Bakgrund
Regeringen föreslår ytterligare åtgärder för att kretsloppsanpassa varuhanteringen. Det är lovvärt, men de begränsade förslag denna proposition handlar om innebär inga "genomgripande förändringar" som det står i propositionens något pompösa inledning. Det är snarare frågan om några ytterligare små steg framåt i en lång och omfattande process som rör hela det mänskliga bruket av saker och materia.
Vänsterpartiet kan i stort sett instämma i regeringens förslag men vill komplettera förslagen med ytterligare åtgärder för att påskynda kretslopps- anpassningen och effektivisera processen.
Problem och möjligheter
Målen för kretsloppsanpassningen är de flesta seriösa aktörer överens om. Även de politiska partierna är relativt samstämmiga om färdriktningen - med undantag för Moderaterna. Vänsterpartiet m.fl. vill dock påskynda utvecklingen av en avancerad och miljöanpassad material- och avfallssektor. Detta av främst tre skäl:
Miljö- och resursskäl - att utvinna jungfruliga råvaror direkt ur jordskorpan blir allt dyrare och medför allt större miljöbelastning.
Vi i den rika delen av världen, där masskonsumtionen av prylar är den gängse kulturen, hindrar andra delar av jordens befolkning från att förbruka en berättigad del av jordens resurser. Skulle alla leva som vi gör i den rika delen av världen skulle många av jordens livsnödvändiga resurser ha tagit slut när du läst klart denna motion.
Sverige kan bli ledande i en internationellt konkurrenskraftig bransch. Kan vi skapa effektiva återvinnings- och kretsloppssystem - både med avseende på administration och teknik - är hanteringen av uttjänta varor en bransch med goda framtida exportmöjligheter. Den internationella efterfrågan inom denna sektor är starkt växande. Det land som först visar upp fungerande system har möjlighet till goda affärer.
Hanteringen av uttjänta varor är en "egen" sektor eller del av allas vår vardag. Det ökar kostnaderna och tidsåtgången för konsumenterna men speglas inte i en tillräcklig press på producenterna. Pressen måste öka på producenterna för att hitta konsumentvänligare och samtidigt miljöanpassade varor och återvinningssystem.
Aktuella åtgärder
Vänsterpartiets analys på riksnivå och erfarenheter från den kommunala verkligheten föranleder oss att aktualisera följande åtgärder:
Mycket bättre information till konsumenter
Informationen till allmänheten och andra avfallsproducenter är mycket skiftande från kommun till kommun - ibland även mellan kommundelar. Ofta saknas information helt eller är av mycket undermålig kvalitet.
Det gäller information om hur man återvinner olika slags varor och material, var man kan lämna sorterade ting, vilka varor som är bästa alternativet ur ett kretsloppsperspektiv, vilka alternativ som finns, svårbegriplig eller obefintlig information om återvinning på varan, etc.
Ska insamlingsmålen uppnås måste även de stora grupperna av konsumenter nås av verklighetsanpassad information. Annars engagerar sig bara entusiasterna. Detta gäller inte minst storstäderna. "Konsumenterna och miljön" (SOU 1996:108) visar på ett förtjänstfullt sätt detta grundläggande behov. Dessa och övriga krav gäller inte bara hushållen utan även företag, institutioner m.fl.
Ekonomiska morötter till konsumenterna
Regeringen konstaterar på sidan 18 i propositionen att konsumenternas och hushållens engagemang inte alltid kunnat tillvaratas på bästa sätt och att "drivkrafterna inom avfallsområdet är svaga". Ett mycket positivt sätt att uttrycka sig på när kanske 70 % av de boende i ett område inte vet att metallförpackningar går att källsortera för återvinning och att ytterligare 20 % vet det men inte bryr sig.
För att aktivera fler och för att nå insamlingsmålen måste - förutom en kraftigt förbättrad information - det till fler ekonomiska morötter, t.ex. i form av pant eller olika slags miljöbonus. Förvisso finns i dag ett producentansvar för en rad produkter och förpackningar men mycket av arbetet och ansvaret för att källsorteringen och insamlingen skall fungera har ålagts hushållen. En normalfamilj "tvingas" lägga ned åtminstone någon eller några timmar i veckan på att upprätthålla producentansvaret.
Man tvingas också lägga ned pengar på lagringsutrymmen, rengöring och transport av material. Under en övergångsperiod kan man tänka sig att föra över medel från avfallsskatten till "pant", "miljöbonus" eller annat ekonomiskt värde på källsorterat material. Ett miljöbonus skulle vara att man fick betalt per kilo vid en återvinningsstation för det lämnade materialet. I dag finns det exempel på motsatsen, det kostar enskilda konsumenter att lämna material på större återvinningscentraler. Bonusen eller värdet behöver inte vara högt, även ett lågt värde på t.ex. metall och papper kan betyda att mänskliga insamlingsmekanismer effektiviseras många gånger om. Detta är ett effektivt sätt att förstärka "drivkrafterna" inom avfallsområdet. Panten på t.ex. aluminiumburkar i Sverige har resulterat i en internationellt unik hög grad av återvinning.
Gynna kretsloppsanpassade produkter
Det enklaste sättet att minska avfallsmängderna är att se till att intet avfall uppstår. Därför bör produkter med låg miljöbelastning gynnas på olika sätt. Det innebär bland annat i många fall att produkter med lång livslängd ska premieras. Tydliga exempel kan hämtas från leksaksbranschen och klädbranschen. Stabila leksaker i trä målade med vattenfärger med lång livslängd skall t.ex. framhållas i kommunalt informationsmaterial om hur man handlar miljövänligt. Även motsatsen, t.ex. klädesplagg gjorda av icke-förnyelsebara material som går sönder efter en dags användning, skall varudeklareras/ kritiseras i kommunalt informationsmaterial. Det finns flera metoder att gynna miljövänliga produkter men bland de effektivaste är begriplig, lättillgänglig sakinformation från en neutral källa.
Producentansvar för fler produkter och avfall
I dag gäller producentansvar för förpackningar, returpapper och däck. Förslag till producentansvar finns för bilar.
Kretsloppsdelegationen bör ges utrymme för att ta fram förslag till producentansvar för fler varuslag och avfallsslag. Det finns ingen anledning till att ha den i vårt tycke långsamma takt som nu råder. Erfarenheterna och den relativa framgången med det som hittills åstadkommits gör att takten i arbetet kan höjas. Leksaker, möbler (som det borde funnits förslag om enligt gällande beslut), läder, textilier, bygg- och målarmateriel är exempel på produktgrupper som man kan titta närmare på. Inte minst för att bli det ledande landet i kretsloppsåtervinning bör tempot öka.
Systemen måste vara lika för olika slags varor
Principerna för källsortering, återlämning av material, pantsystem, etc. som riktas till privata konsumenter måste likna varandra för olika varuslag. Risken är annars stor att det blir alltför krävande för konsumenterna att hålla ordningen på systemen. På sikt bör detta leda till rationaliseringar av varuutbudet - att t.ex. ha tiotals olika sorts dryckesförpackningar i samma affär är föga rationellt och därmed både miljöbelastande och dyrt.
Analys av reklambudskap ur ett kretsloppsperspektiv
Reklam i alla dess former är den dominerande informationskanalen kring nya produkter. Eftersom det är frågan om nya produkter är det viktigt att samhället ställer åtminstone minimikrav på att reklam inte är vilseledande ur miljösynpunkt.
Grova exempel på detta är när bilindustrin ger ut ett budskap om att det är miljövänligt att köpa och köra nya bilar. Att gå, cykla, åka kollektivt etc. är naturligtvis miljövänligare. En utredning bör se över om det är möjligt att öka miljökvaliteten på reklambudskap.
En tidsgräns för byggsektorns frivilliga åtagande
Byggsektorn arbetar nu förtjänstfullt med att ta fram miljövänligare branschspecifika normer för omhändertagandet av byggavfall. Detta arbete skall förhoppningsvis resultera i kraftigt minskat byggavfall och en bättre procedur för hantering av avfallet. Vi föreslår dock en tidsgräns för när branschens egna åtagande skall börja verka, förslagsvis 1 januari 1999.
Analysera hur producenterna och produktionen påverkas
Riksrevisionsverket pekar bl.a. på att det är viktigt hur producentansvaret påverkar producenterna. Detta kan Vänsterpartiet instämma i. Meningen är ju att produkterna och produktionen skall bli miljövänligare totalt sett. Nya undersökningar tyder på att bilandet ökar kraftigt (SIFO september -97). Transporterna ökar med ökad miljöbelastning som resultat samtidigt som själva varan blir något miljövänligare. Det behövs en miljökonsekvensanalys av dagens system för att bättre kunna bedöma den samlade miljöeffekten av det system som vi nu har byggt upp. Det kan tänkas att det i t.ex. tätorter är miljövänligare att speciella fordon - som beställs vid behov - kör runt till hushållen och hämtar upp de olika avfallsfraktionerna.
Gemensamma internationella krav
Gamla uttjänta varor med dåliga miljöegenskaper har en tendens att hamna i andra länder. Till exempel exporteras gamla kylskåp till afrikanska länder och gamla svenska bilar till Östeuropa. Denna handel bör ett korrekt utformat producentansvar stoppa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre information till konsumenterna kring avfallshanteringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk stimulans till konsumenterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gynna kretsloppsanpassade produkter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda arbetet med producentansvaret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hanteringssystemen för olika varor måste likna varandra,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tidsgräns för byggsektorns frivilliga åtagande beträffande avfallshanteringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av producentansvarets inverkan på den totala miljöpåverkan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att producentansvaret utformas så att export av miljöfarliga, uttjänta varor stoppas.
Stockholm den 23 september 1997
Maggi Mikaelsson (v)
Hans Andersson (v) Lennart Beijer (v) Ingrid Burman (v) Owe Hellberg (v) Karl-Erik Persson (v) Per Rosengren (v) Hanna Zetterberg (v)