med anledning av prop. 1997/98:139 Ändringar i fiskelagen, m.m.
Rätten till svenskt
yrkesfiske
Förslag till ändring av 30 § fiskelagen är en komplicerad
fråga. I utformningen av en eventuell förändring av lagen
och därmed sammanhängande följdlagstiftning måste man
noga analysera konsekvenserna för svenskt yrkesfiske.
Lagtextens utformning måste naturligtvis ses i sammanhanget av redan
genomförda förändringar i sjölagens bestämmelser om fartygsregistrering
samt reglerna för erhållande av fartygstillstånd.
Vi vill understryka det faktum att EG-domstolens avgöranden huvud-
sakligen behandlar frågan om villkor för fartygsregistrering och inte frågan
om individuella yrkesfiskelicenser. Men frågan om licenserna är nära
sammanhängande med villkor för erhållande av fartygstillstånd.
Den juridiska situationen med gemenskapens yrkesfiskeripolitik som
baseras på fördelning av nationella kvoter enligt den relativa stabiliteten,
med det uttalade syftet att de fiskeberoende områdena och de i näringen
verksamma skall fortsatt kunna bedriva sin näring, samtidigt som EG-
domstolens rättspraxis urholkar denna målsättning, är onekligen paradoxal.
Detta oacceptabla förhållande blir alltmer tydligt över tiden.
Den avgörande frågan blir då om det är helt klart att EG-rätten förbjuder
tillämpningen av kriteriet "stadigvarande bosatt" för erhållande av yrkes-
fiskelicens. Att EG:s primärrätt i Romfördraget, och dess regler om
etableringsfrihet och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet,
skulle utesluta möjligheten att använda ett bosättningskrav som kriterium för
att uppfylla den nödvändiga länken mellan de nationella fiskekvoterna och
den fiskeberoende befolkningen och områdena är inte rimligt.
En juridisk argumentation som i huvudsak går ut på att regler om
bosättningskrav är diskriminerande därför att det är troligare att svenska
medborgare är bosatta i Sverige än att medborgare från övriga EU-länder är
det är inte direkt övertygande.
Då EG-domstolen ändå har öppnat för möjligheten att krav kan ställas på
besättningens bidrag till det nationella socialförsäkringssystemet är det
rimligt att ställa frågan om inte detta är ett indirekt medgivande till
bosättningskriterier.
Om ovan nämnda synpunkter leder till slutsatsen att ett bosättnings-
kriterium i 30 § fiskelagen inte är förenligt med EG-rätten så måste den före-
slagna lagtexten "om fisket har anknytning till svensk fiskerinäring"
kompletteras med motivtexter till lagtexten och tillämpningar som möjliggör
en reell koppling till den svenska fiskerinäringen.
Att den licensierade yrkesfiskaren och minst en majoritet av besättningen
skall bidra till det svenska socialförsäkringssystemet anser vi vara helt
nödvändigt. Vidare bör bosättningen vara ett element, dock ej nödvändigt, i
en sådan undersökning av anknytningen till svensk fiskerinäring. Vidare
måste licenshavaren ha en reell koppling till svensk fiskerinäring.
Normalfallet i samtliga verksamheter som kräver någon form av auktorisa-
tion är att tillståndet söks och eventuellt beviljas i det land där verksamheten
bedrivs och individen betalar skatt och bidrar till socialförsäkringssystemet.
Det är viktigt att understryka vikten av att någon form av begränsning införs
så att sökanden/innehavaren av yrkesfiskelicens inte är licensierad i fler än
ett land samtidigt.
Vidare anser vi att regeringen bör undersök möjligheten att ställa krav på
att för innehav av fartygstillstånd minst 50 procent av ägandet måste vara
knutet till licensierad yrkesfiskare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringen i 30 § fiskelagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehav av fartygstillstånd.