Generösa dispenser vid övergång till nya måttbestämmelser för djurstallar efter 1999
Bakgrund
Med anledning av den nya djurskyddslagen som tillkom
1988 (1988:534) och började gälla år 1989 fick de regler som
hade beslutats före år 1989 en övergångstid på 10 år. En del
för animalieproducenter kritiska bestämmelser träder därmed
i kraft den 1 januari 1999.
Denna lagstiftning tillkom innan Sverige hade beslutat sig för inträde i EU.
Förutsättningarna var då att Sverige skulle stå utanför EG och ha en egen
jordbrukspolitik där den strängare djurskyddslagstiftningen kunde
kompenseras nationellt.
I proposition 1987/88:93 föreslås att "stall och andra utrymmen för djur skall
ge djuren tillräckligt utrymme och skydd samt hållas rena".
I kommentarerna till förslaget fastslås:
För litet utrymme kan medföra såväl psykiskt som fysiskt lidande för djuret.
Särskilt viktigt är det att djurets rörelsebehov beaktas så att det inte
tillfogas
onödigt lidande eller onödig skada.
Utskottet kommenterade detta i sitt betänkande JoU 1987/88:22:
De specificerade krav på utrymme och skötselformer m.m. som översiktligt
anges i propositionen kan utskottet i huvudsak ansluta sig till, med den
reservationen att kravens definitiva innebörd kommer att framgå först när
detaljföreskrifter utfärdats. Vidare utgår utskottet från att propositionens
övervägande i detta avsnitt i många fall utgör rekommendationer som
givetvis bör återspeglas i tillämpningsförskrifterna men som inte utesluter att
dispenser kan medges där det är motiverat av regionala eller lokala
betingelser m.m.
Svenska bestämmelser i ett
EG-perspektiv
Jag delar den grundläggande principen i lagstiftningen som
tar hänsyn till djurens välbefinnande. När lagstiftningen
beslutades var förutsättningarna att Sverige kunde
kompensera djurägarna för de fördyringar som ett utökat
djurskydd skulle innebära. I dagens läge går detta inte då
Sverige har inträtt i EU och har gemensam jordbrukspolitik
med medlemsländerna.
EG-direktiven på djurskyddsområdet är av minimikaraktär, länder kan ha
strängare regler än vad direktiven föreskriver. Sveriges regler är i flera
avseende strängare än direktivens. Detta gör att Sverige har konkurrens-
nackdelar i förhållande till övriga EU-länder som vi ej kan kompensera oss
för. Det är mycket svårt att ta ut ett ökat pris på marknaden för en högre djur-
etisk inställning.
Detta är ett av några skäl till att lönsamheten för svensk animalie-
produktion för närvarande är synnerligen dålig. Andra skäl kan vara högre
skatter och avgifter än övriga EU-länder. I dagens läge orkar inte
animalieproduktionen bära de kostnader som är förenade med en förtida om-
eller nybyggnad av djurstallar.
Enkätundersökning
3 100 slumpvis utvalda mjölkproducenter inom Arlas och
Skånemejeriers område har under maj och juni månad
tillfrågats om inställningen till nya djurskyddslagen. Av
resultatet kan urskiljas att så många som som 24 procent är
tveksamma till fortsatt produktion eller har inte råd att
investera i ombyggnation bland annat på grund av dålig
lönsamhet. En undersökning inom NNP:s område ger samma
resultat. Förutom de som är tveksamma eller inte orkar
kommer 11 procent att upphöra och 3 procent minskar
djurantalet. Enkäten understryker den allvarliga situationen
för många animalieproducenter.
Dispenser
När nu många tvingas att bygga om sina djurstallar för att
uppfylla lagstiftningen innan 1999 kommer ett stort antal
som kunde ha fortsatt sin verksamhet att bli tvingade att
avveckla sina företag om lagen kommer att tillämpas
restriktivt. Exempel på sådana kategorier är äldre djurägare
som skulle kunna fortsätta ytterligare en tid eller företagare
som byggde sina stall under mitten av åttiotalet innan lagen
tillkom och kan använda stallarna ytterligare en tid utan att
de är nedslitna. Andra exempel kan vara yngre personer som
nyligen startat och inte klarar investeringen.
Med ett generöst dispensförfarande skulle många animalieproducenter
kunna fortsätta sin verksamhet och förhoppningsvis blir lönsamheten bättre
för dessa i framtiden så att investeringar kan bära sig. Kraven för dispenser
skall dock vara att djurhälsan i besättningarna är god och att måtten ej
avviker i alltför hög grad. Detta kan t.ex. intygas av veterinär. Ett förfarande
av detta slag överensstämmer med jordbruksutskottets uttalande i samband
med riksdagsbehandlingen.
Någon orättvisa mot andra animalieproducenter torde ej heller behöva
upplevas då de nya reglerna träder i kraft vid ny- och ombyggnad. Detta
inträffar vid normal förslitning och styrs av den tekniska livslängden. De
företagare som redan byggt om sina stallar och anpassat dem till de nya
måttföreskrifterna har rimligtvis inte gjort detta utan att det varit motiverat
av
att stallarna varit uttjänta.
Jag ser förslaget till en generös tillämpning av dispensmöjligheten som en
möjlighet, utan att ge avkall på ett högt djurskydd, att kunna hålla nere
arbetslösheten och inte slå ut animalieföretag i onödan. Svensk livsmedels-
produktion är för närvarande ekonomiskt mycket bräcklig och har svårt att
hävda sig internationellt.
EU-anpassning
För att få samma förutsättningar inom EU anser jag att
Sverige bör driva att EU samordnar sina
djurskyddsbestämmelser så att konkurrensneutralitet erhålls.
Risk finns att svensk animalieproduktion konkurreras ut för
att ersättas av animalieproduktion med sämre
djurskyddsbestämmelser i andra EU-länder.
Dispenser bör kunna ges tills dess att EU har infört likartade måttbestäm-
melser. För klarhets skull anser jag dock att ny- och ombyggnad skall följa
de nationella bestämmelserna i Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispenser vid införande av 1999 års lag om måttbestämmelser för
djurstallar.