Katten är ett av våra vanligaste och mest omtyckta sällskapsdjur. Trots detta far en allt större mängd katter illa varje år, bara i Stockholms län antar man att det finns runt 20 000 hemlösa katter (Kattliv 5/97 s. 15). Djurrätts- och kattorganisationerna har sedan en tid tillbaka slagit larm om att antalet sommarkatter ökar dramatiskt. Sommarkatter kallas de katter som vanligtvis en familj (men även enskilda) skaffar för att ha under sommaren och semestern. Ofta skaffar de en "gullig" kattunge. När så semestern är slut lämnas katten, som då vant sig vid en samvaro med människor, att dö vind för våg. Det är förstås inte bara i förhållande till dessa omständigheter som katter överges och lämnas åt sitt öde. Folk som helt enkelt tröttnat på sin katt kan kasta ut den m.m. Det finns en felaktig uppfattning som bygger på att katten som god jägare klarar sig själv i naturen. Så är dock inte fallet. Trots att katter över lag har en betydande inverkan i naturen genom sin jakt så är de flesta katterna inte alls kapabla att överleva den svenska vinterkylan utan skydd och de kan inte heller fånga tillräckligt mycket mat för att överleva. De för en tragisk, tynande tillvaro med svält och sjukdomar innan de slutligen dör.
Hundar överges också, men inte alls i lika stor utsträckning som katter. Överlag tycks det i samhället finnas ett större medvetande om och en högre status för hundar än för katter. Det är dags att ändra på detta! I lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter regleras i fråga om katter endast hur människor ska kunna göra sig av med katter och vilket skadeståndsansvar en kattägare uppbär. I övrigt regleras kattens väl i de lagar som behandlar olika former av djurplågeri (djurskyddslagen) och tullfrågor. Men i princip är katten idag helt oskyddad, bl.a. därför att till exempel vanliga "bondkatter" i praktiken saknar ekonomiskt värde, vilket också uppenbarligen haft sina konsekvenser. 1996 utkom Ds 1996:32 "Förslag till ändring av lag (1943:459) över tillsyn av hundar och katter". I denna departementsskrivelse presenteras några förslag som syftar till ökat skydd för hundar och katter, men inte främst ur djurskyddssynpunkt. Av någon underlig anledning har regeringen valt att inte ta något initiativ i frågan, utan skjutit upp denna. Det är vår mening att regeringen snarast borde återkomma till riksdagen med anledning av departementsskrivelsen.
Vi föreslår några åtgärder i syfte att skydda katterna i Sverige:
Förbjud sommarkattsfenomenet! Det vill säga att det ska vara belagt med böter att överge en katt vind för våg. Om en bonde lämnar sina kor att klara sig själva lagom till vintern utan mat, begår han givetvis ett lagbrott, men om en katt kastas ut - ja då är det ingen som binds vid ansvar - trots att det innebär lidande för katten.
Ge statligt bidrag till de organisationer/enskilda som tar hand om övergivna katter.
Inskränk möjligheten att döda katter då de framstår som övergivna. Det skall inte vara upp till jakträttshavaren eller dess företrädare att döda en katt bara för att den "verkar vara" (läs godtycklig bedömning) övergiven. Lösspringande katter skall istället omhändertas på ett ur djurskyddssynpunkt riktigt sätt.
Katter som vistas inom tätbebyggt område skall vara märkta på så sätt att det ska vara möjligt att identifiera ägaren till djuret.
Utred om det behövs en lag om katter (och hundar) som syftar till att skydda katten i samhället och inte tvärtom, som i nuvarande lag- stiftning.
Ett problem med förbud att överge katt är förstås att katter ibland har en benägenhet att ge sig av själva och därmed skulle lämna ägaren i en svår situation om inte denna reglering även omfattade en beskrivning av hur man skall avgöra om katten är övergiven eller inte. Riksdagen bör sålunda ge regeringen till känna att denna form av reglering ytterligare bör utredas.
Katter som antas vara övergivna eller förvildade får idag dödas av jakträttshavaren eller dess företrädare. I storstäder är detta en uppgift för myndigheter, främst polisen, som hittills klagat på att denna typ av ärenden tar lång tid, är kostnadskrävande och ger ett frånstötande intryck (folk blir förfärade när katter dödas). Jag anser att möjligheterna att döda en katt är alldeles för stora och lättvindiga idag. Att den skall vara övergiven bör därför inte vara skäl nog att döda den på plats. Ett omhändertagande enligt djurskyddshänsyn bör därför göras, lämpligen av annan myndighet än polisen som ju sagt sig vara ointresserad av att fortsätta denna uppgift. Katten bör alltså omhändertas under en viss tidsperiod då ägaren söks, hittas denne blir den ansvarig för kostnader för omhändertagandet, det vill säga ett större likställande med hunden i detta avseende.
De tusentals katter som varje år överges kan idag - om de har tur - hamna hos någon av de organisationer eller personer som ägnar sig åt att ta hand om övergivna katter. Dock utför dessa personer en uppgift som är mycket be- tungande ekonomiskt, och skall föreskrifterna ändras så att det blir svårare att döda katter - ja då behövs mer ekonomiska resurser. Vi föreslår ett bidrag för skötsel och omhändertagande av övergivna katter till dessa organisa- tioner. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen på lämplig summa. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vidare bör katter i tätbebyggt område märkas med hänsyn till djurets aktiviteter (inga farliga halsband) så att ägaren går att identifiera. Departe- mentspromemorian föreslår denna märkning främst för att det ska bli lättare att utkräva skadeståndsansvar från ägaren vid skada orsakat av djuret, medan vi föreslår denna åtgärd för att skydda katten från att dödas, misshandlas eller överges. Är en lösspringande katt inte märkt, bör samma djurskydds- principer gälla vid omhändertagande som för märkta katter. Det ska alltså inte vara möjligt att skjuta en katt för att den inte är märkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inskränka möjligheten att döda katter i förhållande till nuvarande reglering och att omhändertagande i större utsträckning likställs med de villkor som gäller för övergivna hundar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till kattorganisationer och kattvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda ny reglering till ägaransvar gentemot övergivna katter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av katter.
Stockholm den 3 oktober 1997
Elisa Abascal Reyes (mp)
Gudrun Lindvall (mp) Bodil Francke Ohlsson (mp) Barbro Johansson (mp)