modifierade respektive inte modifierade
sojabönor. Enligt Vänsterpartiets uppfattning är svårigheterna överdrivna för
med modern logistik borde det vara fullt möjligt. Så fungerar det ju f ö redan
i dag vad gäller KRAV-märkta livsmedel. Märkning av genteknologiskt
modifierade livsmedel är inte enbart en konsumentfråga, utan i hög grad en
demokratifråga. Det är konsumentens självklara rätt att fritt få välja vilken
mat man vill äta, men då måste informationen på maten vara tydlig, korrekt
och pålitlig. Med EU:s regler för märkning av genförändrade livsmedel, den
s k Novel Foods-förordningen finns det risk för att endast en bråkdel av alla
livsmedel kommer att märkas. Vänsterpartiet anser att genförändrade
livsmedel måste ha en heltäckande märkning. Det ska tydligt framgå varför
produkten är genförändrad och vilken ny egenskap den har fått.
Genteknik och tredje
världen
Ett motiv för rätten att få använda alla sorters genteknik, ett
motiv som framförs starkare än andra, är att gentekniken kan
rädda tredje världen. Genom nämnda teknik ska grödor
kunna anpassas för torka och sjukdomar och på så sätt ska
utvecklingsländerna kunna försörja sin allt snabbare växande
befolkning.
Huvuddelen av den genteknikforskning som pågår i världen kontrolleras
av transnationella företag i industriländerna och är därmed inriktad på att
svara mot dessa länders marknad och behov. U-länderna är däremot
intressanta som försöksmarknader för att deras klimat gör det möjligt med
längre försökssäsonger och för att basen för gentekniken kommer från den
rika biologiska mångfald, som går att hitta där. Majs, ris, socker och kakao
ägnas stort intresse av genteknikforskningen eftersom dessa varor har global
konsumentspridning.
Det finns ett starkt kommersiellt intresse från i-ländernas bioteknikföretag
att patentbelägga genetiskt material, som utvecklats under århundraden av
bönder i tredje världen och därigenom tvinga in dessa bönder i beroende-
förhållande gentemot företaget, som kontrollerar grödan. De lokala variation-
erna av växtmaterialen kan komma att slås ut och bonden blir hänvisad till att
köpa utsäde till de villkor, som företagen dikterar. I en del fall kan företagen
komma att vara mer intresserade av att utveckla grödor som kan framställas i
sin helhet i den rika delen av världen, vilket kan bli ödesdigert för u-
ländernas exportnäring. Två USA-baserade bioteknikföretag har lyckats
framställa vanilj genom cellodling i laboratorier, till en bråkdel av priset för
traditionellt odlad vanilj som huvudsakligen odlas på Madagaskar och för-
sörjer ca 70 000 bönder. Dessa riskerar därmed att förlora hela sin utkomst.
I syfte att förhindra ytterligare exploatering av genetiskt material från
tredje världen vill Vänsterpartiet att regeringen verkar för en internationell
konvention. Denna konvention bör reglera ersättningsfrågor, äganderätts-
frågor och andra rättigheter till länderna i tredje världen, eller till den
enskil-
de odlaren, för genetiskt material som hämtas från vildlevande organismer
eller odlingssorter.
Genteknik och medicin
Genteknikens största framgångar finns inom
läkemedelstillverkningen. Ett av flera exempel är
tarmbakterier som fått mänskliga insulingener för att
producera insulin, vilket närmast varit revolutionerande för
diabetesbehandlingen. Genom nya landvinningar inom
gentekniken kan alltfler människor med svåra sjukdomar få
lindring.
En fråga som dock inte förekommer särskilt flitigt i debatten är vad som
kan åstadkommas inom transplantationsforskningen. Då det f n är stor brist
på organ för transplantation pågår en intensiv forskning för att få fram organ
från transgena djur. Exempelvis pågår försök med transgena grisar, som kan
användas för att donera organ för transplantation till människa. Försöken går
ut på att förändra ytstrukturen på grisens vävnader så att de inte stöts bort av
människans immunsystem. Även om syftet är gott så finns det risk för att nya
sjukdomar kan uppstå om man sammanblandar arvsanlag mellan människa
och djur.
Ur etisk synpunkt uppstår också en rad frågetecken. Är det rätt att "skapa"
grisar med förmänskligade organ? Går människans intresse alltid före
djurens? En ytterligare komplikation när det gäller användningen av gen-
modifierade djurorgan, är den bristande kunskapen om zonoser, d v s sjuk-
domar som smittar mellan djur och människa. Kopplingen mellan BSE på
kor och Creuzfeldt-Jacobs sjukdom är tämligen klar, men i dagsläget saknas
tillräckliga kunskaper om huruvida det även finns andra sjukdomar som
skulle kunna överföras och om risken ökar med transgena djur. P g a frågans
komplexitet krävs tid till eftertanke och öppenhet från forskarhåll innan
vidare steg tas.
Enligt svensk lag är det förbjudet att göra ingrepp i den mänskliga arvs-
massan, ingrepp som sedan kan överföras till avkomman. Rent teoretiskt är
det alltså möjligt att förändra arvsmassan hos människor, dvs att vi inom en
snar framtid kan komma att beställa både utseende och egenskaper på våra
barn. I ljuset av den debatt som pågår om tvångssterilisering anser Vänster-
partiet att varje försök att förädla människor genom att ta bort vissa anlag
eller lägga till andra, måste avvisas. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Genteknik och information
Enligt Vänsterpartiets uppfattning är gentekniken varken ond
eller god, det är vad man åstadkommer med tekniken som
måste värderas. För att undvika en förtroendeklyfta mellan
allmänheten och forskarna behövs en bred samhällsdebatt
och ökade kunskaper om genteknikens möjligheter och
begränsningar. I Danmark avsatte staten redan i mitten av
1980-talet 20 miljoner danska kronor för att sprida
information och öka kunskapen om genteknik. Över
40 000 danskar har deltagit i studiecirklar, möten och
konferenser. Även i Norge har staten varit aktiv och tagit
initiativ för att få i gång en bred debatt om genteknik.
Vänsterpartiet föreslår att 3 miljoner kronor anvisas till
uppbyggande av ett informationscentrum för bioteknikfrågor
i enlighet med det projektförslag som utarbetats av Institutet
för Bioteknikinformation.
Vänsterpartiet efterlyser en sammanhållen politik för gentekniken, såväl
nationellt som internationellt. Beslutsfattare måste våga säga att detta accep-
terar vi, men inte detta. Då hade debatten efter händelserna på Huddinge
sjukhus där det bedrevs forskning på levande foster kunnat undvikas liksom
debatten om det klonade fåret Dolly. Många ställde frågan om det också
pågår försök med klonade människor. Här är inte lagstiftningen helt entydig.
Regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av nuvarande lagstiftning
och återkomma till riksdagen med förslag om förbud mot kloning av
människor och djur.
Genteknik och
konsumentrepresentation
Gentekniknämnden som är statlig myndighet inrättades 1 juli
1994. Nämnden ska bl a följa den nationella och
internationella utvecklingen på genteknikens område, bevaka
de etiska frågorna och ge råd som främjar en etisk försvarbar
och säker användning av gentekniken så att människors och
djurs hälsa och miljö skyddas. Nämnden består av en
ordförande, en vice ordförande och 14 andra ledamöter.
Ordföranden och vice ordföranden är jurister med
domarerfarenhet, sju ledamöter är riksdagsledamöter och sex
ledamöter representerar olika forskningsråd. Enligt
Vänsterpartiets bedömning är det önskvärt att nämnden
utökas med en representant för konsumentorganisationerna
och vi föreslår därför att Sveriges Konsumentråd får plats i
Gentekniknämnden.
Patent på liv
Merparten av den genteknikforskning som pågår sker hos
kommersiella, transnationella storföretag, som drivs av
vinstintresse. För att utveckla gentekniken investerar
företagen enorma summor, investeringar som snarare kräver
ekonomisk täckning än etisk hänsyn. Drivkraften är att få så
stor avkastning på insatt kapital som möjligt, detta kan
knappast uppnås utan patentering.
EG-kommissionen har nyligen kommit med förslag till direktiv om rättsligt
skydd för biotekniska uppfinningar, det s k patentdirektivet. Enligt kommis-
sionens uppfattning är genteknikforskning så dyr och riskabel att den inte
kan bedrivas utan patentskydd. I förslaget till direktiv anges bl a att funk-
tionen av en mänsklig gensekvens måste anges i patentansökan för att en
sådan sekvens ska kunna patenteras och att "förfaranden för reproduktiv
kloning av människor inte är patenterbara".
Från skilda håll har det riktats kritik mot direktivet. Många har grund-
läggande etiska invändningar mot patent på liv. En annan vanlig invändning
är att många av patenten skulle gälla sådant som redan existerar i naturen och
därför inte borde godkännas som uppfinningar. Många forskare ser en risk
med att livspatent snarare kan fördröja än gynna vetenskapliga framsteg,
eftersom det fria utbytet inom forskarvärlden skulle hindras. Bondeorgani-
sationer motsätter sig patent därför att det inskränker böndernas kontroll över
sina produktionsmedel. (Föreslagna undantag gäller bara egen användning).
Även miljöorganisationerna är kritiska. De har pekat på risken för ytter-
ligare koncentration av makten över växtförädlingen hos kemiföretagen, när
genteknisk växtförädling gynnas ekonomiskt framför traditionell. Djur-
skyddsorganisationer invänder mot patentering av djur, dels av etiska prin-
cipiella skäl, dels för att djurpatent ofta gäller medicinska djurförsök.
Vänsterpartiet instämmer i stora delar av kritiken. Vår principiella hållning
är att patent på liv (människor, djur och växter), aldrig kan försvaras ur etisk
synpunkt.
Regeringen bör i stället verka för en internationell konvention, som
förbjuder patent på livsformer. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genöverföring mellan växter och djur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gener som ger upphov till allergier,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grödor som är motståndskraftiga mot antibiotika,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av genförändrade livsmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell konvention,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förändra mänskliga anlag,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om debatt och kunskaper om genteknikens möjligheter och
begränsningar,
8. att riksdagen till ett Informationscentrum för bioteknikfrågor för
budgetåret 1998 anvisar 3 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av lagstiftning vad gäller kloning,
10. att riksdagen beslutar att Sveriges konsumentråd bereds plats i
Gentekniknämnden i enlighet med vad som anförts i motionen,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell konvention mot patent på livsformer.3

Stockholm den 24 oktober 1997
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Eva Zetterberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Hanna Zetterberg (v)

Tanja Linderborg (v)



















1 Yrkande 6 hänvisat till SoU.
2 Yrkande 10 hänvisat till JuU.
3 Yrkande 11 hänvisat till LU.