Livsmedelsindustrin är en mycket betydelsefull del av svensk
industri. En omsättning på 114 miljarder kronor 1995 gör
denna industrigren till landets näst största av
tillverkningsindustrins delbranscher. Produktionen motsvarar
ca 14 procent av tillverkningsindustrins totala
produktionsvärde.
Mätt i antal sysselsatta är livsmedelsbranschen vår tredje största närings-
gren, då var tionde som arbetar i tillverkningsindustrin är anställd i ett
företag som tillverkar livsmedel.
Svenska livsmedel håller hög kvalitet. Goda och rationella produktions-
förutsättningar i ett gynnsamt klimat och med höga miljömässiga och djur-
etiska krav borgar för en produktion med mycket hög konkurrenskraft i ett
internationellt perspektiv.
Sveriges EU-inträde har inneburit ökade möjligheter för livsmedels-
branschen. Öppnade gränser som ger tillgång till en helt annan marknad har
medfört en positiv framtidstro, men för att bli stark och attraktiv krävs
intressanta och kvalificerade produkter. Exporten ökade 1994 med 35
procent och 1995 med 30 procent med ett exportvärde på 13,6 miljarder
kronor. Men konkurrensen är hård och vi får inte bortse från det faktum att
alla länder i Europa är stora livsmedelsproducenter. Enbart till EU-länderna
ökade exporten 1995 med hela 85 procent jämfört med 1994.
En väl fungerande råvaruproduktion och livsmedelsindustri som ges
möjligheter att utvecklas på rätt sätt har följaktligen mycket stor betydelse
för
såväl konsumenter, råvaruproducenter som för vår export.
Jordbruket i Skåne
Skånes komparativa fördelar
Livsmedelsproduktionens tyngdpunkt ligger i Skåne.
I Skåne finns landets bästa naturliga förutsättningar för lantbrukets
primärproduktion. Inom jordbruk och trädgård uppskattas ca 10 000 personer
vara hel- eller deltidssysselsatta. Värdemässigt ligger ca 27 procent av
landets primärproduktion i Skåne. Livsmedelsproduktionen är också den
största enskilda näringssektorn i Skåne, där 15 procent av arbetskraften kan
hänföras till denna näring. Åkerarealen i landskapet på nära 500 000 hektar
motsvarar visserligen inte mer än 17 procent av landets hela åkerareal, men
är bland den bästa i Europa. Klimatet är gynnsamt och avstånden korta.
Styrkan inom vissa produktområden, såsom trädgårdsprodukter och svin
blir än mer uttalad om man räknar in även Halland och Blekinge. Som
exempel kan nämnas 89 procent av landets fruktodling, 70 procent av
köksväxter på friland och 53 procent av Sveriges svinproduktion.
Konkurrenshinder jämfört med
Danmark
Skånskt jordbruk ser av naturliga skäl det danska jordbruket
som en stark konkurrent som leverantör till
livsmedelsindustrin. De naturliga förutsättningarna är
jämförbara, men det svenska jordbruket har flera konkurrens-
nackdelar som en följd av politiska beslut.
De svenska energiskatterna som riktas till jordbruket är betydligt högre än
i Danmark och ger en ökad kostnadsbelastning, bl a i köttproduktionen. Den
kan beräknas till cirka 50 öre per kg griskött. Därav utgörs 35 öre per kg av
ökade kostnader för foderproduktionen. Energiskatter finns också i Danmark,
men är avdragsgilla i momsberäkningen och utgör därför ingen belastning i
Danmark (SOU1997:25).
För att ge svenskt jordbruk konkurrensneutralitet gentemot danskt och
övrigt europeiskt jordbruk måste dessa fördyrande energiskatter lyftas av
jordbruket. Det handlar om dieselskatten för traktorer och jordbruksredskap
samt att jordbruket får samma lättnader i elenergibeskattningen som övrig
svensk industri åtnjuter. Spannmål som torkas och mals till djurfoder i ett
jordbruksföretag belastas med elskatt, medan samma foder befrias från
elskatt om det mals i ett foderindustriföretag. Det kan inte vara rimligt att
särskilja och skattebelasta en enda produktionsgren i svenskt näringsliv på
sätt som för närvarande görs.
Skånsk livsmedelsindustri
I Skåne finns 350 av landets 800 företag inom
livsmedelsbranschen.
Tillsammans utgör denna näringsgren med olika leverantörer av
insatsvaror, förpackningar, transporter m m en stor och tung del av det
skånska näringslivet. Namn som Nestlé (Findus), Procordia Food AB (Felix),
Danisco Sugar (tidigare Sockerbolaget) och de producentkooperativa före-
tagen Skånemejerier och Skanek är tillsammans med SvalöfWeibull,
Hilleshög, Tetra Laval samt Åkerlund och Rausing välkända begrepp när det
gäller livsmedelsanknutna företag. Det är inte av en slump de har vuxit fram
i denna del av landet, utan de har tillkommit på grund av ett behov av att
kunna vidareförädla, marknadsföra och distribuera de högkvalitativa råvaror
som här framställs.
Detta visar Skånes och Sydsveriges dominans inom landets jordbruks-
råvaru- och livsmedelsindustri, såväl som sektorns stora betydelse för denna
del av landet.
Forskning och utveckling
nödvändig
Konsumtionsmönster ändras allt snabbare. Krav på livsmedel
med nya egenskaper ökar och därmed behov av allt större
resurser för forskning och utveckling.
Ett ökat intresse för svenska livsmedel inom EU-området kan ge
möjligheter till fler arbetstillfällen inom hela livsmedelsbranschen.
Livsmedelsforskningen har hittills haft låg prioritet i Sverige och
branschen har av olika skäl satsat relativt lite på FoU.
Livsmedelsforskning är av avgörande betydelse för att stärka den svenska
livsmedelsindustrins konkurrenskraft i den förändrade marknadssituation
som EU-medlemskapet inneburit. En stark livsmedelsforskning är också nöd-
vändig ur samhällets/konsumentens synvinkel (SOU1997:25, Svensk mat på
EU-fat).
Den svenska livsmedelsforskningen
Även på andra håll i landet bedrivs forskning på lantbruks-
och livsmedelsområdet, huvudsakligen vid SLU i Uppsala
och SIK i Göteborg.
Det statliga stödet till livsmedelsforskningen i Sverige kommer bland
annat från forskningsråd. Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) har
fått det övergripande ansvaret för livsmedelsforskningen. Volymen är dock
förhållandevis liten för att medge tvärvetenskapliga satsningar. Vidare finns
det gränsdragningsproblem gentemot Teknikvetenskapliga forskningsrådet
(TFR) när det gäller livsmedelsteknisk och Medicinska forskningsrådet
(MFR) när det gäller näringsforskning med risk för att viktiga områden faller
mellan stolarna.
Den svenska offentliga livsmedelsforskningen har emellertid inte svarat
upp mot branschens utveckling och stigande behov. Satsningarna har i prin-
cip varit oförändrade under de senaste 15-20 åren. Trots branschens stora
betydelse i olika avseenden har medelstilldelningen varit mycket blygsam.
Omfattningen av svensk livsmedelsforskning ligger totalt på knappt 480-500
miljoner kronor per år, varav de offentliga medlen utgör 80-100 miljoner
kronor. Industrin satsar fyra gånger så mycket på FoU.
Det borde vara av vitalt intresse för såväl staten som för industrin att de
befintliga resurserna vid universitet och högskolor och forskningsinstitut
verkligen används optimalt. I dag sker forskningen vid ett antal högskolor
utan någon samordning och utan ett gemensamt mål.
Sverige behöver få till stånd en offensiv livsmedelspolitisk strategi som bör
innehålla ett samordnat och ökat nationellt program för forskning och
utveckling inom livsmedelsområdet, där universitet, högskolor, forsknings-
institut och industrin aktivt samverkar i syfte att stärka livsmedelsindustrins
konkurrenskraft. (Förslag i SOU1997:25, Svensk mat på EU-fat.)
Vi kan inte nog understryka vikten av detta, liksom
ytterligare en slutsats i utredningen, nämligen att
det nationella FoU-programmets samordning kan kräva att
ett särskilt övergripande organ inrättas, t ex en styrelse eller
nämnd för livsmedelsforskning.
Detta menar vi kan ske genom att upprätta ett
livsmedelstekniskt forskningscentrum.
Skånsk forskning och utveckling på
livsmedelsområdet
Två universitet med omfattande verksamhet inom
livsmedelsområdet finns i regionen. SLU i Alnarp och Lunds
universitet, har vid LTH landets mest omfattande verksamhet
inom det livsmedelstekniska området. Här finns således de
allra bästa förutsättningarna för nyskapande på
livsmedelsområdet.
Vid Lunds universitet/Lunds tekniska högskola finns landets största enhet
för forskning inom livsmedelsområdet med tonvikt på förädlingsledet.
Forskningen omfattar livsmedelskemi, livsmedelsteknik, livsmedelsteknolo-
gi, mikrobiologi och näringslära.
Vid LTH finns tre grundutbildningar inom livsmedelsområdet samt
forskarutbildning.
Även Ekonomihögskolan och Medicinska fakulteten bedriver forskning
med bäring på livsmedelsområdet.
Jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och hushållningssällskapen har
en betydande FoU inom sektorer av primärproduktionen, både vad gäller
vegetabilie- och animalieproduktionen. Växtförädling av hög internationell
klass bedrivs av SvalöfWeibull i Svalöv och Novartis (Hilleshög) i
Landskrona.
Viktiga samarbetsorgan mellan universitet/högskola och näringsliv är
IDEON Agro Food som har en speciell roll som katalysator för innovationer
baserade på forskningen vid LTH och SLU och Skånes Livsmedelsakademi.
SIK har även nyligen etablerat en filial i Lund.
Dansk livsmedelsforskning
Dansk livsmedelsindustri omsätter 120 miljarder Dkr och är
alltså större än den svenska. Nästan hälften går på export.
Genom att satsa på ett stort forskningsprogram i offentlig regi, kallat
FÖTEK, försöker Danmark att vidareutveckla sin livsmedelsindustri. Med
FÖTEK har man samordnat FoU-program för tre olika ministerier. Staten
bidrog med 525 milj. DKK för första etappen och näringslivet med ungefär
lika mycket. Åren 1995-97 bidrar staten med 100 milj. DKK per år till
samarbetsprojekt.
Fyra departement medverkar i programmet och man har bildat ett
gemensamt styrorgan där flera departement är representerade. Ansökan ställs
till en särskild nämnd. De flesta projekten är finansierade med hälften av
medlen från företagen och hälften från samhället. Inom ramen för FÖTEK
prövas och beviljas anslag till forskning inom hela livsmedelskedjan.
Agro-industriellt kluster i
Skåne
För att åstadkomma en stabil utveckling i lönsam industri är
det viktigt att genom konsekventa prioriteringar stärka den
inneboende dynamik som finns i regionala industrikluster.
SLU/LU/LTH utgör tillsammans med livsmedelsföretagen i
Skåne det mest betydelsefulla agro-industriella centrumet i
landet. Genom att ta tillvara detta och ytterligare stärka det
kan man få en positiv och självgenererande utveckling, som
aldrig kan uppnås på något annat håll i landet, oavsett hur
mycket medel man satsar.
Nationellt
livsmedelscentrum
Om Sverige skall ha en chans att lyckas med sina spirande
ambitioner att vidga marknadsandelarna i ett internationellt
perspektiv med nya högkvalitativa produkter, så måste
forskningsresurserna samordnas i ett forskningscentrum för
livsmedelsforskning.
Det övergripande organ som såväl utredningen som vi menar krävs för att
samordna forskningsresurserna bör förläggas i anslutning till Lunds
universitet och SLU Alnarp.
Ett livsmedelscentrum är för närvarande under uppbyggnad genom ett
konsortium som bildats mellan Lunds universitet, SLU Alnarp och IDEON
Agro Food under namnet Livsmedelscentrum Lund (LCL). Detta är ett stort
steg framåt för svensk livsmedelsforskning, vilket förtjänar allt stöd och
uppmuntran. Med detta som grund finns alla möjligheter att bygga upp ett
nationellt livsmedelscentrum, dit lejonparten av resurserna för denna typ av
FoU borde destineras.
Livsmedel med särskilda
egenskaper
Det behövs fördjupad forskning kring hur ämnen i vår mat
påverkar hälsan och den mänskliga kroppen. Kunskapen om
foderstater i animalieproduktionen tycks ofta vara större än
om hur vår egen mat påverkar oss.
Forskning och utveckling av livsmedel med särskilda näringsegenskaper
förtjänar särskild uppmärksamhet. Oklarheter i gränsdragningen mellan livs-
medel och läkemedel när det gäller s.k functional foods måste klaras ut. Det
är först då som FoU kring sådana kommer kunna ta fart på allvar.
Modern förädlingsteknik
får inte hindras
Samtidigt som det är nödvändigt med aktiva åtgärder på
livsmedelsteknikens område, är det lika viktigt att inte
belägga FoU på livsmedelsområdet med restriktioner som
kan bromsa upp och hämma en svensk utveckling. Sålunda
är det nödvändigt för de svenska förädlingsföretagen att få
använda samma förädlingstekniker och förädlingsmaterial
som konkurrenterna utomlands. Annars hamnar de svenska
företagen snart på efterkälken, vilket skulle innebära att
svensk råvaruproduktion inte skulle få tillgång till nytt
konkurrenskraftigt växtsortmaterial. Detta skulle på kort tid
kunna bli helt förödande för livsmedelsnäringen i landet.
Ett hinder för att få utnyttja modern genteknik i växtförädlingen skulle
dessutom försvåra en utveckling mot mindre miljöbelastande odlingsmetoder
i jordbruk och trädgårdsskötsel.
Regeringsförklaringen
Förslagen i SOU 1997:25, och statsministerns ord i
regeringsförklaringen om att "ytterligare insatser för att
förbättra svensk livsmedelsproduktion övervägs", får inte bli
just bara ord, utan måste ges en reell innebörd i ett markant
ökat stöd till forskning och utveckling på livsmedelsområdet
som beskrivits ovan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att svenskt
jordbruk bör befrias från de konkurrenshämmande kostnader som
energiskatterna utgör,1
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nationellt program för
forskning och utveckling på livsmedelsområdet i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande
livsmedelsforskningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av livsmedelsforskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av modern genteknik.
Stockholm den 3 oktober 1997
Peter Weibull Bernström (m)
Ingvar Eriksson (m)
Inga Berggren (m)
Rune Rydén (m)
Bertil Persson (m)
Margit Gennser (m)
Jan Backman (m)
Gun Hellsvik (m)
Anna Åkerhielm (m)
Sten Andersson (m)
Maud Ekendahl (m)
Bo Lundgren (m)