Det faktum att en till en och en halv miljon grisar årligen kastreras i Sverige har upprört en stor allmänhet. Orsaken till att kastreringen utförs är att cirka 7-8 % av alla grisar utvecklar ämnen som ger ett kött som luktar illa vid upphettning, och det köttet ratas av konsumenten.
I december 1996 beslutade regeringen om nya bestämmelser för kastrering av grisar. De nya bestämmelserna innebar att kastrationsåldern sänktes från fyra till två veckor. I sammanhanget bör också nämnas att expertmyn- digheten, Statens jordbruksverk, förordade en sänkning till en vecka.
Sänkningen av kastrationsåldern har dock inte löst problemet med att det gör ont i obedövade grisar när man skär i dem. Möjligtvis har reformen inneburit att griskultingarna utsätts för mindre lidande i samband med sårläkningen, men det huvudsakliga problemet kvarstår.
Om man ska komma bort från kastreringen av grisar bör man se bredare på frågan än vad man gjort hittills. Idag är t ex hela slaktindustrin uppbyggd på att grisen ska ha en viss storlek då den slaktas. Det torde vara möjligt att slakta hangrisarna innan de utvecklat de illaluktande ämnena. Det gäller med andra ord att titta på alla möjligheter som finns. Någon sådan kartläggning har ännu inte utförts, vilket jag finner anmärkningsvärt. Enligt min uppfattning borde Jordbruksverket ges i uppdrag att redovisa alla dessa möjligheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra kastreringen av grisar överflödig.
Stockholm den 6 oktober 1997
Siw Persson (fp)