Motion till riksdagen
1997/98:Jo515
av Dan Ericsson (kd)

Djurskyddslagstiftningen


Den 1 januari 1999 träder den sista delen av de
djurskyddsbestämmelser som antogs redan 1988 i kraft. Det
gäller främst minimikrav för båspallsutrymme. Ingen kan
förneka att kraven har varit kända länge men ändå känns det
först nu som om det börjar bli riktigt aktuellt.
Många lantbrukare befarar att de kommer att tvingas sluta med mjölk- eller
köttproduktion på grund av att de inte uppfyller kraven på båspallarna. De
anser att med nuvarande osäkerhet kring animalieproduktionen och framtida
lönsamhet kan de inte göra så stora investeringar som krävs. Det handlar
främst om äldre lantbrukare på mindre gårdar i skogs- och mellanbygd.
Följderna av detta är att antalet mjölk- och köttproducenter i skogs- och
mellanbygd kan komma att minska. Därmed minskar antalet betesdjur vilket
kommer att påverka det öppna landskapet med ökade svårigheter att hålla det
i hävd i dessa bygder. Svårigheten att finna nya verksamheter för dessa
lantbrukare kommer att vara stora.
Intentionerna i den nya lagstiftningen är riktig men man måste sedan i det
praktiska genomförandet se hur verkligheten ser ut så att inte det bästa blir
det godas fiende. För att underlätta en övergång i befintliga stallar finns i
djurskyddsföreskrifterna en möjlighet till flexibilitet. I ett befintligt stall
eller
vid ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser från måttföreskrifter göras
om det är djurskyddsmässigt godtagbart för det enskilda djuret och planlös-
ningen i stallet är god.
Problematiken är dock inte entydig. Bl a finns det också en rättviseaspekt
gentemot dem som redan vidtagit åtgärder för att uppfylla de nya kraven.
Dessa har med detta också högre produktionskostnader än dem som inte
klarat eller av andra orsaker avstått från investeringen. En diskussion måste
dock till hur man på bästa sätt praktiskt ska kunna lösa denna situation.
En möjlighet att lösa frågeställningen under ytterligare några år kan vara
att införa någon form av särskilt individuellt förfarande för äldre lantbrukare
med dokumenterat god djuromsorg men med brister i båspallsmått.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt individuellt
förfarande för äldre lantbrukare i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 4 oktober 1997
Dan Ericsson (kd)