Den utredning som låg till grund för föreliggande proposition hade som uppdrag att lägga förslag beträffande reformering av EU:s jordbrukspolitik. Utredningens utgångspunkter var inte att det krävs en jordbrukspolitik som skapar förutsättningar för fortsatt brukande av såväl svenska som andra EU-länders åkerjordar för att få fram mat och värna en bra miljö. Därför drog utredningsmajoriteten också fel slutsatser beträffande reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP).
Detta kan ha bidragit till regeringens förslag som innebär att EG:s marknadsordningar inom jordbrukspolitiken i rask takt ska tas bort. Från Kristdemokraternas sida avvisar vi en sådan kategorisk inriktning av reformarbetet. Vi pekar i denna motion på en alternativ inriktning med målsättningen att åkermarken skall bevaras för ett aktivt brukande i livsmedelsproduktionens tjänst och att såväl Sverige som nation och EU som region skall ha en hög självförsörjningsgrad av baslivsmedel. En sådan politik innebär också att jordbrukssektorn skall finnas kvar som den nödvändiga basnäringen i en levande landsbygd med förutsättningar till sysselsättning och boende i hela landet. Detta är också en förutsättning för fortsatt hög sysselsättning inom livsmedelsindustrin.
Principer för ekonomiskt och ekologiskt uthållig jordbruksproduktion
Det går att producera tillräckligt med livsmedel för en växande världsbefolkning. Förvaltarskapstanken måste dock vara vägledande och kortsiktiga vinstintressen - som drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas med långsiktigt hållbara brukningsmetoder. Ett uthålligt jordbrukande bygger på ett kretslopp av näringsämnen och att organiskt material binder samman markmineralen. Detta gör att man tar till vara det naturen ger och förhindrar jorderosion.
En fortsatt jordbruksproduktion i Sverige är en nödvändighet för att målsättningen om att hela Sverige skall leva ska kunna uppnås och för en inhemsk livsmedelsförsörjning. Ur ett globalt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är det också nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid reformeringen av jordbrukspolitiken så att en övergång till miljövänliga och mer ekologiskt riktiga brukningsmetoder främjas. En minskad intensitet i jordbruksproduktionen kräver en bibehållen bruknings- areal.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattig- domsbekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. CAP kan vara ett instrument i detta arbete. EU måste också inom övriga internationella forum såsom WTO, Världsbanken och IMF medverka till att ta fram en övergripande strategi för hur de fattigaste ländernas inflytande över livsmedelssäkerheten ska stärkas. En omställning av det europeiska jord- bruket till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion innebär ett minskat tärande på ändliga resurser och är nödvändigt också ur solidaritetssynpunkt med tredje världen. EU ska också bistå u-länder med uppbyggnad/utveckling av ekologisk produktion. De övergripande målen om fattigdomsbekämpning och social utveckling ska stå i centrum också i handelsrelationerna.
Teorin om att sänkta livsmedelspriser kommer att gynna u-ländernas livsmedelsproduktion kan till viss del vara riktig. Dessvärre kan sänkta livsmedelspriser också leda till ökade bekymmer för de allra fattigaste folken. Sambanden är inte säkra och tydliga. Det krävs en betydligt mer omfattande analys av dessa mekanismer och en inriktning med försiktigare förändring av den globala jordbrukspolitiken för att inte oönskade och för delar av världsbefolkningen förödande effekter ska uppstå. Effekterna av en mer miljövänlig och ekologiskt inriktad jordbruksproduktion i Europa måste också vägas in i dessa resonemang.
Den starka befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark redan om några årtionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en tilltagande växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande vatten- tillgångar.
Energigrödeanvändning kan också ses som ett gott utnyttjande av jordresursen eftersom den då normalt sett är möjlig att återställa för livs- medelsproduktion.
Skulle en radikal reformering av CAP genomföras - något som regeringen har förespråkat - skulle hundratusentals lantbrukare tvingas upphöra med sin näringsverksamhet inom hela EU-området. För Sverige kan det handla om att en tredjedel av svensk åkermark avvecklas och att 10 000 helårsarbeten försvinner från denna sektor. Detta skulle i sin tur leda till en dramatisk avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkomster från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som primärproduktion. Detta är en utveckling som går i direkt felaktig riktning i förhållande till devisen om att Hela Sverige ska leva.
Lika konkurrensvillkor
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på ett tydligt sätt betydelsen av livsmedelsproduktionen. Det är också helt nödvändigt att lika ekonomiska villkor gäller för jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av avgifter/skatter på jordbruksområdet är nödvändig för att svenska jordbrukare ska kunna konkurrera med andra EU-länder på lika villkor. Det handlar bl a om energibeskattningen, dieselskatten och avgifter på gödselmedel. De förslag som på detta område presenterats i SOU 1997:167 om Livsmedelssektorns omställning och expansion (den s k Björkska utredningen) måste omgående omsättas i politiska beslut.
Utgångspunkter för reformering av CAP
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras med utgångspunkt i 1992 års reform av CAP. Det innebär en utveckling av dagens CAP.
I enlighet med vad som kommer att uppnås i kommande förhandlingar och WTO-rundor bör det europeiska jordbruket anpassas till internationella, mer marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av stödnivåer måste ske i takt med andra WTO-länders och med hänsyn till den internationella konkurrens- kraften. Det innebär en stegvis anpassning i takt med andras anpassningar.
Det är nödvändigt att de ersättningsformer och regleringar som tillämpas inom det framtida CAP - inklusive Östeuropa - kan säkra livsmedels- säkerheten och rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna. Detta utan att inverka negativt på u-ländernas livsmedelssäkerhet. Konsekvensanalyser med avseende på dessa aspekter kommer att behöva utarbetas kontinuerligt.
Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU inta mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning där det gäller att se till svenska och europeiska intressen vad gäller jordbruksproduktionen och dess inriktning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk, miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion.
Även om marknadsprisstödet successivt kommer att sänkas måste gräns- skydd, intervention och exportbidrag tills vidare bibehållas om än på lägre nivå. Kompensation för prisstödssänkningar via direkta mer miljörelaterade ersättningar till jordbruket är en nödvändighet.
Utgångspunkter för EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör vara;
? Livsmedelsproduktion kan inte jämställas med annan näringsverksamhet. Mot bakgrund av den nuvarande ordningen inom EU kommer säkerligen ett särskilt ersättnings- och regelsystem att finnas under överskådlig tid. Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer bör gälla med möjlighet till lokal variation beroende på bland annat klimatförhållanden. ? ? Den generella jordbruksersättningen bör ges ut i form av direkt- ersättningar som arealersättningar på all åkermark, inklusive vall. Miljö- betingade ersättningar för att hålla landskapen öppna, främja den biologiska mångfalden och bevara kulturmiljöer ska finnas liksom särskilda regionalpolitiska ersättningar som är betingade av olika regioners förutsättningar för livsmedelsproduktion. ? ? Jordbruket ska producera biologiskt fullvärdiga livsmedel. Målsättningen att svenskt jordbruk ska ställas om till 10 % ekologisk odling till år 2000 bör omsättas i tydliga mål för det gemensamma europeiska jordbruket. Tydliga målsättningar för omställning av jordbruksproduktion till mer miljövänliga metoder och till ekologisk produktion bör fastställas på europeisk nivå. ? ? För att stimulera den ekologiska odlingen ska kompensation ges för ett minskat tärande på råvaruresurser, mindre miljöbelastning med positiva effekter på bland annat bevarande av biologisk mångfald i odlings- landskapet och ambitionen att producera biologiskt fullvärdiga livsmedel. ? ? Svenska miljö- och djurskyddsnormer ska vara miniminorm för det europeiska jordbruket. Sverige bör i EU med kraft verka för en harmonisering av miljöavgifter på kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel samt för likvärdiga villkor för animalieproduktionen. ? ? En viktig konsumentupplysning är var livsmedlen har producerats och under vilka former. Ett gemensamt märkningssystem avseende såväl ursprung som produktionsmetod ska eftersträvas. ? Övergångsåtgärder vid östutvidgning
Central- och Östeuropas åkermarker ska inte ses som ett problem utan som en tillgång att användas i den gemensamma livsmedelsproduktionen. Argumentet att den gemensamma jordbrukspolitiken är kostsam måste ses i ljuset av att EU:s samlade kostnader för jordbrukspolitiken uppgår till 0,6 % av ländernas samlade BNP. Att klara en integrering av de central- och östeuropeiska länderna med dess jordbruk kan i denna belysning inte anses vara något oöverstigligt problem.
Den europeiska gemenskapens utvidgning österut innebär att den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att omfattas av fler länder. För att omvälvningarna av jordbruket i de kommande EU-länderna inte ska bli för dramatiska bör särskilda övergångsåtgärder tillskapas som möjliggör en försiktig inslussning av denna jordbruksproduktion. Dessa övergångsregler ska som utgångspunkt ha de principer som skisserats här ovan. Det innebär att omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk betonas starkt. Särskilda stimulansersättningar i syfte att få en övergång till ekologiska bruknings- metoder i nytillträdande östeuropeiska länder bör övervägas.
Den fortsatta diskussionen om reformeringen av CAP
Denna proposition presenterades strax före det att EU- kommissionen lade fram sitt Agenda 2000-förslag om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Som väl är har inte kommissionen lyssnat på de propåer om en snabb reformering av CAP som den svenska regeringen tidigare skickat. Däremot innebär deras förslag att svenskt lantbruk skulle kunna tappa 700-800 miljoner kronor i ersättningar. Förslaget är så utformat att Sverige missgynnas i förhållande till andra länder.
Det måste nu ligga i regeringens intresse att se till att rättvisa skapas så att svenska lantbrukare inte får sämre konkurrensförhållanden gentemot andra länder i den gemensamma jordbrukspolitik som skall gälla framöver.
För ett enat svenskt uppträdande i de fortsatta förhandlingarna om CAP bör också ett särskilt parlamentariskt instrument tillskapas. Ett sorts förhandlingsråd där samtliga riksdagens partier är representerade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att i förhandlingsarbetet om reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik driva kravet om ett forcerat borttagande av EG:s marknadsordningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åkermarken i Sverige och Europa skall finnas tillgänglig för livsmedelsproduktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att harmonisera skatter/avgifter på jordbruksområdet så att svenska lantbrukare får med övriga EU-länder lika villkor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska positioner vad gäller miljö- och djurskyddskrav i kommande WTO-runda,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska utgångspunkter för förhandlingarna om reformeringen av den europeiska gemensamma jordbrukspolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda övergångsregler/åtgärder vid inlemmandet av öst- och centraleuropeiska länder i EU-gemenskapen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i aktuella handlingar se till att inte Sverige missgynnas, vilket föreliggande EU-kommissionsförslag innebär,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett särskilt parlamentariskt förhandlingsråd för de fortsatta förhandlingarna om reformeringen av CAP.
Stockholm den 24 mars 1998
Dan Ericsson (kd)
Ulf Björklund (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)