med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen
Den utredning som låg till grund för föreliggande
proposition hade som uppdrag att lägga förslag beträffande
reformering av EU:s jordbrukspolitik. Utredningens
utgångspunkter var inte att det krävs en jordbrukspolitik som
skapar förutsättningar för fortsatt brukande av såväl svenska
som andra EU-länders åkerjordar för att få fram mat och
värna en bra miljö. Därför drog utredningsmajoriteten också
fel slutsatser beträffande reformeringen av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik (CAP).
Detta kan ha bidragit till regeringens förslag som innebär att EG:s
marknadsordningar inom jordbrukspolitiken i rask takt ska tas bort. Från
Kristdemokraternas sida avvisar vi en sådan kategorisk inriktning av
reformarbetet. Vi pekar i denna motion på en alternativ inriktning med
målsättningen att åkermarken skall bevaras för ett aktivt brukande i
livsmedelsproduktionens tjänst och att såväl Sverige som nation och EU som
region skall ha en hög självförsörjningsgrad av baslivsmedel. En sådan
politik innebär också att jordbrukssektorn skall finnas kvar som den
nödvändiga basnäringen i en levande landsbygd med förutsättningar till
sysselsättning och boende i hela landet. Detta är också en förutsättning för
fortsatt hög sysselsättning inom livsmedelsindustrin.
Principer för ekonomiskt
och ekologiskt uthållig
jordbruksproduktion
Det går att producera tillräckligt med livsmedel för en
växande världsbefolkning. Förvaltarskapstanken måste dock
vara vägledande och kortsiktiga vinstintressen - som drivit
fram odlingssystem som sugit ur jordens bördighet och
orsakat jorderosion - måste ersättas med långsiktigt hållbara
brukningsmetoder. Ett uthålligt jordbrukande bygger på ett
kretslopp av näringsämnen och att organiskt material binder
samman markmineralen. Detta gör att man tar till vara det
naturen ger och förhindrar jorderosion.
En fortsatt jordbruksproduktion i Sverige är en nödvändighet för att
målsättningen om att hela Sverige skall leva ska kunna uppnås och för en
inhemsk livsmedelsförsörjning. Ur ett globalt perspektiv är det långsiktigt
nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns tillgänglig för
livsmedelsproduktion. Därför är det också nödvändigt att miljöaspekter vägs
in vid reformeringen av jordbrukspolitiken så att en övergång till
miljövänliga och mer ekologiskt riktiga brukningsmetoder främjas. En
minskad intensitet i jordbruksproduktionen kräver en bibehållen bruknings-
areal.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattig-
domsbekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. CAP kan
vara ett instrument i detta arbete. EU måste också inom övriga internationella
forum såsom WTO, Världsbanken och IMF medverka till att ta fram en
övergripande strategi för hur de fattigaste ländernas inflytande över
livsmedelssäkerheten ska stärkas. En omställning av det europeiska jord-
bruket till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion
innebär ett minskat tärande på ändliga resurser och är nödvändigt också ur
solidaritetssynpunkt med tredje världen. EU ska också bistå u-länder med
uppbyggnad/utveckling av ekologisk produktion. De övergripande målen om
fattigdomsbekämpning och social utveckling ska stå i centrum också i
handelsrelationerna.
Teorin om att sänkta livsmedelspriser kommer att gynna u-ländernas
livsmedelsproduktion kan till viss del vara riktig. Dessvärre kan sänkta
livsmedelspriser också leda till ökade bekymmer för de allra fattigaste
folken. Sambanden är inte säkra och tydliga. Det krävs en betydligt mer
omfattande analys av dessa mekanismer och en inriktning med försiktigare
förändring av den globala jordbrukspolitiken för att inte oönskade och för
delar av världsbefolkningen förödande effekter ska uppstå. Effekterna av en
mer miljövänlig och ekologiskt inriktad jordbruksproduktion i Europa måste
också vägas in i dessa resonemang.
Den starka befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark redan om
några årtionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en
tilltagande växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande vatten-
tillgångar.
Energigrödeanvändning kan också ses som ett gott utnyttjande av
jordresursen eftersom den då normalt sett är möjlig att återställa för livs-
medelsproduktion.
Skulle en radikal reformering av CAP genomföras - något som regeringen
har förespråkat - skulle hundratusentals lantbrukare tvingas upphöra med sin
näringsverksamhet inom hela EU-området. För Sverige kan det handla om att
en tredjedel av svensk åkermark avvecklas och att 10 000 helårsarbeten
försvinner från denna sektor. Detta skulle i sin tur leda till en dramatisk
avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkomster
från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som primärproduktion.
Detta är en utveckling som går i direkt felaktig riktning i förhållande till
devisen om att Hela Sverige ska leva.
Lika konkurrensvillkor
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på ett tydligt
sätt betydelsen av livsmedelsproduktionen. Det är också helt
nödvändigt att lika ekonomiska villkor gäller för jordbrukare
inom EU-området. En harmonisering av avgifter/skatter på
jordbruksområdet är nödvändig för att svenska jordbrukare
ska kunna konkurrera med andra EU-länder på lika villkor.
Det handlar bl a om energibeskattningen, dieselskatten och
avgifter på gödselmedel. De förslag som på detta område
presenterats i SOU 1997:167 om Livsmedelssektorns
omställning och expansion (den s k Björkska utredningen)
måste omgående omsättas i politiska beslut.
Utgångspunkter för
reformering av CAP
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras med
utgångspunkt i 1992 års reform av CAP. Det innebär en
utveckling av dagens CAP.
I enlighet med vad som kommer att uppnås i kommande förhandlingar och
WTO-rundor bör det europeiska jordbruket anpassas till internationella, mer
marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av stödnivåer måste ske i takt
med andra WTO-länders och med hänsyn till den internationella konkurrens-
kraften. Det innebär en stegvis anpassning i takt med andras anpassningar.
Det är nödvändigt att de ersättningsformer och regleringar som tillämpas
inom det framtida CAP - inklusive Östeuropa - kan säkra livsmedels-
säkerheten och rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna. Detta utan att
inverka negativt på u-ländernas livsmedelssäkerhet. Konsekvensanalyser
med avseende på dessa aspekter kommer att behöva utarbetas kontinuerligt.
Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU inta mer bestämda
krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och
europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning där det gäller att se
till svenska och europeiska intressen vad gäller jordbruksproduktionen och
dess inriktning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk, miljöaspekter och
hållningen till animalieproduktion.
Även om marknadsprisstödet successivt kommer att sänkas måste gräns-
skydd, intervention och exportbidrag tills vidare bibehållas om än på lägre
nivå. Kompensation för prisstödssänkningar via direkta mer miljörelaterade
ersättningar till jordbruket är en nödvändighet.
Utgångspunkter för EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör vara;
? Livsmedelsproduktion kan inte jämställas med annan näringsverksamhet.
Mot bakgrund av den nuvarande ordningen inom EU kommer säkerligen
ett särskilt ersättnings- och regelsystem att finnas under överskådlig tid.
Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att
lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls.
Likvärdiga regler och principer bör gälla med möjlighet till lokal
variation beroende på bland annat klimatförhållanden.
?
? Den generella jordbruksersättningen bör ges ut i form av direkt-
ersättningar som arealersättningar på all åkermark, inklusive vall. Miljö-
betingade ersättningar för att hålla landskapen öppna, främja den
biologiska mångfalden och bevara kulturmiljöer ska finnas liksom
särskilda regionalpolitiska ersättningar som är betingade av olika
regioners förutsättningar för livsmedelsproduktion.
?
? Jordbruket ska producera biologiskt fullvärdiga livsmedel. Målsättningen
att svenskt jordbruk ska ställas om till 10 % ekologisk odling till år 2000
bör omsättas i tydliga mål för det gemensamma europeiska jordbruket.
Tydliga målsättningar för omställning av jordbruksproduktion till mer
miljövänliga metoder och till ekologisk produktion bör fastställas på
europeisk nivå.
?
? För att stimulera den ekologiska odlingen ska kompensation ges för ett
minskat tärande på råvaruresurser, mindre miljöbelastning med positiva
effekter på bland annat bevarande av biologisk mångfald i odlings-
landskapet och ambitionen att producera biologiskt fullvärdiga livsmedel.
?
? Svenska miljö- och djurskyddsnormer ska vara miniminorm för det
europeiska jordbruket. Sverige bör i EU med kraft verka för en
harmonisering av miljöavgifter på kemiska bekämpningsmedel och
handelsgödsel samt för likvärdiga villkor för animalieproduktionen.
?
? En viktig konsumentupplysning är var livsmedlen har producerats och
under vilka former. Ett gemensamt märkningssystem avseende såväl
ursprung som produktionsmetod ska eftersträvas.
?
Övergångsåtgärder vid
östutvidgning
Central- och Östeuropas åkermarker ska inte ses som ett
problem utan som en tillgång att användas i den
gemensamma livsmedelsproduktionen. Argumentet att den
gemensamma jordbrukspolitiken är kostsam måste ses i
ljuset av att EU:s samlade kostnader för jordbrukspolitiken
uppgår till 0,6 % av ländernas samlade BNP. Att klara en
integrering av de central- och östeuropeiska länderna med
dess jordbruk kan i denna belysning inte anses vara något
oöverstigligt problem.
Den europeiska gemenskapens utvidgning österut innebär att den
gemensamma jordbrukspolitiken kommer att omfattas av fler länder. För att
omvälvningarna av jordbruket i de kommande EU-länderna inte ska bli för
dramatiska bör särskilda övergångsåtgärder tillskapas som möjliggör en
försiktig inslussning av denna jordbruksproduktion. Dessa övergångsregler
ska som utgångspunkt ha de principer som skisserats här ovan. Det innebär
att omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk betonas starkt.
Särskilda
stimulansersättningar i syfte att få en övergång till ekologiska bruknings-
metoder i nytillträdande östeuropeiska länder bör övervägas.
Den fortsatta diskussionen
om reformeringen av CAP
Denna proposition presenterades strax före det att EU-
kommissionen lade fram sitt Agenda 2000-förslag om
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Som
väl är har inte kommissionen lyssnat på de propåer om en
snabb reformering av CAP som den svenska regeringen
tidigare skickat. Däremot innebär deras förslag att svenskt
lantbruk skulle kunna tappa 700-800 miljoner kronor i
ersättningar. Förslaget är så utformat att Sverige missgynnas
i förhållande till andra länder.
Det måste nu ligga i regeringens intresse att se till att rättvisa skapas så att
svenska lantbrukare inte får sämre konkurrensförhållanden gentemot andra
länder i den gemensamma jordbrukspolitik som skall gälla framöver.
För ett enat svenskt uppträdande i de fortsatta förhandlingarna om CAP
bör också ett särskilt parlamentariskt instrument tillskapas. Ett sorts
förhandlingsråd där samtliga riksdagens partier är representerade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att i förhandlingsarbetet om
reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik driva kravet om ett
forcerat borttagande av EG:s marknadsordningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åkermarken i Sverige och Europa skall finnas tillgänglig för
livsmedelsproduktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att harmonisera skatter/avgifter på jordbruksområdet så att
svenska lantbrukare får med övriga EU-länder lika villkor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska positioner vad gäller miljö- och djurskyddskrav i
kommande WTO-runda,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska utgångspunkter för förhandlingarna om reformeringen av
den europeiska gemensamma jordbrukspolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda övergångsregler/åtgärder vid inlemmandet av öst- och
centraleuropeiska länder i EU-gemenskapen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i aktuella handlingar se till att inte Sverige missgynnas, vilket
föreliggande EU-kommissionsförslag innebär,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett särskilt
parlamentariskt förhandlingsråd för de fortsatta förhandlingarna om
reformeringen av CAP.