Inledning och bakgrund
Livsmedelsindustrin är en mycket betydelsefull del av svensk industri. En omsättning på 114 miljarder kronor 1995 gör denna industrigren till landets näst största av tillverkningsindustrins delbranscher. Produktionen motsvarar ca 14 procent av tillverkningsindustrins totala produktionsvärde.
Mätt i antal sysselsatta är livsmedelsbranschen vår tredje största närings- gren, då var tionde som arbetar i tillverkningsindustrin är anställd i ett företag som tillverkar livsmedel.
Svenska livsmedel håller hög kvalitet. Goda och rationella produktions- förutsättningar i ett gynnsamt klimat och med höga miljömässiga och djur- etiska krav borgar för en produktion med mycket hög konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv.
Sveriges EU-inträde har inneburit ökade möjligheter för livsmedels- branschen. Öppnade gränser som ger tillgång till en helt annan marknad har medfört en positiv framtidstro, men för att bli stark och attraktiv krävs intressanta och kvalificerade produkter. Exporten ökade 1994 med 35 procent och 1995 med 30 procent med ett exportvärde på 13,6 miljarder kronor. Men konkurrensen är hård och vi får inte bortse från det faktum att alla länder i Europa är stora livsmedelsproducenter. Enbart till EU-länderna ökade exporten 1995 med hela 85 procent jämfört med 1994.
En väl fungerande råvaruproduktion och livsmedelsindustri som ges möjligheter att utvecklas på rätt sätt har följaktligen mycket stor betydelse för såväl konsumenter, råvaruproducenter som för vår export.
Jordbruket i Skåne
Skånes komparativa fördelar
Livsmedelsproduktionens tyngdpunkt ligger i Skåne.
I Skåne finns landets bästa naturliga förutsättningar för lantbrukets primärproduktion. Inom jordbruk och trädgård uppskattas ca 10 000 personer vara hel- eller deltidssysselsatta. Värdemässigt ligger ca 27 procent av landets primärproduktion i Skåne. Livsmedelsproduktionen är också den största enskilda näringssektorn i Skåne, där 15 procent av arbetskraften kan hänföras till denna näring. Åkerarealen i landskapet på nära 500 000 hektar motsvarar visserligen inte mer än 17 procent av landets hela åkerareal, men är bland den bästa i Europa. Klimatet är gynnsamt och avstånden korta.
Styrkan inom vissa produktområden, såsom trädgårdsprodukter och svin blir än mer uttalad om man räknar in även Halland och Blekinge. Som exempel kan nämnas 89 procent av landets fruktodling, 70 procent av köksväxter på friland och 53 procent av Sveriges svinproduktion.
Konkurrenshinder jämfört med Danmark
Skånskt jordbruk ser av naturliga skäl det danska jordbruket som en stark konkurrent som leverantör till livsmedelsindustrin. De naturliga förutsättningarna är jämförbara, men det svenska jordbruket har flera konkurrens- nackdelar som en följd av politiska beslut.
De svenska energiskatterna som riktas till jordbruket är betydligt högre än i Danmark och ger en ökad kostnadsbelastning, bl a i köttproduktionen. Den kan beräknas till cirka 50 öre per kg griskött. Därav utgörs 35 öre per kg av ökade kostnader för foderproduktionen. Energiskatter finns också i Danmark, men är avdragsgilla i momsberäkningen och utgör därför ingen belastning i Danmark (SOU1997:25).
För att ge svenskt jordbruk konkurrensneutralitet gentemot danskt och övrigt europeiskt jordbruk måste dessa fördyrande energiskatter lyftas av jordbruket. Det handlar om dieselskatten för traktorer och jordbruksredskap samt att jordbruket får samma lättnader i elenergibeskattningen som övrig svensk industri åtnjuter. Spannmål som torkas och mals till djurfoder i ett jordbruksföretag belastas med elskatt, medan samma foder befrias från elskatt om det mals i ett foderindustriföretag. Det kan inte vara rimligt att särskilja och skattebelasta en enda produktionsgren i svenskt näringsliv på sätt som för närvarande görs.
Skånsk livsmedelsindustri
I Skåne finns 350 av landets 800 företag inom livsmedelsbranschen.
Tillsammans utgör denna näringsgren med olika leverantörer av insatsvaror, förpackningar, transporter m m en stor och tung del av det skånska näringslivet. Namn som Nestlé (Findus), Procordia Food AB (Felix), Danisco Sugar (tidigare Sockerbolaget) och de producentkooperativa före- tagen Skånemejerier och Skanek är tillsammans med SvalöfWeibull, Hilleshög, Tetra Laval samt Åkerlund och Rausing välkända begrepp när det gäller livsmedelsanknutna företag. Det är inte av en slump de har vuxit fram i denna del av landet, utan de har tillkommit på grund av ett behov av att kunna vidareförädla, marknadsföra och distribuera de högkvalitativa råvaror som här framställs.
Detta visar Skånes och Sydsveriges dominans inom landets jordbruks- råvaru- och livsmedelsindustri, såväl som sektorns stora betydelse för denna del av landet.
Forskning och utveckling nödvändig
Konsumtionsmönster ändras allt snabbare. Krav på livsmedel med nya egenskaper ökar och därmed behov av allt större resurser för forskning och utveckling.
Ett ökat intresse för svenska livsmedel inom EU-området kan ge möjligheter till fler arbetstillfällen inom hela livsmedelsbranschen.
Livsmedelsforskningen har hittills haft låg prioritet i Sverige och branschen har av olika skäl satsat relativt lite på FoU.
Livsmedelsforskning är av avgörande betydelse för att stärka den svenska livsmedelsindustrins konkurrenskraft i den förändrade marknadssituation som EU-medlemskapet inneburit. En stark livsmedelsforskning är också nöd- vändig ur samhällets/konsumentens synvinkel (SOU1997:25, Svensk mat på EU-fat).
Den svenska livsmedelsforskningen
Även på andra håll i landet bedrivs forskning på lantbruks- och livsmedelsområdet, huvudsakligen vid SLU i Uppsala och SIK i Göteborg.
Det statliga stödet till livsmedelsforskningen i Sverige kommer bland annat från forskningsråd. Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) har fått det övergripande ansvaret för livsmedelsforskningen. Volymen är dock förhållandevis liten för att medge tvärvetenskapliga satsningar. Vidare finns det gränsdragningsproblem gentemot Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) när det gäller livsmedelsteknisk och Medicinska forskningsrådet (MFR) när det gäller näringsforskning med risk för att viktiga områden faller mellan stolarna.
Den svenska offentliga livsmedelsforskningen har emellertid inte svarat upp mot branschens utveckling och stigande behov. Satsningarna har i prin- cip varit oförändrade under de senaste 15-20 åren. Trots branschens stora betydelse i olika avseenden har medelstilldelningen varit mycket blygsam. Omfattningen av svensk livsmedelsforskning ligger totalt på knappt 480-500 miljoner kronor per år, varav de offentliga medlen utgör 80-100 miljoner kronor. Industrin satsar fyra gånger så mycket på FoU.
Det borde vara av vitalt intresse för såväl staten som för industrin att de befintliga resurserna vid universitet och högskolor och forskningsinstitut verkligen används optimalt. I dag sker forskningen vid ett antal högskolor utan någon samordning och utan ett gemensamt mål.
Sverige behöver få till stånd en offensiv livsmedelspolitisk strategi som bör innehålla ett samordnat och ökat nationellt program för forskning och utveckling inom livsmedelsområdet, där universitet, högskolor, forsknings- institut och industrin aktivt samverkar i syfte att stärka livsmedelsindustrins konkurrenskraft. (Förslag i SOU1997:25, Svensk mat på EU-fat.)
Vi kan inte nog understryka vikten av detta, liksom ytterligare en slutsats i utredningen, nämligen att
det nationella FoU-programmets samordning kan kräva att ett särskilt övergripande organ inrättas, t ex en styrelse eller nämnd för livsmedelsforskning.
Detta menar vi kan ske genom att upprätta ett livsmedelstekniskt forskningscentrum.
Skånsk forskning och utveckling på livsmedelsområdet
Två universitet med omfattande verksamhet inom livsmedelsområdet finns i regionen. SLU i Alnarp och Lunds universitet, har vid LTH landets mest omfattande verksamhet inom det livsmedelstekniska området. Här finns således de allra bästa förutsättningarna för nyskapande på livsmedelsområdet.
Vid Lunds universitet/Lunds tekniska högskola finns landets största enhet för forskning inom livsmedelsområdet med tonvikt på förädlingsledet. Forskningen omfattar livsmedelskemi, livsmedelsteknik, livsmedelsteknolo- gi, mikrobiologi och näringslära.
Vid LTH finns tre grundutbildningar inom livsmedelsområdet samt forskarutbildning.
Även Ekonomihögskolan och Medicinska fakulteten bedriver forskning med bäring på livsmedelsområdet.
Jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och hushållningssällskapen har en betydande FoU inom sektorer av primärproduktionen, både vad gäller vegetabilie- och animalieproduktionen. Växtförädling av hög internationell klass bedrivs av SvalöfWeibull i Svalöv och Novartis (Hilleshög) i Landskrona.
Viktiga samarbetsorgan mellan universitet/högskola och näringsliv är IDEON Agro Food som har en speciell roll som katalysator för innovationer baserade på forskningen vid LTH och SLU och Skånes Livsmedelsakademi. SIK har även nyligen etablerat en filial i Lund.
Dansk livsmedelsforskning
Dansk livsmedelsindustri omsätter 120 miljarder Dkr och är alltså större än den svenska. Nästan hälften går på export.
Genom att satsa på ett stort forskningsprogram i offentlig regi, kallat FÖTEK, försöker Danmark att vidareutveckla sin livsmedelsindustri. Med FÖTEK har man samordnat FoU-program för tre olika ministerier. Staten bidrog med 525 milj. DKK för första etappen och näringslivet med ungefär lika mycket. Åren 1995-97 bidrar staten med 100 milj. DKK per år till samarbetsprojekt.
Fyra departement medverkar i programmet och man har bildat ett gemensamt styrorgan där flera departement är representerade. Ansökan ställs till en särskild nämnd. De flesta projekten är finansierade med hälften av medlen från företagen och hälften från samhället. Inom ramen för FÖTEK prövas och beviljas anslag till forskning inom hela livsmedelskedjan.
Agro-industriellt kluster i Skåne
För att åstadkomma en stabil utveckling i lönsam industri är det viktigt att genom konsekventa prioriteringar stärka den inneboende dynamik som finns i regionala industrikluster. SLU/LU/LTH utgör tillsammans med livsmedelsföretagen i Skåne det mest betydelsefulla agro-industriella centrumet i landet. Genom att ta tillvara detta och ytterligare stärka det kan man få en positiv och självgenererande utveckling, som aldrig kan uppnås på något annat håll i landet, oavsett hur mycket medel man satsar.
Nationellt livsmedelscentrum
Om Sverige skall ha en chans att lyckas med sina spirande ambitioner att vidga marknadsandelarna i ett internationellt perspektiv med nya högkvalitativa produkter, så måste forskningsresurserna samordnas i ett forskningscentrum för livsmedelsforskning.
Det övergripande organ som såväl utredningen som vi menar krävs för att samordna forskningsresurserna bör förläggas i anslutning till Lunds universitet och SLU Alnarp.
Ett livsmedelscentrum är för närvarande under uppbyggnad genom ett konsortium som bildats mellan Lunds universitet, SLU Alnarp och IDEON Agro Food under namnet Livsmedelscentrum Lund (LCL). Detta är ett stort steg framåt för svensk livsmedelsforskning, vilket förtjänar allt stöd och uppmuntran. Med detta som grund finns alla möjligheter att bygga upp ett nationellt livsmedelscentrum, dit lejonparten av resurserna för denna typ av FoU borde destineras.
Livsmedel med särskilda egenskaper
Det behövs fördjupad forskning kring hur ämnen i vår mat påverkar hälsan och den mänskliga kroppen. Kunskapen om foderstater i animalieproduktionen tycks ofta vara större än om hur vår egen mat påverkar oss.
Forskning och utveckling av livsmedel med särskilda näringsegenskaper förtjänar särskild uppmärksamhet. Oklarheter i gränsdragningen mellan livs- medel och läkemedel när det gäller s.k functional foods måste klaras ut. Det är först då som FoU kring sådana kommer kunna ta fart på allvar.
Modern förädlingsteknik får inte hindras
Samtidigt som det är nödvändigt med aktiva åtgärder på livsmedelsteknikens område, är det lika viktigt att inte belägga FoU på livsmedelsområdet med restriktioner som kan bromsa upp och hämma en svensk utveckling. Sålunda är det nödvändigt för de svenska förädlingsföretagen att få använda samma förädlingstekniker och förädlingsmaterial som konkurrenterna utomlands. Annars hamnar de svenska företagen snart på efterkälken, vilket skulle innebära att svensk råvaruproduktion inte skulle få tillgång till nytt konkurrenskraftigt växtsortmaterial. Detta skulle på kort tid kunna bli helt förödande för livsmedelsnäringen i landet.
Ett hinder för att få utnyttja modern genteknik i växtförädlingen skulle dessutom försvåra en utveckling mot mindre miljöbelastande odlingsmetoder i jordbruk och trädgårdsskötsel.
Regeringsförklaringen
Förslagen i SOU 1997:25, och statsministerns ord i regeringsförklaringen om att "ytterligare insatser för att förbättra svensk livsmedelsproduktion övervägs", får inte bli just bara ord, utan måste ges en reell innebörd i ett markant ökat stöd till forskning och utveckling på livsmedelsområdet som beskrivits ovan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att svenskt jordbruk bör befrias från de konkurrenshämmande kostnader som energiskatterna utgör,1
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nationellt program för forskning och utveckling på livsmedelsområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande livsmedelsforskningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av livsmedelsforskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av modern genteknik.
Stockholm den 3 oktober 1997
Peter Weibull Bernström (m)
Ingvar Eriksson (m) Inga Berggren (m) Rune Rydén (m) Bertil Persson (m) Margit Gennser (m) Jan Backman (m) Gun Hellsvik (m) Anna Åkerhielm (m) Sten Andersson (m) Maud Ekendahl (m) Bo Lundgren (m)
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.