Motion till riksdagen
1997/98:Jo504
av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m)

Djurskyddslagen


Den 31 december 1998 går tiden ut för de mjölkproducenter
som ännu inte uppfyller djurskyddsbestämmelserna angående
mått på båsplatser m.m. Då träder den sista delen av de
djurskyddsregler i kraft som det fattades beslut om redan
1988. Det kan alltså inte förnekas att dessa krav varit kända
sedan lång tid men har ändå nu blivit högaktuella. Hittills har
varje dag haft nog av sin plåga: mjölkkvoter kopplade till
miljökrav på gödselvårdsanläggningar, konsekvenser av
galna ko-sjukan, dålig lönsamhet m.m. Det torde t.o.m. vara
så att många uppfattat båsplatsreglerna så omotiverade att
man aldrig trodde att de skulle träda i kraft.
Många producenter har alltså hittills tvekat att göra de investeringar som
behövs för att uppfylla lagens krav. De säger att med nuvarande svaga
lönsamhet och all osäkerhet kring animalieproduktionen så anser de inte att
de kan göra de kostsamma åtgärder som krävs. Dessa tveksamma mjölk-
bönder är ofta i femtioårsåldern på mindre gårdar i skogs- och mellanbygd.
I en kommun -  Åtvidaberg -  har det gjorts en detaljerad utredning om i
vilket förhållande varje mjölkproducent står till de nya reglerna och hur
dessa bönder avser att göra efter 1 januari 1999.
Resultatet av enkäten är nedslående. Av kommunens 54 ladugårdar med
mjölkproduktion, är endast 14 godkända vad gäller båspallsmått. 17 st avser
att bygga om båspallarna i tid, 3 st slutar med produktionen oavsett lagen,
4 st vet ej. Det alarmerande är dock att 16 st eller 30 procent avser att sluta
p.g.a. de kommande bestämmelserna. Detta trots att de ännu i flera år skulle
önska att kunna fortsätta producera i en miljö som är djurskyddsmässigt god-
tagbar.
Animalieproduktion är en arbetsintensiv verksamhet. Upphör den leder det
till behov av annan eller kompletterande sysselsättning på en arbetsmarknad
som är allt annat än ljus. Ur naturvårdssynpunkt är en minskning av djur-
hållningen i dessa aktuella bygder ödesdiger. Betande djur är en primär
förutsättning för begreppet öppna landskap.
Här finns emellertid många aspekter att ta hänsyn till. Det finns en rättvise-
aspekt. Som framgår av ovannämnda utredning har redan några vidtagit
åtgärder för att uppfylla villkoren i tid medan andra inte har gjort något ännu.
Man måste också ifrågasätta sambandet mellan brist på djuromsorg och
mindre avvikelse från godkänt båspallsmått. Det har t.o.m. visat sig att före-
komsten av klövröta ökat med längre båspallar.
Enligt vår mening borde regeringen utreda, om det kan tillämpas någon
form av tidsbegränsad dispens för jordbrukare med dokumenterat god djur-
omsorg, men med brister i båspallsmått. En sådan dispens skall endast kunna
medges om det är djurskyddsmässigt godtagbart och planlösningen i stallet
är god. Det är också då viktigt att tolkningen av regelverket blir likartat i
hela
landet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispensmöjlighet från djurskyddslagens måttbestämmelser
angående båspallar i ladugårdar.

Stockholm den 1 oktober 1997
Carl G Nilsson (m)

Ingvar Eriksson (m)