När djurskyddslagen kom 1988 så innebar den att skyddet för
djuren stärktes. I propositionen till djurskyddslagen
(1987/88:93) framhölls bland annat att djuren i framtiden
inte bara skulle skyddas mot lidande utan även mot sjukdom.
Det sades också att djurhållningen skulle vara inriktad på att
djuren ska hållas friska. När det gällde djurhållningen för
produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar betonades
särskilda krav, bl a att djuren ska hållas i en god djurmiljö
och att de ska hållas på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa samt ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Avsikten
med det sistnämnda kravet var att varje djurarts biologiska
beteende skulle beaktas. Vad som skulle anses utgöra ett
djurs biologiska beteende skulle få avgöras utifrån gjorda
erfarenheter och vetenskapliga rön.
Eftersom djurskyddslagen är en s k ramlag så är det de i lagen föreskrivna
myndigheterna som har till uppgift att meddela detaljföreskrifter om hur
hållningen ska se ut för att det som sägs i lagtexten ska uppfyllas. Redan
mycket tidigt riktades det kritik mot myndigheternas sätt att utarbeta
föreskrifter enligt djurskyddslagen. 1989 anmäldes dåvarande Lantbruksstyr-
elsen för sitt arbete med djurskyddsföreskrifter. 1990 kom JO med sitt
utlåtande där man slog fast att Lantbruksstyrelsens djurskyddsföreskrifter
inte var till fyllest. JO angav att den ambitionsnivå som redovisats av Lant-
bruksstyrelsen, nämligen att "djurskyddsintresset fått en betydligt starkare
ställning än tidigare" inte var acceptabel. I sitt utlåtande sade även JO att
den
ansvariga myndigheten helt missuppfattat sitt ansvar enligt djurskyddslagen.
Utlåtandet avslutades med att JO angav följande:
"De av riksdagen genom antagandet av djurskyddslagens beslutade före-
skrifter skall självfallet tillämpas i sin lydelse; eventuella begränsningar och
reservationer måste framgå av lagtexten."
Efter det att JO kom med sitt utlåtande har Jordbruksverket fattat beslut
om nya föreskrifter om djurhållning inom lantbruket etc. Beslutet innebar
dock inte någon omfattande revidering utifrån JO:s utlåtande, utan det inne-
bar bland annat att vissa djur fick det sämre. Styrelsen för Jordbruksverket
var dock inte enig i sitt beslut. En reservant förde fram följande:
"Jag hade hoppats att den djurskyddslag som kom 1988 skulle leda till en
förbättring av majoriteten av Sveriges djur. Detta kommer inte att ske.
Jordbruksverket har kvar samma syn som den gamla Lantbruksstyrelsen ".
Att inte Jordbruksverket ändrat synen på arbetet med föreskrifter enligt
djurskyddslagen manifesteras i verkets förslag till hur rävar skall hållas, som
verket 1993 underställde regeringen för beslut. I förslaget angav Jord-
bruksverket att rävar skulle hållas så att behovet av markkontakt tillgodosågs.
Samtidigt föreslog verket även att rävarna två månader före pälsning skulle
få hållas i bur med endast nätbotten. Verket motiverade detta med att pälsen
skulle bli smutsgul om rävarna hade tillgång till markkontakt intill
pälsningen. Med andra ord satte verket, i sin tolkning av djurskyddslagen,
pälskvalitet före lagens stadgande att rävar ska ha rätt till naturligt
beteende.
Regeringen avfärdade dock verkets förslag.
Sedan djurskyddslagen kom har genomförandet av det som stadgas i
portalparagrafen kritiserats av djurskyddsorganisationer m fl. Den kritik som
framförts mot hur djurskyddslagens portalparagraf genomförts i praktiken är
illavarslande. Med tanke på kritiken som framkommit, och det faktum att
djurskyddslagen är en ramlag, anser vi att det nu är angeläget att en
utvärdering utförs. Bland annat bör man titta på vilka förbättringar som
portalparagrafen i praktiken medfört för djuren samt om de byggt på
erfarenheter och vetenskapliga rön rörande djurens biologiska beteenden. En
sådan utredning skulle med fördel kunna utföras av SLU i Skara.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av djurskyddslagen.