Katten är ett av våra vanligaste och mest omtyckta
sällskapsdjur. Trots detta far en allt större mängd katter illa
varje år, bara i Stockholms län antar man att det finns runt
20 000 hemlösa katter (Kattliv 5/97 s. 15). Djurrätts- och
kattorganisationerna har sedan en tid tillbaka slagit larm om
att antalet sommarkatter ökar dramatiskt. Sommarkatter
kallas de katter som vanligtvis en familj (men även enskilda)
skaffar för att ha under sommaren och semestern. Ofta
skaffar de en "gullig" kattunge. När så semestern är slut
lämnas katten, som då vant sig vid en samvaro med
människor, att dö vind för våg. Det är förstås inte bara i
förhållande till dessa omständigheter som katter överges och
lämnas åt sitt öde. Folk som helt enkelt tröttnat på sin katt
kan kasta ut den m.m. Det finns en felaktig uppfattning som
bygger på att katten som god jägare klarar sig själv i naturen.
Så är dock inte fallet. Trots att katter över lag har en
betydande inverkan i naturen genom sin jakt så är de flesta
katterna inte alls kapabla att överleva den svenska
vinterkylan utan skydd och de kan inte heller fånga
tillräckligt mycket mat för att överleva. De för en tragisk,
tynande tillvaro med svält och sjukdomar innan de slutligen
dör.
Hundar överges också, men inte alls i lika stor utsträckning som katter.
Överlag tycks det i samhället finnas ett större medvetande om och en högre
status för hundar än för katter. Det är dags att ändra på detta! I lag
(1943:459) om tillsyn över hundar och katter regleras i fråga om katter
endast hur människor ska kunna göra sig av med katter och vilket
skadeståndsansvar en kattägare uppbär. I övrigt regleras kattens väl i de lagar
som behandlar olika former av djurplågeri (djurskyddslagen) och tullfrågor.
Men i princip är katten idag helt oskyddad, bl.a. därför att till exempel
vanliga "bondkatter" i praktiken saknar ekonomiskt värde, vilket också
uppenbarligen haft sina konsekvenser. 1996 utkom Ds 1996:32 "Förslag till
ändring av lag (1943:459) över tillsyn av hundar och katter". I denna
departementsskrivelse presenteras några förslag som syftar till ökat skydd för
hundar och katter, men inte främst ur djurskyddssynpunkt. Av någon
underlig anledning har regeringen valt att inte ta något initiativ i frågan,
utan
skjutit upp denna. Det är vår mening att regeringen snarast borde återkomma
till riksdagen med anledning av departementsskrivelsen.
Vi föreslår några åtgärder i syfte att skydda katterna i Sverige:
Förbjud sommarkattsfenomenet! Det vill säga att det ska vara belagt
med böter att överge en katt vind för våg. Om en bonde lämnar sina
kor att klara sig själva lagom till vintern utan mat, begår han givetvis
ett lagbrott, men om en katt kastas ut - ja då är det ingen som binds vid
ansvar - trots att det innebär lidande för katten.
Ge statligt bidrag till de organisationer/enskilda som tar hand om
övergivna katter.
Inskränk möjligheten att döda katter då de framstår som övergivna. Det
skall inte vara upp till jakträttshavaren eller dess företrädare att döda
en katt bara för att den "verkar vara" (läs godtycklig bedömning)
övergiven. Lösspringande katter skall istället omhändertas på ett ur
djurskyddssynpunkt riktigt sätt.
Katter som vistas inom tätbebyggt område skall vara märkta på så sätt
att det ska vara möjligt att identifiera ägaren till djuret.
Utred om det behövs en lag om katter (och hundar) som syftar till att
skydda katten i samhället och inte tvärtom, som i nuvarande lag-
stiftning.
Ett problem med förbud att överge katt är förstås att katter
ibland har en benägenhet att ge sig av själva och därmed
skulle lämna ägaren i en svår situation om inte denna
reglering även omfattade en beskrivning av hur man skall
avgöra om katten är övergiven eller inte. Riksdagen bör
sålunda ge regeringen till känna att denna form av reglering
ytterligare bör utredas.
Katter som antas vara övergivna eller förvildade får idag dödas av
jakträttshavaren eller dess företrädare. I storstäder är detta en uppgift för
myndigheter, främst polisen, som hittills klagat på att denna typ av ärenden
tar lång tid, är kostnadskrävande och ger ett frånstötande intryck (folk blir
förfärade när katter dödas). Jag anser att möjligheterna att döda en katt är
alldeles för stora och lättvindiga idag. Att den skall vara övergiven bör därför
inte vara skäl nog att döda den på plats. Ett omhändertagande enligt
djurskyddshänsyn bör därför göras, lämpligen av annan myndighet än
polisen som ju sagt sig vara ointresserad av att fortsätta denna uppgift.
Katten bör alltså omhändertas under en viss tidsperiod då ägaren söks, hittas
denne blir den ansvarig för kostnader för omhändertagandet, det vill säga ett
större likställande med hunden i detta avseende.
De tusentals katter som varje år överges kan idag - om de har tur - hamna
hos någon av de organisationer eller personer som ägnar sig åt att ta hand om
övergivna katter. Dock utför dessa personer en uppgift som är mycket be-
tungande ekonomiskt, och skall föreskrifterna ändras så att det blir svårare
att döda katter - ja då behövs mer ekonomiska resurser. Vi föreslår ett bidrag
för skötsel och omhändertagande av övergivna katter till dessa organisa-
tioner. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen på lämplig
summa. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vidare bör katter i tätbebyggt område märkas med hänsyn till djurets
aktiviteter (inga farliga halsband) så att ägaren går att identifiera. Departe-
mentspromemorian föreslår denna märkning främst för att det ska bli lättare
att utkräva skadeståndsansvar från ägaren vid skada orsakat av djuret, medan
vi föreslår denna åtgärd för att skydda katten från att dödas, misshandlas
eller överges. Är en lösspringande katt inte märkt, bör samma djurskydds-
principer gälla vid omhändertagande som för märkta katter. Det ska alltså
inte vara möjligt att skjuta en katt för att den inte är märkt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inskränka möjligheten att döda katter i förhållande till
nuvarande reglering och att omhändertagande i större utsträckning likställs
med de villkor som gäller för övergivna hundar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till kattorganisationer och kattvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ny reglering till ägaransvar gentemot övergivna katter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av katter.
Stockholm den 3 oktober 1997
Elisa Abascal Reyes (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Barbro Johansson (mp)