Sverige är i många avseenden ett föregångsland när det gäller
djurskydd. I många internationella sammanhang, och då inte
minst inom EU, bedriver Sverige ett ambitiöst och
framgångsrikt arbete med djurskyddsfrågor. Inom vårt land
finns det också ett allmänt och starkt stöd för att
djurskyddsfrågorna skall prioriteras i alla sammanhang där
man avhandlar politiska frågor som berör djur och djurskydd.
Tjänstemän i Regeringskansliet har under året framlagt en promemoria
med förslag till ändringar av djurskyddslagen. Promemorian innehåller
förslag som kommer att stärka arbetet med djurskyddsfrågor ytterligare och
därmed förbättra djurens situation i samhället. I denna motion vill jag dock
peka på ytterligare områden där det är angeläget med initiativ:
Utvärdering av djurskyddslagens genomförande
och främst dess portalparagraf - 4 §
När riksdagens revisorer gjorde sin granskning av tillsynen
enligt djurskyddslagen riktade man kraftig kritik mot att
Jordbruksverket ännu inte slutfört sitt föreskriftsarbete. Det
är naturligtvis allvarligt om delar av djurskyddslagen inte fått
genomslag på grund av att den ansvariga myndigheten inte
utfärdat de föreskrifter som den fått i uppdrag att utfärda.
Stark kritik har också riktats, bl.a. från
djurskyddsorganisationer, veterinärer och ekologer, mot att
Jordbruksverket i sitt föreskriftsarbete inte fullt ut genomfört
det som stadgas i portalparagrafen. Justitieombudsmannen,
JO, instämde i den då framförda kritiken i början av 90-talet
och konstaterade att den ansvariga myndigheten satte hänsyn
till produktionsteknik och ekonomi före uppdraget att
genomföra djurskyddslagen. Jordbruksverktet har efter detta
reviderat sina föreskrifter, men då revisionen inte ledde till
några större förändringar så torde det finnas anledning att
utvärdera genomförandet av djurskyddslagens portalparagraf.
Det förhållandet att djurskyddslagen är en ramlag innebär att
det är en politisk angelägenhet av högsta grad att lagens
genomförande, med tonvikt på dess portalparagraf,
utvärderas.
Djurens rättsskydd
Allmänheten har vid många tillfällen blivit upprörd över hur
domstolar tolkar djurskyddslagen. Kritiken har framförallt
skjutit in sig på att vanvård av djur har kunnat pågå under
längre tid eller då domstolar undanröjt beslut om
djurhållningsförbud. Då djuren - lika lite som miljön - kan
föra sin egen talan, är det angeläget att staten ger de
demokratiskt uppbyggda djurskyddsorganisationerna
klagorätt i djursskyddsfrågor, så att de får möjlighet att
fungera som jurdisk part och kan företräda djuren.
Låt djurskyddslagens grundläggande djursyn
omfatta alla djur
Det som gör den svenska djurskyddslagen unik i ett
internationellt perspektiv är dess speciella syn på djur. Som
en röd tråd genom hela djurskyddslagen slås det fast att djur
ska betraktas som individer. Bakom denna uppfattning står
en stark allmän opinion, vilket vi kan notera t ex då det gäller
arbetet mot de beklämmande djurtransporterna inom EU.
Den djursyn som slås fast i djurskyddslagen borde vara
rådande även på andra områden där djur utsätts för mänsklig
aktivitet, t ex jakt, exploatering etc. Om detta vore en
överordnad princip skulle självfallet skyddet för berörda djur
stärkas markant.
Utvärdera djurförsöken i efterhand
Den svenska djurskyddslagen har en oerhört restriktiv
inställning till djurförsök. I promemorian med förslag till
ändringar i djurskyddslagen föreslår regeringen till och med
en skärpning på detta område. Regeringen har också tillsatt
en utredare för att se över statens administration av
djurförsöken.
Idag utförs omkring 1 000 - 1 400 djurförsök varje år. Verksamheten
innefattar försök på runt 600 000 djur. Det torde inte finnas något tvivel om
att verksamheten kostar samhället en inte obetydlig summa pengar. Det är att
beklaga att ingen uppföljning av djurförsöken sker i efterhand. För att få en
bättre överblick över hur de djurförsök som utförs stämmer överens med de
av riksdagen beslutade kraven, skulle man med hjälp av bl a vetenskaplig
expertis gör en utvärdering några år i efterhand av de experiment som utförts
och av de djurförsöksetiska nämndernas bedömning av dem. En sådan
utvärdering skulle kunna ge svar på frågorna: Vad blev resultatet av för-
söket? Hade försöket kunnat utföras med en lindrigare och mindre smärtsam
metod? Följde djurförsöken de råd som nämnden givit? Hade det funnits
alternativa metoder? Vilka av djurförsöken var verkligen "nödvändiga"? En
utvärdering av djurförsöken enligt ovanstående modell skulle sannolikt ge
vägledning till de djurförsöksetiska nämnderna samt till hur staten bäst bör
använda de medel som varje år anslås till utveckling och validering av
alternativ till försök.
Djurförsök i undervisningen
Frågan om användning av djur i undervisningen har
diskuterats flitigt under flera år. Under förra riksmötet
uttalade utbildningsministern att det åligger de
utbildningsansvariga att presentera lämpliga alternativ till
djurförsöken. Utbildningsministern slog också fast att det är
viktigt att studenterna får information om sin rätt att ansöka
om befrielse från att delta i moment i undervisningen där det
ingår djurförsök.
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök har gjort en samman-
ställning rörande djurförsök i undervisning på högskolenivå. I sammanställ-
ningen påpekas att det finns utbildningslinjer där djurförsök ingår som
moment på en utbildningsort medan man på andra orter ersatt försöken med
alternativ. Samfundet hävdar också att studenter från utbildningsansvariga
känner sig pressade att genomföra djurförsök. När det gäller djurförsök på
grund- och gymnasienivå så intar djurskyddslagen en mycket restriktiv
hållning. Sedan djurskyddslagens tillkomst har det också lämnats in ytterst få
ansökningar om att få utföra djurförsök på den nivån. Några försök har dock
tillstyrkts av nämnderna.
Under året har Centrala försöksdjursnämnden och Jordbruksverket skickat
ut en skrivelse till kommunerna med information om vilka bestämmelser som
gäller för användningen av djur i undervisningen. Myndigheten framför i sin
skrivelse att lagen ska tolkas som att även djurhållning är att betrakta som
djurförsök. Då inga av landets naturbruksgymnasier lämnat in några
ansökningar om att få utföra djurförsök sedan djurskyddslagen kom, så torde
det innebära att samtliga dessa skolor sysslat med olaglig verksamhet. Det
finns inte heller någon tillsynsmyndighet som har tolkat lagen så att hållning
av djur skulle vara prövningspliktig. Inte heller Skolverket har tolkat lagen
på detta sätt, utan i skrivelse under 1996 meddelat att det inte förekommer
några moment i kursplanerna för grund- och gymnasieskolan som innebär att
det ska få förekomma djurförsök.
Användningen av djur i undervisningen är en mycket central och viktig
fråga. Under undervisningen ges möjlighet att påverka elevernas syn på djur
och på den starka vilja som finns i samhället att komma bort från
djurförsöken och att i stället försöka hitta alternativen.
Enligt min uppfattning borde användning av djur i undervisningen bli före-
mål för en särskild utredning. En sådan utredning skulle kunna ges i uppdrag
att kartlägga vilka moment i utbildningen som innebär djurförsök, vilka
alternativ som finns tillgängliga idag och även lämna förslag på hur
utvecklingen av ytterligare alternativ ska kunna påskyndas. Utredningen
kunde också med fördel åläggas uppgiften att se över den information som
går ut till studenterna om rätten att ansöka om befrielse från att delta i djur-
försök samt hur studenternas ansökningar bör handläggas och vilka
möjligheter som finns till överklagan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av djurskyddet.