Det faktum att en till en och en halv miljon grisar årligen
kastreras i Sverige har upprört en stor allmänhet. Orsaken till
att kastreringen utförs är att cirka 7-8 % av alla grisar
utvecklar ämnen som ger ett kött som luktar illa vid
upphettning, och det köttet ratas av konsumenten.
I december 1996 beslutade regeringen om nya bestämmelser för kastrering
av grisar. De nya bestämmelserna innebar att kastrationsåldern sänktes från
fyra till två veckor. I sammanhanget bör också nämnas att expertmyn-
digheten, Statens jordbruksverk, förordade en sänkning till en vecka.
Sänkningen av kastrationsåldern har dock inte löst problemet med att det
gör ont i obedövade grisar när man skär i dem. Möjligtvis har reformen
inneburit att griskultingarna utsätts för mindre lidande i samband med
sårläkningen, men det huvudsakliga problemet kvarstår.
Om man ska komma bort från kastreringen av grisar bör man se bredare på
frågan än vad man gjort hittills. Idag är t ex hela slaktindustrin uppbyggd på
att grisen ska ha en viss storlek då den slaktas. Det torde vara möjligt att
slakta hangrisarna innan de utvecklat de illaluktande ämnena. Det gäller med
andra ord att titta på alla möjligheter som finns. Någon sådan kartläggning
har ännu inte utförts, vilket jag finner anmärkningsvärt. Enligt min
uppfattning borde Jordbruksverket ges i uppdrag att redovisa alla dessa
möjligheter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra kastreringen av grisar överflödig.